Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
235. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Stockholm 1648 April 29/Mai 9
Stockholm 1648 April 29/Mai 9
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B: II, E 979, fol. 480–482; Eingangsvermerk Osnabrück 1648 Mai
15/25; Druck: Gjörwell II S. 478–482.
Bestätigung des Briefs vom 10. April. Günstige Aufnahme der Supplik Johans wegen dessen Hei-
rat durch die Königin. Weitere Aufgaben Johans nach Abschluß des Friedens. Vorbereitung der
Reise Margaretha Brahes nach Deutschland. Meinungsverschiedenheiten Axels mit Johan Oxen-
stierna über den besten Reiseweg. Ankunft Erich Oxenstiernas in Stockholm. Krankheit der Mut-
ter . Baupläne Ebba Stures in der Stadt. Empfehlung Steinigers als Sekretär für die deutschen
Korrrespondenzen.
Din schrijffvelse aff den 10. huius ähr mig medh förgårs-posten väl inleffve-
rerat , och jag uthur ded sampt Dine publike breff och acter förståt, i hvad
terminis på den tijdhen tractaten bestodh, förväntandes nu härefter, hvadh
uthslag verket bekomma vill.
För min person kan jag föga påminna där hoos, uthan lather alt ankomma på
drotningens breff. Hvadh Din particularsaak, enkannerligen Ditt gifftermål,
vedkommer, så haffver jag för min nu 3 veekor påståndande våårcur inted
konet komma uth och fåå tilfelle Din schrijffvelse, medh förige post ankom-
men , Hennes Kungliga Majestät, vår drotning, att inhändiga förähn idag.
Hennes Majestät hafver ded medh gunst emottaget och ded i min nehrvaru
genomläsedt, förklarat sig på Din gjorde takseijelse medh nåde och förmält
där hoos, at efter Brandt var dödh, ville Hennes Kunglig a Majestät upreppa
förordningen till en annan, ded jag vedh occasion och såframpt ded ähr aff
nödhen, väl skall taga i acht. Ditt gifftermål belangende, förklarade Hennes
Majestät sig nu som förr emot mig nådigt, sig ded väl behaga, och önskadhe
därtill lycka. Därpå efter gjordh tackseijelse taalte jag medh Hennes Majestät
om tu ting sosom aff mig sjelff: först mig åstundha att veta, om Hennes
Kungliga Majestätz ville vore, där fredhen medh godhe condicioner slutas
kundhe uthan lång drögsmål, Du till saksens fulbordan dähruthe förblijffva
heller och strax hijt heem Dig förfoga skulle, hvilket at veta jag fuller merkte
Dig gärna åstundha, och jag för mig fan mykedt bequembdh till at anten
styrkia fru Margrethas uthresa heller affstyrkian. Ty såframpt Du skule haffva
lycka at sluta fredh och därmedh blijffva lasten quitt, så vore fåfengt, att
sendha fru Margretha uth och göra den kostnadh. Men efter jag ähnnu icke
sijr någon viss uthgong på tractaten, och där ded komme därtill, at Du skulle
blijffva quar först till ratificationernes förvexling, sedhan till fredhens execu-
tion och kan skee till infordring aff investituren eller något anned aff fredh
dependerande, funne jag nogsampt så stoor drögsmål, att jag fru Margretha
uthskyndha och medh gifftermåledz fulbordan inted uppehålla eller fördröga
ville. Därpå Hennes Majestät gaff mig till beskedh, Dig för fredhens fulbor-
dhan inted kone affkomma; fan eij heller någon bequemare, till att hjelpa
executionen aff fredhen så och infordringen af investituren ähn den, som
tractaten härtill dreffvet hadhe; medh någre orsaker som därtill mentionera-
des . Aff hvilka discurser jag inted anned kundhe döma, ähn Din varelse däru-
the fuller ähnnu een tijdh blijffver, icke allenast för tractatens ovissa uthslag
skuldh, uthan och för andhre orsaker. Men att drijffva sådant, ded finner jag
in omnem eventum inted nyttigt. Härpå haffver jag strax solliciterat hoos
Hennes Kungliga Majestät ett skep till fru Margrethas uthförsell och resa.
Hafver och något taalt om vägen, men sosom vägen bleff aff Hennes Kun-
gliga Majestät stelt till min dijudication, altså loffvade Hennes Kungliga Ma-
jestät därtill et örlogskep, befalendes mig, at skole sökia därefter som be-
quembt vore. Vill altså förmodha, at i dette fallet skall tagas i acht, hvad
medh skääl och heder skee kan. Nu veet jag fuller inted, hvadh jag om vägen,
som tagas skall, kan och må statuera. Du svarar mig på mitt breff inted, där
jag Dig remonstrerar olägligheten at löpa ifrån Götheborg på Bremen, uthan
insisterar alt på den passagen. Andra vela inted rådha därtill, och drotzeten
greffve Peder behagar eij heller den vägen. Alle styrkia på Wismar och mena,
at ded best och säkrest dijt gåå, och sedhan dädhan medh ringa omkostnad
och godh säkerheet kommas kan till Boijzenburg ochså Elffwen neder till
Stadhen, jempte väl hädhan till Bremen. Gerna fölgdhe jag Din åstundhan
och begäran och lathe ded gåå genast på Bremen, men jag sijr ingen, som
därtill hafver lust heller vill därtill rådha. Ty fruchtar jag, at jag den andhra
passagen föredraga moste. Däröfver jag nu arbetar, medh andhra öfverlägger
och hvadh sig göra lather, medh näste post Dig skall veta latha. Eljest prae-
parerar sig nu hvar till resan, som medh första lägenheet skall anställas. Gudh
giffve till lycka. Din broder Erich ankom ifrån Reffe i förledne tijsdaghs, des
Gudh loff, medh helsan, föruthan de ährenden han hafver på provinciens veg-
nar . Så söker jag fuller at göra hans gifftermål richtigt medh greffve Nijlses
dotter. Tvijfflar eij heller, at ded gåår an. Gudh giffve dem till lycka och hug-
nad . Anned hafver jag denne gong inted at schrijffva, uthan att Din moder nu
mykedt åldras och försvagas. Benen, som härtill haffve varit godhe, vele nu
inted bära henne mehra, och hafver nu någre dagar åther hollet sengen. Gudh
styrke henne. Hon lather så kärligen helsa Dig och undskyller sig, at hon
inted schrijffver. Din svärmoder fru Ebba ähr nu här i stadhen; finnes eij hel-
ler mykedt stark. Dogh holler hon nu på och bygger igen på sin hus, och
förbygger helften altanen, settiandes et rum till den lilla bygningen Du låg
uthij.
[PS]: Sedhan Wulffrat ähr ährnat att employeras annorstädes och Börnekloo
icke viste någon däruthe at föreslå, som Dig medh schrijffvande och corre-
spondence däruthe adsisterade, funnes och här andhre, som ährnade at medh
drotningens breff slijka sig hoos Dig in, så hafver jag icke konet latha en godh
karl, föd i margreffven aff Culmbachs landh, benombdh Johan Steiniger, där-
till att promovera, och Dig ifrån löhnings-besvären at exemptera. Hafver altså
flijtt honom Hennes Kungliga Majestätz breff och befalning på sin löhn. Han
hafver mig tjänt nu i tu åhr och till en deel upvartat i correspondencerne och
mine privatsaker och sig heelt väl comporterat. Tvijfflar inted, at nähr han
kommer, ded han Dig gör contentament, där Dig så behagade at sendha ho-
nom ett pas emot och till Hindrik Schute i Hamburg, gjorde Du väl och
försäkrade honom hans ankompst. Datum ut in litteris.