Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
38. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 Oktober 23/November 2

10
[ 9 ] / 38 / [ 59 ]

11

Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius


12
Stockholm 1647 Oktober 23/November 2

13
Kopie: RR (sv) fol. 2928’–2931.

14
Bevorstehende Reise der Gesandten nach Münster zu Gesprächen mit den Franzosen über die
15
bayerische Ruptur und eine Erhöhung der Subsidien. Stellungnahme der Königin zum Bruch des
16
Waffenstillstands durch Bayern. Forderung auf Eingreifen Turennes gegen Bayern aufgrund der
17
Bundespflichten. Geldhilfe für Wrangel. Übertritt der weimarischen Truppen in schwedische
18
Dienste. Beseitigung der Mißverständnisse zwischen Wrangel und Königsmarck. Hoffnung auf
19
guten Fortgang der Friedensverhandlungen. Erforschung der Haltung der evangelischen Stände
20
und Kurbrandenburgs in der gegenwärtigen Situation.

[p. 64] [scan. 120]


1
Aff Eder skrifvellse, trögne män och commissarier, medh förre post in-
2
kombne , hafve vij förnummit, det I vore sinnadhe för churfurstens af Beyers
3
ruptur och armistitii upseijellse skuldh, att reesa till Münster i intention,
4
medh dem Frantzösche plenipotentiarier till att aftala, enkannerligen att son-
5
dera hvartuth dee nu tydha denna rupturen och hvadh dee där hooss giöra
6
velle, såsom och förmå dem till cooperation medh oss emot Beyeren. Nu
7
medh denne post ähr oss Edert, her Johan Oxenstiernas, eenskylte breef af
8
den 4. Septembris

34
Irrtümlich statt 4. Oktober ( [ Nr. 9). ]
inlefvererat, medh relation och communication, att her
9
Salvius vore förrester till Munster för bemälte orsaker skuldh och enkannerli-
10
gen , att uthaf denne occasion sökia anten fördubblingh på subsidierne, heller
11
ju anticipationen, till att adsistera feltmarskalcken och armeen. Sedhan låte I
12
oss vette, hvadh Eder sedhan om Beyerska rupturen ähr inkommedt, så och
13
hvadh Beyersche gesanten uthur Munster Eder tillskrifvit och I honom svarat
14
hafve ; hvadh Eder om de Weimarsche troupper ähr vitterligit och i hvadh
15
terminis dee stodhe medh Königsmarck och fienden

36
Als Turenne aus Paris den Befehl erhielt, mit seiner Armee über den Rhein zu gehen und den in
37
Flandern in Bedrängnis geratenen französischen Truppen zu helfen, verließen ihn unerwartet
38
elf weimarische Regimenter und unterstellten sich schließlich dem schwedischen General Kö-
39
nigsmarck . Der Vorfall trug zu einer schweren Verstimmung zwischen den Franzosen und
40
Schweden bei. Letztere hätten die Weimarischen gern zurückgegeben. Diese weigerten sich
41
aber, wieder unter französisches Kommando zu treten. Über den Vorgang unterrichtet ausführ-
42
lich TE VI S. 140–144.
; ytterligare hvadh felt-
16
marskalcken hoos Eder solliciterar och anhåller , efftersom detta och någre
17
fleere ährander i Eder skrifvellse blifva upreppadhe.

18
Effter vij nu inthet tvifle, att I åther vidh denna tijden ähra tillsammans, ty
19
hafve vij på desse ähranden och hvadh oss elljest förekommer att påminna,
20
härmedh velat Eder förständiga. Först måste vij denne Beyerns hostilitet och
21
ruptur så låtha passera, dömmandes deraf och uthur någre fleere oss commu-
22
nicerade skriffter, att detta armistitium af honom medh villja och upsåth är
23
söckt, att vinna tijdh och undgå sitt landz förderff, och sedhan straxt att re-
24
nuncierat , så snart han funne sigh något bettre i posteur. Man måste befallat
25
Gudh och tijden och hoppas, att hans gudhdomeliga rättvijsa skall sådan
26
orätvijsa i sin tijdh inthet låte gåå ostraffat aff. Hvadh I, her Johan, hafve
27
svarat den Beyerske gesanthen, det finne vij skääligt och väl svarat, och varde
28
I bådhe medh occasion giörandes der hoos alt det, som tjenar vijsa vedh Bey-
29
erns oskääl och ofogh, och vårt oprichtiga och ährlige procedere.

30
Att nu feltmarskalcken åstunder, det marskalcken de Touraine eller någon
31
annan måtte medh Frantzösische armeen komma nedan i Tysklandh igen och
32
på kongens i Franckrijkes vägnar hjelpa Beyern att förföllja, dedh ähr fuller i
33
sigh skääligt, alldenstundh Franckerijke till samme vapnehvijlo ähr förste och

[p. 65] [scan. 121]


1
starkaste andrifvaren och pacterna medh oss både tillijka slutne ähre, och
2
böre fördenskuldh medh oss tillijka ståå och upskrifvas, ty hafve vij medh
3
våre egne skrifvellser gjordt derom påminnellse hoos kongen i Franckerijke
4
så och cardinalen Mazarini. Och såsom vij inthet tvifle, att I alleredo hafve
5
nådt och styrckt den Frantzösische fullmechtige i Munster, att låtha sigh vara
6
anläget ded Beijerns dessein, till att skillja våre och Frankerijkes vapn åth icke
7
må finna rum, uthan denne hans otrooheet emot oss adpraehenderes af
8
Frankerijke och tillijka af det medh oss vedergiöras, i anseende, att vij sjelfva
9
aldrigh hafve hafft hugh till denne vapnehvijlo medh Beyern, uthan ähre deri
10
trädde genom deres rådh och tillskyndan. Efftersom Eder inge argument så-
11
dant att bevijsa och drijfva feela kan, kunne I sådant nåå, väl och godt. Och
12
der Franckerijke aff sigh sjelf till rupturen medh Beyeren och till vårt adsi-
13
stence är benägen, då vele vij förhoppas, att denne Beyerens otrooheet skall
14
fulla på hans hiessa. Hvar och icke, så tjenar oss dett ju förr ju heller att veta,
15
och vele vij icke deste mindre befala alt Gudh och förvänta hans bijståndh.

16
Hvadh elljest feltmarskalcken Eder recommenderar till armeens befordringh,
17
ded tvifle vij inthet, att I effter våre förre skrifvellser vinlägge Eder om att
18
adsistera honom, såsom vår tjenst det kräfver.

19
Vij förnimme och, att de Weimarske troupper ähre nu i vår tjenst under Kö-
20
nigsmarck och i fyra regementer reducerade. Så ändoch vij fuller helst hade
21
seet, dem att hafva kunnat brachts medh till Franckerijkes lydno och hörsam-
22
heet , dermedh all jalousie att undvijka. Men effter vij förnimme dem ingale-
23
des hafve velat förstå dertill och elljest hafva varit fahra, att dee måtte gåå till
24
fienden, så och de Frantzösische ministri sjelfve hafva styrckt till vår och den
25
gemeene tjensten, ty ähro och godh, att ded så blifver. Allenast att I altijdh
26
emot dem Frantzösische plenipotentiarier betyga vår godha intention, men
27
der hoos de Weimarskes styffheet ochså begges vår fahra, att dee elljest hade
28
kommit att stärckia fienden, och fördenskull justificera emot dem, hvadh
29
skeet ähr, blifvandes derjempte medh den förtröstningh, oss väl kunna lijda,
30
om de sigh vele låtha till Fransösisch tjenst igen bevekas, så att, ehuru ded
31
gåår, lämpan blifver vår, och hvadh skuldh som finnes icke hoos oss eller våre
32
tjenare, uthan hoos dem Weimariske finnas måtte.

33
Om I elljest skole förnimma något missförståndh emillan vår feltmarskalck
34
och Königsmarck, så hjelper till, så myckit Eder tillstår, medh maneer det-
35
samma att förekomma, och medh dens mens och andres reputation att af-
36
värja , effter vij angenehm tjenst af bägge hafve undfångit och dem till vår
37
nytta capable finna.

38
Huru nu vijdere löper medh fridztractaten, dedh hafve vij af Eder framdeles
39
att förnimma, sij fuller af omständigheeterne, att fienden och hans anhangh
40
giöra nu sitt yttersta till saken och försökia, om de då som hertill ähr tracterat
41
och bevilljadt, kunna omkull slå och till inthet giöra. Vij vele lijckväl förhop-
42
pes , att den godhe Gudh, som värcket härtilldags förtt hafver, det och så här-
43
effter till sins nampns ähro och vår välfårdh dirigerandes varder. Imedlertijdh

[p. 66] [scan. 122]


1
vele vij, att I på alle saker gifve godh acht och eenkannerligen sij till och
2
observera, huru de evangeliske stender sigh vidh denne sakers conjunctur
3
comportera och förhålla. Eenkannerligen kommer oss något till öronen om
4
churfursten af Brandeburgh, det I oförmärckt i acht taga, effterfråga och,
5
hvadh I derom förfahre, oss förständiga och uptäckia vele.

Dokumente