Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
194. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 März 27/April 6

23
–/ 194 / [ 216 ]

24

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina


25
Osnabrück 1648 März 27/April 6

26
Ausf.: DG 12 fol. 549–554; Eingangsvermerk Stockholm 1648 April 13/23; Druck (Auszug):
27
UA XXIII S. 114.

28
Kaiserliche Haltung in der hessischen Angelegenheit: Ablehnung einer Spezialamnestie unter Ver-
29
weis auf die Generalamnestie; Anrechnung der Abtei Hersfeld auf die hessischen Satisfaktionen;
30
Propstei Göllingen; Darmstädter Protest gegen den schwedischen Vergleichsvorschlag in der
31
Marburger Streitsache; Bestätigung der hessisch-sächsischen und brandenburgisch-hessischen Ver-
32
träge sowie der Familienpakte; sächsische Anwartschaft auf die Grafschaft Hanau; Primogenitur-
33
und Majorennitätsprivilegien als kaiserliche Rechte; waldeckische Transaktion und die Ämter
34
Schaumburg, Bückeburg, Sachsenhagen und Stadthagen; Ablehnung des Titels Graf von Schaum-
35
burg für Graf Philipp von der Lippe; Entschädigung der Landgräfin von Hessen für die Restitu-

[p. 359] [scan. 415]


1
tion der Festungen aus der ordinären Kontribution; Satisfaktion der hessischen Miliz; Rückgabe
2
der Festungen im jetzigen Zustand. Gegenargumente der schwedischen Gesandten von den Kai-
3
serlichen abgelehnt. Fortschritte in diesen Punkten durch Vermittlung der Reichsstände. Schwe-
4
dische Konferenzen mit den Gesandten von Hessen-Kassel wegen der Kontributionen. Beilegung
5
des Marburger Sukzessionsstreits. Morgige Konferenz mit den Kaiserlichen über diese Angelegen-
6
heiten . Kursächsische Protestation wegen des Amtes Egeln, Stifts Magdeburg und Wollin. Resti-
7
tution der Grafen von Nassau-Saarbrücken. Diplomatische Einzelnachrichten. Bevorstehende
8
Abreise Serviens.

9
Om landtgrefvinnan af Hessen-Cassell Furstliga Nådes sak vore vij åter den
10
22. huius tillsamman med de käijserlige och luppe den ordine punchtevijs
11
igenom, men funne dem deri så förhärdade, att vij den gången ingenvärts
12
snart kunde komma med dem.

13
1. vägrade de Hennes Furstliga Nåde een specialamnestie, sustinerandes att,
14
när Hennes Furstliga Nåde hoc loco remissive ad § 2 et 3 generalis amnestiae
15
blefve ihugkommen, kunde hon såväl vara dermed vara [!] försäkrat som an-
16
dre ständer i Romerske Rijket. Det var elljest betänckeligit, at deferera Hen-
17
nes Furstliga Nåde heruthi; ex hoc capite skulle sedan hvar och een officerare
18
och begynna scrupulera och villja hafvat lijkaså för sigh. På detta sättet, och
19
der Hennes Furstliga Nåde remitterades till generalem illam clausulam, be-
20
höffde man intet at bruka det ordet neutralium. Skulle Hennes Furstliga
21
Nåde giöra sig någon fahra af det, som intet hafva meslerat sig in singularibus
22
actionibus, då vore Käijsaren äfven detsamma underkastat. Han hade fallit
23
Oldenburg, Frissland och andre inn och tagit contribution af dem. Churbey-
24
ern och Cöln hade och under varande krig most gripa om sig. De hoppades
25
intet, at de, när frid blifver, skole hafva att vänta sig någon revenche derföre,
26
eller att neutralisterne, som vij dem kallade, fördenskull varde förbehollandes
27
sig någon action emot dem. Dem tyckte altså, at Hennes Furstliga Nåde her-
28
uthi bore onödig sorgfalt. Man behöfde icke heller äfven att exprimera termi-
29
num restitutionis a quo af begynnelssen på Behmiske krijget och kunde
30
sachta giöra tillfyllest, att man unte henne den ab initio horum motuum;

31
2. vore abtiet Hirschfeldt nulla alia ratione nisi satisfactionis loco Hennes
32
Furstliga Nåde at anslå . Men probstiet Gellingen kunde de intet förgifva för
33
huus Sachssen. Den Weymarske gesandten hade gjordt derom påminnelsse
34
hoos dem

40
Die zur Fürstabtei Hersfeld gehörige Propstei Göllingen an der Wipper bei Frankenhausen
41
sollte nach dem französischen Projekt von Mitte Juli 1647 bei Hessen-Kassel verbleiben ( Mei-
42
ern
V S. 157). So forderten es auch die hessen-kasselischen Gesandten am 16./26. März 1648
43
( ebd. S. 614), wogegen sich die fürstlich-sächsischen Deputierten in Osnabrück am 21./31.
44
März verwahrten ( ebd. S. 635). Göllingen wurde im schwedischen Instrumentum Pacis Hes-
45
sen -Kassel restituiert (Art. XV § 2: Müller S. 66).
;

35
3. hade och Darmbstatt protesterat emot den decision, som vij i den Marpur-
36
giske tvisten här föreslå ; han appellerade till ett opartijskt iudicium, hvilket
37
man intet kunde förmena honom. Effter man suspirerade, att Käijsaren hade

[p. 360] [scan. 416]


1
för visse orsaker tillförende mehra favorizerat det ena partijet ähn det andra,
2
då kunde justitien nu derigenom desto mehr lysa [och?] gifva sig herföre.
3
Ville landtgrefvinnan intet dertill, vore handgripeligit, at hon hade orätt på
4
stå och torde intet i ljuset med saken. De hade ther befallninger ifrå Käijsaren,
5
alle conform, at see på gutlig fördrag emillan bägge linierne; men om det intet
6
ville gå an, då hade man tvenne vägar för sig, anten at, som mält ähr, låtat
7
komma till opartijske domare eller blifva vid det uthslaget, som det förledne
8
sommars i Munster tryckte frijdzproject medbringer. Vij måtte deraf vällja,
9
hvilket vij ville, annors kunde de häröfver intet förklara sig;

10
4. stode dem intet an, att confirmera någre pacta, men der Käijsaren derom
11
debita reverentia blefve ersöckt, tviflade de intet, at dem, som det vederborde,
12
sådant vederfores. De kunde intet här solenni capitulatione obligera honom
13
dertill. Det pactum, som ähr emillan huus Sachssen och Hessen, hade ingen
14
difficultet. Om det, som emillan Brandenburg och Hessen sades vara oprät-
15
tat , hade varit in perpetua observantia et usu confirmandi hoos de förre Käij-
16
serne , så vorde denne det icke mindre ähn hans förfäder det förmenandes. De
17
andre pacta gentilitia vore dem intet kunnige

38
Ebd. S. 635.
. Der någre sådane vore förhan-
18
den , så hörde de till den Marpurgiske saken; icke heller viste de, om Hanoi-
19
cum hade någonsin varit in rerum natura. Med det grefveskapet vore äfven
20
sådan beskaffenhet som med Piemont

39
Gemeint ist die Grafschaft Pyrmont.
. Det vore feudum Imperii. Käijsaren
21
hade confererat Chursachssen anvartingen derpå; det kunde de intet ophäfva.
22
Men skulle, som man ville föregifva, det ab aliena informatione vara skedt, då
23
vorde Käijsaren såssom supremus, aequus et favorabilis iudex på interessato-
24
rum gyldige och funderade remonstrationer cognita veritate caussae absque
25
praeiudicio tamen tertii dem låtandes vederfahra, hvad rätt ähr. Imedlertijd
26
blifver det billigt i den terminis, som det nu ähr. Det vore omöijeligit, att
27
Käijsaren kunne vetta och cognoscera alle slijke particularia, derföre hafver
28
han och icke uthi een okunnig sak kunnat instruera dem. Privilegium primo-
29
geniturae och indultum maiorennitatis moste i lijka måtto sökias hoos Käijsa-
30
ren

40
Die hessen-kasselischen Gesandten in Münster beanstandeten schon das kaiserliche Projekt, dic-
41
tatum 24. Juni 1647, worin die Konfirmation der Primogeniturrechte dem Kaiser zugewiesen
42
wurde ( Meiern IV S. 462 ), wogegen Landgraf Georg von Darmstadt am 26. Juni/6. Juli
43
d. J. forderte, den Hessen-Kasselern keine Begünstigung zukommen zu lassen ( ebd. S. 264ff.).
. Det vore intet värdt, att sådane minutier skole införes uthi instrumento
31
pacis. Kunde fuller ähndå skee. Månge af adell hafva [fåt] det af sin öfverhet.
32
Österrijke, Beyern och andre hafva erhollit ius maiorennitatis på 18 åhr, ehu-
33
ruväl det var härkommit och iuris in Imperio, att ingen kunde det praeten-
34
dera för han vore 25 åhr. Käijser Maximilianus hafver undt det hertigen af
35
Wurtenberg, doch med sådane condition, att man skulle adjungera sådane
36
unge herrer [någre] consiliarios, som administrera landet, tilldes de komma
37
till mognare ålder;

[p. 361] [scan. 417]


1
5. vore icke heller huius loci att corroborera den Waldeckiske transactionen,
2
som och ähr [pars] caussae Marpurgensis. Ius directi et utilis dominii öfver
3
Schaumburg, Bückeborg, Sachssenhagen och Stadthagen

30
Die vom Stift Minden beanspruchten vier schaumburgischen Ämter verlangten die hessen-
31
kasselischen Gesandten am 8./18. November 1646 zur Satisfaktion ( Meiern III S. 756 ). Die
32
Kaiserlichen bewilligten in der Deklaration vom 6./16. Februar 1647 die Ämter Rodenburg,
33
Arensburg und Hagenburg ( ebd. IV S. 425), doch antworteten die französischen und schwedi-
34
schen Gesandten im März, daß hier eine Verwechselung vorliege, da diese drei Ämter bereits
35
Hessen-Kassel gehörten, und nannten stattdessen die Ämter Schaumburg, Bückeburg, Stadtha-
36
gen und Sachsenhagen ( ebd. S. 429). Am 29. März/8. April 1648 wurde das ius directi et
37
utilis dominii dieser Ämter dann im Artikel über die hessische Satisfaktion an Hessen-Kassel
38
übertragen ( ebd. S. 663); vgl. Art. XV § 3 des schwedischen Vertrages ( Müller S. 66).
gofve

4
6. allenast effter, men den clausulen, som Brunssvijkerne desse embter ville
5
för sig hafva derin, ville de käijserlige intet tillstädia, effter de betygade sig
6
aldrig hafva sedt, hvadsom deri var transigerat

39
Trauttmansdorff hatte im März 1647 vorgeschlagen, die vier Ämter zur braunschweig- lüne-
40
burgischen Satisfaktion zu nehmen ( Meiern VI S. 401 f.).
; elljest vore intet res emillan
7
omedelbahre ständer allena, uthan med sådane, som man exercerade ius va-
8
sallitii öfver. Detta vore intet maneer, att Käijsaren skulle confirmera, hvad-
9
som blefve afftalt emillan herren och tjenaren. De ville icke heller vetta af
10
någon greffve af Schaumburg mehr. Det nampnet kunde de intet gifva greff
11
Philip von der Lippe

41
Graf Philipp von der Lippe war der jüngste Sohn Graf Simons VI. Er erhielt 1613 die Ämter
42
Lipperode und Alverdissen als Apanage. 1640 erbte er von seiner Schwester Elisabeth, der
43
Mutter des letzten Grafen von Schaumburg, Ottos VII., einen Teil der Grafschaft Schaum-
44
burg , nämlich die Ämter Stadthagen, Bückeburg, Arensburg, Hagenburg und zum Teil Sach-
45
senhagen . Philipp führte 1668 das Erstgeburtsrecht ein und starb 1681 ( Stammtafeln I Taf.
46
144).
. Ville landtgrefvinnan kalla sin vasallum så, det begierte
12
de intet att afvärja;

13
7. ville de för platzernes restitution gifva Hennes Furstliga Nåde 600 000
14
Riksdaler, doch af ordinarie contributionen uthaf samfält Westphaliske och
15
Öfverreiniske quarteren at betalas. Det kunde ingen billiga, at de 3 geistlige
16
ständerne Meintz, Cöln och Fulda allena skole draga den lasten. Det fölgde
17
intet deraf, att Neuburg, Ostfriessland och andre, som hafva under kriget gif-
18
vit landtgrefvinnan contribution, skulle nu fördenskull eximeres ifrå detta.
19
Hade de contribuerat landtgrefvinnan godvilligt, så vore de Käijsarens fiender
20
och derföre kunde de intet vänta sådant beneficium af honom. Hade de och
21
tvungne gjordt det, då moste de och ähnnu eodem titulo hjelpa bijdraga alt
22
det, som länder till att erholla friden med. Icke heller kunde Hennes Furstliga
23
Nåde med skiäl fordra af sine medständer något hypoteck. Interessenterne
24
contradicerat på det högsta, väl vettandes, at de på sådant fall seent eller al-
25
drig få sin pant igen. Hennes Furstliga Nåde vore under generalassecuratio-
26
nen nogsampt försäkrat, så at hon intet behöfde att gravera andre dermed.
27
Det vore nog, att de skulle contribuera henne, som lichväl intet hade stoor
28
myndighet ähn de. De öfrige conditioner, som landtgrefvinnan föreslår circa
29
modum solvendi, meente de eij heller låta sig practicera;

[p. 362] [scan. 418]


1
8. gjorde de sig temlig spotzske öfver den praetenderade satisfaction för Hen-
2
nes Furstliga Nådes militie. Och 9. ville de, att fästningerne skulle restitueras,
3
som de ähre, uthan destruction.

4
Vij förde fuller dem tillsinnes igen, at de så offta tillförende hade låtit sig
5
märkia emot oss, det de achtade låta denne Hessiske saken i alla stycker be-
6
vända vid det afftalet, som med grefven af Trautmansdorff och dem deri till-
7
förende var gjordt. Då vore vij uthi Hennes Furstliga Nådes amnestiepunch-
8
ten intet mehre discrepant ähn öfver blotta tvenne vocabuler: neutralium och
9
Bohemici; de kunde väl låtas uth och sätties andre i stället igen, som doch in
10
effectu hade samma värkan. Effter de hade intention, att unna Hennes Furst-
11
liga Nåde een olimiterat amnestie, så vore sälsampt, at de nu disputera detta,
12
som de aldrig tillförende hade hafft betänckiande att admittera. Det måtte
13
vist sticka något derunder, som intet synnerligit duger. När sådane dubia mo-
14
veras , hafver man orsak att see sig före. I synnerhet vore neutralisterne hoos
15
Hennes Furstliga Nåde intet uthan consideration, helst effter landtgref Jörans
16
utkompne skriffter och handlinger nogsampt vijsa, hvad han förer emot
17
henne in hoc passu i skiölden. Hennes Furstliga Nåde söckte intet meehr ähn
18
sin securitet. Man kunde intet draga handen ifrå henne och exponera henne i
19
störste fahra.

20
Abtiet Hirschfeldt hörde intet proprie till satisfactionen. Hennes Furstliga
21
Nåde hade allaredo 1624 hafft det i possession och vore altså ex conventione
22
gravaminum hennes. Om Gellingen moverade den Weymariske, som han
23
sjelf på vår frågan derom sig hade uhrsächtat, ingen difficultet.

24
Marpurgiske controversien blifver aldrig bijladg, såframpt man icke, undan-
25
tagandes patrimonialgodzsen, som först tages apart för landtgrefvinnans
26
Furstliga Nåde, här gjorde itt durchslag deri. Gref af Trautmansdorf hade,
27
som de viste, gifvit oss sjelf det vid handen och begierat, chronorne ville för-
28
eena sig om något vist i saken der de tänckte stå vid, så ville Käijsaren pro
29
authoritate och giöra sitt till. Det var altså skedt. Om man låte det nu gälla, så
30
vore det minste omaket. Vij vore intet här såssom iudices, uthan såssom trac-
31
tantes . Om de förlijka sig i Cassell, så giörs intet detta behof. Men at man här
32
interim kunde komma uhr värket, vore gott, man blefve i förre terminis. Det
33
skulle intet praejudicera Darmbstat, om han kunde skaffa sig bättre villkor i
34
Cassell. Dermed vore dette casserat och ophäfvet.

35
Det var gott, at de gillade pactum Saxonicum. Vid det Brandeburgiske hade
36
de intet synnerligit bevilljat. Det var aldrig tillförende confirmerat, altså
37
kunde det genom denne deres förklaring intet häller nu skee. Vij förmodade
38
lichväl itt bättre, effter de tillförende intet hade uthslagit confirmationerne, så
39
öfver det som ius primogeniturae och de andre förnämbde fördra sampt in-
40
dultum maiorennitatis. Pacta gentilitia in domo Hessiaca vore radicerade uthi
41
landgref Philips den äldre anno 1568 gjorde testamente

42
Philipp der Großmütige von Hessen starb bereis am 31. März 1567 in Kassel. Vgl. Woite
43
S. 138ff.
. Dervid hade 4 hans

[p. 363] [scan. 419]


1
söner och bägge linierne Cassell och Darmbstatt svurit; landtgrefvernes af
2
Darmbstatt son nu lefva farfader och fader hafva och obligerat sig dertill,
3
item Ludovicus senior Hassiae landgravius

42
Landgraf Ludwig V. von Hessen-Kassel.
. Det ville altså intet skicka sig, at
4
man vill ogilla och opryckia det, som länder till conservationen af een god
5
harmonie och eenighet emillan meerbemälte tvenne linier. Chursachssens
6
praetension eller expectance, som på inge skiäl ähr grundat, myckit mindre
7
kan hafva bestånd, effter han det på ett falskt narrato och sine consensu ordi-
8
num Imperii hafver fått; thet bör intet praejudicera Casselske liniens deri ver-
9
serande rättighet, hvilken bijlagon littera A under de Wetterowiske grefver-
10
nes suffragio omständeligere uttrycker.

11
Vij funno och intet, at man med raison kunde omstöta det, som var transige-
12
rat med huus Brunssvijk-Luneborg om de oftanembde 4 ämbter

43
Vgl. Anm. 8.
. Om greff
13
Philip skulle heta grefven af Schaumburg eller Lippe, gjorde oss lijka, allenast
14
han effectu njuta transactionen till godo.

15
Hvad Hennes Furstliga Nådes satisfaction vidkomme, vore tijd nog at uthlåta
16
sig om quanto, när man först ratione solventium hade träffat een vissheet,
17
desemillan togo man lichväl vid de anbudne 6 tunnor gulld. Hennes Furstliga
18
Nåde gjorde lofligen deri, att hon ville således skona sine vänner. Hon hade
19
ingen fiendskap med Brandenburg, Neuburg, Ostfriessland och flere, men
20
häller pacta, förmedelst hvilka hon hade frijkallat dem. Det kunne hon intet
21
uthan blasme ryggia. Mentz, Cöln och Fulda hade gjordt Hennes Furstliga
22
Nåde störste skadan, alt derföre vore billigt, at, om de ville hafva sine land
23
och faste platzer igen, de och inge andre höllo henne skadelöös och recognes-
24
cerade det af henne. Uthan underpant vore Hennes Furstliga Nåde intet för-
25
säkrat ; de måtte man var betänckte, huru itt och annat vore att jämka, så man
26
icke höllo sig dermed längre oppe. Om Hennes Furstliga Nådes militiens
27
contentement och platzernes restitution funne vij vid så beskaffne saker intet
28
à propos, at något stort röra, men ginge det så förbij till bättre lägenhet.

29
Alle desse remonstrationer gulle lichvel intet hoos de käijserlige, som tycktes
30
bära itt synnerligit förtret deröfver, at de för den Hessiske saken skull hafva
31
most opskjuta handeln öfver § Tandem etc., hvilket var dem een hård steen i
32
vägen, den de intet så snart kunde försvälta.

33
Fördenskull togo i ständernes nampn den Beyerske, Altenburgiske och
34
Brunssvijk-Lüneburgiske sig om at disponera interessenterne, så de Hessen-
35
Casselske som de andre, till accommodation, och hafva effter underhanden
36
plägat communication med oss och de käijserlige ändteligen genom een lång-
37
sam och temmelig svår dispute i desse nästförledne 8 dagar såvidt bracht sa-
38
ken , som bijlagorne under litterae B, C, D vijssa. I synnerhet hafva man myk-
39
kit hafft giöra med de Hessen-Casselske om contribuenternes consolidation,
40
thädan lichväl churfursten af Brandeburg och landtgref Jöran af Darmbstatt
41
ähr af ständerne undantagne vordne. Och ehuruväl de Hessen-Casselske

[p. 364] [scan. 420]


1
hafva omsijder låtit öfvertala sigh till den nebenrecessen, som finnes under
2
bemälte littera D, så låddes de lichväl intet villja vetta af honom. Vij hafve
3
icke lijtet besvär hafft af de Hessen-Casselske, som för all ting hafva velat, att
4
vij skulle maintenera dem vid den conditioner, som de sjelfve hade opsatt och
5
vij med sidste post skickade copier af. Om contribuenterne kunna opläna,
6
som de förmoda, penningesumman af grefverne Hatzfeldt

26
Melchior Graf von Hatzfeld und Gleichen (1593–1658), kaiserlicher Generalfeldmarschall
27
( ADB XI S. 35f.).
, Vehlen

28
Alexander Reichsgraf von Velen und Megen (1599–1675), kaiserlicher Generalfeldmarschall
29
( Rave , mit Literatur).
och
7
Holdtzapfell

30
Peter Graf von Holzapfel gen. Melander (1595–1648); Hinweise: APW [ II C 3 S. 36 Anm. 2. ]
, så villja de derom giöra sin flijt, på det de måtte ju förr ju
8
heller blifva Hennes Furstliga Nåde quitt och rätta ägan den få Cossfeldt,
9
Neus und Neuhauss

32
Die Festung Coesfeld im Fürstbistum Münster, Neuß im Kurfürstentum Köln und Neuhaus im
33
Fürstbistum Paderborn blieben von den Hessen bis zur Bezahlung ihrer Forderungen besetzt.
igen, hvilket Cöln intet hafver lust längre att ombära.

10
I den offtabemälte Marpurgiske tvisters bijlägning ähr ähnnu intet något
11
gjordt, effter ständerne såväl som de Hessen-Casselske sjelfve hafva funnit
12
gott, at separera den ifrån den andra, tilldes man deri först hade nådt richtig-
13
heet . Imedlertijd var och förmodeligit, at man här kunde spörja hvart particu-
14
lartractaten i Cassel ville uthslå. Till att poussera den, hafva ständerne låtit
15
afgå till landtgreff Jöran itt sådant anmaningzbref , som littera E inneholler.
16
Tillefventyrs komma vij imorgon ihop med de käijserlige igen, at adjustera
17
det, som ständerne sin emillan hafva arbetat på och här redo ähr mält om, så
18
och att tala med dem vijdere om Marpurgiske saken. Huru det aflöper, hop-
19
pes vij med näste legenhet kunna berätta.

20
Den Chursachsiske gesandten hafver ingifvit hoos oss sådana protestationer
21
för amptet Egeln

35
Königin Christina von Schweden hatte das Amt ihrem General und Feldmarschall Johan Ba-
36
nér (Hinweise: APW II C 3 S. 16 Anm. 6) geschenkt ( Meiern VI S. 329). Im Gutachten vom
37
Januar 1648 reservierte sich Kursachsen das dominium directum ( ebd. IV S. 1015). Der
38
kursächsische Gesandte reichte deswegen am 21./31. März d. J. eine Protestation ein ( ebd. V
39
S. 596f.), die Kurbrandenburger am 30. März/9. April d. J. eine Gegenprotestation ( ebd.
40
S. 599f.).
, stifftet Magdeburg

41
Am 21./31. März 1648 übergab der kursächsische Gesandte auch eine Erklärung mit dem
42
Anspruch auf die Rechte des Erzbischofs von Magdeburg über die Stadt Magdeburg ( Meiern V
S. 596ff. ).
och Wollin

44
Dasselbe traf für die Insel Wollin zu. Die Rechte des Kurfürsten leiteten sich aus der Verpfän-
45
dung der Insel durch Herzog Franz von Pommern (regierte seit 1618, † 1620) für den Braut-
46
schatz seiner Gemahlin, die eine geborene Prinzessin von Sachsen war, her ( Meiern V
S. 597 ).
, som under litterae F,
22
G, H ähr begrepne. Hvad om de Nassau-Zarbrückische grefvernes restitution
23
hoos oss ähr ingifvit, ligger under littera I. Under K ähre copier af Churbran-
24
deburgz rescripter till des gesandter här, förmedelss hvilke han söker till att
25
betaga oss de impressioner, som de spargement om hans churfurstens under

[p. 365] [scan. 421]


1
åtskillige beskickninger till Käijsaren, Danmarck, Holland, Sachssen och
2
Brunssvijk-Lüneburg förde vidrige consilier och negotiationer emot Eders
3
Kungliga Majestätt och chronan kunne hafva förorsakat. Greff Servien com-
4
municerar mig, Johan Oxenstierna, sådane raisonnemains om vårt väsende
5
här, som under bijlagon littera L finnes. Det som jag och i desse dagar hafver
6
fått ifrån feldtmarskalken herr Wrangel, folljer her hoos under littera M. An-
7
dre aviser under littera N repraesentera krigsväsendetz sedermhera beskaffen-
8
het .

9
Greffven d’Avaux ähr affordrat från Munster och väntes, som det seijes, i
10
andre vekan hijt at valedicera oss.

11
PS: Hvad cantzler Reinkinck

36
Theodor Reinking (1590–1664), Kanzler des Erzbistums Bremen; biographische Hinweise:
37
APW II C 2 S. 399 Anm. 3; ebd. [ II C 3 S. 149 Anm. 5. ]
ikrafft af sin i hender hafvande fullmacht, af
12
hvilken een copia her hoos foges under littera O, vid sin afreesa härifrå hafver
13
obligerat sig till denne tractaten, vijser littera P. Den Mechelnburgische ge-
14
sandten doctor Käijser

38
Abraham Kayser, * 26. März 1603 Soest, † 30. September 1652 Ratzeburg, studierte in
39
Helmstedt, wurde Legationsrat der Stadt Hildesheim, stand danach in adeligen Diensten als
40
Hofmeister, trat 1638 in die Dienste Herzog Adolf Friedrichs von Mecklenburg, Archivar,
41
Gesandter am Kaiserhof in der Güstrowschen Tutelsache, erwarb 1642 in Orléans den Dr.
42
jur., 1643 als Geheimer Legationsrat zu den Friedensverhandlungen entsandt, heiratete in die-
43
sem Jahr Dorothea Sophia von Werdenhagen, Tochter des kaiserlichen Rats und Residenten in
44
Lübeck, Johannes Angelus von Werdenhagen, dann Direktor des Fürstentums Ratzeburg, wo
45
er starb und im Dom bestattet wurde ( Walther S. 71f.).
ähr i desse dager igenkommin.


15
Beilagen in DG 12:


16
A: 555–556’ Vorstellung des Wetterauer Grafenkollegs bei den kaiserlichen Bevollmächtigten
17
wegen der von Hessen gesuchten Bestätigung des mit Hanau getroffenen Sukzessionsver-
18
trags . Münster 1647 Juli 2/12

19
B: 557–558 Übereinkunft wegen der Restitution von Hessen-Kassel. o. O. u. Tag

20
C: 559 Desgl. o. O. u. Tag

21
D: 560 Desgl. o. O. u. Tag

22
E: 561–563 Mahnschreiben der Reichsstände an Landgraf Georg von Hessen-Darmstadt. Os-
23
nabrück 1648 April 2 n. St.

24
F: 564–564’ Protest der kursächsischen Gesandten wegen des Erzstiftes Magdeburg. Osna-
25
brück 1648 März 21/31

26
G: 565–565’ Desgl. wegen Wollin. Datum wie vor

27
H: 566–566’ Desgl. wegen des Amtes Egeln. Datum wie vor

28
I: 567–573’ Eingabe an die schwedischen Gesandten wegen Restitution des Grafen von Nas-
29
sau -Saarbrücken. o. O. u. Tag

30
K: 574–580 Reskripte Kurfürst Friedrich Wilhelms von Brandenburg an seine Gesandten in
31
Osnabrück. Kleve 1648 März 18/28 und März 25/April 4

32
L: 581–582’ Graf Servien an Johan Oxenstierna. Münster 1648 März 29 n. St. (Nr. 187)

33
M: 583–584’ Feldmarschall Wrangel an Johan Oxenstierna. Hauptquartier Windsheim 1648
34
März 2/12 (Nr. 164)

35
N: [fehlt]

[p. 366] [scan. 422]


1
O: 585–585’ Vollmacht Herzog Friedrichs von Holstein für Theodor Reinking. Flensburg
2
1647 Januar 26/Februar 5

3
P: 586 Erklärung Reinkings vor seiner Abreise vom Friedenstag. Münster 1647 Juni 22/Juli 2

4
587–590 Instruktion Wrangels für Generalmajor von der Linde und Alexander Erskein zur
5
Abschickung an Turenne. Arnstein 1648 Februar 21/März 2

6
591–593 Alexander Erskein an den Kurfürsten von Mainz wegen Bruchs des Waffenstill-
7
standes durch Kurbayern. o. O. u. Tag

8
594–596’ Resolution Kurfürst Johann Philipps von Mainz hierauf. Würzburg 1648 Februar
9
20/März 1

10
597–614’ Avisen

Dokumente