Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
221. Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin Osnabrück 1644 September 13/23 Pr.: Stockholm 1644 Oktober 6/16
221
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A I; Ausf.: DG, A I 1, legat. [ 1 ], 597–
601; Duplikat: ebd. , 602–606
Rückblick auf die durch Mylonius u. Heystermann geführten Verhandlungen mit
den kaiserlichen Gesandten. Verhalten Dänemarks gegenüber dem Kaiser. Gespräch
des Mylonius mit den kaiserlichen Gesandten. Ankunft Lambergs. Einladung an
die Reichsstände. Status des portugiesischen Gesandten. Kriegsnachrichten. Ver-
handlungen mit Heystermann über Vollmachten. – PS: Kurbrandenburg.
Auf Nr. 197 u. 199. Hvadh then Danske saken och then praetext, som the
keijss:e theraf hafva tagit at hindra och opskiuta tractaten medh, anlangar,
så ehuruväll oss inthet förr än med thetta brefvet var någon expresse
befallning i thenne saken och efterrättelsse öfver henne tilkommen, hafve
vij lickväll i thet närmarste drabbat Eders Kongl:e Maij:tts häri declinerade
intention, eftersom våre breef sidermeera och efter handen skrefne skole
thet, om the väll framkomma, med meera kunna betyga och Eder Kongl:e
Maij:tt förmodelig theraf fatta it nådigt contentement. Thet hafver inthet
så vellat skicka sigh eller någon lägenheet för oss fallit at personligen
conferera medh the keijss:e gesandterne, sedan vij förste gången vore
ihoop och beneventerningarne blefvo förrättade. Therföre hafve vij,
stundom under skeen af andre ährenden genom Mylonium, stundom moot
theras till oss uthskickade, decanum Heysterman, och som oftast och när
någon lägenheet hafver varit, såväll moot them här närvarande ständernes
ministrer som andre, hvilka hafva oss ömsee besökt, them, the keijss:e,
låtit förehålla, huru impertinent thet Danske kriget med Sverige skuddades i
vägen och praetenderades vara itt hinder i thenne Tyske tractaten, alden-
stund thet och thess orsaker inthet röra och angå Romerske rijket, kommer
icke eller principaliter af den Danske interpositionen, uthan af the parti-
cular orätter och affronter, som Sveriges chrono och dess undersåther
hafva i enn lång tijdh tålt af Dannemark, och för dess olijdeligheet skulld
nu nödgas afväria och revanchera. Kongen i Dannemark genom sine be-
tiente i Holland hafver icke allenast annuerat till then Frantzöske och Gen.
Staternes mediation, uthan the Danska hafva pousserat them och varit
otålige öfver ambassadeuren la Thuillerie, att han ifrå Holland reeste
långt omkringh och icke genaste vägen till Dannemark; sammaledes hafva
rådet i Dannemark låtit sig märkia nägne till tractats moot senaten i Sverige
och thesse svarat therpå tilbörligen, så at alt syntes ther hemma rijkerne
emellan gå till tractats och thenne, the keijss:es förlagu vara een uthflycht
och orsak till att protrahera kriget. Sådane och slijke discourser |:äre lijkväll
så lämpade och förde, att vij till dem en oss icke hafver bundet:| eij eller |:den
andre plat afskurit, uthan alt derhän dirigerat:|,att |:till E. M:tz ankomman-
de ordre den saken:| måtte |:oss öpen stå:|, men ofvantill |:anförde re-
monstrationer tiene:| till at |:informera och vijsa verlden:|, med hvadh
för oskälige och ofunderade praetexter vederparten sökte at vinna tijdh
och hindra thenne här beramade universal afhandlingen, eftersom vår egen
skrifvelsse till the keijss:e gesandterne af den 29. Julii/ 8. August och hoos
vårt breef till Eder Kongl:e Maij:tt bijlagt , thet med meera kan uthvijsa.
The keijss:es tergiversation at emottaga samma vårt breef hafver them
inthet lijtet svartat på een och annan ohrt. Vij skatta ibland andre orsaker
vårt breef och hafva pousserat them till at vijsa fram fullmachten. När the
den 31. passato [ 10. September ] offererade inspectionen af fullmachterne,
hafva the inthet rördt om then Danske saken, icke eller den 8./18. huius,
när Mylonius, som härefter förmäles, var på nytt hoos them. Thet synes
icke eller lijkt, at the, som sakerne nu stå, skola härefter bära then saken i
vägen.
Gallas och Pens säijes vara åtskilde i Lauenburg med passlig contentement.
Dani skola i gemeen ropa på Gallas och beskyllan, at han inthet hafver
giordt sitt till såväll emot skepzflottan i Kijhler hampn som feldtmar-
skalken , h:r Torstensson, när the meente hafva honom in i trängszlan.
Gallas skall theremot invända, at Dani hafva fuller lofvat och skrijdt af
mycket, men lijthet hållit och hälften mindre varit sant af thet the hafva
honom föremålat. The skole hafva tillsagt 2 månaders såldh för then
keijse:e armeen och conjunctionen af alle Danske troupparne, sampt
någre tusend bönder och therhoos berömbt sig af at Eders Kongl:e
Maij:tts flotta och feldtmarskalkens footfolck vore heelt ruinerade. Pro-
messerne hafva the inthet hållit och i thet andra talat på good Danska.
|:Kungen och rådhet:| säijes alt härtill hafva |:undanbögt och inthet
velat binda sigh medh Keijsaren:|. Om the icke tillförende och förän
Gallas så skildes uhr Hollstein, hafva thet giordt, |:mycket minder:| synes
thet lijkt, |:att dhe nu skole dertill förstå, uthan:| fast hällre |:antaga
tractaten på den:| sijdan. Ähr thet lickväll så, att the keijss:e härefter
skulle falla på samme praetext och förthenskuld inthet hafva lust till trac-
taten , veele vij efter vår skylligheet taga i acht och menagera, så gott vij
kunna thet som Eder Kongl:e Maij:tt oss i then saken och thetta brefvet
hafver allernådigst befallat.
Huru vijda vij äre komne med the keijss:e, thet mäles i Nr. 213, som går
härhoos in duplo. Sedan nu fullmachterne vore collationerade then 1./11.
Septembris, hafva vij återhållit med vijdare communication intill den 8./18.
dito, två dagar efter, sedan Eders Kongl:e Maij:tts skrifvelsser kommo.
Efter nu the keijss:e giorde förste ouverturen till bem:e collation och till
then ände beskickade oss 3 gånger på een dag, hafve vij till at thermed fatta
i immediate tractaten, som the syntes vela begynna, funnit för gott at
sända Mylonium till them, som sagt är, på den 8/18 de huius, principaliter
at erkundiga sig hoos them, om the något hade at desiderera i vår full-
macht ? Om the vidh samma lägenheet svarade Mylonium directe therpå
och gåfvo något före, som the hade noterat feel i vår plenipotentz, skulle
Mylonius thet höra och oss referera igen. Men om the gillade henne och
meente, hon kunde passera, måtte han gifva them tillfälle till vijdare taal
och sökia at sondera them de modo tractandi frågandes, hvadh nu, sedan
fullmachterne vore richtige fundne, stodo at göra? Om the då ville uth
thermed, måtte han, när talet och discourserne så medgåfvo, |:indigitera
på:| bägges |:vår fullmacht, at the vijsa oss den väg och gifve oss macht
till een immediat tractat, i dett oss tillåtes invicem congredi, agera et sta-
tuera :|. Sättet kunne skee, antingen at vij komo ihoop in loco tertio
såssom på rådhuset eller och vij giorde hvarannan reciproque visiter. När
något vore, som legati sielfva för innefallande förhinder inthet komo åt
at talas medh om, efterlåtes oss thetsamma at förrätta förmedelss subdele-
gater , som på eetthera af the ofvantilbem:e sätt kunne komma tillsammans.
När nu Mylonius kom till the keijss:e och på föreskrifne vijs sitt ärende
förestälte, hafva the strax excuserat sigh och sagt, at the hafva, så snart
then acten medh fullmachternes inspection var fröbij, therom skrifvit och
communicerat med sine colleger i Munster och sedan inthet fåt något
svar igen; hvilket förorsakade, at the inthet kunde då låta sig öfver then
frågan uth, ville lickväll innan någre dagar vånta theras, the i Munsteriskes
sentiment och då låta sig moot oss förnäma. Crane hafver lickväll in dis-
cursu moot Mylonium tå sagt, at ther kunde fuller finnas någre considera-
tioner i vår fullmacht. När Mylonius tå regererade, at vij fuller hade meent,
det fullmachten skulle väll kunna passera, men therhoos haft för ögonen
thet som i Munster är föreluppit och tänkt så både, om icke theri måtte
någon scrupulus opleetas och förthenskuldh nu vellat oss erkundiga
therom, at, ther något skulle kunna vijsas och med skääl requirera förand-
ringh , thet då i tijdh skedde, efter correspondencen emellan Sverige och
Tyske costerne är oviss och langsame, skulle och på hösten och i vinter
blifva hälften värra och längre, så föll Auerssberg honom i talet, lijkasom at
betaga honom meeningen, säijandes med een good mine, det dee conside-
rationer äre af ringa värde och skole med een uthtydning och, när then eene
then andre rätt förstår, väll kunna bestå såssom till exempel Frantzoserne
hafva i Munster scrupulerat, att i fullmachten stodh, legati Caesarei måtte
tractera de viis et mediis, och infererade, at the inthet hade macht at signera
och sluta tractaten. När, sade Auerssberg, man rätt seer på och öfverväger
orden, så äre thee in substantia lijka gyldige. Grefven aff Lemberg, som
äntå inthet var här, meente, the hafva een lijka lydande fullmacht med sigh,
tesmoignerades elliest, at the meena med alfvar, ehvad då i hiertat är, som
tijden måste öppa. Ibland annat så ståckla the myket på Frantzoserne, at
the inthet vella fram med fullmachten och släppa nu heelt oss kastandes
skulden inpå them. Efter the nu inthet vijdare, än som mält är, ville uth,
hafver Mylonius inthet rördt om modo tractandi. Vij hafva inthet än
egenteligen kunnat erfara, huru thet är med Frantzoserne, om thee hafva,
som the elliest hafva |:låtz:|, eenat sig med the andre i Munster om then
nya modellen af fullmachten. Hinweis auf Beilagen A–E.
Grefven af Lamberg kom den 11./21. huius al incognito och uthan cere-
monien hijt i staden. Han för sin person är hoos Auerssberg och hans suite
hoos een borgemästare i nystaden. Auerssberg hafver genom Schäffer låtit
begära pass af landtgrefvinnan och låter gå talet, at han vill reesa innan 12 à
14 dagar. Om the nu något vijdare göra till saken, antingen medan Auerss-
berg är qvar eller sedan, thet får man see.
Vij hafve alt härtill ståt an, om vij icke på nytt skulle invitera ständerne i
Romerske rijket till congressen och theröfver vellat hafva Frantzosernes
sentiment, men inthet än kunnat hafvat. Vij vele nu vänta lijtet och afsee,
i hvad contenance then nyssankomne keijss:e gesandten sig varder ställan-
des . Therefter kan man fatta consilium, rationes och tempo thertill. Stän-
derne hotas fuller att vela hijt, som thet är at see af våre förre breef och
insände acter, men thet föllier lijthen effect efter. Lampadius med the andre,
som han meente få med sig hijt, är inthet än igenkommen. Hvadh the nu
för discourser föra i Frankfurt, thet finnes under lit. F.
Duc d’Enguin hafver thenne tijden öfver haft theroppe stoore och märkelige
progresser, dazu Beilagen G u. H. Hvadh Gallas hafver skrifvit till grefven
af Thettenbach, thet går och härhoos under lit. J. Hade commendanten i
Dömitz gåt varsamare åt med skepzbryggian, förmeenar feldtmarskalken,
att Gallas skulle hafva fåt mindre föllie, än han nu hafver, ehuruväll lijtet
nog med sig till erfländerne. Ifrå Hamburg berättas uthan tvifvell närmare,
hvar feldtmarskalken vidh thenne tijden må vara och hvart han sin marche
varder tagandes.
I går lefvererade Portugiesen, h:r Botelho, oss Nr. 200. Hvad Eder
Kongl:e Maij:tt oss theri befaller, skall efter all möijligheet blifva tagit i
good acht. Hvad legati Gallici talte i Munster med mig, Salvio, om then
Portugiesiske saken och the Portugiske ministrerne, berättade jag
härifrå in Nr. 190. D’Avaux skrifver mig, Johan Oxenstierna, medh thesse
ord: Quod ad Lusitanorum res attinet, eas sartas tectas nostra omnium
opera manere reipublicae interest qumplurimum. Habemus certe nos in
mandatis debemusque ipsorum rationibus commodare, ut gravissime dili-
gentissimeque poterimus. Caeterum an et possint in partem huiusce trac-
tatus suo nomine venire interque regum legatos sedere, id pendet ab eventu
rerum. När Servien var här i staden, hafve vij på Botelhos begäran sonderat
honom, Servien, om han ville admittera Botelho till audience och gifva
honom titelen och äran, som een kongl. legat bör, svarade han oss, at
såssom Frankrijke hafver stoort interesse uthi Portugals subsistence, altså
varder thet och inthet underlåthandes at stödia under med kongen och
hielpa till at potentia et ambitio Hispanica må förmedelss afsaknande af
thet kongarijket blifva minskat och styrdt. Hans herre och konung hono-
rerar och kongens i Portugal ministrer, som till Frankrijke komma, såssom
af een souverain skickade. Men hvad them som här och i Munster äro,
vidhkommer, vore thet een annan saak; thet skickade sig inthet hvarken
för Frankrijke eller Portugiesen sielf, at the som kongl:e legater skulle
respecteras. Frankrijke hafver sielf nog göra, förän thet kan komma till
tractats med Keijssaren och Spagnien, skulle the nu i begynnelssen mentio-
nera något om Portugal och Cathalonien, så finge theras vederpart meera
praetexter emot Frankrijke och kunde hända heela värket een stööt. Keijssa-
ren och Spagnien synes inthet skole villia förstå till at gifva kongen i
Portugal titulum regis och föruthan then kunde the ministri Lusitanici
inthet emottaga någon salvum conductum eller här stå såssom legati regii
med någon securitet. Ville Botelho koma till honom och inthet offenderades,
at han hvarken finge titulum excellentiae eller högre handen, så ville Servien
göra honom all ära och tienst. Botelho ville thet inthet göra, uthan sva-
rade igen emot oss, qui perdit negotium (putavit dignitatem sui regis)
propter honorem (hoc est visitationem hanc vel aliam talem) perdit nego-
tium et honorem. Thet synes lijkt, at Gallia hafver Portugiske saken i
reserve och till efterste knuten at oplösa, när alt annat kan i thet närmaste
vara richtig. Hvad oss vidkommer, efter Botelho hafver varit legatus till
Eder Kongl:e Maij:tt och inthet hafver än aflagt samma qualitet, så gifva
vij honom titulum excellentiae, doch böije, så mycket som skee kan undan
för publique acter, och ehuruväll vij hafva budit honom högre handen och
praecedencen i entréen hoos oss, hafver han lickväll inthet vellat emottaga.
I thet brefvet var så när bracht till ända, kom decanus Heystermann till oss
ifrå grefven af Auerssberg och licentiaten Crane och berättade i theras nampn,
thet the påminnandes sigh, att the hafva den 8./18. huius svarat Mylonio,
thet the väntade ifrå sine colleger i Munster theras sentiment öfver vår full-
macht , hafva nu vellat oss genom honom, Heysterman, förständiga, det dee
Munsteriske gesandterne och thesse här hafva fuller funnit någre dubia i vår
fullmacht, doch icke sådane, som the tychte skulle kunna gifva store dis-
putationes ; the kunde lickväll inthet gifva thesamma i liuset och med oss
them communicera, efter the, så snart fullmachterne vore framtedde, hafva
skickat copian af vår fullmacht (förste gången sade Heysterman, the hade
communicerat ofvan omrörde dubia till hofvet, men han kom andre gån-
gen till oss igen och sadde, efter unfången correction thermed böra förstås
copian af vår fullmacht) till Wien och vänta inthet svar för än innan 3 veckur;
kunde hända, at Keijssaren sielf inthet achtade samma dubia, uthan låthe
them passera, och förthenskuldh hålla the onödigt at them nu frambära be-
gärandes allena, att vij ville till att facilitera fridz negotiumit säija, om vij
hade något emot theras fullmacht. Vij svarade, det vår fullmacht vore så
beskaffat, att vij ville förmoda, hon skulle med skäll kunna bestå; men ther
the någre dubia förmeente sig hafva theri funnit, skulle thet fast meera fa-
cilitera värket, att the optächte them strax, på thet vij måtte med posten i
dag skrifva therom till Eder Kongl:e Maij:tt. Thet ginge nu först 3 veek-
ur sin koos, innan the få svar från Wien. När thet då kommer, så kunde
hända, at samma dubia och flere därtill vore fundne vidh hofvet, dem man
lickväll sedan måste berätta till Sverige och töfva efter svar. Oss vore där-
hoos vitterligit, at grefven af Lamberg voro ankommen och Auerssberg
reesefärdig härifrå. Auerssberg hade begärat pass aff landtgrefvinnan och
praeparerat sigh till reesan, på hvilket fall vij inthet kunde meer uthlåta oss
emot Auerssberg, uthan måste thermed hålla inne, till dess Lamberg, som
härefter säges skall tractera med oss, vijsar oss sin fullmacht, då vij inthet
vella manquera på vår sijda i thet som görligit är i then saken. Haec illi
etc. …
PS: Under lit. K finnes, hvad Churbrandenburg hafver fåt för een skrifvels-
se af the andre churfursterne för thet at hans ministri inthet velle falla them
och theras suffragia bij uthi Frankfurt.
A: 607–608’ [Nr. 212] Rosenhane an die Königin. Münster 1644 September 5/15.
C: 610–610’ [Nr. 217] Rosenhane an Joh. Oxenstierna. Münster 1644 September 10/20
F: 613 Auszug eines Briefes aus Frankfurt a. Main 1644 August 20/30
G: 614 Auszug eines Briefes aus Köln 1644 September 8/18
H: 615–615’ Auszug eines Briefes aus Münster 1644 September 10/20