Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
159. Königin Christine an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1646 August 1/11
Stockholm 1646 August 1/11
Kopie: RR, 1409–1411’
Geringes Interesse der Franzosen an den Reichssachen – Amnestie, Restitution der Stände, Handels-
freiheit – mit Ausnahme der Assekurationspunkte. Königliche Zustimmung zu dem von Salvius
angefertigten Vertragsentwurf und der Form der Beantwortung des kaiserlichen Vorschlags. Pfalz.
Freie Religionsausübung in den kaiserlichen Erblanden. Böhmische Exulanten in Kursachsen.
Satisfaktionen.
Vij finge i förgår på ordinarie posten Edert, greffve Johan Oxenstierna,
breef, daterad Ossnabrugk den 13. [ 23. ] Julii , uthi hvilket I giöre oss een
uthförligh och omständeligh relation om alt thet som i Munster vidh Eder
närvarellse ther var passerat i fridztractaten, serdeles emillan Eder och the
Frantzösiske och emillan Eder och the keijserlige plenipotentierade.
Medh the Frantzösiske hafve I secundum ordinem classium lupet igenom
alle puncter och articklar, som skole svaras oppå the keijserliges duplike
och theras conceptu instrumenti pacis. Af hvilcken concert vij befinne
Franckerijke om rijkssakerne i Tysklandh och ständernes interesse till blifva
restituerade i förre frijheet och vilckor inthet stoort vara till giöra; efftersom
dee låta sigh benöija medh åhr 1624 för termino a quo amnistiae, favorisera
Beijerfursten, dragandes handen från Pfaltzgrefven, iura et gravamina sta-
tuum heller låthe stå oerötrade ähn sij ständerne förlijkte. Commercie-
puncten skiuta dee heelt i Edert sköön att inrätta, såsom och mehrendeels
soldatescens contentement. Men hvadh assecurationspuncten ahnlangar,
hålla the för höghnödigt, att ständerne blifva garant emot Keijsaren, ther
han icke ville hålla frijden. Det måste och snarast sagt, det eendeste som
Franckerijke ähr bekymbradh om, så är dess postulatum satisfactionis.
Förmenandes alle andre saker och puncter inthet vara af så stoor considera-
tion och dee böre uppehålla friden, thertill dee förklara sigh heelt vara
benägne.
Medh greffvens af Trautmansdorff sij vij och Eder hafva varit till handells,
besynnerligen om termino a quo amnistiae, then han vill hafva åhr 1624.
Men I beständigt stå på åhr 1618, och att alle saker deri satta, blifva och
dervidh alt intill amicabilem compositionem, cessante prorsus via facti et
iuris. Och såsom I vele, att derunder skole icke allenast the förmeente
Böhmen, Slesien och Mehren, uthan the indisputable Keijsarens erfländer
förstås och begrijpas, så äre the keijserlige heelt och hållet theremot, villian-
des omsijder förstå till en laxum terminum af 8 eller tijo åhr flaebilis beneficii
emigrandi; och tillåte Pfaltz att blifva octavus Imperii elector och besittia
Underpfaltz, men att the öfrige ständerne borde låta sigh benöija medh
förre amnistiae, och Hessen-Cassell medh then transactione som medh
Darmstadt är giordt, och någre penninger till satisfaction. Om vår och Sve-
riges satisfaction var allt taalt på thet slagh som förr.
Thermedh ähre I från Munster reeste, tagandes sakerne ad communicandum
medh Eder inbördes, hållandes them in integro och villiandes ofördröijeli-
gen in scripto svara på thet keijserlige conceptu instrumenti pacis på slagh
och sätt som I, her Salvij, hade thet affattadt och hijt skickadt. Denne är
så Eder förnemblige förrättningh i Munster, then vij finne godh och ther-
hoos gerna önske till värcketz fortgångh vijdare lycka och vällsignelse.
Vij låte oss Edert förslagh och meeningh att svara dem keijserlige skriffte-
ligen på deres duplika och conceptum instrumenti pacis, sedan I till före-
komma all oredha och difficultet, medh them Frantzösiske in loco tertio et
intermedio theröfver endtligen och fullkomligen hafve communicerat, nå-
digst behaga; och befinne thet instrumentum som I, her hofcantzeler, hafve
opsatt och hoos Edert breef af den 29. Junii [ 29. Juni/9. Juli 1646 ] till oss
öfverskickadt, vara väl affattadh. Och ehuruväl the keijserlige stijfft lägga
sigh opp emot rijkzsakerne och ständernes restitution i den stat, som dee
voro åhr 1618, jempte hvadh fleere difficulteter the in particulari giöra och
invända emot någre af ständerne, såsom och emot erflanden, så synes oss
lijkväl vara bäst, skäligst och försvarligst, att I uthi detta Edert tillstundande
svar stå deropå, heller ähn att I skulle praecipitera Eder medh benöijellsen
af åhr 1624 för termino a quo amnistiae och sedan icke kunna hämpta
tillbakar, hvadh I en gångh hade gifvit effter. Derföre I och giöre Edert
bästa att förmå Frantzoserne till det samma och icke vijka ifrån then termino,
medhmindre siälfva ständerne ähre thermedh tillfridz och finna sigh för-
säkrade ; deres rådh och egne åthnöije I och hafve Eder heruthinnan till
lämpa och bequemma. Fördenskuldh I och måste till det högsta
drifva ständernes interesse och rijkzsakernes reduction och restitution
i förre stat, som dee voro åhr 1618, och att dee dervidh oanfächtade för-
blifve intill amicabilem compositionem gravaminum, särdeles öfver the
andelighe godzen föllier icke Frantzoserne i theras förslagh om Beijerfursten
och hertigh Carll Ludwigk; ty ehuruväl denne för sin persson icke stoort
meriterar eller ähr capabel af en så stoor favor, och den andres qualiteter,
macht och väsende är stoort och ansenligit, så ähre dogk andre publicae
rationes som dictera oss att icke förlåta Pfaltz. Samma saak är och om andre
flere graverade och förtrychte, att theras restitution drifves medh flijt.
Jämväl och är skähl att I taala för Keijsarens egne undersåthene, serdeles
till deres frije religions exercitium, så myckit I kunne; efftersom och sampt-
lige Behmiske exulanterne, hogre och nidrigare ståndh, som sigh uppehålla
i Meisen, hafva hoos oss supplicando anhållet, att icke veela förlåta dem,
men låte oss deres restitution vidh fridztractaterne alfvarligen vara recom-
menderad . Skulle något i allt thetta caederas, tå må thet skee af ständernes
egit förslagh och nöije medh ett ringare, och icke såsom af oss, på thet heela
världen må sij, thet vij hafve giordt vårt till saken och icke komme thertill
gerna. Vij hafve förklarat oss heröfver i andre breef, som denne tijden
borthåth ähre till Eder afsände.
Men i synnerheet, så myckit vår och Sveriges chronos satisfaction anlangar,
vele vij oss hafva refererat och beropat på den ordre, som vij gåfve Eder
den 8. nästförleden Julii [ 8./18. Juli 1646 ] , både om sielfve specie et quanto
satisfactionis såväl som eenkannerligen om stiffternes condition. Samma
vår ordre och resolution vele vij och att I insistere uthi thet svar I gafve
them keijserlige; gåendes så i satisfactionspuncten som alle andre och öfrige
articklar både försichtigt och realt, afbydandes medh tålamodh hvadh Gudh
tackes på thenne commissionen och negotiationen för uthgångh mildeligen
förläna.