Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
210. Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin Osnabrück 1644 August 30/September 9 Pr.: Stockholm 1644 September 26/Oktober 6

2

Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin


3
Osnabrück 1644 August 30/September 9
4
Pr.: Stockholm 1644 September 26/Oktober 6

5
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A I; Ausf.: DG, A I 1, legat. [ 1 ], 555–
6
559; Duplikat: ebd. , 564–568’

7
Zwei Gespräche des Mylonius mit den kaiserlichen Gesandten: Streit zwischen
8
Gustav Gustavsson u. Franz Wilhelm, Bischof v. Osnabrück; Vollmachten, Beginn
9
der Verhandlungen. – Besuch Serviens in Osnabrück: Rákóczy, Brief an Reichs-
10
stände , Vollmachten, Friedensbedingungen, Subsidien.

11
Der letzte Brief aus Stockholm war Nr. 172. Hinweis auf die Berichte der letzten
12
Monate: Nr. 161, 164, 166, 173, 176, 183, 187, 189, 190, 192, 194, 196,
13
205, 207 u. 208. Den 15./25. Aug. lät grefven af Auerssberg genom sin
14
tienare begära af Mylonio, han måtte med vår vettskap och consens komma
15
till sigh. Vij seendes af een och annan circumstantie, at Auerssberg skulle
16
villia på thet sättet antingen vijsa sin fullmacht, icke at thermed gifva
17
värket een begynnelsse, uthan fast meera at kunna göra andre vijs, dett vij
18
inthet meer hade at tala therom eller och att han ville göra någon ouverture
19
till een particulartractat, hafve fuller inthet låtit Mylonium platt afslå
20
samme anmodande, uthan tagandes tillfälle af een lijten opassligheet, som
21
Mylonius då hade, funnit bättre, at han lät sig then gången excusera. I
22
medier tijdh förnummo vij, at grefvens aff Auerssberg folck hafva här och
23
ther hoos the våre örkt på och frågat efter om icke Mylonius ville besökia
24
grefven. På thet vij nu måtte få vetta, hvadh han ville, och doch lickväll inthet
25
hafva thet anseende, som vore vij så nyfickne och strax redebogne at låtha
26
the våra komma till honom lijkasom på hans ordre hälst i the saker, som vij
27
trodde skulle komma fram, så hafve vij den 20./30. huius gifvit Mylonio
28
innelagde sub lit. A punchter, hvilka biskopen Frantz Willhelm hafver
29
låtit förehålla h:r Gustaf Gustafssons betiente, enkannerlig drotzen på
30
Iburg, när han, som till Eder Kongl:e Maij:tt vij in Nr. 164 hafva skrifvit,
31
satt i arrest i Furstenau, och Mylonium befallat at öfverantvarda grefven af
32
Auerssberg samma punchter berättandes därhoos, at biskopen hafver
33
fuller dimitterat drotzen Werpup, men stält honom före ofvantilbem:e
34
punchter och öfver them fordrat hans svar och declaration, emedan nu
35
drotzen befarar een lijka arrest igen, om han icke snart inkommer med sin
36
förklaringzskrift på samme förestälte frågor, och vij befinna, sådane an-
37
modningar löpa snörerät emot praeliminar förlijkningen, hafve vij inthet
38
annars kunnat än på nytt låta them, the keijsserlige gesandterne, föredraga
39
eenkannerligen hoos grefven, som här tillförende hafver tesmoignerat it
40
misshag till thetta procedere, förmodandes, at han theruthi och hoos

[p. 316] [scan. 348]


1
biskopen interponerar sin authoritet till conservationen af sin herres Keijs-
2
sarens parole och härunder verserande respect.

3
När nu Mylonius kom tijt och hade på ofvantilberörde sätt framstält sitt
4
taal, hafver grefven tagit then saken op ad communicandum med Dr.
5
Kranee låtandes sig med orden märkia, at han inthet behag hade haft
6
thertill at h:r Gustafssons betiente så äre vordne platzade, lofvande för-
7
thenskuldh veela göra all möijelig flijt till at afväria fleere sådane acter.

8
Therpå hafver han frågat efter vårt tillståndh, om thet vore här något långt
9
och ledesampt? Och på Mylonii jakande begynt sielf klaga theröfver
10
contesterandes therhoos, at hans herre, Kaijssaren, skulle gärna see, at han
11
måtte kunna nå een good fridh. The Svänske legati, sade han, tesmoignera
12
ju moot nå hvar, at the hafva och lust och begärelsse till friden, är thet och
13
theras alfvar, så må the låta sig förnimma mot mig; the vijste väll, hvadh
14
förr vore passerat i then saken, på thet sättet kunde man än gå, eftersom
15
vij på bägge sijdor väll skulle kunna thertill finna meddell och folck.
16
Mylonius, som theraf märkte, hvartuth han ville, svarade allenast till thet
17
första förandes honom, grefven, till sinnes, hvad han i Ossnabrug denne
18
tijden öfver var passerat i then saken, nembl[ige]n at vij ju altidh hafva
19
låtit oss finna och vore än färdige at vijsa uthi sielfva värket, hvad vij uthi
20
orden moot een och annan hafva låtit oss förliuda. Om the icke kunne
21
troo, at vij meentet med alfvar, så stodo them ju öppet at försökiat begyn-
22
nandes af sin legitimation förmedels uthväxlandet af theras procuratoria
23
såssom sielfva fundamentet till tractaten. Men grefven hafver med ord och
24
åthäfverne låtit sig märkia, at thet icke vore så egentelig af nöden, at man
25
strax tedde fullmachterne, stälte åter igen fram sitt förre taal repeterandes
26
ordh ifrå ordh thet som ofvantill är förmält, väll fyra gånger lijkasom itt
27
föreskrifvit formular och indigiterade allenast på thet som i Hamburg
28
hafver varit på bahnen stötandes therhoos på Frankrijkes obenägenheet till
29
friden med thesse ordh, att Gallia fuller hafver rationes publicas till at göra
30
fridh, men privatae rationes liggia i vägen och hindrat. Therpå hafver tå
31
Mylonius svarat något till Frankrijkes justification, men hvad thet öfrige
32
vidhkom, excuserat sig ignorantia förebärandes, at han ingen vettskap hade
33
om något, som tillförende skall vara passerat och thermed tagit afskeedh.

34
På unfångne sådan berättelsse hafve vij tagit i betänkiande, 1. om vij skulle
35
thetta låta fara som een privat discours och inthet meera låta svara Auerss-
36
berg , hälst efter han inthet hafver begärat, at Mylonius skulle thet oss
37
referera. Thet kom och 2. hoos oss i consideration, om vij icke efter vår
38
instruction skulle thetta platt slå them af och vulgera thet uth vijsandes een
39
och annan, hvad Keijssaren och hans ministri föra i skölden. I thet at
40
the allenast pro forma låta anställa een universal tractat, men sökia under
41
handen förmedelss secret afhandlingar sitt bästa ständerne i Romerske
42
rijket till praejuditz. Vij funno och till thet 3 die vara it betänkiande, om
43
vij icke än een gång skulle låta Mylonium gå till grefven i Werpuppens

[p. 317] [scan. 349]


1
saak och då tillsee, när grefven gåfve honom anledelsse och giorde åter igen
2
förslag om een secret tractat 1. at hålla honom i sådant obstat och med
3
förläggiande af slijka tilbudh 2. |:sondera och penetrera hans intention:|
4
försökiandes 3. |:therunder:| att bringa them till at vijsa fram och uth-
5
växla sin fullmacht. Thermed vore och 4. them betagen then praetexten, som
6
hade the låtit hoos oss föredraga något, som anginge tractaten och väntade
7
theröfver vår förklaring, eftersom the mästerligen hafva lärt at vältra
8
skulden från sig inpå andre.

9
För thesse skäll och orsaker äre vij omsijder blifne vidh thet tridie och then
10
27. huius [ 6. September ] befalt Mylonium gå till grefven aff Auerssberg at
11
förnimma, om något svar vore inkommit ifrå biskopen Frantz Wilhelm.
12
Auerssberg hafver då föregifvit, at han inthet svar hade fåt, kunde hända
13
för biskopens (som talet nu går vara dööd) opassligheet skuldh, väntade
14
lickväll med thet första. Thermedh hafver han begynt tala om statu Europae
15
och efter een lång discours frågat Mylonium, om han hade sagt oss något
16
af thet förre, som them emellan var talat, och om vij icke ville låta oss
17
något uth?

18
Therpå Mylonius hafver svarat, at han hafver så obiter mält therom, men
19
funnit oss i samma meening, som han först var, nembl[ige]n at vij hoppas,
20
det vij hafve oss så klart låtit märkia, at hvarken the eller någon annan skulle
21
medh skääl kunna annars säija, än at vij äre redebogne till tractaten och in-
22
gen skull hafva, at han nu blifver tilbakar.

23
Grefven meente, at ingen kunde förtänkia Keijssaren, det han vidh så fatta
24
saker och, sedan status rerum här är vorden inverterat, hafver måst något
25
ansee och på sin sijda något innehålla med tractaten, icke med sin villia och
26
vållande, uthan qui est, ait, causa causae est causa causati.

27
Therpå Mylonius hafver replicerat, det han inthet viste här något vara
28
inverterat, fast mindre togo thet åt sigh. Om grefven meente thermed (som
29
han nogsampt märkte) then Danske interpositionen, at hon är sin koos och
30
thermed status inverterat, så hoppas han, at the invändningar vore nogsampt
31
förlagde i vårt bref till the keijss:e, at the thet inthet hafva vellat emottaga,
32
thet låte han therhän. Then som thet lääs och saken opassionerat judicerar,
33
skall fuller befinna, at Kongl:e Maij:tt inthet vållande är thertill at thet så
34
vijda är kommit med Dannemark, eij eller at legatio mediatrix hafver
35
förlåtit sin station; och per consequens kunde thet axioma inthet tijt qua-
36
drera , uthan fast bättre adpliceras på andre. Thet är nu, sade grefven
37
thärhän, quid amplius faciendum? The gode herrar legati Suecici märkia
38
fuller intentionen, äre the thertill resolverade, så vetta the sig påminna,
39
hvadh förr hafver varit å färde och temmelig när åt it gott och önskeligit
40
sluut för Sverige. Cronan Sverige måtte icke till sin desavantage vinculera
41
sigh alt för mycket. Frankrijke syntes gå om med it oändeligit krigh och
42
nu drages Rakoczy med thertill.

[p. 318] [scan. 350]


1
Mylonius invände theremoot och meente, att thet inthet behöfdes numeer
2
fråga, quid faciendum? Grefven viste väll, at både i Munster och här
3
gifves honom och hans collegae skulden, at tractaten står i qvarstadh. The
4
hafva ju i Munster projecterat och på alla sijdor gillat een allmän fullmacht
5
intentionerade at sända henne hvar till sine principaler. Hindret står allena
6
theruthi at then inthet afgår, efter Gallici legati villia vetta, om the som här
7
äro ville reciproce med oss vijsa fullmachterne och thet för then skuldh, at
8
icke af något vår eller theras fullmachts fauter värket måtte vijdare stutza,
9
eftersom uthi it sådant fall vi foederis och conventionis praeliminaris then
10
eene är obligerat at töfva then andra så lagandes, at tractaten går lijka
11
steeg. Han måtte nu inthet längre hålla then dören igen, uthan öpnan för
12
bägge parterne, så vore förmodeligit, at Gudh skulle skicka vijdare meddell
13
at komma närmare till sielfva värket och thet intenterade målet. Thet vore
14
icke uthan, at vij påminte oss, att något hafver varit under handen och til-
15
budit på Keijssarens sijda såssom genom Chursaxssen, marggraf Sigismund,
16
hertigerne aff Sassen-Lauenburg, hertig Augustum i Brunsswijk, grefve
17
Curtz och Lutzow. Men när man alt förer ihoop och till liuset, så befinnes
18
thet hafva varit ijdell fixererij och uthflychter. Han viste icke heller annat
19
säija om thetta anbodet, efter grefven och hans collega inthet vella legi-
20
timera sigh och talet går, at grefven står på färdande foot at reesa hädan. Så
21
hade Lutzow haft instruction och ingen fullmacht, men Curtz fullmacht och
22
ingen instruction, vore sedan, när the som mäst bude sigh an, sin koos reeste.
23
Cronan Sverige hafver vidh sådan Keijssarens fridhässige contenance
24
inthet funnit sigh illa med them som hon står i bundh och alliance med. Att
25
Rakoczy nu var och råkat i kriget, hade han sine orsaker. Man plägar
26
säija, ju meera man ju bättre lycka. Keijssaren hafver med consenterat i
27
thenne universaltractaten, cronorne hafva sine legatos här och heela Europa,
28
eenkannerlig Tyskland, suckar efter friden och vänta, at Keijssaren och
29
skall fatta tankar dertill. Grefven hafver något till hvar deelen svarat, men
30
så vijda låtit sigh uth, at, efter han nu står reesefärdig och Lemburg förmode-
31
ligen snart kommer, hafver han gärna vellat vetta cronan Sveriges inten-
32
tion förmodandes sig inthet mindre vidh hoffvet än här in loco tractatus
33
kunna hielpa till tractatens fortgång. Uthan tvifvell hafver han vellat sökia
34
något thet som han kunde referera, när han kommer heem till sin herre.

35
Äffven på samme dagh, när Mylonius var hoos Auerssberg, nembl[ige]n
36
den 27. huius [ 6. September ], kom ambassadeuren h:r Servien hijt ifrå
37
Munster al incognito, lijkasom jag, Johan Salvius, var i Munster

41
Vgl. den mit dem folgenden Abschnitt zum Teil wörtlich übereinstimmenden Bericht Joh. Oxen-
42
stiernas u. Salvius’ an Rosenhane. Osnabrück 1644 August 29/September 8 (Eigh. Konz. des
43
Salvius in J. Ox. Slg. A II).
. Den
38
28. [ August/7. September ] besökte vij honom för middagen och han oss
39
efter middagen på samme dagh, hvilket och den 29. [ August/8. September ]
40
till valet emellan oss reciprocerades. Hans ärende bestodh theruthi 1. at

[p. 319] [scan. 351]


1
conferera med oss om Rakoczy, huru man på bäste sättet måtte honom
2
entretenera, gifvandes oss tilkänna, at kongen i Frankrijke hade för een
3
good tijdh sedan giordt öfver een vexell på Venedig till Rakoczy och therom
4
låtit honom notificera. Nu vore Marseille färdig at reesa efter och honom
5
befallat at på alle görlige sätt styrkia och hålla princen af Siebenburgen till
6
continuationen af then desseinen, som han hafver fattat och nu förer emot
7
Keijssaren. Legatus Gallicus, som nu ordinarie residerar ad Portam, hade
8
och ordre at på then ohrten vigilera och på alla möijelige sätt förekomma,
9
at Turken inthet må hindra Rakoczy i thetta propos, uthan låtan sielf
10
agera och göra sitt bästa emot Römiske Keijssaren, så gott som han kan;
11
at Turken skulle meslera sig häruthi med, hafver Gallia aldrig sökt, uthan
12
thet som ofvanbem:t är, hvilket han förmodar Frankrijkes illvilliande
13
inthet skola med skääl kunna carpera; begärte therpå at vetta, hvadh å
14
Eders Kongl:e Maij:tts sijda vore giordt till saken; 2. communicerade han
15
medh oss (som nu går härhoos under lit. B) copian af kongens i Frankrijke
16
breef till ständerne i Romerske rijket angående then keijss:e propositionen
17
öfver Gallicorum legatorum invitationsskrifvelsse begärandes vårt sen-
18
timent 1. öfver sielfva brefvet, 2. om vij höllo lijkt, at the legati måtte
19
skrifva till deputatos och bijläggia thetta brefvet? 3. berättade han, at
20
mediatores i Munster hafva föreslagit, at then projecterade och af parterne
21
gillade fullmachten måtte fortsändes och till saftan tijdh till Munster
22
förskaffas, doch med den condition och betygning, att legati Gallici inthet
23
må vara obligerade at extradera henne eller och skrijda till tractaten, förän
24
vij komma så när och lijka richtigheet är här med fullmachternes gillande
25
och extradition, och at bägge tractaterne efter praeliminarsluthet få gå
26
pari passu; hvilket förslag d’Avaux och han hafva tagit op att öfverläggia
27
och förthenskuld begära vår meening theröfver, om vij achta thet vara
28
görligit? Yterste och till det 4 de kom han på conditiones futurae pacis och
29
ville gärna vetta vår intention theruthi.

30
Näst een tacksäijelsse för sådan förtrolig communication öfver thet eene
31
och andre svarades till then 1. punchten, att Eder Kongl:e Maij:tt haf-
32
vandes in Aprili fåt viss kundskap om thet som var sluttit emellan feldt-
33
marskalken och princen i Siebenburgen, hafver fuller inthet skickat någon
34
formal ratification öfver alliancen med, lickväll skrifvit till Rakoczy och
35
känt vara gott, hvadh feldtmarskalken, h:r Torstensson, hafver sluttit
36
eftersom vij då communicerade honom copian af samma Eders Kongl:e
37
Maij:tts breef. Feldtmarskalken, h:r Torstensson, hade och icke allenast
38
giordt een vexell öfver Dantzigk till Siebenburgen, uthan och slagit
39
Rakoczy andre conditiones (vij meente |:Olmitz:|, men han frågade inthet
40
vijdare därefter) före, tvifvelsuthan som honom skulle behaga. Vij för
41
våre personer hade och skrifvit till Rakoczy och honom gifvit notification
42
om thenne tractaten och anledelsse till at mäla om sine tankar och interesse.
43
Hvadh han nu therpå gör, måste man vänta. Ad 2 dum kunde vij icke annars

[p. 320] [scan. 352]


1
än beröma brefvet för thet at thet var väll och lärt stält, skulle förmodelig
2
läkia thet förre, gillade rådet, at thet sändes till singulos ordinum, men hölle
3
vara betänkeligit at skrifva något till deputatos, förän the vetta, om thet må
4
blifva emottagit, efter deputati äfven nu consulera som mäst öfver thet
5
förre, huru the thet skole resentera. Vår meening var derföre, at the måtte
6
först låta sondera och erkundiga sig härom. Hvadh det 3 die anlangar, så
7
ehuruväll vij inthet hafva sedt the keijsserl:es, som här äre, fullmacht,
8
icke eller the vår, och altså inthet kunne döma, om the äro på bägge sijdor
9
antingen passable eller behöfva emendation; uthan therföre kunne hafva
10
orsak at stå på vår förre meening och inthet gifva vårt consens därtill att
11
Gallici legati måtte sända heem och hämpta igen then nys avouerade full-
12
machten . Hafve vij lickväll betrachtandes, 1. at när legati Gallici blifva vidh
13
ofvantillberörde och af mediatorerne giorde förslagh och inthet uthväxla
14
fullmachten, fast mindre gå till tractaten för än lijka med oss, thetta inthet
15
kan oss skada och praejudicera alliancen. Men 2. och fast meera betaga
16
fienden thenne praetexten, inthet funnit thetta opracticerligit, hälst efter då
17
äfven inkommo adviser, at S:t Romain, som för ungefär 6 dagar är igen
18
kommen till Munster, hafver bracht med sigh een sådan som parterne
19
hafva gillat underskrifven fullmacht. Öffver thet 4. fullo föga discourser,
20
allena hvadh vij talte om amnistia; thet öfrige sade vij kunna få sitt mått,
21
när man kommer till sielfva tractaten.

22
Han brachte hijt med sig een ordre af d’Avaux och honom underskrifven
23
till du Meules at låta föllia reesten af subsidierne, som the hafva innehållit,
24
väntandes på Eders Kongl:e Maij:tts quittence. Vij hafva måst oss för-
25
skrifva emot du Meulles och lofvat Eders Kongl:e Maij:tts quittence
26
innan itt pår månader. The tala nu inthet meera om feldtmarskalkens marche
27
op i rijket, uthan beröma hans actioner och försichtige conduicte. Han,
28
Servien, sade och, att |:Frankrijke:| väll vijste och |:förundrade, at Sve-
29
rige :| hafver så länge kunnat |:lijda k. i Danm[ark]s injurier:|; kunde
30
därföre |:väl lijda, at kungen i Danmark:| får een goodh |:husch:|,
31
allena at thet måtte snart komma till compositionen. Duc d’Enguin, som
32
nu efter inkommen och härhoos fogade adviser

43
Fehlen.
agerar validissime op uth
33
med Rheenen, skall hafva fåt itt pouvoir absolu at föra kriget i Tysklandh.
34
In summa han ville oss försäkra om Frankrijkes stadige och kraftige coo-
35
peration väntandes thetsamma af Eder Kongl:e Maij:tt igen. Hvadh thet
36
må blifva af thenne tractaten, antingen han blifver än på een tijdh til-
37
bakar och i thetta qvarstadet eller och, som lijkt synes, af een och annan
38
omständigheet vinner i höst eller tilkommande vinter sin begynnelsse, så
39
kunne vij inthet göra vårt facit, at itt så vidhlyftigt värk skall i någon hast
40
kunna bijläggias och ändas, uthan at vij, såframpt Gudh täckes unna oss
41
lijfvet och Eder Kongl:e Maij:tt thet så behagar, måste här subsistera till
42
een goodh tijdh. På thet fallet och efter |:Galli:| hafva mächtog tingh

[p. 321] [scan. 353]


1
hveekat och varit tröge med |:diese sommer subsidier:| och thermed
2
förorsakar hoos oss åtskillige tankar, så är till Eder Kongl:e Maij:tt vår aller-
3
underdånigste begäran, Eder Kongl:e Maij:tt täckes låta göra någon
4
förordningh, att, ther |:subsidierne:| skulle |:fehla:|, vij på thenne ohrten
5
måtte kunna stå med |:E. K. M:tz respect och heder:|. Hvadh feldt-
6
marskalkens tillstånd anlangar och Gallasses sampt the Danskes i Holl-
7
stein och Juthland, berättar feldtmarskalken uthan all tvifvell såssom
8
närmare stadder …


9
Beilagen in DG, A I 1 , legat. [ 1 ]:


10
A: 560 Extractus clausulae concernentis Ihro Hochfürstlige Gnaden befelchschreibens an
11
dero Fürstenauischen beambte. Reckenberg 1644 Juni 20

12
B: 561 Ludwig XIV., König von Frankreich, an die Reichsstände. Paris 1644 August 10/20
13
Druck: J. G. v. Meiern I S. 272–273 [an Herzog Friedrich von Braunschweig-Lüneburg
14
gerichtet und nicht im Pluralis maiestatis wie die Beilage, sondern im Singular abgefaßt ].

Dokumente