Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
187. Magnus Gabriel de la Gardie an Johan Oxenstierna und Salvius Fontainebleau 1646 September 11/21
–/ 187 /–
Magnus Gabriel de la Gardie an Johan Oxenstierna und Salvius
Magnus Gabriel de la Gardie, * 15. Oktober 1622 Reval, † 26. April 1686 Venngarn bei
Stockholm. SMK II S. 233–235; R. Fahraeus : Magnus Gabriel de la Gardie (1936);
A. Heimer : Grefve Magnus Gabriel de la Gardies ambassad till Frankrike 1646 (Lund 1901);
Westfaliska Freden . Katalog över Minnes-Utställningen 1948 (Stockholm 1948) S. 34f.
APK 14398–14400. Vgl. Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvex-
ling . Senare afdelningen V: Jakob de la Gardies bref 1611–50. Stockholm 1893.
Die Königin hatte die Gesandten bereits am 13./23. Juni 1646 ( RR, 1031’–1032) angewiesen,
mit Magnus Gabriel de la Gardie während seiner Reise nach Frankreich zu korrespondieren.
Die Instruktion des Botschafters wurde am 17./27. Juni ausgefertigt ( RR, 1052–1066’). Den
ersten Bericht schrieb er aus Pontoise am 21./31. August, wo er auf der Reise von Dieppe
(7./17. August) angekommen war, und hoffte, bald nach Fontainebleau weiterreisen zu können.
Ihm fiel auf, daß die Franzosen äußerst unzufrieden waren, daß die Holländer sich den Spaniern
näherten, und meinte, Frankreich würde gern bald mit dem Kaiser zu einem Abschluß gelangen,
um die Hände in den Niederlanden und in Italien gegen die Spanier freizubekommen ( J. Ox. Slg.
B II). Zur Ankunft des Botschafters in Dieppe vgl. den Brief aus Fontainebleau an die franzö-
sischen Gesandten vom 24. August 1646: Négociations secrètes III S. 279f. Die Vorträge
des schwedischen Botschafters am Hof ebd. S. 456–461; vgl. S. von Pufendorf , Suecia S. 695f.;
A. Heimer a. a. O.
Fontainebleau 1646 September 11/21
Eigenb. Ausf.: J. Ox. Slg. B II
Audienz bei Mazarin: Schwedischer Wunsch nach besserer Zusammenarbeit mit Frankreich,
Garantie des Friedensvertrages mit Dänemark, militärisches Zusammengehen, Unterstützung der
Landgräfin von Hessen, gemeinsame Schritte zur Herstellung eines allgemeinen Friedens, Restitution
des Hauses Pfalz, Unterstützung der bessen-kasselschen und badischen Interessen. Antwort des
Kardinals auf den Vortrag de la Gardies. Verhältnis Frankreichs zu den evangelischen Reichs-
ständen . Verhandlungen des pfälzischen Residenten am französischen Hofe. Militärische Fragen.
Differenzen Condés mit dem Herzog von Orléans. Belagerung von Dünkirchen und Lerida.
Bayerische Friedensbegierde.
Eder Exell. bör hermedh jagh icke förhålla, at sedan jagh den 3. huius [ 3./13.
September 1646 ] bleff stadd till audience hoos kånungen och drotningen
regentinnan och då förebrachte in generalibus terminis een deel aff migh
nådigst anbefalte ährender, haffver jagh varit tillsammans medh cardinalen
Mazarini
allernådigste drotningz affection och hugh till at ehrholla och stadigt execu-
tera den förtrogne venskapen och alliancen medh Frankerijke, den estime
högstbemälte Hennes Kgl. Maj. giör aff hans person, affection och quali-
teter , så och det stora förtroende Kgl. Maj. till honom steller, styrkiandes
och förmanandes honom till at uppehålla samme stadige venskap Hennes
Maj. och kånungen i Frankerijke emellan, så och at cooperera medh vapnen
och ved fredztractaten i Tyskland, viste han icke noghsampt at berömma
och betyga sin herres iffver och alffvar, at i denne gode intention och coope-
ration , så vid fredhztractaten som i krigz uthförande och actionerne, och
försäckra migh, at såsom Hennes Maj. stadige och krafftige affection at
arbeta till det allmenne besta, Hans Maj. härtill noghsampt hafver spordt
och intet tvifflar om des fortsetningh, altså och deras Majesteter kånungen
och drotningen regentinnan med högsta flit och alffvar ähre resolverat
deruthinnan at förtfara til des een säcker, godh, universal fredh kan stå till
erhålla, och at icke allenast en stadigh venskap ähr och skall stedtze förbliffva
de reyne à reyne, mais encor de dame en dame.
Jagh kom och på tal med honom om de förnembste ährender, som migh
förtrodde ähre här at uthretta, och bleff migh doch allenast discursviss sva-
rat , fast på samme sätt som aff comte de Brienne
befallningh hafver, medh migh conferera eller heller uptaga hvadh å Hennes
Kgl. Maj. vegnar jagh her haffve at förebringa, men med denne ähr jagh i
någre sacker kommen vijdare och å Hennes Maj. vegnar föredragit och med
dertillhörige argument begiärat: 1. at till een evighvarande åminnelse aff
Kgl. Maj. i Frankerijke löfflige och vell förrettade mediation på siste fredz-
fördragh emellan Hennes Maj. och kunungen i Danmark Hans Maj. kunun-
gen tecktes ett exemplar af samma fredzfördragh och transaction under-
skriffva och solennizera; 2. att effter inthet ähr till hoppas, at fienden med
alffvar sigh till friden skall bequemma och lempa, med mindre han medh
vapnen driffves till sådane tanckar, derföre den Fransöskt armeen i Tyskland
måtte sterkias och i synnerheet till nästa compagne [!] giöras bastant, att
agera emot Keijsaren och den Beijerske machten och distrahera fienden på
de orterne der raison af kriget, så fordrade och begge generalerne funne
rådsampt at sigh åter separera och att monsieur de Touraine måtte meddelas
ordre herifrån at taga alla occasioner i acht, som lenda kunde till fiendens
undertryck och begge desseiners fortsettiande, såsom och altidh correspon-
dera medh Hennes Maj. generaler deröffver, eenkannerligen at effter con-
junctionen nu ähr skiedh och tviffves uthan någon vichtigh dessein före-
haffves , at begge generalerne och armeerne den medh samhelligheet, iffver
och alffvar fortsettia; 3. att landtgreffvinnans aff Hessens Furstlige Nåde
måtte effter denna unfångne skada herifrån animeras och någorlunda uprettas
igen, at kunna hielpa till at, såsom hertill så och hereffter, uthföra detta
verket till een godh ende och uthgångh; 4. att i lijka måtto alt vid fredz-
tractaten måtte drifvas igenom medh begge cronornes samfelte enigheet och
cooperation till een godh allmenneligh fredh i cristenheeten och at de Fran-
soske plenipotentiarii icke ville gifva vederparten den ringaste hopningh
(hvilken det gemene besta skulle lenda till största förfångh), at någon tidh
vidare kunna avancera med dem ähn med Frankerijkes allierade och een-
kannerligen Hennes Kgl. Maj., 5. att deres Majesteter och ville låta sigh i
synnerheet vara recommenderat huss Pfaltz restitution, så till sin landh och
herskapen som digniteten, item det Hessen-Casselske husetz interesse och
margreff Fredrichs af Baden saack.
Hvaruppå aff honom bleff svarat: 1. att han ville låta förferdiga instrumentet
och det sedan solennizera; 2. att såsom detta åhret Frankerijke med stoor
omsorgh och omkostnat haffver renforcerat bemälte sin armée, nembligen
aff 6000 man, och haffver ändå uthgiffvit order och penningar på myckit
mehra folck, nembligen på 14 000 man, så skulle icke mindre nestkommande
campagne skee och, hvadh innevarande åhr ähr uthebliffvit aff samma folck,
då uthur Irlandh och andre orter tillretta komma. Men vidh enden af denne
discursen invende han och lijka som klagade öffver den store omkostnat
Frankerijke måste göra på sine månge armeer och den mangell her i landet
på penningar ähr, såsom och huru svårt det ähr för denne nationen at sub-
sistera i Tyskland och der bekomma krigzfolck, effter alle potentater der
verffva och landet på folck ähr uthödt, sedan at sådane order allaredo vore
till monsieur de Touraine affgången, aff hvilken, effter jagh det begerade,
han migh tilsadhe at få copia.
Aff detta tillfelle kommo vij till taals om bemälte mareschals cunctation at
conjungera sigh med feltmarskalcken her Wrangell, hvilken han excuserade
dermedh, at effter princen aff Ouragnien icke ähndå var gången i felt, icke
heller den Fransöske armeen bracht i rett stat i Flanderen och Luxenborgh
förblåttat derigenom, at duc d’Enguien måtte secundera duc d’Orleans
dessein, dy stodh då till at befara at fienden skulle söckia trängia sigh in
och igenom dhe länderne och merkeligen incommodera Frankerijke, hvar-
före man då icke kunde rådsampt befinna at låta gå bemälte mareschal
öffver Rheen.
Landgreffvinnan aff Hessen tilsade han på drotningens regentinnans vegnar
assistence, begerandes aff migh veeta hvadh Hennes Kgl. Maj. dervidh vore
sinnat giöra, på det dee pro quota måtte veeta göra sitt facit dereffter.
Hvarpå jagh honom svaradhe, at endoch jagh heröffver och på denne
hendelssen ingen order hade, så vore jagh lickvist försäckrat at Hennes
Kgl. Maj. skall på alle möjeligh sätt låta sigh Hennes Furstliga Nådes
restablissement och velferdh vara angelägen, men något particulart deru-
thinnan determinera kunde jagh icke, effter detta fallet sigh så nyligen
haffver tilldragit, at ifrån Hans Kgl. Maj. jagh deröffver ähnnu ingen under-
rettelse eller befalningh kan haffva bekommit, och at Frankerijke desför-
uthan vi foederis ährligen gåfve extraordinarie subsidier till Hennes Furst-
liga Nåde, hvilke allenast Hennes Furstliga Nådes betiente nu begerade
eller till det högsta något föröckas.
Her lamenterade han åter om dhe ringa medell till penningar her ähro för-
handen , uthloffvade lickvell att Hennes Furstliga Nåde heruthi skall skee
nöje; dy ändoch sedermehra tiender ähro inkompna, att berörde skada icke
ähr så stor som den i begynnelsen uthgaffs, så brukar lickvell den her stadde
Hessiske envoyé sigh detta till nytta at uthbekomma berördt extraordina-
rium , det nu begynner stå tilbaka; 3. tilsade han med store protestationer,
at aldrigh varder Frankerijke någon satisfaction för sigh gillandes eller låter
sigh förmerkia kunna stellas tillfredz, medmindre ähn at och des allierade
och enkannerligen Hennes Kgl. Maj. i des rettmetige interesse och postulatis
skeer nöje och contentement, hvilket Frankerijke ähr redebogit uthvijsa,
der vederparten ähn tilbödo tridie deelen aff Imperio; men at legatio Gallica
något mehra syntes avancera ähn Hennes Kgl. Maj. commissarier ähr or-
saken , at det Frankerijke skall haffva, hörer vederparten sielf till, den sigh
med någre penningar deremott måste låta contentera, men det Hennes Kgl.
Maj. kommer till pass, hörer andra till, hvilke och först måtte stellas medh
något annat tilfridhz, hvilket mehra tidh erfordrar, kan doch lickvist för-
modeligen innan kort vinna ett gott uthslagh; 4. att deras Majesteter
kånungen och drotninge regentinnan sigh huset Pfaltz på det högste skole
låta vara anlägit, ville han med månge ordh betyga och at han intet tvifflade,
at ju deras plenipotentiarier i Munster medh flit effterkomma den order,
dee deröffver haffva herifrån bekommit, men effter Hennes Kgl. Maj. com-
miss [arier] ähnnu sigh icke hadhe uthlåtit, huruvida dee å Hennes Kgl. Maj.
vegnar i den sacken gå vele och kunna, dy haffve och dee hertill dermed
hollit back om berget. Huset Hessen-Cassel hade och sigh i detta vesendet
så förhållit, at man här hadhe orsack at förnembligest see på dess interesse,
hvilket han och tilsade i margreff Fredrichz aff Baden
Friedrich Markgraf von Baden-Durlach, * 6. Juli 1594, † 8. September 1659. ADB VII
S. 457 . APK 951–953.
Vij komme och om dee evangeliske på taal, och att Frankerijke haffver
store rationes status at hielpa dem till sin rett, men at hvadh det de catholiske
gör litet aff dem bliffven räcknat och at de få undantagandes, altidh haffva
hållit och ähn hålla huus Österrijkz partie, der dee evangeliske deremott
mäst haffva hållit medh cronorne.
Men han meente, at dhe catholiske häreffter skole för deras interesse skull
vara på cronernes sijda, effter dem icke mindre ähn dee evangeliske ähr
anlegit att conservera sin libertet, men at Frankerijke lickvell icke skall
missunna de evangeliske der at få, hvadh de begera, uthan låta det gerna
skee, men giffva dem något och aperte stort för dem arbeta, vill Frankerijke
icke för religionen skull anstå, hvilket han medh mehra söckte at deducera,
men de haffve icke råkat den argaste till sådanne sacker, som både aff detta
och annat noghsampt ähr att see. Cardinalen haffver någre gånger sagt åth
den her stadde Hessiske envoyé Dorenbergh
een betenkeligh saack at hielpa Hennes Furstliga Nåde landtgreffvinnan till
sin praetenderade satisfaction, effter den består i andelige godhz, och oansedt
han, Dorenbergh, haffver remonstrerat at Hennes Furstliga Nåde icke vore
sinnat at immutera något i religionen, synes dem lickvell vara fara medh at
gifva catholiske under evangeliskes regemente, doch låffvar han at villia
göra det besta, så i satisfactionen som i den Marpurgiske sacken, den dee
her synas vara villige till at förfordra, men den tages icke ahn för någon
satisfaction.
Den Pfaltziske residentens negotiation ähr her i ringa consideration, som
altidh her plägar, hvilkens herrar vapnen eller andre considerationer icke
göra considerabell. Om hertigen aff Beijeren seger migh så vell cardinalen
som Brienne, at dee icke vijdare troo honom, ähn hans eget interesse går
medh under sacken och at de sigh förundra at hoos vederparten nu icke
större consternationer, förmenandes det vara orsacken at Keijsaren gerna
seer, det de confudererte armeerne attaquera Beijeren, på thet han må
driffvas till att giöra sitt yttersta och, som dee tala, jouer de son reste. Dee
seija sigh och villia i det Tyska kriget föllia Hennes Kgl. Maj. consilium
at spara sitt egit landhzfolck och bruka fremmande, hvarpå jagh svarade,
Hennes Maj. vell brukade så månge fremmande som stode att bekomma,
men sparde lickvell icke sine egne, hvilket noghsampt vore at see aff den
succurs åhrligen af Sverige uthgår.
Detta ähr nu summan aff dhe discurser, så medh cardinalen och comte de
Brienne som andre ministrer jagh her hafft haffver. Och emedan de her
föga hålla någre besynnerlige conferentzer, uthan löpa så discursviss öffver,
hvadh som för hender haffves och de vell kunne tåla, at man säger dem san-
ningen och villia på sådant sätt handteras, som jagh aff alle her vidh håffvet
negotierande förnimmer, om man här något skall uthretta, dy haffver jagh
een nödtorfft erachtat, att inleggia ett memorial öffver dee förnembste
ährender fast på thet slaget som bijfogade copia uthvijser; på hvilket så
och annat hvadh Hennes Kgl. Maj. migh hafver befallat, jagh nu förventer
så skriffteligh som mundteligh resolution.
Att duc d’Enguien haffver bekommit ordre att attaquera hvadh platz han
ville, allenast han icke leffvererar een bataglie, förmenar man haffva varit
eett streck at upveckia emellan honom och duc d’Orleans, hvilken ingen
sådan order hafft haffver, jalousie och missförstånd och consequenter att
vinna dem i den tvistige sacken om ammiralitetz chargen och gouverne-
mentet aff Brouage. Men duc d’Enguien haffver den förekommit och dette
förebygt förmedelst sin skriffvelse til bemälte hertigh, hvaruthi han dennes
rådh och sentimente begerat haffver, om han denne belägringen skulle
företaga eller icke, och att han ingentingh vore sinnat at begynna, som han
icke gott funno och gillade, hvarmedh duc d’Orleans skall vara tillfredhz.
Man haffver här om uthgången aff den företagne belägringen aff Dynkerken
det hoppet, at festningen innan 6 eller 8 dagar skall gå öffver. I lijka måtto
förmodar man vist att belegringen för Lerida skall vinna ett gott uthslagh.
Rett nu på stunden berettar migh cardinalen Mazarini, som skulle hertogen
aff Beijeren haffva afferdat trenne courierer till Keijsaren, at remonstrera
den fara och nödh honom synes villia komma öffver huffvudet, styrkiandes
och rådandes till friden, såsom och at han igenom sine ministrer haffver
låtit försäckra de Fransöske plenipotentieradi i Munster, at hvar Keijsaren
icke ville, så skulle nu stenderne driffvan dertill att sluta friden uthan Spanien.
Han, cardinalen, betygar på nyt det iffver och alffvar å denne sijdan ähr, at
föra verket i Tysklandh effter Hennes Kgl. Maj. intention till een godh
eenda. Det samme och andre ministrer söckia på alle sätt at contestera och
säger comte de Brienne på, si l’Empereur nous offroiet pardesus nos pre-
tensions non seulement la Suabe, mais encor les tiers d’Empire, nous ne
considerions tous cela que come un vere d’au, si la Suede en mesme temps
ne recevoit satisfaction entiere. Hvadh alffvar derunder ähr, lärer tidhen,
och skall jagh, så myckit någon tidh möjeliget ähr, effterspana.