Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
189. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 September 14/24

[p. 455] [scan. 495]


1
–/ 189/–

2

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine


3
Osnabrück 1646 September 14/24

4
Pr.: Stockholm 1646 Oktober 1/11

5
Ausf.: DG, A I 1, Legat. [ 5], 187–195

6
Ankunft der französischen, holländischen, evangelischen und venezianischen Gesandten in Osnabrück.
7
Mehrere Unterredungen mit den Franzosen: Zulassung Rosenhanes zu den Verhandlungen, Verein-
8
barungen mit den Kaiserlichen wegen Frankreichs Satisfaktion, Gründe für den Abschluß mit dem
9
Kaiser, Klagen der Franzosen über den voreiligen Vertrag der Holländer mit den Spaniern,
10
Schwierigkeiten mit Kurbrandenburg und den pommerschen Ständen wegen der schwedischen Satis-
11
faktion, Befriedigung der Soldateska. Besuch der generalstaatischen Gesandten: Beförderung der
12
Generaltraktaten, Einschluß der Reformierten in den Frieden, Restitution der Kurpfalz, Satis-
13
faktion Hessen-Kassels, Schonung Kurbrandenburgs. Unterredung der Franzosen mit den Branden-
14
burgern und Kaiserlichen über Pommern. Französischer Rat an Schweden, sich angesichts der
15
allgemeinen Lage in seinen Forderungen zu mäßigen

33
Als Antwort erteilte die Königin in der Resolution vom 3./13. Oktober 1646 die strikte Weisung,
34
die Satisfaktionen in der bisherigen Höhe zu fordern: RR, 1811–1811’; vgl. auch den Bericht
35
der französischen Gesandten vom 25. (26.) September 1646: Négociations secrètes III
36
S. 304f.
. Form der Abtretung des Elsaß an Frank-
16
reich. Beschwerden der Evangelischen über Kursachsen.

17
Ederss Kgl. Maj. allernådigste breef af den 22. passato [ 22. August/1. Sep-
18
tember
1646]

37
RR, 1522’–1523: Bestätigung der Relationen vom 27. Juli/6. August (Nr. 157, S. 396ff.) und
38
10./20. August 1646 (Nr. 168, S. 416ff.). Der Friede sei anscheinend noch in weiter Ferne.
39
Die Königin hoffe daher auf einen guten Fortgang der schwedischen Waffen.
hafva vij den 8 de huius [ 8./18. September 1646] väll och medh
19
tilbörligh reverentz unfåt.

20
Såssom vij dagen, förän thet kom, månde i underdånigheet skrifva, at duc
21
de Longueville och hans colleger d’Avaux och Servien hade då sin qvarter-
22
mästare här at beställa logementet, och att thenne berättade, at plenipoten-
23
tiarii sielfva väntades then samme eller fölliande dagen, altså händet och
24
att heela legatio Gallica kom den 8 de huius [ 8./18. September 1646] med een
25
anseenligh suite af folk, deelss i sine carosser, deelss till häst, och bleef aff
26
vårt folk och vagnar beneventeradh uth för staden och beledsagat intill
27
La Bardes logemente, ther alle tree plenipotentiarii liggia. Den 9 de [ 9./19.
28
September 1646] komo och alle 3 Generalstaternes fullmächtige, Pau, Donia

40
Frans van Donia, Deputierter von Friesland. A. J. van der Aa IV S. 254f. APK 6580–6584.

29
och Glandt

41
Adriaan Clant tot Stedum, Deputierter von Groningen, * 1600, † 1666. A. J. van der Aa III
42
S. 390f. APK 4911–4913.
, som nu på een tidh å sine principalers vägnar alleena hafva
30
varit i Munster, hijt i staden, doch stilla och uthan föreskickat notification
31
och ceremonier vidh entreen. Thet hafva och mäst alle the evangeliske, som
32
pläga vara i Munster, på två när, hvilka och väntas effter, stält sigh här inn.

[p. 456] [scan. 496]


1
Venetus legatus hafver och sändt Generini hijt öfver, både med breef till
2
oss, som copian under lit. A uthvijsar, jämvähl ordre at mundteligen dedu-
3
cera och remonstrera oss thet samma som i brefvet korteligen är infördt.

4
Sedan vij och the Frantzöska den 8 de huius [ 8./18. September 1646] hade
5
genom vårt folck legt af the inbördes brukelige complimenterne, begynte
6
vij, såssom stadde in loco, then 9 de huius [ 9./19. September 1646] den första
7
visiten

41
Inhalt des Folgenden in Urk. u. Aktenst. XXIII 1 S. 94f.
, hafvandes nu reeda, när then blifver medh inräcknat, varit i fyra
8
conferencer medh them, två hoos oss och så månge i the Frantzöskes loge-
9
mente. Förän the i revisiten, som skedde then 10 de huius [ 10./20. September
10
1646], korno tillsammans med oss både, vore the à part hoos migh, Johan
11
Oxenstierna, och condolerade migh i thenne sorgelige lägenheet

42
Johann Oxenstiernas Gemahlin war kürzlich verstorben; vgl. [S. 407 Anm. 1] .
, som
12
genom Gudz nådige disposition jagh nu är råket uthi, tagandes thenne
13
occasionen såssom till praetext till thenne theras reesa hijt öfver, ehuruväll
14
hvarthera af them hafver långesädan både med sin uthskickade och breeff
15
bevijst migh then ähran. Hvadh anlangar sielfva realiteterne, sade the det
16
the vidh denne lägenheet ville och gifva oss part om thet som i Munster
17
var passerat, och höra huru här stodo till, varandes therhoos intentionerade
18
at concertera medh oss öfver thet som vijdare står till göra. The tviflade
19
inthet, at residenten Rosenhanen nu här närvarandes och tillstädes i alla
20
congresserne, nu hafver effter unfången information af them, the Frantzöske,
21
alt omständeligen och effter theras communication skrifvit till oss, och vij i
22
nästförledne veeku förnummit, at the omsijder vore komne till richtigheet
23
medh them keijsserlige i Frankrijkes particularsatisfaction. Hvilken the lick-
24
väll achta vara ogiord och inthet sluthen, om the icke blifver något af gene-
25
raltractaten och Eder Kgl. Maj. landtgrefvinnan och andre allierade få sitt
26
nöije.

27
Thermedh låthe the oss läsa skrifften, som var emellan them och the keijsser-
28
lige opsatt i thenne saken, men ville inthet meddele oss copian theraf, uthan
29
allenast thet extractet theruthur, som finnes under lit. B, föregifvandes at
30
the vore ännu een ofulkomligh saak, then the inthet kunde låtha komma i
31
liuset, förän man sågo hvadh thet ville blifva theraff. Så mycket vij i hast
32
theraf kunde behålla, vore substantialia, at Frankrijke cederas 1. superiori-
33
teten aff stifften Metz, Tull och Verdun, 2. Pignerola, 3. Maijenvijk

43
Zu den französischen Ansprüchen auf Moyenvic vgl. Négociations secrètes I S. 66f.
, 4. heela
34
Sundtgau, 5. Under- och Öffverelssas medh landtvoigtyen Hagenou. Men
35
biskopzdömet Strassburg medh alle andre immediatständer, såssom alle
36
rikz- och valdstäderne, blifve vidh Römerske rijket; 6. staden och fästningen
37
Brisach och 7. Philipzburg, att ther hålla på ägen kostnadt itt perpetuum
38
praesidium. Men territorium theromkring blifver hoos biskopen aff Speijr.

39
Theremot skall Frankrijke hafva lofvat: 1. at contentera erkiehertigerne medh
40
3 millioner livres på 3 åhr, hvart åhr een million; 2. betala två tridiedeelar

[p. 457] [scan. 497]


1
af then skuldh som nu kan bevijsas häffta på Elssas; 3. assistera Keijssaren
2
medh 150 000 rd. åhrligen, så länge apprehension är för Turken, och 4. om
3
kriget emot Turken angår, ståen bij medh 10 000 man i fäldt på Frankrijkes
4
ägen kostnat. Thesse två sidste conditioner som angå Turken, vore inthet
5
på then skriften the låthe oss läsa. The sade att the conditioner vore för
6
allehanda betänckiande skuldh lembnade i nuncii händer. Kunne vij få
7
skrifften innan the reesa hädan, velle vij göra vår flijt.

8
Plenipotentiarii Gallici sade sigh inthet kunna kalla thet som Frankrijke
9
på slijkt sätt bekommer, någon satisfaction. Thet vore köpt effter dyreste
10
penningen och väll betalt. Hvilket fuller skulle komma andra främmande
11
före och ingen lätteligen göra them thet effter. Men theras herre och
12
konungh hafver, ehuru svårt thet honom och kommer, thet lickväll häller
13
vellat göra, än längre liggia och sväfva i kriget. Om Frankrijke skulle stå
14
längre i vapnen emot Keijssaren och huus Österrijke, så fräte kriget äntå
15
innan någre månar dubbelt mehra penningar än the som nu äre lofvade för
16
Elssas. Och vore äntå ovist, om Frankrijke effter een långh tijdh och så
17
stoore besvärligheeter skulle kunna nå och erhålla een slijk offerte, som
18
thenne är; jämvähl kunna skillias uhr kriget medh lijka ära och reputation,
19
som thet nu hoppas kunna göra. Frankrijke och dess provincier äre nu
20
uthblottade af penningar. Thet hafver i thesse motibus mist taper män, och
21
månge illustres testes måst falla nider, hälst nyligen för Mardijk. Hvilket
22
förorsakar i the förnämpste familierne grååt och skrän och hoos drottningen
23
commiseration och trängtan effter friden. Och om Hennes Kgl. Maj. såssom
24
een förståndigh princessinne än skulle kunna både finna rådh till fleere
25
meddell, jämväll och öfvervinna then varkundsamheet, som hon icke allenast
26
såssom een dame, uthan och then allerchristeligaste drottningen synes kunna
27
draga öfver uthgiutandet af så mycket och nobelt menniskioblodh, så pröf-
28
var Hennes Maj. äntå, att Frankrijke inthet kan medh raison och hopningh
29
effter godh uthgångh föra kriget, om Generalstaterne slöthe trefves medh
30
Spagnien.

31
The beklagade högt och ofta, at Generalstaternes plenipotentiarii hafver i
32
förledne sommars alt för mycket praecipiterat sigh och heela värket. The
33
hade uthan communication medh the Frantzöske först tracterat punchtevijs,
34
them undertecknat och thermedh och under varande tractat som oftast reest
35
neder till Haag, hämptat nya ordres och åter kommit op till Munster;
36
omsijder och fördt alle punchtar ihoop och fattat them formeligen tillsam-
37
mans med underskrefne händer. Frankrijke kunde någorlunda och ville
38
äntskylla them Holländske plenipotentiarios, om the hade för eller efter
39
samma sine puncter annecterat een clausul, att thet the hade tracterat och
40
så vijda sluttit, skulle vara ogilt, så frampt Frankrijke och theras andre
41
allierade inthet finge i lijka måtto sitt contentement. Men thet är inthet
42
skedt. Hvarföre hafver theras herre och konungh genom Thuillerie, Brasset

43
Jean Brasset, französischer Resident in ’s-Gravenbage, dort seit 1627 zunächst als Sekretär nach-
44
weisbar, berichtet von dort bis 1654.

[p. 458] [scan. 498]


1
och elliest andre på alla vägar vinlagt sigh at arrestera och hålla them i thetta
2
ståndet, så länge man kunde häruthinnan fatta resolution. Någre provincier
3
tesmoignera fuller sin displicentz till plenipotentiariorum procedere, men
4
man kan inthet troo at thet är funderat i hiertat, eller at theras, som måtte
5
villia väll, sentiment skall stoort gälla. Ministri Gallici hafva af godh handh,
6
at någre af Generalstaterne hafva in publico concessu opinerat och fördt
7
then discursen, at thet inthet kunde skada at the slöthe à part och finaliter,
8
kunnandes thermed gifva Keijssaren och kongen i Spagnien macht och
9
lufft, at mötha och studssa bägge chronorne, som växa för store och komma
10
them alt för när, både medh sine stater så och i commercierne. Man hade ju
11
händer emellan och för ögonen at the äre jaloux öfver bägge chronorne.
12
The allena hafva varitt i vägen at chronornes armeer här i Tysklandh hade
13
så när stransett hvarannan och thenne campagnen gåt uthan frucht aff. Uthi
14
Flandern hafva tvenne princes du sang, duc d’Orleans och Anguien, med
15
heela armeen och then förnämste Frantzöske adelen förthenskuldh satt sigh
16
i stoor hazard, lijtandes på Generalstaternes lofven, ordh och afskeedh, at
17
princen af Ouranien

43
Wilhelm II. von Oranien, * 27. Mai 1626, † 6. November 1650, ein Schwager des Großen
44
Kurfürsten.
skulle lijka medh them gå i fäldt och divertera the
18
Spagniske. Hvilket medh fleere andre högvichtige skääl är i Frankrijke
19
kommet i så högh consideration, at the hafva icke allenast nu mehr än förr
20
tänckt på friden, uthan och, om then inthet annars vore at nåå, sökia till
21
at medh lämpa och maneer köpan.

22
Thetta var så ungefär theras ouverture i första conferencen. Vij tackade
23
them för communicationen, och korteligen till säijandes, låthe them vetta
24
at här var inthet förefallet. Oss fuller hafva försökt och gärna vellat göra
25
något till saken, men them keijsserlige hafva bögt undan och alt skuttit på
26
vårt instrument, som vij länge hafva talt om. Thet hafva vij fuller något
27
arbetat på, men mäst töfvat effter thenne conference, at theri först aftala
28
itt och annat och sedan d’un commun concert låthe sakerne komma i
29
liuset. Effter the nu vore så när och färdige thertill, skulle på vår sijda inthet
30
feelas.

31
Den 10. och 11. huius [ 10./20. und 11./21. September 1646] contesterade the
32
åter then begärelsse och orsaker Frankrijke hafver till at trachta effter friden.
33
Vij förtalde them, att Eder Kgl. Maj. ingen annan intention hafven medh
34
kriget, än een ährligh, reputerlig och säker fridh. Thereffter tränchta vij
35
och achta på then minste lägenheet som öppar sigh till att nå then samma.
36
Vij måste bekänna at the keijsserlige hafva fuller budit itt ährligit till Eders
37
Kgl. Maj. satisfaction och säkerheet, men när man hörer efter och betrachter,
38
hvadh the sielfva tala om sin offerte, så är thet föga annat än göckellspeel och
39
gäckerij. Ty emot oss säija the, att the hafva i Keijssarens nampn gifvit och
40
unna Eder Kgl. Maj. heela Pommeren, Wissmar och bägge stiffterne Bremen
41
och Verden; och när the Brandenburgiske tala them till för Pommeren,
42
sväär Trautmanssdorf at han icke hafver gifvit een bondegårdh bort för

[p. 459] [scan. 499]


1
churfürsten. Därtill medh förnimmer man, at the underhanden äggia op
2
churfursten och andra in- och uthom Tysklandh emot chronan Sverige, at
3
thermedh komma mehra oreeda åstadh. The Brandenburgiske opiniastrera
4
och hålla värket oppe från then eena tijden till then andra, nu medh eenthera
5
af plenipotentiariernes reesar härifrå, nu medh churfurstens ankompst, nu
6
medh nya förslagh af particulartractater och annat slijkt, som duger till at
7
förhala värket, hafvandes theras och the keijsserliges procedere itt lijka
8
skeen och uthseende, som väntade the på at lyckan måtte een gång vända
9
sigh emot Eders Kgl. Maj.

10
Vijdare vore ännu inthet kommit medh Eders Kgl. Maj. particularsatisfac-
11
tion. Och posito om then vore eller och kunde nu blifva richtigh, så att
12
Eders Kgl. Maj. blefve mächtigh heela Pommeren, Wissmar, sampt erkie-
13
och stiffterne Bremen och Verden, så achta vij äntå, at Eders Kgl. Maj. och
14
Frankrijkes sampt andre angräntzande printzers och republicers största con-
15
tentement står theruthi, at Romerske rikssens blifva här componerade effter
16
thet förslagh som chronorne hafva giordt. Om thet icke skeer, så är all then
17
andra particularsatisfactionen nästan till ingen tingh nyttigh, uthan fast
18
mehra skadeligh och länder chronorne till mehra eftertaal än reputation, at
19
the skulle hafva begynt kriget och förtet för Romerske rikssens restablisse-
20
ment skuldh, jämväll och till then ända inviterat ständerne hijt, här förtröstat
21
them om assistence, men nu låtha märkia något relaxement i theras interesse,
22
som afficerar chronorne nästan så mycket som ständerne sielfva. Ehuruväll
23
ständerne hafva godh tillförsicht till chronan Frankrijke, så hafva the lick-
24
väll, märkiandes at plenipotentiarii Gallici vore i tractat öfver sin particular-
25
satisfaction, thet mycket apprehenderat och förorsakat oss at skrifva tit
26
öfver, som mäst skedde, icke at vij trodde at någon fahra var förhanden,
27
uthan at hålla them i godh humeur, och bekommandes något gott svar,
28
kunde vijsa och trösta them thermedh.

29
Thet hafva och åtskillige varit hoos oss och lära uthan tvifvell besökia
30
plenipotentiarios Gallicos, alla therom anhållandes att vij ville taga res
31
Imperii i raden och alt låtha gå lijka steegh. The låddes hafva ingen annan
32
intention och sade att theras herre inthet lägger sine vapn neder, förän han
33
seer, que les affaires d’Allemagne, que [1] sont justes, äre bijlagde; men
34
rådde at vij ville till at bättre och ordenteligare komma uhr thetta värket,
35
först begynna medh Eders Kgl. Maj. satisfaction och sedan låtha the andre
36
negotia, hvart effter sin art, föllia efter. In publicis Imperii negociis vore
37
mycket som man kunde höija op och låta falla, tagandes måttet efter parti-
38
cularinteressen, som the lämpa och skicka sigh till accommodation; när man
39
theri hafver giordt sin räckeningh och facit, kan man bättre tala och, om
40
vederparten inthet vill till billigheet, bruka them för een espece de manifest.

41
The märkte väll, at största obstaculum är hoos churfursten af Brandenburg
42
och i controversien om Pommeren. Churfursten borde fuller med rätta tala
43
och göra förslagh, men i then staden tyger han stilla och låther thet komma
44
på tijden. Hans plenipotentiarii contestera medh dyre ordh, at theras herre

[p. 460] [scan. 500]


1
aldrigh gifver sin consens till heela Pommeren. Om Eder Kgl. Maj. och
2
chronan änteligen står therpå och thenne tractaten skulle slå therhän uth,
3
moste han thet låtha skee och befalla sin saak Gudh och tijden. Om hans
4
heela chürfurstendöme, ja lijff och lefverne skulle komma theröfver i fahra,
5
så kunde han inthet annars än låtha så skee. Plenipotentiarii Gallici sade sigh
6
ofta och medh efftertänkelige ordh hafva varit ihoop med them Branden-
7
burgiske, men altidh funnit them i lijka terminis. Och effter residenten
8
Chanut hafver berättat, thet resolutionen skall vara tagen therhenne att
9
blifva vidh Förpommeren, så bode the att vij ville optäckia them om så
10
vore, och på thet fallet inthet längre hålla tilbakar, uthan medh then ouver-
11
turen promovera heela värket.

12
Hvartill vij icke allenast neekade, uthan remonstrerade än ytermehra, at
13
Eder Kgl. Maj. inthet väll kunde komma till then resolutionen, at contentera
14
sigh medh Förpommeren allena. Eder Kgl. Maj. stodo effter thesse landen
15
förnämligast för sin säkerheet och then commoditet, som chronan Sverige
16
thermedh får, till at correspondera och räckia sine allierade handen på alla
17
händelsser, hälst om then tijden som vij nu i thetta kriget hafva uthlefvat,
18
skulle härefter förefalla. Nu är med Hinderpommeren så beskaffat, att then
19
som är mästare ther, hafver Stettin och bästa deelen af Oderen till sin dispo-
20
sition, kunnandes theruthur incommodera Förpommerske staten, när och
21
huru han ville, thet måtte skee med inströdde machinationer eller oppen-
22
bara fiendskap. Ständerne som ther äre, äre mäst alle lägne ini landet moot
23
siökanten, och the ändå deels inthet tienlige till defension, deels i then con-
24
stitution att man inthet skulle kunna möka them hvart man vill. Hvarmedh
25
Eders Kgl. Maj. intention och alle vänners och allierades önskan, at här
26
fästa footen och fundera securiteten, vore om inthet, hvar icke nu strax,
27
lickväll med framtijden. Thet skulle vara beqvämast och hafva minste be-
28
tänkiande medh sigh, om churfursten ville förstå till cessionen af heela
29
Pommeren och låtha märkia hvadh han åstundar till vederlagh. Oss vore
30
förekommit, att icke allenast status provinciales Mark Brandenburg på
31
sidsthålldne landtdagh, uthan och att proximi agnati, marggrefverne af
32
Cülenbach och Ansbach, hafva uthlåtit sigh moot churfursten, dät the fulle
33
gärna skulle see att churfursten måtte blifva vidh, hvar icke heela, lickväll
34
eenthera deelen af Pommeren; men att thet therhoos hafva rådt, att chur-
35
fursten, märkiandes att Eder Kgl. Maj. ingalunda ville söndra Pommeren,
36
måtte på thet fallet i tijdh och förän then bruste till någon actualitet, publico
37
till bästa cedera och föreena sigh om itt aequivalent igen, at nå thet samma
38
med Eders Kgl. Maj. cooperation. Deputati statuum Pomeraniae begynna
39
och lämpa sigh mehra än för

41
Zweifellos wird hiermit auf die eindringlichen Vorhaltungen hingewiesen, die die pommerschen
42
Deputierten am 12./22. September 1646 Biörneklou machten: Baltische Studien VI 1 S. 84–
43
86. Sie suchten am 13./23. d. M. auch Oxenstierna auf, von dem sie ebenfalls kategorische Erklä-
44
rungen verlangten: ebd. S. 86–89.
, så att thet är lijkt at churfursten skickar sigh
40
i thenne saken. Han synes inthet vella hafva thet nampnet, at han vill sielf

[p. 461] [scan. 501]


1
släppa Pommeren och begära therföre igen något af Keijssaren. Churfursten
2
kunde i regard af thenne cessionen 1. få furstendömet Jägerndorff igen

42
Johann Georg Markgraf von Brandenburg, Fürst zu Jägerndorf; vgl. [S. 36 Anm. 2] .
,
3
som elliest inthet lätteligen skulle kunna skee; 2. blifva löös uhr then achts-
4
erkläringen, som thet huset för abalienationen af Pryssen är satt uthi; 3. be-
5
höllo häreffter oklandrat the tree stiffterne, som churfursten hafver nu på
6
100 de åhr hafft och brukat till sin bästa

43
Die Stifter Brandenburg, Havelberg und Lebus.
, hållandes inne alt thet som uhr
7
them i heela then tijden öfver hade bortvändes till rikzsteurerne; 4. bekomo
8
theröfvanpå antingen furstendömerne Glogou och Sagan eller och erkie-
9
och stiffterne Magdeburgh effter thenne erkiebispens

44
Herzog August von Sachsen; vgl. [S. 7 Anm. 1] .
dödh, och Halber-
10
stadt, eller och alle ihoop. Eders Kgl. Maj. skulle gärna unna honom hvadh
11
som skee och effterlåtas kunde.

12
Om soldatesquens contentement berättade the, att the therföre hafva låthit
13
falla thet för Frankrijke, på thet vij kunde med bättre foogh och värkan
14
stå på then som vij här hafve begärat, thet the skole i Munster hafva förordat
15
och grefven aff Trautmanssdorff tesmoignerat kunna skee. När man först
16
giorde aftalet om quanto, kunde ständerne förlijkas om repartitionen.

17
Den 12. och 13. huius [ 12./22. und 13./23. September 1646] vore ofvanbemälte
18
tree Holländske, then Venetianiske och någre aff ständernes fullmächtige
19
hoos oss. Generalstaternes gessandter sade sigh vara hijt komne at förebringa
20
oss effterfölliande saker per forme de recommendatie: 1. att å Eders Kgl.
21
Maj. vägnar vij ville låtha generaltractaten vara oss befallat och tillsee, att
22
then kunde, så mycket hoos Eder Kgl. Maj. stodo, matureras. In specie och
23
till thet 2. att vij ville i samma teneur, som i propositionen är begynt, här-
24
effter ihugkomma the reformerade i gemeen, at the icke mindre än the andre
25
evangeliske af vår religion måtte åthniuta och frögda sigh öfver thenne
26
tractaten, effter the hafva samma rätt och bekänna sigh till Augssburgiske
27
confessionen, leede therföre lijka förföllielsse, hafva uthstådt krigets besvär-
28
ligheeter såväll som the andre. General- och provincialstaterne i Neder-
29
landen bevijsa them af vår religion all faveur och låtha them ther sittia och
30
boo lijka medh them reformerade. I synnerheet recommenderade the West-
31
phaliske adelen, som är af then reformerade religionen, at the måtte i bästa
32
måtton ihugkommas och saken therhän disponeras, att the måtte hafva
33
libertatem conscientiae och kunna, så härefter som härtill, komma ad bene-
34
ficia ecclesiastica, när någre äre löse och the thertill finnes duglige; 3. att
35
vij ville, som reeda är skedt, ännu embrassera then Phaltziske saken och
36
tillsee at then må blifva totaliter restituerat. Then ginge icke allenast
37
Romerske rijket an, uthan alla angräntzande herrskap, förän then skulle
38
sättias på effterkälkan och tilbakars, måtte tilläfventyrs kongen af Engel-
39
landh och Generalstaterne contribuera något till thet husets restitution; 4. att
40
vij och i lijka måtto och effter påbegynte sätt ville gripa landtgrefvinnans
41
Furstlige Nåde under armarne in puncto satisfactionen såssom een väll

[p. 462] [scan. 502]


1
meriterad och beständigh princessinna; 5. att Eder Kgl. Maj. ville och bruka
2
moderation emot churfursten af Brandenburg som interesserar i then begärte
3
satisfactionen. Theras principaler viste och måste bekänna, att Eder Kgl.
4
Maj. och Sveriges chrona hade orsak och skääl at see sigh före och på bästa
5
måtton stadga sin säkerheet, men efter then kan i itt så gott vahl jämkas
6
och tagas så att Eders Kgl. Maj. så näre blodzförvant een vällaffectionerat
7
evangelisk furste, som förmå och kan tala och göra publico till godo, inthet
8
allena skall betala laget och råka före. Hvilket the inthet ville förmoda och
9
finaliter vänta i förslagen, at Eder Kgl. Maj. seer på thet som med framtijden
10
kan blifva och hafva beståndh, jämväll stärkia thet evangeliske väsendet
11
och bringa Eder Kgl. Maj. affection.

12
Thet svar påminte vij them, huru varsampt Eder Kgl. Maj. hafven gåt uthi
13
heela thenne tractaten och altidh sedt på universalvärket och dess säkerheet,
14
oachtandes alle the tilbudh som må hafva varit å färde och framstuckne aff
15
vederparten, till att nå itt particular och eensijdigt contentement. Med
16
samma caution gå vij ännu, doch så lickväll at ingen skäligh occasion att
17
tractera och bringa värket till ändskap må försumas. Vij väntade at the göra
18
thet samma på sin sijda, betrachtandes att the under faveur af Eders Kgl.
19
Maj. och chronan Sveriges vapn hafva tagit tijden och sin fördeel i acht.
20
Nu när thet kommer till sluthet och hvar och een vill så laga och sättia sigh,
21
att huus Österrijke och Spagnien, som äntå inthet lära låtha sine vasta con-
22
silia, kan hafva öppet hugg till revanche på them som theras desseiner i
23
thesse åhren hafva bruttedt, och hvar och een effter sin godtyckio tractera,
24
är tienligast at then eene staten secunderar then andra, hielpandes hvarannan
25
i thet lagh, att the på alla fall må medh bättre maneer kunna räckia hvar-
26
annan handen. Hvadh the reformerade vidhkommer, sampt the Phaltziske
27
och fru landtgrefvinnans saker, lofvade vij till thet första alle möijelige
28
officia, som vij them alt härtill hafva gärna och godvilligen giordt. Uthi then
29
Phaltziske saken föllo vij them bij och rådde, att the och på sin ohrt ville
30
göra thet samma, i lijka måtto och landtgrefvinnans Furstlige Nåde. In
31
puncto satisfactionis remonstrerades them i hvadh terminis vij stode och
32
huru the Brandenburgiske sigh comporterade, tesmoignerandes the orsaker
33
Eder Kgl. Maj. hade, till att hålla sigh vidh Pommeren ungefär effter thet
34
slagh som vij hafva talt medh legatione Gallica.

35
Thermed äre the i går sin koos reeste och hafva moot een och annan
36
tesmoignerat, at the vore med vår resolution content.

37
I går vore plenipotentiarii Gallici hoos oss och gofve oss part 1. om thet
38
som var förefallet emellan them och the Brandenburgiske om Pommeren.
39
Legatio Gallica hafver stält churfursten före 3 tingh at vällia: 1. att låtha
40
falla och cedera Eder Kgl. Maj. och chronan Sverige heela Pommeren med
41
condition at få itt aequivalent igen annorstädes i Tysklandh, som man kunde
42
blifva eens om; 2. eller och att cedera Eder Kgl. Maj. Förpommeren med
43
staden Stettin och hvadh thertill hörer eller läggias kan, och churfursten
44
behöllo resten af Hinderpommeren medh stifft Halberstadt; eller och till

[p. 463] [scan. 503]


1
thet 3. att Eder Kgl. Maj. behöllo, som sagt är, Förpommeren efter sine
2
förre gräntzor och dertill stifftet Halberstadt, och churfursten finge Stettin
3
med heela Hinderpommeren. Till thet första skole Brandenburgici hafva
4
svarat, att the ville alle ihoop vara skälmer och inge ärlige karlar, om thet
5
går för sigh. The hade ordre at inthet höra eller tala, så länge Eder Kgl.
6
Maj. står på heela Pommeren. Hvadh anlangade the andre tu förslagen, hade
7
the inthet tänckt at slijka skulle komma på bordet, och therföre vore uthan
8
ordre i thet fallet. Plenipotentiarii Gallici hafva vijst them brefvet ifrå Saint
9
Romain, theri han äfven då berättade, thet legati Hispanici skulle nu nylig
10
hafva fåt ordre at slutha på sätt och vijs som Frankrijke i thet närmaste
11
begärar. Hvilket han, Saint Romain, hade af nuncio, tesmoignerandes thenne
12
at han nu hade friden i sitt våldh och hoppades få alt tillrätta, så snart legatio
13
Gallica kome igen. Ville Brandenburgici vara medh och häreffter sittia i roo,
14
så måtte the i tijdh förklara sigh. Therpå hafva the Brandenburgiske tagit
15
på sigh att affärda een express till churfursten, som innan få dagar kunde
16
vara här igen med resolution på thet två senare punchter af thet som legatio
17
Gallica hafver förestält. I thet öfrige hafva the moot them Frantzöska
18
contesterat, att theras herre, churfursten, kunnandes på något görligit och
19
reputerligit sätt komma uhr thenne labyrinthen medh Eder Kgl. Maj., ville
20
sedan träda i een offensive och defensive ligue medh Eder Kgl. Maj. på
21
conditioner och vilkor som man kunde föreenas.

22
The keijsserlige, greffven af Lamberg och Craane, hafva och besökt them
23
Frantzöske. Som the oss i lijka måtto i går berättade, hafver duc de Longue-
24
ville plaiderat Eders Kgl. Maj. saak medh ijfver, drifvandes thet förnämli-
25
gast, at the keijsserlige hafve ju sielfve hållet vara rätt och billigt at Eder
26
Kgl. Maj. måtte förnöijas, hafva till then ända liberaliter offererat ofvan-
27
bemälte stycker. Nu praesumerar man at Keijssaren inthet hafver låtit göra
28
thenne offerten, om han icke hade tillförende hafft eller vettat sigh kunna
29
få interessenternes consens. Vore thet annars och som the keijsserlige nu
30
säija, så obligeras Keijssaren ändå till at skaffa Eder Kgl. Maj. och chronan
31
Sverige the samma offererade ohrterne, uthan alt tilltaal för andra. Thet
32
kunde inthet bättre skee än: 1. att huuss Brandenburg och thenne chur-
33
fursten finge Jägerndorff igen och 2. thertill Glogou och Sagan. The keijs-
34
serlige skole hafva förkastat thet förslaget, såssom hade vij reeda remitterat
35
och släpt Schlessien uthan någon condition. Hvilket lickväll inthet är skedt,
36
uthan medh thet vilkor, at the skaffade contentement åth them som inter-
37
essera i Eders Kgl. Maj. satisfaction. Om the thet inthet giorde, så feela
38
thet andra och.

39
Yterst och till afskeedh satte the Frantzöske oss i aftonsse för ögonen:
40
1. Frankrijkes exempel, at thet för fridens och lämpan skuldh hafver låtit
41
mycket falla af sin satisfaction och thet som Frankrijke nu får, nästan måst
42
köpa. 2. Förpommeren och Stettin medh stiffterne Bremen och Verden

[p. 464] [scan. 504]


1
sampt Wissmar vore noble styker, som Eders Kgl. Maj. icke allenast medh
2
interessenternes och ständernes consens, uthan heela Europae applausu
3
kunde få och förmedelss thenne tractaten alla interessenter blifva theröfver
4
garanter. 3. Thet vore tvertemot och betänkeligit, att strängia churfursten
5
till extrema och thermedh icke allenast gifva Eders Kgl. Maj. illvilliande
6
orsak at mängia sigh theruthi, uthan och förorsaka andra vällaffectionerade
7
till jalousie. Man hade händer emellan, hvadh Generalstaternes apprehension
8
och stillestående hafver i thenne campagne förorsakat. Skulle the oförmo-
9
delig slutha, vore fahra at theruthur icke fölgde stoor confusion och månge
10
gode desseiner föllo i brunnen. Nuncius apostolicus skulle nu gloriera i
11
Munster, at han hafver friden i sine händer och förmodelig kunde slutha
12
med alles contentement innan 8 dagar. The plenipotentiarii Gallici [hade]
13
effterrättelsse uhr Köpenhampn, at the Spagniske som ther äre, skulle föreslå
14
een ligue medh Danmark och Pohlen, at divertera chronan Sverige. Ronca-
15
lios

40
Der polnische Resident in Paris hieß Domenico Roncaglio. Er erscheint auch in französischer
41
Form als Roncaille oder, davon abgeleitet, Roncalli. Seine Lebensdaten sind nicht bekannt (frdl.
42
Auskunft des Archivum Glówne Akt Dawnych in Warschau). Er ist wohl nicht identisch mit
43
dem genannten Claudio Roncaglio, der Domherr des Bistums Ermland war; vgl. APW, [II A 1 S. 141] ; APW, [II C 1 S. 101] und [181] .
discurser i Hållandh och Crakous arbete i Munster vore oss bekände
16
och therföre inthet uthan eftertänkiande.

17
Vij hafvandes ingen andre ordre at annars tala än härtills är skedt, hafva
18
oss thermed excuserat och vella nu vänta Eders Kgl. Maj. allernådigste
19
resolution medh thet förste, om vij alt framgynt skole blifva vidh then nu
20
reeda och offta oprepade ordre och vänta, hvadh tijden vill gifva för uth-
21
slagh; eller och om Eders Kgl. Maj. funne för gott at ändra theri något.

22
Plenipotentiarii Gallici synes härmedh reesa till Munster igen, at ther vänta
23
hvadh resolution kan föllia.

24
Lampadius gaf oss vidh handen i förgår, och vij them Frantzöske, om Frank-
25
rijke icke måtte hällre taga emot Elssas iure feudi än som itt allodium. När
26
thet är vasallus Imperii, så admitteras thet cum voto et sessione till kreiz-
27
och rikzconventerne och får härinne i rijket penetrera i hüüs österrijkes
28
consilia, och när så behof görs, them i tijdh och med andres tilhielp con-
29
trecarrera. Medh allodii iure, som hüüs Österrijke biuder, är inthet annat
30
sökt, än thet grefven af Trautmanssdorff sade, nembligen at the desto förr
31
må kunna komma i håret medh them och nappa landen igen. Hvilke rationes
32
the togo ad deliberandum.

33
The Altenburgiske besvära sigh mächtog ting i the andre evangeliskes nampn
34
öfver the Chursachssiske och säija, at the ville komma hijt och föra directo-
35
rium in tractatu gravaminum, hvilket the andre inthet kunna them förtroo,
36
effter the hafva tillförende fördt och än föra perverse och praejudicerlige
37
consilia. Thet vore icke häller någon chur- eller furste i Romerske rijket,
38
som kan praetendera thetta directorium iure suo, uthan ständerne vällia
39
communi suffragio een thertill, när sådane saker hafves för händer. Nu sås-

[p. 465] [scan. 505]


1
som the näst Gudh hafva hafft sitt försvar af Eder Kgl. Maj., altså fly the
2
thertill och bedia, at vij ville medh them tänkia på medell at styra them
3
Sachssiske ifrå thetta förehafvandet.

4
Under lit. C äre åthskillige aviser, sedan vårt sidste inkomne.

5
P. S.

6
Rätt som posten skulle bortgå, blifver oss communicerat hvad the catholiske
7
ständerne bringa före på the evangeliskes sidste förslagh. Copian theraf
8
finnes under lit. D.


9
Beilagen in DG, A I 1, Legat. [5]:


10
A: 197–197’ Contarini an die schwedischen Gesandten. Münster 1646 September 20

11
B: 196 Französischer Auszug aus den Vereinbarungen mit den Kaiserlichen [ vgl. J. G. V.
12
Meiern III S. 37ff.]

13
C: 198 Avise

14
199–200 Quaestiones propositae den 21. [ 31.] Julii 1646 ( wegen der Gravamina eccle-
15
siastica
) [ Druck: J. G. v. Meiern III S. 234ff.]

16
201–210’ Avise

17
211–212’ Quaestiones positae den 14. [ 24.] Julii 1646 [ Druck: J. G. v. Meiern III
18
S. 226ff.]

19
213–214 Avise

20
215–221 Kreisabschied zu Bamberg mit Anlagen

21
222–226’ Avise

22
227–228’ Vertrag zwischen Landgraf Georg von Hessen-Darmstadt und dem König von
23
Spanien. Ohne Ort und Datum [ Druck: J. G. v. Meiern III S. 625–627]

24
229–230’ Der Kurfürst von Sachsen an Herzog August von Braunschweig-Lüneburg. Dresden
25
1646 Juli 10/20 [ Druck: J. G. v. Meiern III S. 307ff.]

26
231–232’ Avise

27
233–235’ Markgraf Christian von Brandenburg-Kulmbach an den Kurfürsten von Bayern.
28
Bayreuth 1646 August 10/20

29
236–240 Avise

30
241–250’ Der evangelischen endliche gegenerclärung in puncto gravaminum [ Druck:
31
J. G. v. Meiern III S. 330–340]

32
251–258 Protokoll der von den evangelischen Deputierten in Münster gehaltenen Konferenz
33
wegen der Gravamina. 1646 August 7/17 [ Druck: J. G. v. Meiern III S. 340ff.]

34
259–262’ Ohnvorgreifflicher auffsatz der evangelischen zu Münster in puncto grava-
35
minum [ Druck: J. G. v. Meiern III S. 279–286]

36
263–265 Protokoll der Sessio II. vom 26. Juni/6. Juli 1646

37
265’–270’ Protokoll der Sessio III. vom 11./21. Juli 1646 [ Druck: J. G. v. Meiern III
38
S. 218–221]

39
D: fehlt

Documents