Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
55. Salvius an die Königin Minden 1643 Oktober 23/November 2
55
Minden 1643 Oktober 23/November 2
Eigh. Ausf.: DG, A I 1 , legat. [ 1 ], 74–75
Auf Nr. 45. Medan nu her Johan Oxenstierna är på fhå dagar till Nijen-
burg och theromkring förreest at sättia sakerne här i den Westphalische
staten, så mycket skee kan, i nogon richtigare gång, så är detta mitt
allerunderdånigste och hörsambste svar, som föllier: Först krijget belan-
gande så står thet mäst vidh thet lagh, som vidh sidsta post förmältes,
allenast den tijdenden om Krakows retraicte var oss då orätt berättat,
eftersom han ännu holler sigh i Belgarten. Doch medan Königsmarck
hafver nu icke allenast fått folcket från Dömits, uthan ock Borgsdorff och
Lumsdains knechter från Halberstadt till äntsatt, Krakow ock ingen
succurs hvarken uhr Polen eller Kaijsaren så snart at förvänta, hoppas man
ther thet bästa, allenast Hinderpommern dessemellan mycket ruineras.
Feltmarskalken stodh i begynnelsen af denne monan vidh Troppau och
Jegerndorff, deels meena at betäckia Marck och Pommern, deels at säkert
draga her Erskein till sigh medh the m/180 Rd., som han fick af migh, deels
kan skee att öfverrumpla nogon ort i Schlesien, man kan inthet om hans
desseing vist förmäla, aldenstundh man ingen skrifvelse hafver af honom
sedan af den 10./20. Septembris. Thet continuerar från alla orter, at han
hafver i Eulenberg fått een ståteligh förrådh. Gudh gifve, han kunde
thermedh ersättia, hvadh öfver bemälte m/180 Rd. kan för armeen behöfvas.
Han hafver sedan mijn insände räkning ingen vechsel mehra på migh
trasserat; om nogon är under vägen, kan jagh icke veta. Vägarne hafva
härtill ingen säker communication tillåtet. Gudh gifve, thet E. K. M:t
funne gott at ännu starkare animera Ragoczy, icke allenast genom felt-
marskalkens , uthan ock förmedelst E. K. M:tz egen skrifvelse, alden-
stundh såväl frå Wien som Pressburg skrifvas, at han moverar, at samma
motion icke motto stana eller annorstädes ahnvändas, så ville man än
hoppas thet bästa.
Rantzow är nu stött till the Weimariske. Men så marchera theremot Lot-
thringern , Truckmüller och Hatsfeldt närmare op åt Rheinströmen för-
modeligen at sustinera the Bejersche. Thet fasta huset Rheinsheimb, som
the Hessiska sidst intogo i stifft Cöln, hafver åter Churcöln par accord och
lascheté af commandanten fått igen.
Medh fridztractaten står thet så nu som vidh förre post, allenast äre två
Spanische grefver, Zapata och Brun, sedan komne till Münster. D’Avaux
skrifves än den 7./17. Octob. hafve legat på sitt godz i Champagnien och
Servient äntå i Paris. Hvadh rätta hufvudorsaken må vara till theres drögz-
mål , kan man än icke vist penetrera. Deels skrifva Spanierns drögzmål,
deels at Frankrijke hafver lijthet hopp om en godh uthgång, deels at han
först vil see, huru i erflanden och vidh Rheinströmen vil löpa medh
krijget, deels at mediatores ännu liggia i Cöln. Hvadh Forstenheuser
hafver för avis uhr Brisach om d’Avauxes instruction, thet går härhoos.
Thet synes icke olijkt, at Frankrijke lärer först hårt stå på ett stillestånd,
efter d’Avaux dreef den puncten så starkt vidh thet alliancen sidst i Ham-
burg slöts. Så skrifves ock nu från åtskillige örter, thet tutores föregifva
sigh inthet af occupatis kunna restituera, så lenge kungens minorennitet
vahrar, och uthan nogon restitution synes ingen evigh fridh kunne blifva.
At Frankrijke vil moderera sijna postulata ratione sumptuum belli, eftersom
E. K. M:t och Sveriges chrona ahnställer thes fordran, doch alt dubbelt
högre, thet var fuller d’Avauxes discurs nogra reeser medh migh i Ham-
burg . Doch varder sigh alt sådant och annat mehra nogare uthvijsandes,
när vij komma tilsamman initio tractatuum loco medio mellan Ossnabrügge
och Münster. Detta rörer jagh allenast til den ända, at, om E. K. M:t hade
dessemellan nogot vidare at befala oss, än uthi vår instruction therom
finnes, thetta då må tiena till en underdånig påminelse.
Thet S:t Romain, jagh och Auersberg i förledne Martio inbördes förskrefve
oss at infallibiliter holla den satta dagen primo Julii, thet lära nu the
kaijserska mächtog ting opmutza emot oss, eftersom jagh hafver i dagh
fått kundskap, at the hafva i Wien tryckt een apologia på thet som d’
Avaux och jagh i fiool om theres obenägna procedere publicerade och
beskylte them före. Men ehvadh the ock skrifva moot Fransoserne, så
hoppas jagh lijkväl, at the skole inthet stoort hafve at beskylla oss, alden-
stundh vij inthet mehra hade kunnat uthrätta i Ossnabrugge, ther vij än
primo Julii hade tijt reest, än som vij här uthrätta. Liuga the ock nogot
på oss, så finnes ock rådh at scholiera them igen efter nödtorften. Så ändock
vij vidh sidste post förmälte nogra motiver, för hvilkes skuld vij meena
inthet stoort kunna skada, ja gagneligit vara, at vij numehra ahnreeste,
lijkväl vele vij ännu nogot ahnsee, hvadh sigh bäst vil skicka.
The Danske hafve icke mehr än den eendeste gången skrifvit eller beskickat
oss. Men fuller önska och see alla rijkzens ständer mächtog gerna, at vij
motte ahnreesa, hoppandes, at thet skulle alramäst poussera Fransosernes
trögheet. Stand der Finanzen …