Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
46. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 Februar 9/19

2

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine


3
Osnabrück 1646 Februar 9/19

4
Pr.: Stockholm 1646 März 2/12

5
Ausf.: DG, A I 1, Legat . [ 4 ], 203–211

6
Gravamina der katholischen Stände. Neigung beider Konfessionen zur Verständigung. Amnestie-
7
punkte . Rückgabe württembergischer Güter durch Trauttmansdorff. Restitution der Kurpfalz.
8
Pommern und schwedische Satisfaktion. Meinung d’Avaux’ über die Satisfaktionen, Lothringen
9
und den Verhandlungsmodus. Mitteilungen darüber an die Evangelischen. Klagen der Franzosen
10
über bündniswidriges Verhalten der Schweden in verschiedenen Punkten. Trauttmansdorffs Bereit-
11
willigkeit in der portugiesischen Sache. Besetzung der Pfarrei Wallenborst. Klagen der Schweden
12
über Bedrückung der Evangelischen durch Frankreich. Waffenstillstand. Eingaben einzelner Reichs-
13
stände . Avise.

14
Eder Kgl. Maj. hafven förmodeligen allaredo handfångit vår allerunder-
15
dånigste relation af den 2. huius [ 2./12. Februar 1646 ] och theruthur bland
16
annat medh nåder förnummit: 1. hüruvijda ständerne vore då komne in con-
17
sultationibus öfver cronornes replicque, 2. hvadh ouverture grefven af Traut-
18
manssdorf giorde samma dagen uthi Eders Kgl. Maj. satisfactionspuncht,
19
nembligen meente, at om Eder Kgl. Maj. skulle villia vara tillfridz medh
20
Förpommeren och stiffterne Brehmen och Verden, måtte på Keijssarens
21
sijda finnas meddell at bringat therhän, och 3. förmältes om d’Avauxes
22
ankompst och förebringan.

23
Uthi then förledne veekuu och sedan posten för 8 dagar sedan gick borth,
24
hafva fuller ständerne varit esomoftast ihoop, men, så mycket vij ännu
25
vetta, inthet vidt kunnat komma. Gravamina catholicorum äre nu afskrefne
26
och lyda således som lit. A medh mehra innehåller. The evangeliske hafva
27
reeda deputerat visse af sitt meddell och the catholiske skole nu vara till
28
värka at vällia några, som här i Ossnabrug skole träda ihoop och tillsee,
29
huru theras inbördes besvär må tilbörligen kunna bijläggias. Man spör på
30
både sijdor een begärelsse till accommodament. Evangelici hafva fuller
31
inthet ännu optächt oss, på hvadh conditioner the änteligen skole villia
32
bestå, men the låtha sigh lickväll höra, at saken skall förmedelss Gudz hielp
33
och bägge sijdors alfvarsamme cooperation kunna på 3 eller allrahögst fyra
34
dagar termineras med bägge parthiernes åthnöije.

35
The Ossnabruggiske vota öfver amnestiepunchten äre öfversändne till
36
Munster och befundne af ringare thal än the catholiskes, hvilka hafva i sine
37
suffragiis fallit på anno 1627 in ecclesiasticis och anno 1630 in politicis,
38
villiandes thermedh öfverstämma them evangeliske och per maiora hafva
39
vunnit, eftersom och director Austriacus hafver i förledne veeku här in

[p. 142] [scan. 182]


1
collegio principum thet, såssom vanligit och brukeligit på rikzconventer,
2
att finna itt uthslagh i the proponerade saker, framstält. Men evangelici
3
skole, som the Altenburgici och Lampadius oss berättade, hafva protesterat
4
theremot och föreburit, at pluralitas votorum inthet kunne gälla på thenne
5
extraordinarie rikzconventen, ther alle sijdors fullmächtige vore samman-
6
komne på een tractat, at höra och gifva hvars annans skääl och rationibus
7
rum. Ville the catholiske stå på sin meeningh och oachtandes gode och på
8
rikzconstitutionerne och sielfva billigheeten fundera skääll, gilla numerum
9
et pluralitatem votorum, höllo the vara bäst, at hvarthera parthen satte sine
10
rationes op skriffteligh och lefvererade them keijsserlige och chronornes
11
fullmächtige at finna och gifva uthslaget.

12
Grefven af Trautmanssdorf hafver, som lit. B gifver tilkänna, efter then
13
uthgångne keijsserlige amnestien cederat hertigen af Wurtenbergh the godz
14
han hade fåt i hertigens landh. Uthan tvifvell hafver han fått een förähring
15
af hertigen.

16
The Pfaltziske communicerade oss i förgår copian af theras breef till stän-
17
derne , som är bijlagt under lit. C. The qvijda och låtha illa öfver Frankrijke,
18
at dess fullmächtige nu, oachtandes förra giorde lyfter och tillsäijelsser,
19
gifva Churpfaltz ingen hopningh till restitutionen, uthan the Churbeijerske
20
skole nyligen in pleno ordinum consessu hafva sagt ständerne, at the hade
21
ex certa scientia, dett drottningen af Frankrijke inthet lärer stå på Pfaltzes
22
restitution. D’Avaux ville och nu gärna vetta af oss, huruvijda Eder Kgl.
23
Maj. skole villia favorizera Beijern, begärandes allena een vink i saken,
24
thermed han kunde trösta them Beijerske vidh sin återkompst; villiandes
25
försäkra oss om the Beijerskes värklige cooperation till Eders Kgl. Maj.
26
satisfaction.

27
Hvadh then samma satisfactionspunchten och in specie Pommeren anlangar,
28
så var Wittgenstein den 7. huius [ 7./17. Februar 1646 ] hoos oss

43
Inhaltlich wiedergegeben in Urk. u. Aktenst. XXIII 1 S. 81. Vgl. C. Th. Odhner S. 144f.
at taga
29
afskeedh, förän han reeste till Munster, discurrerandes med oss öfver Pom-
30
meren nästan på förre slagh och, ther han hörde at å Eders Kgl. Maj. sijda
31
man inthet tänckte vijka ifrå Pommeren, sade han, at hans herre, churfursten,
32
kan fuller inthet läggia sigh medh macht theremot, uthan måste så låthat
33
för thenne tijden gå öfver sigh. Men han, Wittgenstein, lade thertill, lijka
34
som af sigh sielf och af een godh meening, at varna oss, at om Eder Kgl.
35
Maj. och chronan Sverige skulle kunna bringa them keijsserlige till at gifva
36
Pommeren till satisfaction, så skulle Eder Kgl. Maj. äntå allrigh kunna
37
säkert besittia thet samma, alldenstundh thet vore så månge både inter-
38
essenten och missgynnare. Han ville fuller i förstone ingen specificera, men
39
lickväll, efter een långh omsveef, sade han, them som interessera i commer-
40
cierne uthi Östersiön, och in specie at Generalstaterne hafva nyligen skrifvit
41
till churfursten, rådandes honom med all macht ifrå cessionen af samma
42
landh, villiandes på allahanda fall biuda honom, churfursten, assistence.

[p. 143] [scan. 183]


1
Thet samma giorde kongen i Pålen, och hade churfursten inthet vissare at
2
vänta, än at kongen i Pålen, märkiandes at churfursten ville consentera till
3
Pommerens cession, skulle falla till och taga ifrå honom then andelen,
4
churfursten hafver i Pryssen. Han, Wittgenstein, gaf och at förstå, dät
5
Pommerske landständerne och gemeene man lära för fatta vapnen och läggia
6
sigh emot chronan, förän the uthan churfurstens minne och villia, seendes
7
allehanda fahra och itt oändeligit krigh föras sigh öfver hufvudet, gifva sigh
8
under Eder Kgl. Maj., contesterandes sådant med dyre ordh och lijka som
9
i förtroende, smöijandes therunder, som vore någon fahrligh intelligence
10
underhanden. Om thet skulle vara med någre under armeen eller elliest
11
dichtat, ther ville han inthet uth medh. Och när honom, Wittgenstein, bleef
12
svarat, at Eder Kgl. Maj. ingaledes hade försedt sigh någre slijke oppositio-
13
ner hoos churfursten, ville han sancte äntskylla honom och allena thetta
14
hafva sagt såssom af sigh sielf, varandes hans herre, churfursten, redebogen
15
at pro rata och ad proportionem contribuera till Eders Kgl. Maj. satis-
16
faction .

17
Som oss tyckte lijkt af hans taal, torde churfursten änteligen beqväma sigh
18
till cessionen af Förpommeren, ehuruväll Wittgenstein inthet gaf thet per
19
expressum at förstå, uthan talte allenast om een hampn i Pommeren, uthan
20
tvifvell efter förre Frankfurtiske projectet, hållandes före att Wissmar och
21
stiffterne Bremen och Verden eller Magdeburg och något annat kunde
22
läggias thertill.

23
Nu emedan grefven af Trautmanssdorf synes medh alfvare drifva och
24
ständerne af bägge religionerne falla honom bij i tractatens maturation, så
25
at thet är nu gott hopp, att sakerne skrijda närmare och närmare till sluuth,
26
så voret gott, om vij kunde bekomma Eders Kgl. Maj. yterste mandata i
27
satisfactionspunchten, om Eder Kgl. Maj. allernådigst behagar, vij skole
28
stå på then förre och nu sidst inkomne eller eij.

29
Uthi sidste breefvet är mält, att d’Avaux var hijt kommin, och at vij hade
30
gifvit honom visiten, näst förän posten gick borth, sampt hvadh han tå
31
proponerade. Andre dagen, nembligen then 3 die huius [ 3./13. Februar 1646 ],
32
besökte han oss igen och brachte tå fram ungefär 8 saker, them vij i åtskillige
33
conferencer med honom intill idagh, tå han reeste sin koos, hafva hafft
34
föra. The 3 förste anginge them här i Ossnabrug närvarande ständer,
35
nembligen 1. att legatio Gallica inthet uthan orsak apprehenderade och
36
nästan för then saken allena hade funnit tienligit, at d’Avaux skulle reesa
37
hijt öfver och med oss öfverläggia, hurusom ständerne vore att divertera
38
ifrå sitt propos till at re- och correferera öfver then första classen, förän the
39
togo then andra om chronornes satisfaction före, alldenstundh the evan-
40
geliske ständerne hafva i sitt särskilte guthachten öfver chronornes propo-
41
sitioner och the keijsserlige svaren inthet vella röra om quaestione, an debeat
42
satisfieri coronis, uthan hafva gått henne förbij och så obiter berördt satis-
43
factionen . Nu när the vore komne till sine publicque consultationer, ville
44
the icke häller komma thertill, uthan synes fast mehra gå på thet förslaget

[p. 144] [scan. 184]


1
som Trautmanssdorf skall drifva, och villia bringa pacem internam på
2
behnen. Thet kunde lätteligen hända, at Keijssaren gafve ständerne conten-
3
tement och böde sedan chronorne med ständernes inrådh een hundzbetta
4
eller, om itt bijthet och neessligit inthet ville tagas emot, måtte ständerne
5
slå sigh till Keijssaren och till tacksamheet biuda chronorne spitzen, hål-
6
landes han före, att vij på både sijdor måtte oss vinläggia och therhän
7
bemöda, att ständerne togo alle punchter hvar efter andre, alt intill ändan
8
på replicquen före, ställandes allena efterst, sedan the hade gåt alle contenta
9
igenom, re- och correlationerne i värket.

10
Thet 2. som han, d’Avaux, stälte fram och ständerne skulle omgå, var om
11
then deputationen, som legatio Gallica hafver i Munster, strax replicquen
12
var giorder, begärat aff Maintziske directorio och tillförende är i vårt breef
13
refererat om. The catholiske hafva giordt legationem Gallicam vijs, at the
14
fuller gärna hade consenterat i een slijk deputation, men evangelici status i
15
Ossnabrugh hafva thet förmedelss een skrifvelsse afrådt.

16
Till thet 3., så vore och legationi Gallicae förekommit, at the evangeliske
17
här i Ossnabrugge skole bijfalla them keijsserlige och råda, at hertigen af
18
Lothringen måtte få pass och then saken dragas hijt till thenne tractaten.
19
Och efter legatio Gallica var i then meeningen, at vij hade them evangeliske
20
till vår disposition, som vij ville och tyckte lijkt vara, begärte d’Avaux, vij
21
ville kalla någre aff ständernes meddell till oss och med alfvare repraesentera
22
them then första punchten, at chronorne inthet vore tillfridz med theras
23
förehafvande re- och correlation classevijs, uthan förmodade, at så snart the
24
4 punchter af then första classen vore igenomlupne, the tå strax och imme-
25
diate skulle vella taga classem secundam före och låtha sigh höra i chronornes
26
satisfaction; sammaledes, att vij i then andre saken ville hålla them före, thet
27
chronan Frankrijke hade försedt sigh fast itt annat, än slijkt, som ofvantill
28
är mält, hoos them evangeliske.

29
Effter vij nu, som Eder Kgl. Maj. förmodeligh med nåder hafven förnummit
30
af vårt sidste breef, hafva och apprehenderat ständernes ofvanbemältes
31
procedere och stodo, när d’Avaux kom, i rådh, huru man med maneer
32
kunde hålla them thetta före, så togo vij thenne occasionen till tacka, och
33
märkiandes ständernes idkesamme congresser, låthe några af them först
34
genom Mylonium i then första punchten beskicka och fordrade sedan,
35
nembligen then 4 de huius [ 4./14. Februar 1646 ], Altenburgicos och Lampa-
36
dium till oss, då vij gafve them part om alle 3 saker, som d’Avaux hade
37
förebracht. Till the 2 senare svarade the in genere, at thet var itt catholiskt
38
påfundh, at göra them evangeliske svarta hoos chronan Frankrijke. Ty the
39
Munsterske hafva frågat thesse som här äre, om the i Munster skulle på
40
legationis Gallicae begäran låtha een deputation nomine Imperii afgå till
41
them. Evangelici hafva rådt till samma deputation, men gifvit them
42
Munsterske at förstå, dät theras deputation ther eller och Osnabrugensium
43
här inthet kunne separatim skee nomine Imperii, allthenstundh ingenthera
44
deelen repraesenterade heela Imperium, uthan bägge conventerne ihop böra

[p. 145] [scan. 185]


1
tagas therföre. Thenne praecautionen hafva catholici uthan tvifvell olijka
2
optagit och therföre kastat skulden af then förvägrade deputationen på
3
them Ossnabruggiske.

4
Hvadh Lottringen angick, sade the, at the äfven then dagen för middagen
5
hade hafft then saken för händer och sigh förklarat, at efter hertigen af
6
Lothringen ratione marchionatus Numenc

42
Entstellt aus Nomeny, Markgrafschaft im Metzer Gebiet. Vgl. Négociations secrètes I
43
S. 64.
, som ligger i thet Metziske
7
gebiethet, hörde till Romerske rijket och hade in conventibus Imperii sin
8
session, så kunde han i anseende af then samma bekomma pass och leigd
9
at komma hijt; men om Frankrijke och ville thet difficultera och förthen-
10
skuldh arrestera tractaten, så tyckte them, at man inthet måtte therföre
11
ophålla värket; så at the meente sig inthet hafva, hvarken för thet eena
12
eller andra, förorsakat och tient någon beskyldningh.

13
Men till thet tridie, som the achtade vara realt, svarades oss, at the höllo
14
the Frantzöskes anbringan med re- och correlationen öfver heela replic-
15
querne vara itt inventum Bavaricum, som inthet annat söker än invertera
16
consultationes och få satisfactionspunchten allena till richtigheet; när then
17
vore slättat och chronorne förnögde, meenar han komma igenom med sin
18
intention, och att gravamina evangelicorum inthet skola så strängt drifvas.
19
Chronorne hade giordt lofligen och vääl, när the hafva satt res et negotia
20
Imperii i första classen, såssom then ther först kommen i olagh och hafver
21
förorsakat chronorne till taga i vapnen, at errätta the beträngde och see
22
sigh sielfva före; att ständerne hafva resolverat at re- och correferera öfver
23
then första classen, förän the gå till then andra, vore evangelicorum första
24
interesse, althenstund the hade thermed the förnämste sine angelägenheeter
25
arcterat inom then classen, förmodandes thermed desto bättre bringa them
26
catholiske till accommodation; om the nu ginge ad 2 dam classem, medan
27
prima är ändå i sin oreeda, måtte the catholiske sökia allehanda opskoff
28
och uthvägar at förhala värket och deliberationes öfver negotiis Imperii.
29
Chronorne ville inthet fatta någon apprehension theraf, som sökte the
30
allenast pacem internam och ville sedan vända ryggen åth chronorne och
31
skillias härifrån. Ständerne stodo nu nästan in terminis contradictoriis med
32
hvarannan och höllo the vara omöijeligit, at the skole sin emellan kunna
33
komma till it rikzconclusum, uthan saken vara af then beskaffenheet och
34
the evangeliske vidh then resolution, at the omsijder nödgas opdraga
35
chronorne sin angelägenheet. Chronorne hafva hulpit them till thenne
36
conventen och eenkannerlig Eders Kgl. Maj. hafft all möda, arbete och
37
omkostnat ospardt för the evangeliskes skuldh; när thet komme till punctum
38
satisfactionis, så skulle vij spöria, hvadh affection Eder Kgl. Maj. hade
39
vunnit therföre och at the evangeliske gärna see, at Eder Kgl. Maj. blefve
40
med itt ståndh i Romerske rijket. The funne thet lända till mehra säkerheet
41
för them evangeliske och Eder Kgl. Maj. nepligen varda läggiandes neder

[p. 146] [scan. 186]


1
sine vapn, förän itt så billigt postulatum vore erhållit; skulle the med een
2
otijdig skilssmässa göra friden osäker, vore thet een ny Prager fridh, mycket
3
argare och slemmare än then förre; förän the komo heem och meente sigh
4
hafva friden, måtte cronornes armeer stå i theras herres landh och på een
5
slijk otaksamheet föllia vindicta divina et humana. Thetta alt hade the
6
öfverlagt och sökia inthet annat än conservera nu och i framtijden cronornes
7
affection.

8
Vij berättade d’Avaux thetta igen och rådde, at han ville sielf tala medh
9
ständerne. Thet han och hafver giordt, men funnit för sigh ungefär samma
10
skääl och gode contestationer. Omsijdor bleef oss af then Hessiske sagt,
11
at ständernes mästa förlago med universal re- och correlationen, står i
12
satisfactionspunchten; the unna fuller chronorne något gått, men villia
13
inthet gärna säija uth sin meeningh. Ty om the votera för Frankrijke på
14
Elssas, så offendera the Keijssaren; och om the inthet nämpna Elssas, så
15
blifver Frankrijke stött för hufvudet. Samma beskeedh hafver thet med
16
Eders Kgl. Maj. satisfaction, ther åtskillige interessera uthi. Hvarföre hafva
17
någre gifvit oss underhanden at förstå, dät ständerne skulle hällre see, att
18
chronorne lade sigh i handell med them keijsserlige sielfve öfver sine satis-
19
factioner ; när the sin emellan vore komne ad extrema och kunde inthet
20
förlijkas, så ville ständerne råda thet bästa och låtha chronorne see then
21
inclination the bära till them. Vidh så fatte saker och medan grefven af
22
Trautmanssdorf hafver reeda, som i vår förra allerunderdånigste skrifvelsse
23
är anfördt, begynt öppa sigh något mehra i Eders Kgl. Maj. satisfaction,
24
så achta vij vara bäst at menagera både, pousserandes ständerne till förder-
25
ligare consultationer öfver satisfactionen och them keijsserlige at träda
26
närmare.

27
Thernäst kom d’Avaux fram med fyre saker, som oss toucherade, nembligen
28
at vij 1. emot alliancen och sidst håldne concert inthet hafva tagit La Barde
29
med oss till the keijsserlige, 2. att vij skole hafva i replicquen uthlåtit oss,
30
at ehüruväll man begärte pass för Portugall, hade thet inthet at betyda, eij
31
heller skulle then saken arrestera och oppehålla tractaten, ther doch afftalet
32
i concerten var, at chronornes legationer skulle hafva then reserven för sigh
33
och inthet propalera henne, 3. att stiffterne vore nämbde, 4. att vij, på
34
La Bardes anhållande, inthet hafva strax vellat låtha sättia een catholisk
35
präst ini sockne kyrkian Walhorst här i stifftet. Öffver La Bardes admission
36
gafves vidhlyftige och långe discourser, derüthur d’Avaux lickväll efteråth
37
bekände, 1. at thet vore een disparitet på bägge ohrterne, hvilket
38
vij hafva hafft för fundament, att uthan Edres Kgl. Maj. allernådigste
39
ordre inthet kunna förstå thertill, 2. at jag, Johan Oxenstierna, inthet
40
hafver vellat gifva min consens till La Bardes admission och altså
41
3., at thet inthet var concerterat. La Barde, som var i vår conference till-
42
städes , bekände och 4., att vij stälte honom frijtt, om han ville then dagen,
43
när replicquen skulle skee, hålla värket oppe till vijdare beskeedh ifrå
44
Munster, på thet the måtte see, att vij inthet giorde och anstälte honom, fast

[p. 147] [scan. 187]


1
mindre hans principal till förtreet. Thett mästa, som d’Avaux och La Barde
2
urgerade, var, at the ville hafva een act igen för then som Eders Kgl. Maj.
3
resident skall hafva fåt. Hvilken vij lickväll remonstrerade vara lijten nogh
4
och af föga importance.

5
Äffven som han kom på then Portugiske saken, at man theruthi skulle hafva
6
släpt för mycket fram, finge vij Eders Kgl. Maj. breef daterat Stockholm
7
den 2. Januarii [ 2./12. Januar 1646 ]

42
Anweisung zur Hilfeleistung für die Portugiesen: RR, 1’-2.
, hvilket Portugiske gessandterne sände
8
hijt öfver och skrifva oss till, som lit. D uthförligare rörer om, beskyllandes
9
them Frantzöske, at the hafva i replicquen nämpt them allena såssom legatos
10
regni och altså them giordt för lijthet. Thet vij honom d’Avaux påminte
11
igen och till vår äntskyllan underrättade honom, dät vij sade, at then
12
Portugiske saken skulle inthet arrestera replicquen, som vij vore komne
13
till at göra och i Munster gick an på samma dagh, men inthet var tractaten
14
nämbder. Vij sände och Mylonium, medan d’Avaux var här igår, och låthe
15
påminna om Portugisens pass hoos grefven af Trautmanssdorff, thet han,
16
när replicquen skedde, togh på sigh at villia skrifva om till sine colleger i
17
Munster. Han, Trautmanssdorf, hafver svarat, at han och hans colleger
18
hafva hållit thet postulatum vara itt inventum Gallicum till att protrahera
19
tractaten, efter then saken inthet var handlat inter praeliminaria, uthan
20
kommo nu först fram moot thet man nalkas friden; icke desto mindre och
21
till at göra oss alle möijelige officia, ville han än yterligare skrifva till
22
Munster, lofvandes sin villfahrigheet i saken. Hvarpå vij och idagh hafva
23
svarat Portugiserne, som lit. E förmäler.

24
Om stiffterne, at å Eders Kgl. Maj. vägnar vij hade in genere talt om them
25
och proponerat, at interessati måtte af thet öfrige, som Eders Kgl. Maj.
26
inthet finge till sin satisfaction, få theras vederlagh, theröfver låtz d’Avaux
27
vara mycket otåligh och ville at thet änteligen var emot concertet.

28
Jag, Johan Oxenstierna, svarade, att legatio Gallica hade fuller nog lagt
29
sigh theremot, at stiffterne inthet skulle begäras, men omsijder sagt sig villia
30
connivera, men inthet understödia och befordra at Eder Kgl. Maj. skulle
31
få Brehmen och Verden; hvarpå jag tå inthet annat giorde, än märkte
32
theras inclination, men ingaledes var lofvat, fast mindre kommit till resultat,
33
att efter Eders Kgl. Maj. allernådigste ordre vij icke skulle slå fram stiffterne
34
på vår ägen äfventyr. Vij hoppades, at Eder Kgl. Maj. skulle af cronan
35
Frankrijke stiffterne så gärna unnas, som biskopen Frantz Wilhelm, som
36
äntå inthet gör them något gott.

37
D’Avaux ville änteligen, at vij skulle säija honom i förtroende, huruvijda
38
vij ville tala om stiffterne och, efter vij inthet ville förstå thertill, så bleef
39
thenne saken opskuttin till nästa conference.

40
Thet fierde var om een kyrkioheerde här i stiftet uthi Valhenhorst, ther her
41
Gustaff Gustaffssen

43
Gustaf Gustafson Graf von Vasaborg, ein illegitimer Sohn König Gustav Adolfs von Schweden,
44
* 24. Mai 1616 Stockholm, † 25. Oktober 1653 Wildeshausen, seit 1633 Kommandant in
41
Osnabrück, 1645 Graf und Gouverneur in Estland, 1646 Reichsrat. Seine Mutter war Marga-
42
retha Slots. SMK VIII S. 220; Svenska Uppslagsbok XXX (Malmö 1954) S. 1114.
eller hans rådh hafva satt ini socknen een evangelisk

[p. 148] [scan. 188]


1
präst, och doomprobsten här i stifftet praetenderar at thet kommer honom
2
till at gifva bort thet gället, och at ther var een papistisk kyrkioheerde när
3
praeliminaria släthes, dessföruthan hade och socknen then religionen

43
Die Königin befahl am 25. April/5. Mai 1646 auf Bitten Chanuts, sich über die Pfarrei
44
Wallenhorst gütlich zu einigen: DG, A I 1, Legat . [ 4 ], 982 und RR, 656’–657.
. Vij
4
hafva remitterat then saken till her Gustaffz rådh och doomprobsten, at
5
efter sakens art förlijkas theröfver; men honom, d’Avaux, är theremot
6
förehållit, at ehuruväll vij ofta besökia them, icke för een eller två soknar,
7
uthan förnäme ståndh i rijket, såssom Wurtenberg, Nassou-Zarbrucken och
8
andre fleere, som lijda förtryck och pressurer i religionen af them Frantzöske,
9
så få vij äntå allrig någon remedering, uthan thet svaret, at Frankrijke tager
10
vidh ohrten som han thet finner; ähre ther catholiske, som med våldh hafva
11
trängt sigh inn och them evangeliske bort, så blifva thesse inthet hulpne,
12
uthan mehr och mehr förfölgde, föregifvandes at hvadh hvar och een prae-
13
tenderar sigh hafva hafft anno 1618, skall honom igen restitueras med thenne
14
friden; men om här kommer, vij villia icke säija een präst, uthan een käringh
15
och klagar, så roopa och skrija the Frantzöske, som kastade vij alliancen
16
öfverända och hade ingen regard på Frankrijke. Hvilket the lickväll borde
17
betänkia och göra oss thet som the ville hafva igen.

18
Thet efterste af hans anbringan var om armistitio. Thet frågades honom:
19
1. huruvijda han meente mediatores ville hafva thet extenderat; 2. på huru
20
långh tijdh och 3. med hvadh för conditioner om qvarteeren.

21
D’Avaux meente, at armistitiumet vore allenast at anställa här i Tysklandh,
22
låthandes therhoos höra, at Frankrijke och Generalstaterne göra stora prae-
23
paratoria emot Spagnien. Tijden, meente han, kunde tagas på 3 à 4 månader,
24
men om qvarteeren viste han inthet synnerligh beskeedh och therföre spartes
25
then saken till nästa conference.

26
I medler tijdh vänta vij Eders Kgl. Maj. allernådigste sentiment häröfver.
27
Effter hans proposition och relation om sakerne i Munster hafva vij gifvit
28
honom part aff värket här. Och efter vij af alle hans discurser kunde märkia,
29
at the Frantzöske, antingen mätandes oss efter sin intention eller och varan-
30
des brachte på någon irring meening om secrete tractater emellan oss och
31
then keijsserlige, hafva thenne tijdhen bortåth på een slijk apprehension
32
och jalousie funderat sine quäreler, så hafve vij med all flijt sökt at betaga
33
honom, d’Avaux, thesse misstankar, och såssom vij vore i then meeningen,
34
at bägge chronorne skulle vella sökia een universal, säker och avantageux
35
fridh, altså hafva å Eders Kgl. Maj. vägnar vij för oss 3 vägar och meddell,
36
thermed vij näst Gudz hielp hoppas kunna nå friden, nembligen 1. at blifva
37
ferm och stadigt i alliancen, 2. poussera på vederparten medh vapnen och
38
3. inthet gifva efter och låtha falla af thet som är proponerat, uthan stå therpå
39
thet stifveste som skee kan. Hvadh thet första vidhkommer, så hafver legatio
40
Gallica altidh giordh godh mine, men för någon tijdh vänt henne om och

[p. 149] [scan. 189]


1
tvättat residentens Rosenhanens hufvudh med så skarp vijnättikia, män-
2
giandes theriblandh een hoop andre förvijtelsser, at vij äre blefne theröfver
3
något illa tillfridz, hafvandes ther bredevidh uhr Churlandh, Frankrijke,
4
från Pollniske gessandternes medico, Wittgenstein och andre få åtskillige
5
impressioner, som vore något underhanden alliancen till förfångh; hvilket
6
hälst thet samma vij therföre nu opräcknade, icke at vij hålla thet vara sant,
7
uthan fast mehr spargementer till at stiffta missförståndh emellan chronorne;
8
och skulle therföre härefter gärna förnimma, at the på annat sätt handtera
9
Eders Kgl. Maj. resident och mötha Wittgenstein och andre, som drista at
10
beropa sigh på Frankrijkes understödh emot Eders Kgl. Maj. satisfaction.

11
Till thet andra, så remonstrerades medh tienlige argument hvij, at Frankrijke
12
nu medh all macht skulle oprätta een armeé emot Tysklandh.

13
Till thet tridie varnade vij them emot Beijern, berättandes huru the Beijerske
14
hafva in pleno concessu beropat sigh på Frankrijkes assistentze, och likväll
15
Haselang

36
Georg Christoph Freiherr von Haslang, kurbayerischer Hofmarschall, * 25. September 1602
37
München, † 15. April 1684 Hohenkammer. Bildnisse I S. 8f. APK 10853–10855.
varit här, som nå hvar säija, at föreena sigh medh Keijssaren
16
emot Frankrijke, ther brast han uth och bekände, at the hafva något för
17
mycket blottat sig emot Beijern i förhopningh att han skulle secundera
18
Frankrijke i dess desiderio. Men på een sådan admonition sade han, d’Avaux,
19
sigh villia thet förtroligen communicera sine colleger och meente, at duc de
20
Longueville skulle snart säija: Il faut dunque traitter ce vieux renard à une
21
autre façon!

22
In summa, d’Avaux tesmoignerade sigh hafva här fåt alt contentement och
23
contesterade på sin ähra, godz och halss, at Frankrijke blifver ferme vidh
24
alliancen och legatio Gallica i förre gode förtroende och correspondence
25
medh oss, förseendes sigh thet samma till Eder Kgl. Maj. och oss igen

38
Die beruhigenden Berichte d’Avaux’ aus Osnabrück und La Thuilleries aus Stockholm über die
39
Versicherungen der Schweden, das Bündnis zu halten, verminderten das französische Mißtrauen
40
Mitte Februar merklich. Vgl. die Memoires Mazarins vom 10. Februar 1646 ( Négociations
41
secrètes III S. 62) und Briennes vom selben Tage ( ebd. S. 64). – Über die Reise d’Avaux’
42
nach Osnabrück vgl. die Relation der französischen Gesandten vom 17. Februar 1646 an Brienne
43
( ebd. III S. 65) und besonders die Relation de ce qui s’est passé au voiage de Monsieur
44
d’Avaux à Osnabrug, envoiée en Cour le 24 février 1646 ( ebd. III S. 84–91).
.

26
I thet d’Avaux kom hijt idagh för middagen at taga afskeedh, komo the
27
Altenburgiske och Lampadius och tillstädes, anhållandes at legatio Gallica
28
ville förmå them catholiske i Munster till at förmedelss een förderlig depu-
29
tation maturera tractatum gravaminum och then samma tractaten här anställa.
30
D’Avaux lofvade alle görlige officia theruthi och recommenderade them ther-
31
emot ständernes villfahrige consultationer öfver chronornes desiderier.

32
Hvadh Pommerske landständernes deputerade hafva ingifvit, är under lit. F,
33
och under lit. G hvadh then Hessiske på nytt hafver i sin saak öfverantvardat
34
legationi Caesareae. Rikssenss frije ridderskap i then Schwabiske och Fran-
35
kiske creitzerne sampt vidh Rhenen hafva här sin deputeradh, monsieur

[p. 150] [scan. 190]


1
Gemmingen

35
Wolfgang von Gemmingen, * 2. Januar 1610 Oppenheim, † 24. Dezember 1658 als Assessor
36
am Reichskammergericht zu Speyer, war auf dem Friedenskongreß Bevollmächtigter der Reichs-
37
ritterschaft : APW, III D 1 S. 352. Vgl. über ihn C. W. F. L. Stocker : Chronik der Familie
38
von Gemmingen und ihrer Besitzungen 12 (Heidelberg 1865) S. 10 und II 3 (Heidelberg 1880)
39
S. 97–99.
, hvilken hafver här inlagt tvenne memorial, angåendes theras
2
interesse i geemeen, och in particulari then friden ridderskapet hafver med
3
collegio civitatum, eftersom copierne under lit. H, I, K, L thet uthförligare
4
gifva tilkänna.

5
Ifrån armeen hafve vij inthet, föruthan thet som feldtmarskalken her Torsten-
6
son skrifver uhr Leipzig, at generalleutenanten Mortaigne

40
Caspar Cornelius Mortaigne, seit 1637 Obrist, 1642 Generalmajor, 1646 General, 1647 ver-
41
abschiedet und gestorben (frdl. Auskunft des Riksarkivet Stockholm). Eine gedruckte Biographie
42
besteht nicht. APK 17431f.
skall vara fången
7
inbracht i Egern.

8
Hvadh öffvercommendanten och assistentzråden i Pommeren skrifva mig,
9
Johan Oxenstierna, till om drottningens till Pålen genomreesa, vijsar bi-
10
lagen under lit. M.


11
Beilagen in DG, A I 1, Legat . [4]:


12
A: 212–247’ Antwort und gegenbeschwerden der alten catholischen religion zugetha-
13
ner churfürsten undt stände auf die von den Augspurgischen confessionsverwand-
14
ten fürsten und ständen am 15. Decembris 1645 zu Ossnabrügk übergebene grava-
15
mina [ Druck: J. G. v. Meiern II S. 539–565 ]

16
B: 248 Trauttmansdorff an den Oberamtsverwalter zu Weinsberg und Neustadt, Johann Roden-
17
bofer
. Osnabrück 1646 Februar 12 [ Druck: J. G. v. Meiern II S. 790 ]

18
C: 249–250’ Memorial der kurpfälzischen Abgeordneten. Ohne Ort und Datum

19
D: 251–251’ Die portugiesischen an die schwedischen Gesandten. Münster 1646 Februar 16

20
E: 252–252’ Die schwedischen an die portugiesischen Gesandten. Osnabrück 1646 Februar 9/19

21
F: 253–256’ Hessen-kasselsche Gravamina. Osnabrück 1645 Dezember 28/1646 Januar 7
22
[ Druck: J. G. v. Meiern II S. 161ff. ]

23
G: 257–262 Memorial der Abgeordneten der pommerschen Landstände an die schwedischen
24
Gesandten. Osnabrück 1646 Januar 31/Februar 10 [ Druck: J. G. v. Meiern II S. 231f. ]

25
H: 263 Die reichsfreien Grafen und Herren der unmittelbaren Reichsritterschaft in Schwaben,
26
Franken und am Rhein samt der Wetterau an die schwedischen Gesandten. Nürnberg 1645
27
November 10/20

28
I: 264–265’ Gemmingen an die schwedischen Gesandten. Osnabrück 1646 Februar ***

29
K: 266 Dieselben an dieselben wie Anl. H. Nürnberg 1645 November 10

30
L: 267–269’ Gemmingen an die schwedischen Gesandten. Osnabrück 1646 Februar ***

31
M: 270 Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1646 Februar 3/13

32
270–270’ Derselbe an denselben. Münster 1646 Februar 6/16

33
271–272’ Nils Kagge, Sebastian Hempel und Friedrich Bohle an Johan Oxenstierna. Alten-
34
stettin 1646 Januar 26/Februar 5

Dokumente