Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
70. Rosenhane an Johan Oxenstierna und Salvius Münster 1646 Dezember 4/14
–/ 70 /–
Münster 1646 Dezember 4/14
Eigenhändige Ausfertigung: DG, A I 1, Resident . p. 489–496 = Druckvorlage. Kopie: DG,
A I 1, Legat . [ 5 ] fol. 1034–1035’ = Beilage C zu Nr. 76.
Französische Haltung zur Pommernfrage. Schwedisch-niederländische Gegensätze. Spannungen
zwischen den französischen und schwedischen Gesandten. Niederländisch-spanische Verhandlungen.
Vorwürfe gegen Schweden in Münster wegen Verzögerung der Verhandlungen. Visite der Hessen-
kasselschen Gesandten; Hessische Satisfaktion; Streit mit Hessen-Darmstadt. Visite bei d’Avaux:
Reise St. Romains zum Kf. von Brandenburg; Spannungen zwischen den französischen und schwe-
dischen Gesandten. Original der kaiserlichen Antwort auf die schwedischen Satisfaktionsforderungen.
Sädan jag för 8 dagar sädan öffvergaff härtigen aff Longeville E. Excell.
breff
Vgl. [ Nr. 59 ] .
villja driffva och befodra, haffver jag intet förnummit aff någonthera aff
them förän i går middagstid, då b:te h. Longeville kom till mig, berättandes
them såvida vara komne i saken att the såvällsom the kaijserl. och chur-
förstlige haffva beskickat churförsten aff Brandeburg till att förehålla honom
E. Ex. fattade resolution och på allt tjänligit sätt därhän driffva att han sig
annorledes än härtill skedt ähr förklara måtte, hvaruppå han innan 8 äller
10 dagar förmente them kunna haffva svar, män att the likväll så mycket
haffva förstått att man näpplig kunde göra sig håppning med hans consens
mera till att ärhålla än hallffva Pomeren, mäd hvilket, där H. K. M:t och
cronan Sverige ville låta sig benöija, förmodde han att hon icke allenast
skulle därtill bekomma the tållffhundrade tusend r:d., uthan och till äffven-
tyrs något mera land därtill. Fördänskull där man ville haffva en säker fred
med interessenternas consens, måste man således tractera them att the dän
giffva kunde och intet uppehålla värket med någre nya förslag; därmed
goffve man allenast alla illvilljande tid och tillfålle att ypna ögonen och
binda sig tillsaman.
Hvad mescontentement Förenade Staterna i Nederland haffva fattat öffver
Svänske commerciernes tilltagande i Östersjön, vore kunnigt. Där the nu
med Spanien sluta freden och haffva uthi Europa äller Indien
mer att befara, hvad vore them lättare än komma oss med en flåta i Östersjön
på hallsen thärmed till att dämpa oss och restabilera sine commercien
jämväll och med thetsamma göra churförsten en tjänst och hjällpa honom
till sine länder, dätt han med sitt gifftermål förnämbligen intenderat haffver.
Däruthinnan skulle Danmark och Påland lätteligen bifalla them, såsom
apparentlig ähr att them emellan allereda ähr projetterat , så att han för
sin pärson såge vår stat stå i störste farligheet och hvar dag komme djupare
därin, där vij ännu länger skulle dröija och icke i tid förekomma dätt onda
som oss syntes förestå. Skulle Frankerike stå i dätt ställe och haffva sig
sådane olyckor att befruchta, så hade the hvarken roo äller lijsa förrän the
på hvad sätt som skee kunde försäkrade sig och sökte med maneer att
komma därifrån, män med oss syntes såsom vij med flijtt ville samka oväner
uppå oss likasåsom en dän där ville blåsa i trumpeter, däräffter och vänta
till däss han finge alla sine ovänner på sig tillika. Han kunde fördänskull
intet begripa äller förstå hvad vår intention vore, antingen vij begärte fred
äller krig och gjorde honom allramäst ondt att han intet sporde thet för-
troende hooss E. Ex. som han hade förmodat, emädan han ännu allrig hade
kommit under grunden med E. Ex. dessein. Han ville taga hvar redelig
man och E. Ex. själlff till vittnes huru uprichtigt the haffva gått på sin sida
och med hvad flijtt och iffver the haffva låtit sig vara angeläget att befodra
H. K. M:tz och cronan Sveriges tjänst, däruthi han är ytterligare för sin
pärson gärna skulle continuera, män befinner att E. Ex. förtaga honom
därtill alle medel att han intet mera veet göra till saken, ty icke allenast
E. Ex. intet achta hvad them emellan som åfftast bliffver concerterat och
afftaallt, uthan och dän ena tiden äffter dän andra komma med nya förslag;
dän ena ike lik dän andra, hvarutaff the icke allenast själlffve bliffva förvirrade
och intet förstå huru thet skole uptaga och reda sig uthur, uthan och the
förlora thärigenom all credit och låffvan hooss mediatores och them käijserl.,
hvilka som åfftast mocquera sig däröffver att the intet bliffva vid en mening
och att the intet större förtroende skole haffva hooss sine allierade äller veta
utaff theras upsåt. Och emädan the således aff E. Ex. bliffva tracterade och
the ändtlig hooss E. Ex. ingen solidité äller fermete befinna, som hans
formalier lydde, så skulle väll andra haffva kunnat finnas som intet hade
hafft dän patiencen, uthan heelt rebutterat och slagit på en annan bog, män
thet oachtadt haffva the likväll intet låtit förandra sig, uthan lika fort arbetat
i saken och supporterat i alla fall cronan Sveriges interesse lika mäd theras
ägat. Han kunde och försäkra E. Excell. att alliencen poinctuellement skulle
bliffva hullin och att the intet skulle underlåta att cooperera i kriget och
använda därtill store kåstningar, män att the här skulle på sådant procedere
mera kunna negotiera i våra saker, viste han intet huru thet skulle kunna
skee, uthan där the kastade händerna tillhopa och sutte stilla och såge på
kunde ingen förtänkia them. The ville ike thäss mindre önska att E. Ex. för
sig själlff något fruchtsamligit uträtta kunde äller och, där ingen fred skulle
bliffva aff att E. Ex. därtill ville resolvera och låta them veeta, så kunde the
rätta sig däräffter och låta kriget haffva sin fortgång, hvilket allt med mera
slikt han vidlyfftigt utförde och begärte jag sådant till E. Ex. referera ville.
Hvad jag häruppå svarade håller jag onödigt att uprepa, ty hvad jag ville
förebära och änskylla var han mig i vägen och viste plugg till svart håål,
såsom thet att E. Excell. intet hade contrevenerat emot thet som afftaalat
vore, hade han en hoop exempel i förråd som odieuxe ähre att memorera.
Att E. Excell. vore ministri och måtte leffva äffter instruction och ankom-
mande ordre, svarade han att E. Excell. ähre själlff skulld därtill som göra
sine rapporter dijtt heem således att förandringar och nye ordre däruppå
föllja måtte; tog däröffver sig till exempel med hvad resolution och fermete
the rapportera sakernes tillstånd och sine consilia till håffvet att the thäröffver
acquiescera och giffva conduicten aff sakerna i plenipotentiarernas händer.
Ibland annadt märkte jag att han förnämbligen stötte sig på the orden uthi
E. Excell. breff post omnes chartas diligenter excussas, likasom E. Excell.
intet skulle haffva velat taga sig dän mödan äller tiden att excuttere chartas
mädan E. Ex. vore här äller tillförende, uthan nu sädan bruka sig dätt till
praetext. Dässlikest höllt han dätt sällsamt och nya att E. Excell. tillika med
Förpomeren och annexis begära päningarna därtill medh hvilke allenast vore
föreslagne uthi stället för Stetin och annexis. Han moverade och att E.
Excell. skulle haffva föreslaget emot La Cour att man ännu måtte skriffva
därom och vänta ny resolution ur Sverige, hvilket han fruchtade måtte gå
för långsamt och nu synnerlig vara otidigt och att på sådant sätt allrig
bleffve ända uppå, hvaröffver han mächta ängslades och sig beklagade.
Sidst berättade han uppå min frågan om Hållenske och Spansche tractaten
att dän bestode i sådane terminis att han innan kårt kunde slutas. Ehuru
thärmed mera ähr kan jag intet veta, män på någon tid ähr mächta flitigt
både seent och bittida negotierat med them kaijserl. och Spansche.
Älljest bliffver i staden gemenligen utfördt och säijes att Frantzoserna
själlffve beklaga sig däröffver att the Svänske villja ingen fred, uthan sökia
utflychter och inkasta nye hinder. Contareni haffver och nylig gjordt sig
mächta otålig och betygat dän flijtt han haffver användt till H. M:tz tjänst,
och enkannerlig därtill styrkt att hålla bägge cronerna i gått förstånd och
union med mera sådant, ma, etc.
I går vore Hässische gesandterna hooss mig och goffve så mycket till förstå
att d. de Longville hade förtröstat them att något vore i värket om theras
satisfaction, som han förmente them skulle nöijas med, allenast äffter thet
ännu intet vore fullkomligit äller kunde publiceras, haffver han begärtt the
ville intet trängia honom att berätta flere particularia därom. Älljest haffver
han bekändt hvad affsked han hade giffvit Darmstadische gesandten D.
Schütz, nämblig att thet intet vore tid äller tjänligit i dän saken längre att
marchandera, uthan dätt vore ändan på vijsan att där landeg[r]aff Jöran
Lgf. Georg von Hessen-Darmstadt: vgl. [ Anm. 5 S. 17 ] .
resolverade sig att affstå them Cassellsche hvad ther i förstendömet Marpurg
och greffskapet Catzenellebogen tillkommer, så ville han understå sig till
att förmå landgreffvinnan i Cassel att affstå däremot sin fodran och prae-
tension på fallande ränta och fructibus perceptis. Män ifall att Darmstader
än ytterligare däremot opiniastrerade, så skulle ike däss mindre slutet falla
därhän, och där någon extremitet däruppå skulle föllja, så ville icke allenast
Frankerike fullföllja kriget med them Casselsche, fast thätt än i någre åhr
skulle continueras, uthan och hvad thäröffver utaff Darmstadernes äget land
acquireras kunde, skulle the Casselsche till öffverflöd behållas och därvid
mainteneras. Och äffter D. Schütz med dän resolution ähr flux affrester till
Ossnabr., förhåppas the såsom och flitigt bedja att E. Excell. täktes afffärda
honom på samma sättet, däräffter the förmena att hans härre lättelig
skall komma på andra tankar och omsider låta bringa sig till raison och
billigheet.
Sädan jag thätta hade skriffvit besökte jag h. d’Avaux till att förnimma något
vist om S:t Romains reesa och despeche och förnam honom rede var sin
kooss, dåch med ringa håpp att kunna något vidare hooss churförsten
uträtta. För thet öffriga låt han väl icke märkia dän iffveren såsom härtigen
Longueville; vgl. [ Anm. 7 S. 2 ] .
dåch kunde han icke neka att när the ähre tillsammas, att the grondera
sinemellan öffver dän långsamheet och som på vår sida finnas och att the
nästan hålla därföre att E. Excell. intet annadt sökia än upskåff, hvaruthi
the ähre confirmerade aff thet E. Ex. haffva föreslagit emot La Cour att the
måtte despechera någen heem till Sverige. Hvad pericel och fara vij stode
uthi om vij ginge interessenternas consens förbij, exaggerade han såsom
härtigen vidlyfftigt, försäkrade mig och däruppå att Hållenderna innan få
dagar ähre med Spanien richtige. Sädan mente han vij skulle väll svårare
få till göra med them kaijserl., i synnerheet kom thet honom suspect före
att the kaijserl. själlffve därtill inclinera att cronan Sverige skulle häller taga
heela Pomeren Brandeburgerens consens föruthan och att the till dän ändan
intet villja fyllest contentera honom, på thet han intet må giffva därtill sitt
samtycke.
Mera äffterlåter intet tiden. Eders Excell. breff bekom jag i dag och seer
utaff bilagorna hvad protester och oppositioner på dän sidan skeer. Thet
kaijserl. svaret in originali, som E. Excell. begära
Vgl. [ Nr. 69 ] .
Schiller
Schiller(us), Samuel (1651 nobilitiert: Schillerfelt till Bond-Ekeby): * 18. 4. 1618, † 12. 12.
1665 Stockholm; Studium in Uppsala, Kanzlist in Münster, 1646 Handsekretär, 1648 Sekretär
der Königin Maria Eleonora. Vgl. Elgenstierna VII, 17b.
Elgenstiernas Bemerkung, Schiller sei „kanslist hos residenten Björnklou i Münster 1640“
geworden, beruht auf einem Irrtum. Abgesehen vom fehlerhaften Datum, wird Schiller als Sekretär
Rosenhanes, des schwedischen Residenten in Münster, genannt.
copia. Ifrå Ossnab. skreff han hijtt att man skulle sökia i hans härbärge äller
här i huset, om thet ike någonstädes funnes, män man kan intet veta hvar
han dätt haffver förlagt äller förlorat, älljest skulle thet i mina händer haffva
bliffvit väll behullit, beder E. Ex. mig däruthi excusera.