Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
229. Königin Christina an Rosenhane Stockholm 1648 April 22/Mai 2
–/ 229 /–
Stockholm 1648 April 22/Mai 2
Kopie: RR (sv) fol. 708–710.
Weisung, am Hofe auf das schädliche Verhalten Turennes hinzuweisen und um Abhilfe zu bitten,
nachdem der Marschall die Vereinigung mit Wrangel in der Oberpfalz unter fadenscheinigen
Ausflüchten verweigert und damit dem Feind Ruhe zur Verstärkung verschafft, damit auch das
Gesetz des Handelns sowohl auf dem Kriegsschauplatz wie bei den Friedensverhandlungen dem
Feinde in die Hand gespielt hat.
Thet kommer Eder, her ordinarie ambassadeur Schering Rosenhane, utan
tvifvel, förrän dette vårt bref Eder inhändigas, till öron, at sedan mareschallen
de Touraine uthi förleden vinter anpraesenterade vår feltmarskalck her Wran-
gel sin conjunction medh honom, at gå på fienden, och vår feltmarskalk ther-
opå hafver hostat och sin marche maturerat, så gott han hafver kunnat, är
mächtogh langsampt tilgånget medh Touraines conjunction, theraf fienden
hafver fådt längre rårum och tidh at blifva liggarne i qvarteeren, än vij hade
trodt. Nu, när såvidt kommer och ratio belli dicterar, at vår feltmarskalk och
Touraine conjunctement skulle gå inni vår gemehne fiendens, Beijerfurstens,
landh och qvarteer, serdeles Öfverpfalz, at där tillsamman blifva stående, till-
des dee vidh annan åhrsens tijdh och när gräs blefve på marken, kunde gripa
fienden närmare åth hjertat och transferera sedem belli ini Beijerlandh, söker
her Touraine uthflychter, stundom medh thet postulato, at honom the i för-
leden sommer från honom gångne och af vår general Königzmark antagne
trouppar motte blifva restituerade, och under tijden, at han icke kunde gå
vidare från Rhenströmen och sine qvarteer i Würtemberger landh, men moste
befahra, at fienden tå ginge honom bak om ryggen therin. Och ändogh vår
feltmarskalk nogsampt skall hafva honom heropå svarat och om succurs på
alla händelser försäkrat, så skall han dogh lijkväll thermedh inthet kunna
hafva uthrättat, uthan, sedan the stående nogot lijtet tillhopa, hafve kört fien-
den öfver Rhenströmen ini Beijern, most allena medh vår armee gå ini Öfver-
pfalz , men Touraine skall hafva separerat sigh ifrån honom och vara gången
tilbakar åth Franken, anten der sigh förlägga eller och närmare avancera
Rhenstromen, hvilcken alt märckeligen och till ett stort turberar vår feltmar-
skalk i desseinerne och förrycker honom compassen, at han icke kan så
starckt angripa fienden, som elljest hade kunnat skee, men får rast och op-
vatn , at stärcka sigh och göra sigh så considerabell, at vår feltmarskalk icke
kan honom sustinera, utan moste draga sigh uth före igen och bringa armeen
in salvum. Therigenom sedan fiendens modh skall lära växa och han af inge
lijdelige fridzconditioner höra, men pro Imperio och arbitrio praescribera oss
och Franckerijke leges tractandi et pacificandi. Vij moste billigt beklaga, at
then respect, som Franckerijke drager på Beijern, så heelt förställer och för-
sätter oss krigzväsendet i Tysklandh. Kriget varder af fienden trainerat, och
han imedlertidh söker till trängia igenom medh sine vidt uthseende och far-
lige desseiner. Vij hafve här denne, her Touraines, passerade tergiversation
den Frantzösiske residenten tilbörligen och medh alfvar sjelfve förehollet;
men såsom han säger sigh heraf inthet vetta, så skrifver han och nu herom till
Frantzösiske hofvet. Och elljest befalle vij våre plenipotentierade i Osna-
brügg , at herom tala medh dee Frantzösiske legaterne i Munster, förehollan-
des dem den store skada, afsaknadt och inconvenienter, som heele krigzvä-
sendet theraf tager, och förmanandes them alfvarligen, at heropå må skaffas
tidige böter, så kärt Franckerijke är, at vij skole tala för det i sine anlägenhee-
ter vidh desse fridztractaterne, medh ytterlige uthsago, at ther thet icke skeer,
må eller kan Frankerijke oss icke förtänckia, at vij nödigas till sij oss före i
desse tractater, göre våre conditioner så gode vij kunna. Vij vele och, at I vidh
Frantzösiske hofvet göre thetsamme, remonstrera skadan, afsaknaden och in-
conveniencerne , som föllje af thesse söndringar i gemüther och desseinerne,
och bedje, så och förmane medh all flijt och alfvar, at deropå skaffas itidh
böter, och vij icke heelt och hollet necessiterade varde, at gripa till andre con-
silier och hafve återholdh till at tala på fridztractaterne för Franckrijkes anlä-
genheeter i Tyska eller Spaniske friden. Tillseer, at I skaffa heropå een godh
resolution.