Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
85. Salvius an Königin Christina Osnabrück 1646 Dezember 14/24

22
–/ 85/–

23

Salvius an Königin Christina


24
Osnabrück 1646 Dezember 14/24

36
Vgl. Lundgren S. 265, 288 Anm. 33; UuA V S. 104f. Die Ränder des Schreibens sind
37
z. T. stark beschädigt.

25
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat. [ 5] fol. 1078–1080’.

26
[1] Schwierige Finanzverhältnisse, finanzielle Entschädigung für Stettin wäre vorteilhaft, satisfactio
27
militum. [2] Pommern. Problematik, ob Schweden ganz Pommern ohne oder einen Teil mit Zu-
28
stimmung des Kf. von Brandenburg akzeptieren solle. Kaiserliche Intention bei Garantievorschlag
29
hinsichtlich Gesamtpommern. [3] Druck auf Brandenburg. Diskussion der brandenburgischen Vor-
30
schläge zur Satisfaktion Schwedens. [4] Wismar. Entschädigung Mecklenburgs mit Ratzeburg.
31
Rechte Braunschweig-Lüneburgs in Ratzeburg. [5] Entschädigung des Bremer Administrators
32
(Halberstadt). Restitution des Bremer Landdrosten und Reinkingks. Unzufriedenheit mit der
33
schwedischen Regierung im Erzstift Bremen.

34
[ 1] Om peningestaten hafver jagh i underdånigheet för detta förmält

38
Vgl. Schreiben Salvius’ an Per Brahe ( [Nr. 80] ).
. I går
35
fick jagh både af d’Avaux och du Meulles

39
Meulles, du Tartre, Claude de: französischer Resident in Hamburg.
skrifvelse at greff Magnus de la

[p. 145] [scan. 201]


1
Gardie hafver fuller bekommet m/100 rd. i Paris, men at m/25 rd. vore för the
2
sålda skiper och allenast 75 000 rd. af subsidierne

26
Vgl. Välborne herr Johan Adler Salvii räkning för Frantzösiske subsidiepenningernes
27
upbörd och uthgifft jämväll och hvadh han effter H. Kongl. Maij:tt sampt rickz och
28
cammarrådz schrifftlige ordre förskutit hafver i Tysklandh ifrån Julii a:o 1645 till ult:o
29
Julii 1647, fol. 16, 17, 19; Credit: Ambassadan åt Franckrijke, fol. 4 mit beiliegenden
30
Quittungen.

31
Diese Akten befinden sich in Kammararkivet Stockholm.
. När jag nu holler mijn
3
inkompst och assignationer moot hvarannan, så fattas migh – 208 000 rd.,
4
såsom innelagde balancen uthvijser. Och kommer detta stora deficit af tu
5
ting: först at uthi inkompsten gå migh desse m/75 rd. aff och uthi uthgifften
6
hafver feltmarskalken her Wrangel besvärat migh medh en vechsel af
7
125 000 rd. öffver E. K. M:tz ordre

32
Vgl. Välborne herr Johan Adler Salvii räkning för Frantzösiske subsidiepenningernes
33
upbörd och uthgifft, jämväll och hvadh han effter H. Kongl. Maij:tt sampt rickz och
34
cammarrådz schrifftlige ordre förskutit hafver i Tysklandh ifrån Julii a:o 1645 till ult:o
35
Julii 1647, fol. 2, 16, 17, 19.

36
Für Dezember 1646 ist die Ausgabe von 40 000 Reichstalern ausgewiesen; für das gesamte Jahr
37
1646 beläuft sich der Betrag auf 240 000 Reichstaler. Vgl. [Anm. 1 S. 145] .
; desse två postar göra tilhopa the två
8
tunnor guldz defect. Hade icke desse tvenne extra ordinem infalne för-
9
andringer varit, så hade jagh nogot när kunnat betala alla E. K. M:tz och
10
cammarns på migh dragna assignationer. Hvad nu denna stora defecten
11
ersättias skal, theröffver är E. K. M:tz allernådigste förordning nödigh.
12
Armeens köpman, Melchior Deging

38
Deging (Degingk), Melchior (Melker) (30. 3. 1647 nobilitiert von Schlangenfelt genannt Degingk
39
zu Alten- und Neuenwalde [Erzstift Bremen]): * 15. 6. 1616 Dortmund, † 11. 4. 1682 Stock-
40
holm; Faktor bei der schwedischen Hauptarmee in Deutschland (3. 4. 1647), Generalfaktor
41
(24. 6. 1648), machte der Krone „merkeliga stora och ansenliga försträckningar“ und wurde
42
dafür Generalzahlmeister und Freiherr (20. 5. 1654 – aber nicht introduziert). Vgl. Elgen-
43
stierna
VII S. 20; Lorentzen S. 198, 200.
, hafver i desse dagar sjelf varit här
13
hoos migh medh feltmarskalken〈ns vech〉sel. De[t] hafver jagh fuller icke
14
kunnat acceptera, aldenstund summan är öffver E. K. M:tz ordre dragen
15
och efter thet elljest efter lagen heeter acceptans cambium acceptando se
16
ipsum debitorem constituit, thertill jagh inga medel hafver. Men så hafver
17
jagh lijkväl icke låtet protesteran, uthan för hans ahnkompst gått saken i
18
Hamburg, at han får ther den 8 decembris [ 8./18. Dezember] anticipando
19
*** rd., och i thet öfrige lofvat flijteligen referera saken till E. K. M.
20
Thermedh var han tilfridz och kan nu medh desse 40 000 rd. noga stoppa
21
sin credijt här och ther intill ultima februarii, [då denne] vechsel förfaller
22
och då moste nödvendigt contentera [***, såframt] man skal härefter hafva
23
nogon vidare hjelp och tjenst af honom. Jagh moste här i underdånigheet
24
repetera hvadh jagh medh förre postar

44
Fehlt; der Inhalt entspricht [Nr. 80] .
förmälte, at ther satisfactionsordren
25
hade blifvit såsom E. K. M:t allernådigst behagade oss den at gifva af den

[p. 146] [scan. 202]


1
19 septemb. [ 19./29. September] så at churfursten hadhe mått beholla Stetin
2
och Wollin, då var icke allenast hopp om hans consens på Förpommern,
3
uthan ock at nhå 12 tunnor guldh i peningar i thes ställe. Och moste jagh
4
bekänna, såsom jagh begriper sakerne häruthe, at om vij icke få een ahn-
5
sehnlig summa pennigar (Gudh gifve ock 〈hvor〉dan hon härkommer), så
6
seer jagh inthet huru vij kunne medh heedher skilljas härifrån, ty fastän
7
Römische rijket tager på sigh soldatescans contentament, såsom quaestio
8
an fuller är nogorlunda bevilljat och rester allenast decisio quanti et modi,
9
så vele här ändå falla monga och stora uthgifter i praesente vidh tractaten,
10
i afförande af guarnisonerne, vidh afdankningen af folcket, till uppehålle
11
för officerer och soldater sedan ratificationen är uthleffeerad, medh hvilken
12
contributionerne uphöra, till skripsfrachter, postvesende och annat slijkt,
13
hvilket alt migh, som een stoor deel af den lasten öffverhänger, beveekte,
14
at jagh under Fransoserne[s] satisfactions förbättring hafver most tänckia
15
på nogot sådant medell. [ 2] Och moste jagh ännu bekänna at ther migh så
16
myket vidhkommer at jag skulle säija mijn meening, hvilket bätter vore,
17
beholla heela Pommern uthan Brandenburgs consens eller hafva Pommern
18
medh hans consens, så hölle jagh rådeligare och säkrare at heller taga nogot
19
mindre medh interessenternas consens än mehra uthan consens. E. K. M:tt
20
medh dess höghvijsa rijkzrådh kunne alrabäst sjelfve see hvadh argument〈er〉
21
pro et contra öffver den frågen kunne vara at betänckia. Hvadh E. K. M:t
22
medh interessenternas villja får, thet är säkert och durabelt, medh ovillja,
23
är hvarken säkert eller durabelt. Thet vij här haffve gott funnet at göra vår
24
proposition alternative, är mehr skedt i meening at therigenom desto lättare
25
erholla consensen, än at vij skulle holla den andra deelen så godh som den
26
förre. The kaijserische synas mehr inclinera thertill at vij skola beholla heela
27
Pommern uthan consens och lofva fuller laanet at garanterat. Men opinio
28
communis bådhe Gallorum och ordinum protestantium är at the inthet
29
annat sökia thermedh, än fuller pro praesenti at således blifva oss qvitte,
30
men in fine finali at committer[a] the evangeliska sijnemellan, lada desto
31
större haat på Sveriges chrona[n] och, när chronan framdeles råkar i krijgh
32
medh nogon af the andra sina grannar, då at under handen poussera inter-
33
essenterne at jaga oss uhr Pommern igen. Man seer huru Kaijsaren mainti-
34
nerar andra evangelische ständer vidh theras land och rättigheeter, äfven
35
så och myket värre skulle han på sådant fall maintinera och garantera
36
Sveriges chrona för alla the meriter och benificia som vij hafve gjordt
37
honom i detta krijget. Är altså bemälte garantie ett mächtog lubrique medel
38
att stödja sigh vidh och står än in dubio hvadh uthslaget härpå vil blifva.

39
[ 3] Hvadh den Plettenberg, som caesareani och electorale collegium sände
40
till churfursten, hafver haft af bemälte collegio för een skrifvelse medh sigh,
41
theraf ligger copian i pacquettet. Hvarken han eller St. Romain äre ännu
42
komne tilbakes. När the komma, så ärnar Trautmansdorf reesa hijt, kanskee

[p. 147] [scan. 203]


1
Venetus legatus kommer medh at gå oss emellan. Giver nu churfursten
2
icke sin consens, så läre the kaijserische och andra lijkväl trängia på oss
3
at vij uthan consensen skola beholla heela Pommern och thermedh sluta,
4
hvilket vij ock efter E. K. M:tz ordre, såframpt dessemillan inthet annat
5
inkommer, varda görandes och garantien i investiturbrefvet så starkt för-
6
fattandes som vij bäst kunne. Imedlertidh beflijte sigh [de] Churbranden-
7
burgische gesandterne icke allenast hoos oss, uthan hoos Caesareanos, Gallos,
8
Batavos, status imperii at bringa oss [från] the tanckarne på Pommern och
9
till at få satisfactionen annorstädes slå före Bremen, Verden, Höye, Diepholt,
10
Ossnabrugge, Mind[en], Schaumburg, Hildesheimb, såsom liggiande alla
11
uth medh Wese[ren], ja Embserland bestående i Meppen, Kloppenburg,
12
Vecht, Wil[dshausen]; lofva theröffver E. K. M:t och Sveriges chrona spem
13
successionis til heela Pommern, när den Brandenburgische familien blifver
14
uthdödd, imedlertidh simultaneam investituram och thervidh detta at chur-
15
fursten försäkrar E. K. M:t theropå foedere, Pommerska ständerne iura-
16
mento homagii och at E. K. M:t på all nödfall kunde bruka sigh sjöhamb-
17
nerne till säkerheet af Østersjön, hvilket the meena vara E. K. M:tz högsta
18
scopum, ty hvadh inkomsten ahnlangar, holle the E. M:t then större kunne
19
hafva vidh Wesern än i Pommern etc. Detta synes fuller icke oplausibelt,
20
men thet synes här vidh Wesern oerholleligit

37
Vgl. [Nr. 49] , [51] , [54] , [92] .
. Caesareani, Galli och status
21
pontificii stå medh händer och fötter theremot at Embserland, Ossnabrugge,
22
Minden, Hildesheimb icke må gå them ifrån

38
Vgl. Breucker S. 75.
. Churbäyerns broder är nu
23
churfurste

39
Ferdinand, Hg. von Bayern, Kf. von Köln: * 6. (7.) 10. 1577, † 13. 9. 1650; Kf. seit 1612,
40
überdies Bf. von Lüttich, Münster und Hildesheim (1612), Paderborn (1619). Vgl. Hierarchia
41
Catholica IV S. 156, 203; Isenburg I T. 28; ADB VI S. 691–697 .
och sonen coadiutor i Cöln. Hertig Frantz Wilhelm, ock en
24
Bavarus, vele ingalunda från Ossnabrugge och Minden. Greffskapet Schaum-
25
burg praetenderar grefven von der Lippe

42
Philipp I. Gf. von der Lippe: * 18. 7. 1601, † 10. 4. 1681; erhält 1616 Alverdissen, 1673 die
43
Gft. Schaumburg. Vgl. APW [II C 2 S. 349 Anm. 2] ; ADB XXVI S. 8–10 ; Isenburg
44
T. 144; Piderit S. 140f.
, landgrefvinnan, Franz Wilhelm,
26
Höye och Diepholt vil hus Braunswich durchaus inthet bortbyta hvarken
27
moot stift Hildesheimb eller Halberstadt. Vij skulle altså få fleere opponenter
28
häremot än emot Pommern, efter desse sittia mäst in diuturna possessione,
29
Brandenburg hafver ännu aldrigh haft Pommern. Wesern ligger longt ifrån
30
Sverige, kan på all nödfall illa secunderas; vij kunde här lätteligare uth-
31
drifvas igen. Det ville ock blifva en long tractat, om vij skulle nu afspringa
32
frå Pommern och göra desse postulata. På Pommern, Wissmar och Bremen
33
äro här nu alle man så vijda instruerade, offver the andra moste hvar och en
34
referera till sina principaler om ny ordre och instruction, dessemellan inlöper
35
åter een ny campagne, hvilkens uthgång står i Gudz hand. Så monga jagh
36
hafver härtil kunnat sondera, holla the bäst at vij blifva vidh törre satis-

[p. 148] [scan. 204]


1
factionspostulata, ehvadh difficulteter the ock medh sigh hafve. Dessemellan
2
slå vij icke heller denne Weserische proposition så vida aldeles uth, uthan
3
tagan ad referendum, säija oss fuller icke kunna göra een sådann proposition
4
uthan ordre, men om Caesareani, Galli, Batavi och status imperii vele oss
5
thet proponera, vele vij refererat. Vij vete väl, at hvarken Galli eller Batavi
6
vele hafva oss så nära gran[ne], mindre vela papisterne efterlåta oss the
7
papistische stifterne. Batavi se [er] fuller icke rätt gerna at vij få Pommern,
8
eij heller seer hus Brunsvich gerna thet vij taga Wissmar af hus Mechelburg
9
eller Ratzeburg från hus Lunenburg. Men inter duo mala see dessa heller
10
detta ä[n] at the skulle afstå Höye och Diepholt, och skole Batavi heller
11
lijda oss sittiande i Pommern än vidh Meppen och Embsen. Kan alts[å]
12
inthet skada at the troo oss vara lijka, hvilketthera vij få, Pomme[rn] eller
13
Wesern, på thet the må desto heller styrkia til Pommern etc.

14
[ 4] Den Mechelburgiske gesandten

37
Dr. Kayser.
är åter hijt kommen. Jagh hafver nogot
15
när sedt hans instruction. Hertig Adolph Fried [rich]

38
Adolf Friedrich I., Hg. von Mecklenburg-Schwerin und Mecklenburg-Güstrow: * 25. 12. 1588,
39
† 27. 2. 1658; folgt 1592, selbständig 1608, geächtet durch den Kaiser 1628, wieder eingesetzt
40
durch Gustav II. Adolf, zu Güstrow 1638–1654, Fürst zu Schwerin und Ratzeburg 1648.
41
Vgl. ADB I S. 119f. ; APW [II C 2 S. 120 Anm. 2] , [282 Anm. 3] ; Isenburg I T. 122;
42
Schreiber.

43
Zur Geschichte Mecklenburgs während des Dreißigjährigen Krieges vgl. Schnell.
vil icke ens höra af
16
condominio, myket mindre af total aliernation proprietatis af Wissmar.
17
Skrifver sigh heller vele låta slå sigh ih[jäl] förän medh hans villja skal ett
18
sådant kleinodt alieneras frå[n] posteritet och stat. Commendanten i Wissmar
19
tracterar honom nu för en schlaaf

44
[slav].
, hvadh skulle icke skee, ther chronan
20
åtte thet heelt och ho[llet], thet vore inthet annat än een cittadella eller
21
brilla på näsan på h*** hertigdömet. Han hade för en tidh sedan tänckt
22
u[p***] E. K. M:t Hwalfischen och usum portus genom visse pacta, men
23
E. K. M:t hafver sändt honom en egen gesandter

45
Hallenus; vgl. [Anm 7 S. 12] .
at så hårt i denna sijn
24
stora nödh at betala een sin undersåt[.], Lewitzov, een schuld, som E. K.
25
M:ts her fader hafver sjelf dömbt för [cad***], och ther han den icke betalte,
26
då at militari manu executeran; han blifver så bestörtat at han fruchtar
27
myket värre, ther *** skulle beholla Wissmar. Detta hafver jagh så deels sedt
28
skrifteligen, deels af gesandten muntligen förnummet.

29
Jagh satte fuller op ett concept om condominio nogot när efter E. K. M:tz
30
allernådigste skrifvelse och hade thet ärnat vijsa honom, men förnimmande
31
denne hans förklaring, hafve vij ännu gott funnet at hollat tilbaka, til thes
32
vij få see hvartuth thet vil medh Churbrandenburg om Pommern, efter
33
både Mechelburg och erchiebispen af Bremen ser myket theropå hvadh
34
churfursten resolverar. The kaijserisches sidsta förklaring lydde at E. K.
35
M:t skulle beholla Wissmar iure feudi af imperio och hertigen skulle få
36
stifft Ratzeburg igen. Hertig Adolph föregifver fuller sigh hvarken medh

[p. 149] [scan. 205]


1
ähra eller gott samvet kunna begära Ratzeburg af sin vetter, hertigen af
2
Gustrow

33
Gustav Adolf, Hg. von Mecklenburg-Güstrow: * 25. 2. 1633, † 5. 11. 1695; Sohn Johann
34
Albrechts II. (1590–1636), folgt zu Güstrow 1654. Vgl. Isenburg I T. 122; [Anm. 2 S. 148] .
, des förmyndare han är. Hus Lunenburg vil eij heller gerna släppa
3
sitt huses rätt på be:te stift, efter begge husen, Lunenburg och Gustrow,
4
äre så föreente under sigh och medh capitlet at the alternera medh hvar-
5
annan, at när den ena är biscop så är den andra coadjutor. Men efter Gustrow
6
hafver äfvensåväl nutet E. K. M:tz vapn til goda som Schwerin, så må han
7
fuller ock nogot mista. Hus Brunswich och Lunenburg hade af 72 ämpter,
8
som the äga, icke mehr än sechs beholdna, då den Svenska vapnen kom i
9
Tyskland. Them hafver thet huset nu alle fått igen, altså kan thet väl den
10
andra rättigheten til tacksamheet mista, helst efter sådana pacta alternative
11
successoria i stiffterna hafve inthet fundament in iure. Ther vij nu tage emot
12
Wissmar och Ratzeburg, såsom Kaijsaren hafver offererat, så står ändå sedan
13
till E. K. M:t om at erholla hertigens consens och altså futuram securitatem
14
E. K. M:t vil efterlåta honom condominiummet, hvilket han då moste mehr
15
erkänna för ett beneficium. Dessemellan syntes icke orådeligit at E. K. M:t
16
täcktes befahle commendanterne at icke tracteran rudement, thet alienerar
17
och förbittrar myket gemueterna, drifver them at hängia sigh til andra och
18
practicera inthet gott moot chronans säkerheet, ty fast the än moste lijdat
19
pro tempore, så är doch inthet violentum diuturnum.

20
[ 5] Copian af erchiebispen af Bremens inlaga här hoos ständerne, och hvadh
21
han begärar, thet hafver E. K. M:t alloreda sedt

35
Friedrich an die Gesandten der Reichsstände. Flensburg 1646 November 16/26. Entwurf Rein-
36
kingks: o. O., o. D. RKG III 11/7 N. 353; Reinkonzept N 260; Druck: Meiern III
S. 762f. Vgl. Lorenz S. 151, 152 Anm. 42.
. Hade man kunnat schanza
22
honom stift Halberstadt till, efter han skrifver sigh ännu coadiutor theraf

38
Vgl. Lorenz S. 14, 160f.
,
23
och Churbrandenburg finge stift Magdeburg efter denne primatis dödh igen,
24
torde thet gifva desto mehra lämpa. Vij beflijta oss at restituera alla i den
25
stat som the vore a:o 1624. Skulle nu han allena gå mistom, så gofve thet
26
elack blodh i Danmarck. Samma blodh duger fuller icke myket hvadh heller
27
är, men efter han meenes medh tijden eller ju sonen blifva kung i Danmark
28
och detta medh stiftet är allenast ett temporal värk, så kunde icke stort hafva
29
på sigh man imedlertijdh undte honom maten. Doch står thet alt til E. K.
30
M:t och Römisk[e] rijket.

31
Jagh hafver tilförende i underdånigheet berättat at hvarken landrosten i
32
ertzstiftet

39
Caspar Schulte.
eller cantzleren Rheinking

40
Reinkingk, Dietrich: * 1590 Windau (Kurland), † 25. 12. 1664 Glückstadt; 1636 Kanzler
41
des Erzstifts Bremen, geriet 1644 nach der Eroberung des Erzstifts in schwedische Gefangen-
42
schaft, aus der er erst nach Abschluß des Vertrages von Brömsebro entlassen wurde. 1646 lebte
43
Reinkingk in Hamburg, von Ende Februar bis Anfang Juli 1647 vertrat er Adm. Friedrich
44
auf dem Westfälischen Friedenskongreß. Vgl. ADB XXVIII S. 90–93 und ausführlich
45
Lorenz S. 224–226 (biographische Daten), im übrigen Lorenz passim.
, som hafve tje[nt hoos] erchiebispen,

[p. 150] [scan. 206]


1
hafve ännu fått theras hus och godz

41
Reinkingk gehörte Gut Wellingsbüttel (vgl. Lorenz S. 225).
igen. Sådant löpe directe moot den
2
Danska friden

42
Friede von Brömsebro vom 13./23. August 1645; vgl. Lorenz S. 64.
, i hvilken thet expresse uthlofvas. Och efter bemälte land-
3
rost är den förnämbste af adel, autoritet och ahnhang i stiftet, gifver thet
4
elack affection och efftertaal. O [m] icke E. K. M:t täckes nogot snart göra
5
nogon annan förordning i stifftet, så blifva undersåterna heelt ruinerade.
6
Thet fly alloreda monga från hus och heem in i Holstein och Oldenburg,
7
thet Svensk [a] regementet blifver therigenom förhatadt, hvilket mehr borde
8
nu begynnelsen göras ständerne och underdånerne ahngenemt. The E. K.
9
M:t värdiges låta sigh föreläsa innelagda landrosten s[krif]velse till migh,
10
varder E. K. M:t theraf seendes huru thet gås åt h[onom]. Ambassaden
11
här hafver ingen ordre at befatta sigh medh sådana sake[r] *** vete vij icke
12
heller, om ther må vara nogon ordre at således pr*** Derföre kunne vij
13
inthet thertill göra. Homines militares proponera nogot strängt, civil statum
14
vil nogot annorledes föra *** provincen ligger öpen för Holland och Dan-
15
mark, tijt ser då underda ***.

16
[ 5] Rätt som jagh hade hijttil skrifvit, kumme tree deputerade af fursten-
17
rådet allenast till den ända at dissvadera chronones satisfaction här vidh
18
Weseren, brachte mäst alla motiver före, som ofvantill nämbde äre, och än
19
fleera thertil, i synnerheet at thet blefve svårare at erholla än Pommern och
20
the andra, fordrar lang tijdh och vorde näpligen uthan krijgh och doch
21
medh ingen satisfaction afgörade, hvilket jagh så obiter hade skolat ihug-
22
komma.


23
Beilagen in DG, A I 1, Legat. [ 5]:


24
1082–1084’ d’Avaux an [Salvius]. Münster 1646 Dezember 22

25
1084 [sic] du Meulles an Salvius betr. Subsidien. Hamburg 1646 Dezember 17

26
1085–1086 Salvius an d’Avaux [Nr. 78]. Osnabrück 1646 Dezember 8/18

27
1087–1087’ Schriftstück zur schwedischen Satisfaktion (betr. condominium Wismarense)

28
1088–1089’ Generini an Salvius [Ausfertigung]. Münster 1646 Dezember 17/27

29
1090–1091 Caspar Schulte, Landdrost des Erzstifts Bremen, an Salvius [Ausfertigung]. Kuh-
30
mühlen

43
Ort im Erzstift Bremen südwestlich Bremervörde, nordöstlich Osterholz-Scharmbeck.
1646 Dezember 8/18

31
Hierzu Beilage:

32
1091 Quittung Bartoldt Hartwich von Bülows über eine Geldzahlung Schultes. Nördlingen 1646
33
November 5/15

34
1092–1094 Memorial der Deputierten der pommerschen Stände an die Gesandten der Reichsstände.
35
Osnabrück 1646 Dezember 23/1647 Januar 2 ( wohl ursprünglich zu einem anderen Schreiben
36
gehörend); vgl. Meiern III, S. 782–785

37
1095–1098’ Avise

38
1101–1104 Sessio L III des evangelischen Städterates. 1646 Juli 13/23

39
1104–1104’ und

40
1099–1100’ Sessio L IV des evangelischen Städterates. 1646 Juli 15/25

Dokumente