Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
44. Johan Oxenstierna an Königin Christina Osnabrück 1646 November 16/26

20
–/ 44 /–

21

Johan Oxenstierna an Königin Christina


22
Osnabrück 1646 November 16/26

33
Vgl. Breucker S. 64ff.; UuA IV S. 469f.; UuA V 1 S. 102f.

23
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat . [ 5 ] fol. 863–867’; Eingangsvermerk Stockholm 1646
24
Dezember 3113.

25
Abreise aus Münster verschoben. [1] Unterredung mit Nassau und Volmar betr. Satisfaktion;
26
Entschädigung Brandenburgs und des Bremer Administrators. [2] Reichsständische und französische
27
Bemühungen, die Verhandlungen auf Münster zu konzentrieren. [3] Rückkehr nach Osnabrück.
28
[4] Unterredungen mit den brandenburgischen Gesandten, Vollmachten. [5] Kaiserliche Antwort
29
auf die schwedischen Forderungen übermittelt. [6] Unterredung mit Krane und Lamberg betr.
Satisfaktions- und Aequivalentforderungen. [7] Keine Verhandlungen mit den Kaiserlichen in
30
Abwesenheit Salvius’. [8] Briefwechsel mit Salvius. [9] Ablehnung der kursächsischen Politik in
31
Münster. [10] Vorschläge der Gesandten Pommerns und Stralsunds zur Pommernfrage. [11] Unter-

[p. 70] [scan. 126]


1
redung mit dem brandenburgischen Sekretär Chemnitz. [12] Französisch-niederländische Spannungen.
2
[13] Bevorstehende Einigung zwischen dem Kaiser und Frankreich; wenig Rücksichtnahme Frank-
3
reichs auf die reichsständischen Interessen, causa Palatina. [14] Französische Haltung in der
4
Pommernfrage; Vorschläge Johan Oxenstiernas. [15] Kritik an Salvius’ Bestreben, in Münster
5
zu verhandeln; Mißtrauen gegenüber Frankreich.

6
För otta dagar sedan

44
Das Schreiben ist z. T. beschädigt; vgl. [ Nr. 31 ] .
berättade Eders Kongl:e Maij:tt i underdånigheet
7
jagh och min collega, herr Salvius, uthur Munster hvadh som tå var om
8
vår tractats beskaffenheet at förmäla. Ibland annat var bijfogat een afskrifft
9
af det vij in puncto satisfactionis et militiae item landgraviae Hassiae hade
10
dem keijsl.:e per secretarium Biörneklou låtit tillställa. Hvadh nu sedan är
11
föreluppit varder Eder Kongl:e Maij:tt allernådigst behagandes at för-
12
nimma af denne min korte underdånige rapport och dess bijlagor.

13
I måndags, dagen eftersom vij hade låtit öfvergifva dem keijsl:e förbem:e
14
vår skrifft, ärnade jagh at fortsättia min återreesa hijt, men kunde lickväll
15
för visiter och revisiter skuldh icke afkomma. [ 1 ] Om aftonen klockan
16
emellan 7 och 8 låthe sigh the keijsl:e gessandterne i Munster, grefven aff
17
Nassou och her Wollmar, anmäla, hvarpå vij dem och strax admitterade.
18
Deras anbringan bestoodh uthi hälssningh af grefven von Trautmanssdorff
19
och excuse at han för sin opassligheet inthet sjelf kunde uthkomma at tala
20
medh oss. Sedan opreepade dee contenta aff vår öfvergifne skrifft och att
21
dee icke hade hindt ändå at författa svaret deropå, men förmeente till andre
22
dagen at blifva thermedh färdige. Dee hade förnummit att jagh ville sättia
23
min återreesa fort, hvarföre dee aff bem:e grefve von Trautmanssdorff vore
24
committerade migh at önska lycka på reesan och derhoos in antecessum
25
detta på ofvanbem:e vår skrifft förklara: att dee till annat aequivalentz än
26
stifft Halberstadt för det vij aff Pommeren cedera till churfursten af Branden-
27
burgh icke kunne förstå. Sedan befunne dee sigh inthet skyllige at gifva
28
administratoren af ertzbiskopzdömet Bremen något v[eder]lagh, quia pro-
29
pria culpa et iure belli eum amiserat. Om Wissmar talte the inthet; men[te]
30
sidst att her Salvius måtte subsistera i Munster till dess dee medh svaret
31
måtte kunna [blifva] färdige. Vij discurrerade något häröfver medh them,
32
men remitterade oss på theras uth[lo]vade skrifftelige svar, hvilket jagh
33
ville fölljande dagen afbijda, der dät kunde blifva [fär]digt, tesmoignerandes
34
them alleenast att the änteligen måste vara betänckte på aequi[va]lentz åth
35
chronan för den deel Eder Kongl:e Maij:tt cederar Hans Churfl:e Durchl:tt
36
af Hinderpommeren. Dermedh skildes vij åth.

37
[ 2 ] Samma dagen begynte [sta]tus imperii sinemellan at conferera om grava-
38
minibus , och ville altså heela vår [ne]gotiation dragas till Munster och vår
39
locus tractatus därhän gemachligh förlägg [ia].

40
Dagen therefter, som var then 10 huius [ 10./20. November ], väntade jagh
41
heela dagen efter bem:e svar af the ke[ijsl:e], men förgäfves.

42
Imedlertijdh var legatio Gallica hoos oss, begärandes man ville där subssistera
43
på någon tijdh, at värket kunde i thet närmaste ther afhöflas. Jagh svarade

[p. 71] [scan. 127]


1
oss vara dijt till Munster komne efter vårt förre maneer at tala och öfv[er]-
2
läggia sakerne medh dem, men icke at negotiera eller tractera medh them
3
keijsl:e. Oss [är] in conventione praeliminari pro loco tractatus determinerat
4
Ossnabrugge och dem Munster, så vore och grefven af Lambergh och Crane
5
legimiterade att tractera medh oss och grefven af Nassou och Wollmar
6
medh them. Grefven af Trautmanssdorf [vore] caput legationis; kunde han
7
icke sjelf, som han föregifver, komma öfver, så kunde medh dee andra tvåå
8
nogsampt tractera och afhöfla; summa, dät lände Eder Kongl:e Maij:tt
9
och Sveriges chrono till stoor förkleenring att vij skulle löpa effter [Traut]-
10
manssdorf ifrå vår loco tractatus. Dät vore och tractaten medh Churbranden-
11
burgh at företaga i Ossnabrugge, eftersom the Churbrandenburgiske nu-
12
mehra h[ade] fåt fullmacht ifrå churfursten, som dee Churbrandenburgiske
13
näst tillförende hade medh theras visite oss berättat. Jagh kunde altså der
14
inthet vijdare subsistera, uthan måsta min återresa fortsättia at maturera
15
och befordra värket på all menniskligh och möijligh sätt et decenti modo.
16
Her Salvius måste hvadh heller vore för sin vagns reparation skuldh där
17
förblifva på någre dagar; vore något af consideration mehra att göra, kunde
18
honom dät communiceras och sedan migh öfverskrifvas, då man sigh efter
19
sakens beskaffenheet derpå kunde förklara, hvarmedh dee Frantzöske sigh
20
tillfridz gåfvo och tesmoignerade vara contente.

21
[ 3 ] Jagh reeste altså den 11 [ 11./21. November ] ganska bijtida uhr Munster,
22
så at jagh kom hijt klockan 1 eftermiddagen. Annat förelop vidh min
23
anväsenheet inthet i Munster som meriterar Eder Kongl:e Maij:tt att be-
24
rätta . Under vägen kom migh Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste skrif-
25
velsse af den *** till handa, hvilken jagh strax lät fortgå till her Salvium.

26
[ 4 ] Så snart jagh var hijt i staden kommen notificerade jagh grefven af
27
Wittgenstein min återkompst, därpå han lät begära at komma till migh,
28
hvilket och strax skedde

42
Vgl. Odhner S. 196.

43
Vgl. zu den folgenden Passagen dieses Briefes über Konferenzen mit den brandenburgischen
44
Gesandten Baltische Studien VI 2 S. 72, 80–83; Lundgren S. 278; UuA IV S. 468–471.
. Her von Löben kom medh honom. Dee hade
29
strax fram sine nyss unfångne fullmachter, varandes stälte och stijlizerade
30
som copierne under lit. A, B uthvijsa. Men jagh tesmoignerade migh billigt
31
desiderera på them 1) at the inthet vore på Latin, 2) att der någre ordh vore
32
uthi som måste uthlåthas, i synnerheet dee orden „demnach wir auss liebe
33
zur frieden undt zu der Königlichen Würde undt chrone Schweden tragender
34
sonderbahrer neigung undt affection uns endtlich insoweit überwunden“ –
35
och i dät stället sättias något annat bättre a propos; så måste och dät ordet
36
aequivalentz vara uthur fullmachten med någre andre små notis, som jagh
37
då strax remarquerade; sade lickväll migh ännu villja öfverläsa dem och så
38
andre dagen migh vijdare härpå förklara. Elljest förnam jagh att dem inthet
39
var om vår öfvergifne skrifft i Munster något vitterligit, eij eller sade jagh
40
dem något theraf. Per discursum blefve the vidh sin förre propos, nembl:n
41
att churfursten allrigh medh consens släpper Stettin och Oderen, thet gånge

[p. 72] [scan. 128]


1
och medh honom och hans Staat huru thet vill. Dät bleef så thervidh den
2
gången.

3
[ 5 ] Dagen therefter, som var then 12 [ 12./22. November ], fick ifrå Salvio
4
jagh breef, som copian lit. C förmäler, och därhoos thet keijsl:e svaret på
5
vår öfvergifne skrifft, som är och här hoosfogat lit. D. Hvadh jagh nu
6
samm[a] dagh svarade her Salvio uthvijsar bijlagon lit. E.

7
Dee keijsl:e gessandterne grefven von Lamberg och Crane, som och hade
8
varit åth Munster, stälte sigh och här inn igen samma dagen.

9
[4] Jagh skickade elljest samme dagen om morgonen dee Brandenburgiske
10
gessandterne fullmachterne igen och gjorde dem sedan een revisite, uthi
11
hvilken jag dem gaf till förstå dät jagh på the fullmachter inthet medh dem
12
någon tractat kunde anträda, uthan at dee måste necessario skaffa sigh een
13
annan, hvarpå grefven aff Wittgenstein svarade sigh villja öfver till chur-
14
fursten och skaffa sådan fullmacht som vij ville begära; badh allenast at
15
saken måtte hållas in integro, därhoos om jagh ville göra in antecessum
16
någon appertur på conditionerne. Effter vij nu hade i Munster gifvit dem
17
keijsl:e öfver bem:e skrifft och apparentligit var dät thet inthet skulle länge
18
dröijas förän det komme dem till handa, så sade jagh dem hvadh vij hade
19
öfvergifvit them keijsl:e, deröfver dee då i förstone blefve något besturtzte,
20
hållandes före att vij därmedh allenast speelade medh them och föregåfvo
21
oss vella tractera à part medh them, ther vij doch sub manu göra richtigt
22
medh Keijssaren. Jagh tröstade them igen och sade dee måtte skaffa sigh
23
nöijachtigh fullmacht, så skulle ingen nödh hafva. Men hvadh sjelfva saken
24
vidhkom, så hade the fult och fast sigh at försäkra det af dee conditionibus
25
i vår skrifft vore införde vij ne minimum quidem remitterade. Dätt klingade
26
dem inthet väll i öronen. Men jagh togh thermedh ifrå dem afskeedh.

27
[ 6 ] Den 13 [ 13./23. November ] gaf jagh dem keijsl:e een visite och tes-
28
moignerade dem migh hafva fåt svaret på vår öfvergifne skrifft; jagh vorde
29
nu snart förväntandes her Salvium tilbakar, då vij coniunctim oss ville
30
förklara på densamme; allenast ville jagh in antecessum dem hafva optäckt
31
dät vij a postulatis et conditionibus nostro scripto contentis inthet kunde
32
relaschera, iustificerandes deeras billigheet och raison medh behörlige skääll
33
och argument. Dee låthe sigh förmärkia at churfursten nepligen vorde sin
34
consens gifvandes till desse postulata och conditioner; och om han än
35
gofven, så kunde lickväll Keijssaren inthet förstå till annat aequivalentz
36
anteen för Eders Kongl:e Maij:tt eller churfursten än som stifft Halberstadt.
37
Höllo derföre att dät ändteligen lärde komma uppå heela Pommeren uthan
38
churfurstens consens, hvilket dee icke så stoort ogilla eller låthes vara sigh
39
emot. Dät bleef altså alt in iisdem terminis denne gången.

40
[ 4 ] Efftermiddagen kom grefven aff Wittgenstein att valedicera migh och
41
meente ändå att få något uthleeta hoos migh, men jagh önskade honom
42
lycka på reesan och lät blifvat vidh det förre laget. Den 14 [ 14./24. November ]
43
kom her von Löben till migh uthi samma intention, men bleff och af migh
44
remitterat medh lijka svar som then förre.

[p. 73] [scan. 129]


1
[ 7 ] Dee keijsl:e låthe sigh och samma dagen anmäla at villja göra migh een
2
revisite, men jagh excuserade migh till andra dagen, som var i går, då dee
3
sigh instälte klockan 1 eftermiddagen, men dät passerade hufvudhsakligh
4
inthet, aldenstundh jagh inthet med dem allena här företaga kan eller vill
5
förän her Salvius kommer medh tillstädes.

6
[ 8 ] Hvadh han, her Salvius, migh yterligare skrifvit och jagh honom svarat
7
hafver är att see af bijlagorne lit. F, G, H. Jagh förmodar icke annat än at
8
han sigh här varder i dagh eller morgon till dät allerlängsta inställandes,
9
på thet vij här måge vårt värk fullföllja och uthföra såssom dät sigh bör
10
och bäst skickar.

11
[ 9 ] Huru the här anväsende och qvarblefne evangeliske (hvilka lickväll sigh
12
belöpa till 15 vota) ähre medh the öfverlupne Sachssiskes procedurer i
13
Munster tillfridz, thet hafva migh den Brunssvijk-Lunenburgiske

39
Vermutlich Lampadius.
sampt
14
Magdeburgiske

40
Vermutlich sind die Gesandten des Erzstifts Magdeburg gemeint (Konrad von Einsiedel und
41
Dr. J. Krull).
communicerat, som Eder Kongl:e Maij:tt allernådigst af
15
copierne sub lit. I. K. allernådigst med mehra hafven at see. Dee Chur-
16
sachssiske ähre nu som altidh the som förvilla och irra heela värket, och
17
synes aldeles otjänligit och spotligit at löpa efter theras näsa och gallna
18
hufvun.

19
[ 10 ] I går förmiddagen stälte sigh the Pommerske och Strålssundiske till-
20
hoopa hoos migh inn, gifvandes migh till förstå thet dee förnummit hade,
21
såssom at tractaten medh churfursten af Brandenburgh föga fortgångh hafva
22
skulle; dee vore derföre, såssom högt interesserade i then saken, inthet lijtet
23
bekymrade huru alt lickväll emellan Eder Kongl:e Maij:tt och churfursten
24
måtte väll aflöpa och till godh vänskap uthslåå. Dee hade tänckt på alla
25
meddell och uthvägar, men doch änteligh inthet annat expedient hoos sigh
26
kunnat finna än dät som the på papeer hade opsatt och migh ville tillstält
27
hafva, medh begäran jagh dät ville uthi een godh meeningh optaga, efter-
28
som dee dätt icke annars än vällmeent hade opsatt etc. Hvadh dät nu är för
29
itt förslag, sänder jagh härhoos copialiter under lit. L. Jagh laas thet elljest
30
illis praesentibus strax igenom och svarade dem, förslaget kunna hafva
31
någon apparence till skääl, men komma för seent och vara mindre practi-
32
cabelt ähn de postulata på Eders Kongl:e Maij:tts vägnar vij allaredo gjordt
33
hafva. Hvadh nu Eder Kongl:e Maij:tt härom tycker, ställer jagh billigt
34
till dess allernådigste dijudication.

35
[ 11 ] Förän the keijsl:e komo i går hijt skickade ännu Brandenburgici hijt
36
deras secretarium Chemnitium

42
Vermutlich Paul Chemnitz: kfl.-brandenburgischer Kammersekretär, Legationssekretär bei den
43
brandenburgischen Gesandten; vgl. Diarium Löben , DZA Rep. 12 Nr. 139 e–g fol. 1 (APW
44
II C 1 nennt im Register: Chemnitz, Martin, kurbrandenburgischer Diplomat).
och låthe begära jagh ville ju icke slutha
37
medh dem keijsl:e något till theras herres stoore praeiudicium; bode at
38
saken måtte blifva lijtet in integro; i dagh skulle grefven af Wittgenstein

[p. 74] [scan. 130]


1
(som och skedt är) vist sättia sin reesa fort till Hans Churfl:e Durchl:tt.
2
Jagh svarade mig lijtet till saken göra för Salvii återkompst. Därmedh han
3
och vandrade sin vägh. Allenast gaf han mig een copia af een skrifft, som
4
den Pollniske residenten Krakou hafver uthgifvit i Munster, angåendes
5
thenne tractaten medh Churbrandenburg, som är at finna under lit. M.

6
Och detta är så hvadh som sedan min återkompst ifrå Munster är passerat.
7
Om något ännu mehra i dagh ifrå Munster och h:r Salvio inkommer, kan
8
härunder alt blifva berättadt.

9
[ 12 ] Aff alla omständigheeter uthi Munster hafver jagh fuller så mycket
10
kunnat aftaga att Frantzoserne icke äre aldeles pickhogade på freden, i syn-
11
nerheet medh Spagnien, men Holländerne draga them efter sigh, så at dee
12
i många styker emot theras villja måste conformera sigh deras förslagh,
13
dem dee elljest inthet gärna anginge. Holländerne hafva fuller och temlige
14
rationes status att studssa Frantzosernes progresser i Flanderen, eftersom
15
ordspråket lyder bonum esse habere Gallum amicum sed non vicinum. Och
16
kan det falla Holländerne nu fast betänckeligit, efftersom Frankrijke så stoore
17
avantager innehafver och sigh på alla sijdor så firmerar at han vicinis blifver
18
formidabel. Huru dee bägge lähra sin saak menagera vijsar fuller tijden,
19
men apparentligit är at the lickväll i denne vinter varda görandes ändskap
20
på thetta värket. Om som dee dät göra, så lärer fuller denne tractaten och
21
få sitt uthslagh.

22
[ 13 ] Emellan Keijssaren och Frankrijke kan nu snart vara gjordt, och är
23
Frankrijke föga bekymrat de rebus imperii Romani eller restitutione statuum
24
in pristinam conditionem. Dee våhla sigh och lijtet om gravaminibus eller
25
att dee måge blifva sopierade. Dät mästa som häruthi skall obtineras måste
26
fuller genom Eders Kongl:e Maij:tts resolution och beständige omhållande
27
skee. In caussa Palatina äre Galli medh Caesareanis af een meeningh, nemb-
28
l:en at Carolus Ludovicus

42
Karl Ludwig, Kf. von der Pfalz: * 26. 12. 1617, † 28. 8. 1680. Vgl. ADB XV S. 326 ;
43
XVI S. 798.
får octavum locum och dignitatem electoralem
29
och Bavarus primarium inter seculares, såssom och att Bavarus behåller
30
Palatinatum Superiorem och den andra Inferiorem med Bergstraßen ect.,
31
så at där föga är som dee discrepera uthi.

32
[ 14 ] Hvadh vij nu för assistence hafva af dem in puncto nostrae satisfactionis,
33
dät måste vij ställa till tijden. Deras meeningh var elljest att vij skulle sättia
34
Oderam pro termino in omnibus, men the inclinerade lickväll alt uppå
35
Stettin, att dät electori måtte och cederas, discurrerandes om een summa
36
penningar pro aequivalente för Stettin och hvad af Hinderpommeren cede-
37
rades . Emot thenne partagen och gräntzen opponera nu Pomerani och
38
electorales sigh heelt och hållit medh allehanda argumenter af inconvenientier
39
som föllja skulle där så skedde. Men det allrahögste dem ligger i magan är
40
at Stettin på thet slaget skulle rijfvas från Hinderpommeren, hvilket ganska
41
hårdt skulle gå them till sinnes och dee fast hålla för ogörligit och orijmligit.

[p. 75] [scan. 131]


1
Men jag håller före, dät skulle fuller låtha practicera sigh, där Eders Kongl:e
2
Maij:tt så nådigst täcktes, nembl:n at alt cis Oderam blefve medh Wollin
3
till Förpom[m]eren räcknat och Wiedenbruch

41
Wildenbruch, Ort östlich Schwedt/Oder und südlich Greifenhagen; ehemalige Komturei des
42
Johanniterordens.
medh Griffenhagen och
4
Dam igen till Hinderpommeren sampt heela stifftet Camin. Churfursten
5
kunde sättia sin residentz anteen i Nyenstettin eller i Rugenwalde och föra
6
så votum på rikzdagarne för Hinderpommeren, och Eder Kongl:e Maij:tt
7
hafva till residentz Altenstettin

43
i. e. Stettin im Unterschied zur Stadt Neustettin.
och föra votum för Förpommeren. Hvadh
8
staden Stettin hafver på andra sijdan Oderen kunde fuller blifva staden för-
9
behållit . Hvadh och Wollin hafver på Hinderpommerske sijdan kunde och
10
reserveras. Men uthi detta alt står oss inthet at determinera uthan Eders
11
Kongl:e Maij:tts allernådigste befallningh. Men skulle Eder Kongl:e Maij:tt
12
sigh detta allernådigst låtha behaga och churfursten ville inthet gifva thertill
13
sin consens, så blifver fuller bästa rådet at behålla alt ihoop sine consensu.
14
Ty nepligen troor jagh att Eder Kongl:e Maij:tt varden dee Pommerskes
15
förslagh aggreerandes, eftersom dät är allenast ansedt på att få Eder Kongl:e
16
Maij:tt så gemachligh theruthur. När Salvius nu kommer tilbakar varder
17
jagh medh honom alle saker öfverläggiandes och så tillseendes huru alt sigh
18
bäst efter Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste ordre och intention göra
19
låther. Jagh önskar allenast at vij måtte hafva tijdh och at vij icke af Hollän-
20
derne och Frantzoserne blifva öfverijlade.

21
[ 15 ] Rätt som jagh nu skulle slutha brefvet kommer ifrå her Salvio migh
22
breef til handa, som copian uthvijsar lit. N. Jag hafver honom in continenti
23
derpå svarat, som bijlagan lit. O förmäler. Her Salvius är cum aliis af then
24
meeningh att i Munster apud Gallos cum Trautmansdorffio måste värket
25
afhandlas. Därtill seer jagh ingen raison, uthan fast mehra skäligt att han,
26
her Salvius, kommer tilbakar och vij altså här drifva värket igenom. Jagh
27
seer inthet annat drifvas ähn at lickväll – ehuru dät löper – Eder Kongl:e
28
Maij:tt af Frantzoserne itt praeiudicium skee må och at dät för världen må
29
den apparence hafva at Eder Kongl:e Maij:tt af Frankrijke dependerar och
30
måste föllja dess humeur och fortune, där doch Eders Kongl:e Maij:tt:
31
herr fader glorvärdigst i åminnelsse, fordom vår allernådigste herre och
32
konungh, och Eder Kongl:e Maij:tt sjelf till sitt odödelige nampn nu och
33
i tilkommande tijder hoos posteriteten aldrigh hafva sökt efter Frankrijkes
34
vänskap, uthan dee luppit för theras interesse efter Eders Kongl:e Maij:tts
35
vänskap, förbundh och realassistence, den dee och till deeras stoore fördeel
36
nuttit hafva och ännu sigh vetta väll at föra till nytta, heder och respect.
37
Dätta är migh itt starkt motivum at jag i dee Frantzöskes fantasier inthet
38
kan condescendera, eij heller med her Salvio, min collega, in hoc passu
39
eense vara. Peccerar jag här uthinnan, så skeer thet af ijfver till Eders
40
Kongl:e Maij:tts och chronans Sveriges högheets erhållande och conser-

[p. 76] [scan. 132]


1
vation och sedan at jag finner mig vara bunden med ordre af Eder Kongl:e
2
Maij:tt icke annorledes at procedera. Frantzoserne postulera af oss in puncto
3
satisfactionis mehra än vij kunna effterlåtha, nembl:n att vij simpliciter skole
4
anamma Oderam pro termino. Dät är ju oss inthet tillåtit, derföre blifver
5
man billigt vidh ordren som vij hafva. Så käck är jag inthet i mit sinne at
6
jagh mig drista skall at gå emot Eders Kongl:e Maij:tts befallningh, om jag
7
icke evidentissime seer periculum et damnum patriae skola äntstå theraf, at
8
jagh thet inthet gjorde, sed hic non video tale periculum meo parvo iudicio.
9
Altsammans som i Munster kan göras kan och bör här göras, och är inthet
10
af nöden att föllja Frantzosernes fantasier, om vij icke elljest sjelfva villja
11
deliberato animo prostituera Eder Kongl:e Maij:tt och oss, hvilket är
12
oförsvarligen et longe a me alienum. Detta är jagh förorsakat så i hastigheet
13
at mentionera om, efter jag seer att her Salvius efter Frantzosernes anled-
14
ningh nästan sjelf finner bäst att villja ther tractera saken in alieno loco och
15
seperatim. Jagh förmodar han betäncker sigh och kommer igen hijt at göra
16
coniunctim med dem vij hafva at negotiera richtigt.

17
Hvadh ifrå andre öhrter mig är för denne gång af aviser inkommit, dät
18
finner under lit. P.


20
Beilagen in DG, A I 1, Legat . [ 5 ]:


21
A: 868–869 Vollmacht des Kf. Friedrich Wilhelm von Brandenburg für seine Gesandten. Duisburg
22
1646 November 2/12

23
B: 870–871 Vollmacht des Kf. Friedrich Wilhelm von Brandenburgfür seine Gesandten. Duisburg
24
1646 November 1/11; Eingangsvermerk Osnabrück 1646 November 11/21

C: 875 Salvius an Johan Oxenstierna. Münster 1646 November 11/21 [Nr. 32]

25
D: 872–874’ Kaiserliche Antwort auf die schwedischen Satisfaktionsforderungen. Münster 1646
26
November 20. Vgl. Meiern III S. 759–762 sowie Responsio Caesareanorum ad postu-
27
lata in puncto satisfactionis Suecicae, Münster 1646 November 20, Meiern III S. 758f.

28
E: 875’–876 Johan Oxenstierna an Salvius. Osnabrück 1646 November 12/22 [Nr. 34]

29
F: 877 Salvius an Johan Oxenstierna. Münster 1646 November 12/22 [Nr. 33]

G: 878 Salvius an Johan Oxenstierna. Münster 1646 November 13/23 [ Nr. 35 ]

30
879 Sacrae Regiae Maiestatis Sueciae plenipotentiarii e Sacrae Caesareae Maiestatis
31
plenipotentiariorum declaratione quae iis die 15/25 Novembri super Suedica satis-
32
factione insinuata est …

33
H: 880–881 Johan Oxenstierna an Salvius. Osnabrück 1646 November 14/24 [Nr. 37]

34
J: 882–883’ Die Gesandten der evangelischen Stände in Osnabrück an die Gesandten der evan-
gelischen Stände in Münster. Osnabrück 1646 November 10/20; dictat. Osnabrück 1646
35
November 11/21

36
884–885 Die Gesandten der evangelischen Stände an die Gesandten von Sachsen-Altenburg
37
und Sachsen-Weimar. Osnabrück 1646 November 8/18

38
K: 886–886’ Die Gesandten der evangelischen Stände in Osnabrück an die Gesandten der evan-
39
gelischen
Stände in Münster. Osnabrück 1646 November 14/24

889–892’ Die Gesandten der evangelischen Stände in Münster an die Gesandten der evan-
40
gelischen
Stände in Osnabrück. Münster 1646 November 11/21; Eingangsvermerk Osnabrück
41
1646 November 12/22; vgl. Meiern III, S. 412–414.

42
887–887’ Die Gesandten der evangelischen Stände in Münster an die Gesandten der evan-
43
gelischen
Stände in Osnabrück. Münster 1646 November 12/22; Eingangsvermerk Osnabrück
44
1646 November 13/23

45
mit Beilagen:

[p. 77] [scan. 133]


1
888–888’ A Sessio septima, conclusum. 1646 November 12/22; vgl. Meiern III, S. 415

2
894–896 B Verzeichnuß derer discrepantien, so zwischen der herren evangelischen
3
den 14. Augusti 1646 außgestelten endtlichen erklerung und der herren
4
catholischen darauf verfasten bedencken von 17. Septembris zue befin-
5
den und wahrgenommen, auch bey vorgangener conferenz zu Münster
6
den 10. und 11. Novembris eiusdem anni beharret worden. Vgl. Meiern
7
III, S. 419–422

8
893–893’ Ad Lit. B: Differentien, so sich der erbb. stätt halben zwischen den evan-
9
gelischen und catholischen befinden

10
897 Wen der herr Braunschweigische und Mechelburgische gesandte herüberkombt,
11
wohnen der deputation bey:

12
897’ Wann aber Braunschweig und Mechelburgh außen pleibt, ist … deputirt:

13
L: 898–901 Memorial der Gesandten der pommerschen Stände. [Osnabrück 1646 November 15/25
14
Johan Oxenstierna übergeben]

15
M: 902 Memorial des polnischen Residenten v. Krockow. Münster 1646 November 21; vgl.
16
Meiern III, S. 776f.

17
N: 903–904 Salvius an Johan Oxenstierna. Münster 1646 November 15/25 [ Nr. 40 ]

18
905–905’ Ultima legationis Suedicae declaratio circa punctum satisfactionis et caetera
19
quae Caesarei domini legati die 12/22 Novembris eidem in scriptis obtulerunt

20
906 Memorial der schwedischen Gesandten an die Kaiserlichen betr. satisfactio militum et
21
Hassiacorum (als Beilage zu Lit. N, vgl. fol. 903’)

22
O: 907–908’ Johan Oxenstierna an Salvius. Osnabrück 1646 November 16/26 [Nr. 45]

23
P: 909–909’ Die Gesandten von Hessen-Kassel an die schwedischen Gesandten. Münster 1646
24
November 14/24

25
910–910’ Rosenhane an Johan Oxenstierna. Münster 1646 November 15/25 [ Nr. 41 ]

26
911–914 Conventiones circa punctum satisfactionis inter plenipotentarios Caesaris et
27
Christianissimi regis inserandae tractatui pacis universalis in imperio. Münster 1646
28
September 15

29
915 Avise

30
916 G. Fürstenhäuser ( 1517 ) an G. Keller [ Ausfertigung ]. N [ ürnberg ] 1646 November 6/16

31
917 Avise

32
918–918’ Relation der pommerschen Gesandten [Auszug]. Osnabrück 1646 April 3/13

33
919–927 Avise

34
928 Hiltebrandt an B. Wolffrat [Ausfertigung]. Nürnberg 1646 Oktober 30/November 9

35
929–930 Avise

Dokumente