Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
282. Johan Oxenstierna an Königin Christina Osnabrück 1647 Juli 26/August 5
–/ 282 / [ 296 ]
Osnabrück 1647 Juli 26/August 5
Ausfertigung: DG, A I Legat . [ 6 ] fol. 1273–1273’; Eingangsvermerk Stockholm 1647
August 12/22.
Rückkehr aus Münster. Ursachen für die Erfolglosigkeit des Aufenthaltes in dieser Stadt. Schlechte
Kooperation mit den französischen Gesandten. Günstige militärische Lage.
Jagh är i går ifrå Munster hijt kommen något seent, så at jag nu i dagh med
posten icke kan, som migh bör och min underdånige plicht fordrar, Eder
Kongl:e Maij:tt om uthslaget på negotiationen i Munster berätta. I mor-
gon , vill Gudh, ärnar jagh att affärda een min expresse heemåth, så at han
med posten skall kunna fortkomma. Med honom vill jagh thet något uth-
förligen göra. Med få ordh beroor detta värket däruppå at vår nijo veckurs
negotiation i Munster är denne gång uthan sluuth afluppin för orsaker
skuldh som jagh i mine förre underdånige skrifvelsse hafver andragit och
berördt. Man hafver med soldatescans contentement ingenvärt kunnat
komma för feel på beskeed ifrå armeen. Ershein skall nu vara på vägen hijt-
åth ; hvadh han bringar lärer tijden. Dee Frantzöske hafva så mycket dee
förmådt hållet värket oppe med allehanda uthflychter. Och är på dem een
stoor reflexion hafd vorden, ehuruväll dee in effectu inthet cooperera med
oss i vapnen, eij eller praestera sine skyllige penningesubsidier. Desse äre
dee tvenne principaleste obstacula som hafva hindrat sluthet och gjordt
at thet inthet är till ändskap kommit. Hvadh nu är till at företaga måste
man något lijtet afsee.
Sakerne är elljest genom Gudz bijståndh uthi temmelig godh postur, så at
man hafver stoor orsak at tacka den Allrahögste för sin krafftige arm och
medvärkan. Arméen agerar lyckligen och är courageux, som feldtmarskal-
ken herr Wrangell skrifver. Vij hafva händerne här inthet bundne, uthan
alt står in integro, så att Eder Kongl:e Maij:tt kan ännu sättia sine postulata
effter dess allernådigste godtyckio; dett vori sigh då på hvadh thet vill.
Kanskee värket blifver therigenom mehra befordrat än härtill skedt är. Dee
Frantzöske plenipotentiarii måtte och till äfventyrs oss nu bättre deruthin-
nan assistera än tillförande, dy dee sjelfve gå hafvande med nya postulatis.
Doch står i Eders Kongl:e Maij:tt allernådigste dijudication. Gudh beskäre
freden, som synes vara det allratryggaste och jag aff hjertat efftertrachtar.
Som förb:e är varder jag i morgon med mehra Eder Kongl:e Maij:tt
upvartandes.