Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
223. Johan Oxenstierna an Königin Christina Osnabrück 1648 April 17/27
–/ 223 /–
Osnabrück 1648 April 17/27
Ausf.: DG 12 fol. 779–783.
Johan Oxenstiernas, mit Zustimmung der evangelischen Stände unternommener Besuch bei Ser-
vien in Münster. Gewalttaten des spanischen Gesandtschaftspersonals gegen die Portugiesen. Ge-
spräch mit Servien über das Zusammenwirken von Turenne und Wrangel sowie die französi-
schen Subsidienzahlungen an Schweden. Rückreise nach Osnabrück in Erwartung des Besuchs
von Servien. Besichtigung der verwüsteten portugiesischen Gesandtschaftsunterkunft.
Eders Kongliga Maijestät aparte med denne skrifvelsse i underdånigheet att
opvachta, gifver mig min förrättade reesa till Munster och den Frantzöske
ambassadeuren, conte de Servient, orsak till, remitterandes mig för det öfrige,
som hafver förefallit, att berätta, på min herr collegae och min coniuncte un-
derdånige rapport.
I torsdagz, som var den 13. huius, sedan vij från klockan 8 för middagen med
de käijserlige till klockan 3 effter middagen hade tillhopa varit kom den
Frantzöske residenten här, monsieur La Cour, till mig och lijtet effter ordina-
rie deputationen af de evangeliske. Den förre gaf så mycket att förstå, att herr
Servient gierna vore besökter af oss för visse orsaker skull, och på det han
med gott maneer måtte kunna hijtkomma till att befordra värket, hafvandes
han sidst varit här och raden hos oss, att sökia honom effter förre vahnan.
Efftersom nu herr Salvius och var tillstädes, vardt af oss strax gottfunnit, att
jag gjorde itt ryckiande till Munster, att salutera bemälte herr Servient och
altså honom obligera, att komma sedan hijt. Dertill och ofvanbemälte evan-
gelicorum deputati sitt sambtyckie gofvo, så att jag med alles consens resan
företog, och att jagh mig i fredagz om morgon härifrån begaf och till Mönster
om afftonen kom.
Varandes dijt kommin, notificerade jag herr Servient min ankompst och offe-
rerade mig strax att besökia honom, ehuruväl det var något seent, men han
excuserade sig och bad, jag ville till andre morgonen lätet anståå, så ville han
komma till mig, hvarvid det och så blef.
Emedlertijd om afftonen skickade den Portugisiske gesandten del Castro,
som där nu ähr allena, och lät sig hoos mig anmäla, hvilken jagh då strax
stunden gaff att komma, om han ville. Hvaropå han sig och instälte och
jempte recommendationen af sin herres compraehension i tractaten och
printz Edvards
Eduard, Herzog von Braganza, Bruder König Johanns IV. von Portugal, Prinz von Portugal
(1605–1649), wurde von den Spaniern wegen Hochverrats gefangen gehalten und angeklagt;
Hinweise: APW [ II C 2 S. 26 Anm. 1; ] ebd. [ II C 3 S. 334 Anm. 2. ]
alt bortåth hafve påörkiat) migh berättade, i hvad lifzfahra han hade varit för
någre dagar sedan, som sig sålunda hade tilldragit: Om afftonen klockan 9
hade tvenne af den Spagniske ambassadeuren Pignerandas
hanss Portugisens huss förbijgångandes. Och idet de mitt för porten vore
komne och sedt een af Portugisens folck stå i porten, hafver den ena Spaniern
ropat: Vivat Philippus IV rex Hispaniae
rebellis Ioannes dux Braganciae
Vivat Philippus IV rex Castellae, quod vero Ioannes dux Braganciae sit rebel-
lis , mentiris. Deropå vore Spanierne med dragne värjor på Portugisen gångne
och honom i huset injagat och effterfolgt, så att alt folcket i huset var i larm
kombne och äntelig de Spanierne igen utjagat, doch så att een af dem ähr
blesserat vorden, såväl som een af Portugiserne, nembligen secreteraren. Spa-
nierne ähre däropå hemgångne och berättat Peneranda, i synnerhet den bles-
serade , och opmutzat för honom, hvad för tort och injurie Portugiserne ho-
nom gjordt hafver, hvaraf Pegneranda af hastig colere befaller hela sin suite
att gå och storma Portugisens logemente och massacrera alt hvad derinne
vore uthan respect af någon, ja såvida att, om de skulle finna mottstånd,
måtte de tända elden på huset och brenna dem allesammans derinne op. Der-
opå vore alle Spanierne lijten och stoor till 120 eller 130 starke igenkombne
och huset begynt att storma med fenstrens inkastande och elljest stötande på
porten, item skjutande med byssor och pistoler sampt andre allehanda våld-
same angreep, så att Portugiserne innanföre hafva most gåå defensive så gott
dee hafva kunnat, tilldes ändtlig stadzvachten vore derhän kommen, och i
synnerhet commendanten af staden, och dem derifrå drijfvit. Han, del Castro,
hade sig måst genom een bakpoort salvera till herr Servient, hvilken honom
och i protection tagit och effter commendanten skickat och honom denne
Spaniernes insolentie och orimelige act högeligen förhollit med begiäran, att
holla hand deröfver, att någon vijdare olycka härutaf måtte anstå. Deropå
vore bemälte commendant till Pegneranda ridin och honom bedit, att villja
styra sitt folck och icke sådan disordre tillåta. Hvaröffver han, Pegneranda,
var så förbittrat vorden, att han commendanten hafver frågat, om han i Por-
tugisiske devotion vore, eller om han ville vägra honom, som kongen i Spag-
niens gesandter, att förföllja Portugiserne som een lättferdig rebels tjenare.
Hvaropå commendanten med discretion svarat sig intet stå i Portugisiske el-
ler Spagniske devotion, men allenast pro praesenti vara staden Munster för-
obligerat och derhän moste see, att icke någon olegenhet af den ene eller an-
dre parten måtte kunna staden tillfogas, remonstrerandes honom, Pegnerada,
att staden vore een ort, som tractaten nu fördes och hvar och een borde vara
säker uthi. Han ville intet förmoda, att sådan insolentie af hans folck skulle
vara med hans villje begången, uthan fast mehra att han därtill misshag draga,
skulle och sådant förmedelst sin befallning remediera. Deropå Pegneranda
skulle hafva varit helt otålig och honom, commendanten, hassligen öfverfah-
rit med ord och slijkt. Ändtlig vore lichväl dervid blifvit, att han, commen-
danten , hafver den våldsamme act dembt, och altså han Portugisern dåmed
lijfvet sluppe. Det vore lichväl 3 af hans sorgade och 7 af Spanierne i den
sidste rencontren. Och moste han ähnnu alla stunder stå i fahra för Spanierne,
som nu effter Longevilles och d’Avauxes afreesa befinna sig starcka till folck
och vidt honom och Servient öfverlägne. Bad mig altså, jag ville denne hans
osäkerhet considerera och derhän hjelpa, att han säkert der måtte vara, sås-
som han härtill varit hafver. Jagh tesmoignerade mig detta ganska ogierna
höra, mig icke lijtet förundrandes öfver den Spagniskes insolente och våld-
same procedere, sade mig villja med herr Servient häröfver communicera och
för min afreesa honom besökia, då jagh vijdere mig mot honom ville för-
klara .
Elljest var och om afftonen hoos mig een af de Hessen-Casselske gesandter
Wulterius, bud och berättade, att dagen dereffter ankomma skulle le prince
de Talmond, duc de la Tremonilles [!] son, som hafva skall een fröken af
Cassell och nu derhän reeste att holla bröllop .
Om morgonen klockan *** kom herr Servient till mig, då jag honom näst
vanlige complimenter strax berättade, att jag var kommen till att gifva honom
part om tractatens förlopp hoos oss, och in quibus terminis som vercket hoos
os berodde. Hvilket jag och såvijda gjorde, att jag föruthan förbemälte rela-
tion i synnerhet recommenderade mareschal Tourennes gode correspondence
med feldtmarskalken herr Wrangel och subsidiernes tijdige erlägning effter
alliancen och höge nödtorfften. Frågade och huru deres tractat med Spagnien
numehra stode och om något hopp vore till ett gott slut deruthi emedan så
tillsäijandes hela verlden eller till det minste Europa hade opå deres vän- eller
ovänskap stor reflexion.
Herr Servient (som hans humor varit hafver nemlig emot oss altid höflig och
lichväl real i sitt svar) tackade mig för relationen, som det sig borde, och der
hoos contesterade, att han effter ordre af sin konnung all mödo, tjänst och
arbete ville använda till detta besvärlige värcketz afhjelpning, doch moste han
detta der hoos förmäla, att han funne alle sakerne her vid tractaten sådana, att
han sig icke rätt väl deruthi finna kunne. Hölle lichväl före, man skulle
komma uthur värket, där man på alle sijder troligen arbetade. Han för sin
persson hade numehra, effter han allena vore, intet betänckiande att giöra,
hvadsom vij funne gott till fredens befordring, och effter jag vore dijtkommin
och förbemälte saker honom förebracht, så funne han dem af den impor-
tance , at han måste dem något öfverläggia, och ehuruväl han dertill någre
dagar billigt måste hafva, lichväl ville han sig in antecessum hafva förklarat, at
villja innan 4 dagar komma till oss i Ossnabrüg och der in loco med oss öfver
det ena såväl som det andra deliberera och een sådan resolution fatta, som oss
skulle behaga och verket sjelf skulle blifva merckeligen med befordrat. Hvad
Tourennes gode correspondence med feldtmarskalken herr Wrangel och sub-
sidiernes erlägning i rättan tijd belangade, dertill hade han för sin persson
gjordt så mycket och ville ähnnu yttermehra giöra som een redelig man och
af honom fordres kunde; förmente och intet vara af nöden, att han dette
sidste såväl som det förre recommendera skulle, effter det ähndå för sig ginge
och han väl viste, att alt i Franckrijke ginge till verketz befordring, så att han
intet hade derom att påminna.
Effter jag nu fan honom content och resolverat att komma hijt, så resolverade
jag strax med honom, att reesa hijt igen tillbakar med villja, att han innan 4
dagar skulle effterkomma, därpå jag och strax min koos reeste från Munster,
så att jag igåår om middagen här igenkom.
Hvad Portugisen vidkommer, var jag och i hans logement och befan alle fen-
stren för honom sunderslagne och vestigia mali propositi mehr ähn öfverflö-
digt . Jag talte och med herr Servient om saken och fan jagh honom om denne
acten temmelig perplex för defect af folck. Doch mente han at skole kunna
per raison holla Spanier frå violente actioner in loco tractatus.
Detta ähr så korteligen, hvad Eders Kungliga Majestät jag om min nu post-
reesa till Munster för denne gången hafver hafft i underdånighet att berätta.