Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
216. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1648 April 15/25
Stockholm 1648 April 15/25
Kopie: RR (sv) fol. 642–644’; Druck, gekürzt: UA XXIII S. 117.
Bestätigung des Berichts vom 27. März. Abänderung des Auftrags Biörenklous zur Reise an den
kurbrandenburgischen Hof in Kleve, nachdem der Kurfürst in einem Schreiben an die schwedi-
schen Gesandten selber seine Pläne dargelegt hat. Zweckmäßigkeit, den Kurfürsten von sich aus
um ein Bündnis oder einen Vertrag anhalten zu lassen, ein solches Angebot aber nicht abzulehnen.
Weisung, bei dieser Gelegenheit den kurfürstlichen Ministern die Beunruhigung der Königin über
die geheimen Verhandlungen des Kurfürsten mit anderen Höfen und besonders über seine Wer-
bungen mitzuteilen. Abhängigkeit der Weiterreise Biörenklous nach Kleve von dem Verlauf der
brandenburgischen Werbungen.
Vij sij af Edert sidst här ankombne och i Ossnabrügk den 27. passato daterade
bref, medh hvadh besvär I hafve bracht den Hessiske-Casselske saken och
serdeles samme furstlige huus och linies satisfaction till den accommodation,
uthi hvilcken i förmeene, den mehrendehls skole kunna beroo, tänckandes
sedan företaga den tvistige Marpurgiske saken. Men det förnembste, som
denne fahrlige tijden och våre förde consilier berörer, är hoos Eder skrifvelse
een bijlago och copie af Churbrandeburgz bref till sine gesandter i Osna-
brügg , theri han befaller dem, at betaga Eder dhe impressioner, som kunne
hoos oss vara förorsakade af churfurstens desse tijder bortåth förde consilier
emoth oss och chronan och gjorde beskickningar till Keijsaren, Danmarck,
Hollandh, Chursaxen och hertigerne af Brunsvigk och Lüneborg. Och der
hoos att beständigt försäkra Eder om theres herres gode intention emoth oss,
dertillmedh och anhålle hoos Eder om starckare nabolige föreeningh och för-
fahra af Eder, om I then at sluta hafva commission eller churfursten behöfde
för then orsaken oss sjelfva beskicka, så vore han på ett eller annat fall thertill
beredd och medh oss och chronan sigh sättia uthi een uprichtigh vänskap och
correspondentie genom visse compactater. Och i synnerheet contesterar
churfursten i samme sin skrifvelsse högt, att han för sin persohn beständigt
vill blifva, såsom och hafver drifvit det hoos andra, at hvadh härtill är slutet i
fredztractaterne, ingalunda må ryggias, men hafva sin fulla krafft.
Nu skrefve vij Eder till den 29. Martii nästförleden (theraf vij och nu här
hoos lägga een copie, effter Biörneklou hafver thet förre medh sigh och hörer
till hans speciale commission) och underrättade Eder in genere om vår me-
ningh uthi thenne saken, och serdeles at then commissionen vij opdrogo
Biörneklou, at förrätta vidh thet churfurstlige Brandeburgiske hoffvet, för-
nembligen var ansedd, at therigenom kunne penetrera eller ju förfahra om the
consilier, som agiterades af Churbrandeburg till vårt praeiudicium. Men effter
vij af detta churfurstens bref till sine deputerade i Osnabrügg hafve een tem-
meligh godh underrättelsse bekommet, och ther samme commission skulle
vidh thet churfurstlige hoffvet blifva stält i värcket, kunde vij therigenom
föga mehra få vetha, än äfven uthaf det churfursten sjelf i sin skrifvelsse uth-
trycker . Så ändoch vij icke obilligt ställe thesse hans excüser och sincerationer
till sin orth. Lijkväll, effter vij af dette brefvet det hafve nådt och förstådt,
som vij genom commissionen hafve sökt, dertill medh och vill icke tjena och
skicka sigh, at vij trycke churfursten till alliance, men gifver oss större repu-
tation och mehra faciliterar then saken, at sådant drifves och solliciteres af
churfursten, tå vij kunne hafva frijare händer, at theri svara, negotiera och
sluta, ty synes oss icke giöres behof, at then commission vij hafve gifvit Biör-
neklou medh, giörs numehra värckställig, eller at han sigh till bemälte chur-
furstlige hoff begifver; dogh, kan han instructionen bringa Eder tillhanda, at
ther någon occasion nu eller framdeeles sigh anläto, och serdeles vill vara af
nöden, såframpt churfursten begynner värfva, dijt at förreesa, han då kunde
effter Edert gottfinnande något theraf nyttja och resten blifva informerat å
nyo uthi. Efftersom vij och ställe i Eder dijudication, huruvida I anten finne
gott, att holla Biörneklous reesa åth Clewe tilbakar, serdeles, ther churfursten
icke värfvar, eller, hvadh utur instructionen är at taga och vidh thet hoffvet
drifva, ther värfningen anställes. Men ther the Churbrandeburgiske komma
till Eder och föreslå anten een alliance eller och een tractat om Pomerske
grentzernes richtigheet, tå vele vij, at I deres tilbudh dem icke uthslå, men
lägger Eder theröfver i conferentier och tractater medh dhem, nyttjandes och
brukandes den fullmacht Eder tillskickes medh Biörneklou och hafvandes
Edert ögnemärcke på dhe conditioner, som i hans medgifne instruction äre
förmälte, rästen finnandes af Eder sjelfve och adopterandes så desse närvah-
rande som tillkommande tijder, oss och Sveriges chrono till säkerheet och
välståndh. Men det måste I på alle fall, anten churfursten förtastar Eder medh
tractater eller och vill än vijdare och starckare sincerera Eder om sin bestän-
digheet emoth oss eller och, at han insisterar sine förre consilier och be-
skickningar till oss fördächtige hoff och orther, för all tingh taga i noga och
granna acht, som churfursten låter anställa nogre synnerlige värfningar på een
orth eller annan. Förfahre I något sådant hafves för händer, tå varnar och
säijer hans legater och ministrer, at det är een saak, som oss stärcker i förre
opinion om churfurstens förde consilier emoth oss och vårt krigsväsende i
Tysklandh för ingen deel är tilldrägeligh, och derföre icke kunne medh min-
dre vij sådane skadelige värfningar dempa låta. I hvilcket fall och vij icke
befinne vara orådeligit, at I låte Biörneklou göra till det churfurstlige hoffvet
een reesa, at på det sättet hjelpa värfningarne inställa och afvärja. Men elljest
förfahre I uthi anbudne tractater medh churfurstens deputerade, som förr är
sagt. Och theri befinne anten alliancen eller och gräntzetractaterne theruthe
falla Eder betänckelige eller besvärlige, tå kunne I remittere churfurstens be-
tjente hijt till oss, om sådant till at sökia och genom tractera. Biörneklou
varder Eder om thenne commissionens förandring vidare berättandes. Vij
hafve Eder detta till yttermehra effterrättelsse i thenne saken, så och eendels
till svar på Edert bref icke velat förhålla.