Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
153. Johan Oxenstierna an Axel Oxenstierna Osnabrück 1648 Februar 21/März 2
Osnabrück 1648 Februar 21/März 2
Eigh. Ausf.: A. Ox. Slg. B: I; Eingangsvermerk 1648 März 9/19.
Dank für den Brief vom 5. Februar. Vertrauen auf einen zuverlässigen Bericht Biörenklous bei
der Königin. Vorzügliches Verhältnis Oxenstiernas zu Salvius. Dank für die Bemühungen der
Familie anläßlich der Bestattung von Johans Ehefrau. Glücklicher Abschluß der Justizangelegen-
heiten und Beginn der schwierigen Autonomiepunkte. Besorgnis über die Erkrankung Margarethe
Brahes. Gruß an Johans Mutter.
Min högtährade käre her faders skriffvelse aff den 5. Februarii uthur Stock-
holm fick jagh nu för någre stunder sedan med posten. Och seer däraff min
käre her faders återkomst från Upsala till Stockholm och att monsieur
Biorneklow var ankommen. Gudh vari loff, som min käre her fader medh
helsan och kraffterne så erhåller, att han ähnnu resa kan och på thet sättet
både publica och privata förrätta. Det ähr viserligh magnum donum Dei et
signum patriae nostrae. Att min högtährade kära fru moders kraffter affgåå,
non miror. Gudh styrkie alt effter sin viln och behagh. Jagh haffver från
Biörneklou breff idagh bekommit och däraff sedt, hvadh Hennes Majestät
honom om migh frågat haffven och hvadh för rapport han skall gjort haffven.
Jagh täncker väl, att dominum Biörneklou som en redeligh karl icke annars
berättar ähn sanningen och som det han å hoop hängia och nhär det skeer, så
blijffver jagh nest Gudhs hjelp väl beståendes.
Det ähr eljest nu här emellan migh och Salvium alt så beskaffat, att det inthet
kan bettre vara. Jagh må och bekenna, han comporterar sigh nu så emoot
migh, att jagh icke annan orsaak haffver ähn att honorera honom, som det sig
bör. Summa summarum, det ähr ett annat speel, ähn som tillförende varit
haffver.
Jagh haffver stoor orsaak, att betacka min syster fru Karin Oxenstierna för
den stoor omkostnat och systerlige courtoisie, hon medh det tillfelle aff min
salige käre hustrus begraffningh haffver täkts upå sigh att taga och migh be-
visa medh gästningh och andra besvär! Jagh skall visserligen vara henne igen
en godh och trogen broder i all fall. Skall och sådant effter min vilkor inthet
förgäta emoot dee hennes, efftersom jagh därom sjelff emoot henne medh
mehra haffver migh förklarat. Gudh vare min käre her faders och alles deras
trogne lön, som min salige käre hustru väl haffver hulpit till sitt hvilorum.
Han ville och i sinom tijdh hvar och en afflop [?] hjelpa därtill, som det bör
väl och uthan sken.
De publicis hafver jagh detta alenast obiter att röra, att äfven idagh ähre vij
vidh dee keijserlige cum maximo applausu statuum tam evangelicorum quam
catholicorum enser vordne om justitiepuncten eller cammarväsande i Rö-
merske Rijke, hvilket ifrån 1555 inthet haffver kunnat vinna någon rätt aff-
hjelpningh . Dät ähre häröffver nu så månge gratulationes, ja dee dricka idagh
ärvul på det braken öffver denne puncten. Imårgon skåle vij ihoop om auto-
nomien . Dät ähr en svår nött att upbijta. Doch måste man fuller haffva up
nötten. Jagh kan inthet mehr tilsinne för denne gångh att skrijffa, emedan
posten vill sin koos och man honom inthet längre kan uppehålla.
Alenast att jagh de privato et particulari meo dette annecterar, det jagh medh
något bekymmer haffver förstått aff idagh inkombne breff fru Margretens
opassligheet. Hon haffver migh väl sjelff tillskrijffvet detta. Min käre her fa-
der haffver behagat, migh att tillskicka, men ded ähr migh lijkväl så paslige
till tröst, doch Gudh disponere alt som han vill. Ego sum ad utrunque para-
tus . Gudh göre migh secundum voluntatem suam.
[PS]: Optimae matri quaeso devotissimam salutationem et filialia servitia meo
nomine offeras, pater.