Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
57. Königin Christina an Carl Gustaf Wrangel Stockholm 1647 November 6/16
–/ 57 /–
Stockholm 1647 November 6/16
Kopie: RR (sv) fol. 3033’–3034’.
Rückzug der Armee Wrangels vor dem Feind. Geldanweisungen über Salvius. Briefe nach Frank-
reich wegen der Subsidien. Erstaunen über den beabsichtigten Abmarsch Königsmarcks nach Ost-
friesland .
Vij hafva på sidste post fått Edert bref, sub dato hufvudhquarteret vidh
Neumburg den 9. Octobris, her feltmarskalck, theruthinnan I iblandh alt
annat förmele om armeens trångmåhl på penninger och hvadh Eder dessein
var till gå medh armeen, ther fienden fölger Eder efter . Såsom vij nu för een
månadh sedan befalte her Salvio, att secundera Eder kommande thit nederåth
medh een anseligh [!] summa penninger; altså förnimme vij och nu på sidst
ankombne post, att han Eder till dee 50000, som han initio Septembris än
400000 Riksdaler hafver försträckt; varder och intedh underlåtandes, Eder
medh mehra att bijspringa vidh någon lijten rast.
Vij hafve och nu idagh skrifvit till konungen, drottningen regentinnen och
cardinalen i Franckrijke och medh flijt remonstrerat dem i närvarande krigs-
väsendes trångmåhl och nödtorft, begährandes, att subsidierne icke allenast
anticiperas, uthan och dubleras måtte; therföre hafve och alloredo våre com-
missarier varit tillhopa medh then Frantzösiske, som saken till hofvet hafver
recommenderat. Hvadh nu theropå fölljer, gifver tijden. Eder dessein och
marche kunne vij intedh ogilla, påminne Eder allenast, hvadh vij på dee
tvenne nästförgående påster tillskrifvit hafva, att icke låta uthur acht. Vij
måste elljest icke uthan stoor förundran förnimma, thedh general Königs-
marck skrifver till praesidenten Erskin af den 16. passato, att dee Hessiske
hade låtit frija honom, thedh de ville gåå åth Ostfrisslandh och i så måtto
quittera Lamboyers belägring. Hvadh nu härom ähr, efter then Hessiske resi-
denten oss ett bettre vill försäkra, måste vij förvänta, och ther så voro skett,
beklaga, att publicum och hufvudhvärkedh sålunda sätties tillbakar.