Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
42. Axel Oxenstierna an Johan Oxenstierna Stockholm 1647 Oktober 24/November 3
–/ 42 /–
Stockholm 1647 Oktober 24/November 3
Eigh. Ausf.: J. Ox. Slg. B: II, E 979, fol. 416–416’; Eingangsvermerk Osnabrück November
9/19; Druck: Gjörwell II S. 423–424.
Auswirkungen des Waffenstillstandsbruches durch Bayern. Schreiben der Königin an Frankreich
mit der Bitte um gemeinsames Handeln gegenüber Kurbayern. Die der Bestattung der verstorbe-
nen Gemahlin Johan Oxenstiernas entgegenstehenden Hindernisse und dessen geplante neue Ehe-
schließung . Empörung von Johans Schwiegermutter darüber.
Ded Beijerfurstens upseijelsebreff på armistitiummed sijr jag at förorsaka
hoos Eder däruthe, hoos stenderne och flere någre förandring i consilierne,
och hoos dem som enom eller androm ähre affectionerade heller disaffectio-
nerade haffve uppvecht åthskillige hopp och vanhopp. Hoos oss hafver ded
och sine verkningar, och sosom hvar ähr humorerat, altså tager han ded up.
För min person hafver jag föga annad förmodat och alt ded som bettre hafver
syntes, såframpt ded sig fullfölgdhe, deputerat in lucro. Tijden, som i begyn-
nelsen gemenligen rörer up stora vågar, skall fuller åther settia detta verkedt.
At permovera Frankrijke till conjuncte ruptur medh Beijern, hafver Hennes
Kuningla Majestät, vår drotning, schreffvedt breff till kongen, regerande
drotningen och cardinalen Mazarini (desse breff skole affgåå medh nestföl-
jandhe post, då Du copier deraff bekomma skall). Huru nu alt afflöper, haffve
vij at affventa. Hoos oss ähr eljest alting, des Gudh loff, stilla.
Om Dine privatis skulle jag fuller något schrijffva, men efter Din salige hus-
trus lijk alt ähnnu ståår obegraffvedt, och tvijfflar jag om begraffningen kan
skee förr ähn efter nyåhred för Din svärmoders mykla betenkiande skuldh,
dy lather sig icke myckedt schrijffva härom. Du hafver fuller om Dit gifter-
mål bedet mig, at disponera henne dertill, och sedhan jag sijr ded så vara aff
Dig slutet, veet Gudh huru gärna jag och Din moder gjordhe vårt därtill; men
hon ähr så underlig, at ded henne den ene dagen behager, ded lather hon illa
uthur den andra. Föruthan ded ähr hon så punctuel och gör sig allehandha
tankar aff ringa orsaker, at jag, sålänge Din salige hustrus lijk ståår öfver jord,
icke kan tale därom. Hon offenderar sig öfver Dig och gråter, nähr hon fåår
sij Ditt breff medh röt lack förseglat
hustrus lijk) ståår öfver jord, alt förgätet. Jag lather härmedh denne gong be-
stå och råder Dig allenast, sålänge med patientie fördröija, at begraffningen
blijfver öfverstonden, då alt väl skall få sin richtigheet.