Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
19. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 Oktober 9/19
Stockholm 1647 Oktober 9/19
Kopie: RR (sv) fol. 2865–2867’.
Hochmut der Feinde nach ihren militärischen Erfolgen und dem Bruch des Waffenstillstands
durch Kurbayern. Bayerisches Manifest. Undurchsichtige französische Haltung gegenüber Bay-
ern . Schwedisches Entgegenkommen gegenüber den Ständen, um deren Unterstützung zu finden.
Empfehlung eines guten Verhaltens gegenüber den bayerischen Gesandten. Betreiben der Satisfak-
tion der Soldateska. Lob für General Königsmarck.
Vij hafve fådt Edert breef, daterat Osnabrugk den 20. nästförleden månadh
Septembris, och deraf sedt, att dee evangeliske ständernes deputerade söke
reassumptionen af fridztractaterne, men dee catholiske förmeena sigh hafva
vunnit speel. Och hvadh generalen Köningsmarck genom sin hoffmästare
hafver Eder communicerat till hans, generalens, excüse, att han icke hafver
kunnat gå op till hufvudharmeen på feltmarskalckens Wrangels kallellse, va-
randes sinnadt, en reprotestation att öfverskrifva till feltmarskalcken
skulle gerna sij, att fridztractaterne måtte på vederpartens sijdo blifva företa-
gen igen och alle saker brachte till ett richtigdt sluuth. Men, såsom fienden
aldrigh hafver varit något rätt alfvar till friden eller medh oprichtige tractater
omgådt, så sij vij och honom nu blifver tämmeligh högmodigh, så af the pro-
gresser han hafver i åhr hafft i Niderlanden som nu genom Churbeyerns
accession till sitt partie och affall ifrån stilleståndet, att ingen synnerligh
lijcknellse ähr synes på fiendens sijdo till fridh, medh mindre och Gudh
täcktes finna thertill något annat uthslagh. Hertigen af Beyeren hafver uthur
München den 4./14. Septembris nästförleden skrifvit oss ett breef till och
theri renuncierat och opsagdt armistitiumet
theri han indrager en hoop quisquilier och ofunderade praetexter, thermedh
sitt affall att beskönja
handa . Men sjelve manifestet troo vij att han och Eder tillskickat hafver. Hvar
och icke, så går thet her hoos. Till feltmarskalcken her Wrangel hafver Beyer-
fursten och skrifvit, stilleståndet opsacht och samma manifest öfverskickat,
som vij af feltmarskalckens eget breef uthur Satz den 18. passato förnimme.
Nu kunde fuller vara en saak, att thenne concurrentie af vederpartens acces-
sion försatte och gutho fridztractaterne i ett annat postür, serdeles att man
retracterade, hvadh tillförenne i then Churpfaltziske saken för Beyern är ne-
gotierat och betingat, och att vij anmodade them evangeliske stenderne om
nährmare och starckare conjunction och adsistence medh oss i kriget, så och
låta förmärckia vår displicentz till det förtroende och correspondentie, som
Franckerijke hafver till Beyern, medh sliekt mehra. Men effter det föge skulle
lända oss till respect, ther vij stoort ressenteradhe then Beyerska rupturen och
revoceradhe, hvadh för honom voro i fridztractaterne för betingat, vore och
fåfängdt och missliget, något adsistence hoos them evangeliske att erhålla; eij
heller rådeliget och nyttigdt, att röra något förtreteligit om något sådant för-
troende emot Franckrijke, serdeles ther vij ähn icke vist kunna honom för
någon medh Beyern förende collusion beskylla. Altderföre synes oss råd-
sampt och godt vara, att I blifve der i Osnabrugk qvarre och insistere på der
ähnnu oerörtrade, men på bahnen och till dictaturen under ständerna före-
brachde puncter, serdeles ständernes gravamina, drifvandes dem medh alfvar
och såvidt stenderna sjelfa inthet finna giörligit och blifvandes Eder alztinges
lijka och icke moverandes Eder af Beyerns affall eller förörkiandes Eder, som
hade thet så stoort till betyda. Men elljest improberandes hans ruptur, bevij-
sandes honom hafva gjordt väl och ingen skähl till stilleståndz opkunnellsen
hafft, men honom i alt vara skeedt ett nöija. Vij vele på nästa post svara ho-
nom på hans breeff och sedan vara betänckte opå ett gegenmanifest. I vele
och i lijka måtto theropå vara betänckte, efftersom han Eder theri mäst tou-
cherar , berörer och vrångvijssligen, och uthan skähl och sanningh beskyller,
och I therom bäste vittenskapen hafver. Ty effter Beyern hafver slutet armi-
stitiumet att durera till friden, men icke vist, huru han sitt affahl skulle bättra
kunna colorera och bessmyckia ähn medh Eder vrångvijse dilation, som hade
I stärckt och öckt våre postilata [!] och förhindradt friden, så vill och vara af
nödhen, att I sådant tillbörligen vedergiöra och förlägga, justificerandes våre
saker och actioner, serdeles them i fredztractaterna förde, att verlden må
känna och vetha vår oskyldigheet och oprichtigkheet i omgångne saker. Men
elljest som vij heröfver till berörda, blifve I uthi fridztractaterne en vägh som
annan constanter och perseveranter beståendes och tagandes alle momenta
och ocasiones till tractat och sluth i godh och noga acht.
Men så myckit det punctum om soldatesquens contentement vidkommer, eff-
ter I ähre in loco, känna alles humeur och kunna bäst dijudicera, om det är
våra saker tilldrägeligare, att allenast tala och röra om den puncten, eller och
pressa deropå hårdt och starckt; derföra ställa vij det Eder i skiön. Kan det
drifvas uthan stoor offension hoos ständerne och andre och uthan andre våre
sakers skada, så varde I thet inthet underlåtandes. Men gifver den sakens vä-
rellse någon stoor offense, tå måste I gåå dheruthinnan cautius, declinerandes
invidien och besparandes starka sollicitaturen herom till bettre tijdh, och icke
varandes therom, serdeles vidh thetta släppe tillståndh.
Vij vele och medh näste post skrifva till Frantzösische hofvet om then Bey-
erska rupturen och hvadh theraf kan dependera, som angår oss båthom och
kan tjena en communication uthi. Ther the Frantzösische plenipotentieradhe
gifve Eder occasion till discurs theröfver, så kunna I remonstrera dem, att vår
feltmarskalck blått på Franckerijkes inrådande slät förleden vinter armisti-
tium medh Beyern, och vij thertill inthet hade bevilljat, uthan i regard på
Franckerijke, giörandes vår bundzförvante theri till villjes; der hoos och en-
gälla , att thetta Beyersche snedet måtte blifva revangeradt och Franckerijke
förklara sigh Bayers fiendhe.
Elljest sade vij ogerna, som skulle något missförståndth vela opväxa emillan
feltmarskalcken och generalen Köningsmarck. I vele på Eder sijda söka till
förtaga all sådan jalousie, att Königsmarck såsom en väl meriteradt och omi-
stande man uhr vår krigstjenst theraf eller desslijkt annat icke måtte blifva
disgusteradt eller förorsakadt till gå i andres tjenst, carreserer han om gene-
ralen och på alle giörlige sätt och håller honom i humeur.