31

–/ 77 / [ 99 ]

Johan Oxenstierna an Axel Oxenstierna

33

[Osnabrück 1646 Dezember 7/17]

41

Vgl. Schreiben Johan Oxenstiernas an Axel Oxenstierna vom 18./28. Januar 1647 ( [ Nr. 122 ] );

42

vgl. Lundgren S. 265, 267 Anm. 4, 272 Anm. 17, 279 Anm. 44, 287 Anm. 29.

34

Eigenhändige Ausfertigung: A. Ox. Slg. B: I, E 679; Eingangsvermerk Stockholm 1646

35

Dezember 24/1647 Januar 3.

36

Kritik an der jüngsten königlichen Order. Differenzen mit Salvius, dessen Vorwürfe gegen Axel

37

Oxenstierna. Privata.

[p. 132] [scan. 188]

1

Verweis auf Nr. 76.

2

Jagh veet icke väl hvadh jagh skall saija om uthslaget. Ded löper så bundt

3

hvart om annat att jagh för min person önskade på thet sättet vara däruthur.

4

Jagh tvykar mycket om den resolutionen att beholla Pomeren sine consensu

5

electoris oss lärer mycket båtha. Jagh seer allareda här nogh huru Franzo-

6

zerna dee gåå medh guaranden om dee tillförende haffve skräffvat med.

7

De keijserliges tillsaijelser och parole sampt ständernes i thet fallet ähr så

8

mycket som vädret att byggia upå.

9

Min k. her fader ville sigh försäkra att den propositionen att beholla hela

10

Pomeren sine consensu electoris blijffver oss en causa rupturae tractatus och

11

att vij därmedh inthet komma uth som fhuller hade varit att förmoda, ty

12

om churförsten ingåår den första conditionen (quod nunquam credo), så

13

vore fuller gott, men den andre bringar oss ett helt ostadigt väsend. Ja,

14

jagh ähr bekymbrat att vij fåå rätt ett slempt uthslagh på altihoop som det

15

nu gåår, om icke Gudh synnerligen affvärjer ded oss tyckes imminera. För

16

min person och som en senator regni

40

Johan Oxenstierna war 1640 Reichsrat geworden (vgl. [ Anm. 2 S. 1 ] ).

rådde jagh aldrigh till att taga hela

17

Pomeren sine consensu electoris, uthan jagh ville eller (jagh säger för migh)

18

contentera migh medh spe successionis och simultanea investitura på hela

19

Pomeren effter dee Pomerskes förslagh och taga aequivalens pro Pomerania

20

anten i Silesien eller stijffter här i Westphalen och så en summa pengar att

21

contentera soldatescen medh. Men effter jagh seer att min her fader uthi

22

sitt breff aff den 14 novemb. [ 14./24. November ]

41

[ Nr. 39 ] .

haffver starcke rationes

23

emoot Brandenburg och att man inthet mycket haffver till att see upå denne,

24

så låter jagh billigt fara att skrijffva mycket härom, på thet jagh icke till

25

äffventyrs aff oförståndh måtte komma i något missförståndh. Jagh veet

26

inthet om min k. her fader alt rätt blijffver forebract och om ordren som

27

till oss nu komma altidh hinnas att öffverläsas aff min k. her fader förähn

28

dee underskrijffvas aff drotningen, och sedan hafver jagh här en socium som

29

inthet annat gör ähn contrecarrerar och förvirrar altihoop, tydandes alt och

30

vrijdandes effter sitt galna huffvudh. Häromdagen kom han fram medh ett

31

stycke, nemligen att han hade förnummet aff viss hånd – NB Rhensköld –

32

uthur Sverige att Liljeströmen

42

Lillieström, Johan: vgl. [ Anm. 1 S. 62 ] .

haffver angijffvit honom, Salvium, hoos

33

min her fader och att min her fader tesmoignerade däröffver en stoor bitter-

34

heet emoot honom och, som hans formalia lydde, hade min her fader för-

35

färligh sticken på honom. Han viste ded väl aff långe tijder och kunde

36

lijkväl icke vetha hvadh han haffver gjort min her fader moot etc. Jagh

37

svarade honom därpå modestissime som Biörneklou kan vetne. Jagh veet

38

icke hvadh det skall vara han bårgas, men så ähr fuller summan på vijsan

39

att han ville gerna komma in senatu

43

Salvius wurde 1648 Reichsrat; vgl. hierzu [ Anm. 3 S. 1 ] ; [ Nr. 308 ] ; Lundgren S. 289ff.,

44

bes. 293.

och menar min her fader ähr honom

[p. 133] [scan. 189]

1

hinderligt. Sedan så drager han ingen sky att säija ehvar det kommer till

2

pass att m. k. her fader ähr den som råder till trainera verket och vill ingen

3

fredh haffva, så att jagh fåår fuller min deel aff honom däruthi medh. Och

4

ähr han sannerligh en karl att vara i commission medh helt odrägeligh.

5

Och kan jag det medh sanigh betyga att han inthet haffver donum silentii

6

in secretionibus, uthan nhär han seer privatum kunna gåå, så ähr publicum

7

löst. 〈At〉 utinam ab illo s[ocio] essem separatus.

8

Där löpa och sådana particularia i cantzliet hema före dem han drijffver, så

9

att jagh icke kan alt skrijffvat. Gyldenklou gör fuller sitt till, men ähr mycket

10

om röda pengen, därmedh denne honom något förer omkringh

31

Sekretär Tungel war ein Vertrauter Salvius’; zu Gyldenlkou hatte Salvius auch ein gutes Ver-

32

hältnis , doch bestanden ebenfalls gute Beziehungen zwischen Gyldenklou und Johan Oxenstierna.

33

Tungel, Nils Nilsson: * 28. 2. 1592 Nyköping, † 13. 4. 1665 Stockholm; 1624 Referendar in

34

der königlichen Kanzlei, 1630 Sekretär; Tungel genoß die Gunst der Königin Christina und des

35

Pfalzgrafen Karl Gustav; vgl. SMK VIII S. 62.

. Gudh

11

hjelpe oss väl uthur verket. Men jagh b〈a〉xas nu något före, efftersom jagh

12

inthet blijffver aff min collega så assisterat som jagh förmodade. Och jagh

13

seer att hans fantasier dee approberas kanskee uthan fundament som dock

14

heel〈t〉contrarie kunne finnes. Jagh måste alt stella till tijden.

15

Privata.