Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
214. Die Königin an Joh. Oxenstierna und Salvius Stockholm 1644 September 9/19 Pr.: [Osnabrück 1644 Oktober 6/16]
214
Konz. von Gyldenklou: Kgl. Koncepter ; Duplikat: Salvius Slg. vol. 9 ;
Kopie: RR 1231–1237’
Geheime Reise des Salvius nach Münster. Verhalten gegenüber den Reichsständen.
Brief an kaiserliche Gesandte. Streit zwischen Ostfriesland u. Hessen-Kassel.
Engeres Bündnis mit Portugal. Teilnahme Rákóczys. Anliegen der braunschweig-
lüneburgischen Gesandten. Vollmachten. Französische Subsidien. Rechtfertigung der
schwedischen militärischen Aktionen gegenüber Frankreich.
Auf Nr. 187, 189, 190, 192, 194, 196 u. 205 [ folgt knappe Zusammenfassung ].
Vij hade fuller förr velat svara Eder häropå. Men efftersom vår store flotta är
vidh den tijdhen Edre förste bref ankommo arriverad hijt i Skären och
therigenom förorsakdt i siön någon osäkerheet af Danske frijbytare, hafver
man nu, vidh thet een godh deel af samme vår flotta uthgår och sigh medh
then Hollendske under ammiralen Marten Thijssen flotta conjungerer,
velat afskicka dette vårt breff till Edher. Och hafver oss varit behageligitt
förspörie Eder store flijt, åhuga och dexteritet att negotiere uthi Eder
commission, så at vij thervidh intet synnerligit hafve till påminne eller
förbättra. I göre väl, att I vinlägge Eder till justificera vår saak, förde con-
silier och process vidh fridztractaten och söke till remonstrera, thet skulden
af fridztractatens longsamheet och krigedts continuerlige förande sticker
i all sanningh hooss vederparten, ähr och Eder instruction och sedermehra
till Edher gångne ordrer eenligitt, att I hafve så omständeligen communi-
cerat medh them Frantzösiske commissarierne om fridztractatens be-
gynnelsse , fullmachternes examine, conditionernes adjusterande, Danske
krigedts justification och thet Tyskes alfvarlige och starcke fortsättiande, om
erfyllningen på thet Rakociske förbundet och om subsidiernes erlägningh.
Och effter alt punctevijs i Edre skrifvelsser thet ene på thet andre beröres,
är theröfver dette vårt korthe svar:
1. Thet är lijka mycket och så godt, att een af Edher hafver varit till con-
ference medh them Frantzösiske ambassadeurerne uthi Munster och det
helst al incognito, som I bådhe skulle hafva hållet een offentligh congress i
Harkotten, som i förstonne emellan Edher och dem beslutit var, och tå
sedt Edre perssoner i ögenskeenligh fahra af the ströfvandhe partijer under
erschiebispens af Brehmens och Danskt nampn. Ty efftersom the keijserlige
tage thet Danske väsendet till praetext och thet föreskydde sin obegär-
ligheet till fridhen, så skole the och icke heller låthe at therunder och i
andres nampn söke att tillskynda Edher een skadha eller affront, så litet som
konungen i Danmark och hans sohn, erchiebispen af Brehmen, ehuru the
skönt lofva Edher och Edert folck bref och andre saker, säkerheeten skole
the lijkväl in effectu, oblique och under andre skeen söke och göre deres
bästa till infestera Edher, hvarföre I och så mycken större orsak hafve att
taga Edher till vahra och icke lätteligen hazardere Edre personer uthan
een real försäkring.
2. Endogh ständerne i Romerske rijkedt icke ställe sigh således emot oss,
att vij synnerligh orsaak hafve så stort, som nu skeer och härtill är skedt,
att bekymbra oss om dhem, lijkväl effterdy vij äfvensom andre Tysklandz
angräntzande konungar och republiker ingen säkerheet i och genom
tractaten kunne af Keijssaren hafva till förvänta, medh mindre ständerne
nogorledes sättes i förre stat och frijheet igen och fördenskuldh nolentes
volentes moste dragas hertill. Dessföruthan och hvar så skulle hända, att
thet skulle slå feelt och then intenterade scopus medh ständernes restitution
icke stodo till erhålle, att vij tå må införr Gudh och hoos heela världen vara
endskyllade; hvarföre och såsom the furstlige Brunswig- och Luneburgiske
gesandterne rådha Edher att fara forth medh Eder skrifvelse till ständerne i
Frankofurth församblade, så kunne I och uthi Edre breff medh godh
skähl, modestie och discretion förvijta them, at the så lijtet taga sigh then
saken ahn. Men förnembligst hafve I till göre dhem relation och remon-
strance öfver förloppet af heele thenne fridzhandelen och uthstryke den
blasmen, som vederparten heele denne tijdhen bortåth hafver sökt oss
pålägge, som vore vij in culpa, at Romerske rijket holles i krigedt. Ställe
sigh nu samme ständer ovillige att komma och concurrera i tractaten,
låther Edher theraf intet movere, men, ther elliest kommer till pass och
I lijknelsse hooss vederparten sij till tractats, oachtadt ständerne icke
vele theri concurrera och comparere, tå fahre I icke desto mindre fohrt
medh fridztractaten och dervidh drifve effter Edher instruction ständernes
saak så dirigerandes Edre consilier, att, ther pacificationen går för sigh
medh negotiation och sluth af ständernes interesses erhollelse, vij tå må
behålla thet lof och efftertaal, at vij hafve varit authores till deres restitution.
Blifver och ingen pacification utaf, att då ständerne och andre må hafva oss
endskylladhe och giörligen kunne sij, hoos hvem skuldhen och orsaken
sticker till dette longlige krigedt. Dett brefvet I om tractatens store drögz-
måhl hafve skrifvit till the keijserlige commissarierne, är väll värdt att
komma i daghzliuset och sprijdes uth iblandh folckedt. Och hvad I elliest
mehra kunne göra till justificera vår rättmätige saak och förde skälige pro-
cedere medh, tvifle vij inthet, I göre deruthinnan Edert bäste.
3. Att I hafve interponerat Edher och medh bref så till grefven af Ost-
friesslandh sielf som till General Staterne och princen af Uranien beflijtat
Edher till inställa den Ostfrisiske armaturen ansedd till landgrefvinnans
af Hessens störste förfång jämväl och then gemehne saksens skadha, är
af Edher väl betänckt. Och hvar I kunne uthi sådanne fall conjungera
Edre consilia et operas medh the Frantzösiske, att högbe:te landtgrefvinne
och hennes militie må kunna blifva conserverad i samme grefveskap,
theri vele I göre Edher vijdare flijt, jämväl och tesmoignere emot henne
sielff allestädes vår favor, adsistentz och vänskap.
4. Belangande Edre frågor om Portugal och princen af Siebenburgen
Rakoczy; och (1.) den saken, som then Portuguesiske ambassadeuren
Roderigo Botelho Edher hafver föredraget och recommenderadt, att begge
chronorne måtte stå för een man i kriget och fridztractaterne och Sverige
förr icke niderlägge vapnen emot Keijsaren, än Portugall kommer till
fridh medh Castilien, then är af stor importantz, consequentie och betän-
kiande . Om och Franckrijke på thet slaget och så ängt hafver sluttit alliancen
medh Portugall och dette nådt dhe conditiones aff Franckerijke, therom
hafve vij ännu ingen vettenskap och underrättelse. Derföre kunne I een
sådan alliance |:declinera deels defectu mandati, deels af ignorantia eorum,
som Portugal:| kan medh |:Franckerijke hafva sluttedt:|, medh con-
testation emot Botelho, att emedan:| desse rijkerne Sverige och Portugal
äre så vidt från eenandre belägne:|, att theres |:coniunction och alliance
inthet:| kan väll och bequembligen stärckias:|eller sustineras:|nisi mediante
|:tertio, såssom Franckrijke besynnerligen thär närmast är besitten. Edher
therföre rådas honom att först anhålla eller slutha |:therom hoos Franck-
rijke eller, hvar något sådant vore sluttidt,:| tå att communicera thet medh
Eder att göra theröfver een omständigh relation till oss medh förtröstan,
att vij vele oss theropå ex occasione väl förklara och, så vijda någonsin
möijeligitt ähr, accomodere oss theres förslagh. I medler tijdh och altijdh
försäkre I bem:te gesandte om den godhe adfection, broder- och vänskap vij
bäre till hans konung, och i synnerheet tesmoignere I sådant uthi tractaten
effter förre instruction och ordre och, så vida Eder står till göra, uthan
|:ruptur af hufvudhtractaten och påladelsse af een oundvijkelig calumnie,
som sökte vij förmedelss nye inkast och främmande vänners interesses be-
fordring göra friden i Romerske rijket så besvärlig:|, att den icke vore till
nåå och erhålle.
(2.) Hvadh princens Rakoczys saak och interesse vidh fridztractaten i
Ossnabrugg eller Munster vidhkommer, så äre vij alt ähnnu longt ifrån den
Tyske tractaten, men mycket längre och vijdare till att ähnnu kunne medh
hopp och efftertryck at tala om eller för Rakoczy. Derföre, så länge the
keijserlige icke vijsa sine procuratoria och fullmachter till vår förehafvande
fridztractat, är fåfängt och behöfve I icke heller |:förklara Eder emot Ra-
koczy till ett vist:| deruthinnan, så at I |:vedertaga hans saak ther att drif-
vas :|, på thet I icke må |:gifva högbem:e prince ansam till framdeles för-
vijta oss, som hade vij något lofvat, thet vij sedan icke:| kunde |:praestera,
men:| excuserer Eder häller ännu någon tijdh och förklarer emot honom,
hvaropå saken häftar, att I icke kunne komma till tractats:| medh veder-
parten , myckit mindre ännu drifva hans saak:|; när alt är |:richtigt om full-
machterne och man på alle sijdor kan skrijda till tractaten:|, kan vara |:tijdh
nogh cathegorice:| honom |:att svara och hälst:| på thet slaghet, |:som the
Frantzösiske commissarierne emot princen sigh:| förklara och I detsamma
hafva giordt i Nr. 202, nembligen att, ther han ville |:sända sine legater till
Ossnabrugg, velle och I cooperera medh:| dem thill hans |:intentions er-
hållandhe och een:| allmän fridh.
5. At furstlige husedt Brunswigk och Lüneburgh tilbiuder (1) sin adsistentz
och cooperation vidh tractaterne, thet sij vij gärne; och vele I them thertill
vidare poussera och förmå tracterandes dem på thet humaneste I kunne.
Men excuserer Edher lijkväl (2) i then saken om restitutionen af platzerne i
theres landh belägne och medh våre guarnisoner besatte och vijser difficul-
teten eller impossibiliteten af deres restitution medh godhe skähl tagne besyn-
nerligen af desse tijdhers fahra, ther fienden, Keijsaren, vandrar medh sin
krigsmacht från een ohrt till annan och oss omöijeligitt ähr låte trängia oss
i the angustier, att vij sedhan icke skole kunne emot honom bestå; bedher
dhem att förmå och urgere de andre sine medhständer i rijket therhänn ar-
beta och trachta, att saken emellan oss och Keijsaren må komma till een för-
lijkning och rätte orsaken till dette krigedt blifva ophäfven och securitas reg-
ni nostri et confoederatorum nostrorum, som består till itt merkeligitt in
libertate ordinum imperii, derigenom varda stabilieradt. Vij hafve och meh-
rendeels på thet slaget svarat högbe:te hertigar i ett särdeles breff af den
16./26. Julii nysförleden
Beilage der [ Nr. 197 ] .
6. Grefven af Oldenburgh hålle I uthi godh humor och genom något vij-
drigit comportement icke forcere honom till blifva vår fiendhe; gifver ho-
nom all godh förtröstningh, att, ther han vill så i thet Danske som i thet
Tyske kriget sittia stilla och neutral, icke värfvar eller värfva låter i sitt landh
eij heller subministrerer konungen i Danmarck eller hans sohn, erchiebis-
pen af Brehmen, någre penningar eller folck, tå må han ingalunda tvifla, att
han så hereffter som hertill skall obrotzligen få niuta neutraliteten, som han
och in effectu then åthniuter. |:Ville han och under handen adsistera oss med
något penningesubsidio, hade vij så mycket högre orsak medh vår:| itere-
rade |:confirmation den förunte salvaguardia at stadfästa:|.
7. Att the Frantzöske commissarierne beskylles af the keijserlige och
Spaniske, thet the icke vele forth medh föreeningen öfver een viss fullmacht
på alle sijdor, som vij sij dem Spaniske commissarierne hafva sigh theröfver
besvärat uthi then medh residenten Rosenhahne holdne conferentie, så äre
the Frantzösiske theruthinnan icke till straffa, så länge the keijserlige com-
missarierne i Ossnabrügg föreskydda och praetexera then Danske saken
och consequenter vele hvarken vijsa sin fullmacht, eij heller sigh förklara
öfver någon annan viss form, som af Keijsaren och Spanien separatim drif-
ves uthi Munster. Men kunde |:I icke allenast ther i Ossnabrug emellan
Eder och the keijss:e gesandterne:| blifva |:eensee, så at I kunne skrijda
til tractaten närmare, uthan och under handen nyttia desse deras trätor i
Munster, så är thet een saak, som vij ställa till Edher dijudication:|.
Belangande subsidierne, så kommer oss något sälsampt och fremmandt före,
at Franckerijke söker till annullera alliancen ex causa Danica och bruker
thet Danske kriget till praetext at icke kunna fullgiöra then conditionen i
alliancen om subsidiernes ovägerlige erlägning. Thet skulle och fuller kom-
ma oss nogot fremmadt före, ther vij icke förde oss till sinnes, hvadh oss
eller å våre vägnar her rijkzcantzleren theroppe i Tysklandh vederfohrs eff-
ter slaget vidh Nordlingen. Men vår beständigheet i alliancen och kriget
var så starck, att konungen i Franckerijke sedhan genom sine afskickade am-
bassadeurer S:t Chaumond och d’Avaux hafver ifrigt drifvit på förbundets
renovation. Vij sij och Eder, her Salvi, uthi holdne mundtelige conference
medh them Frantzösiske ambassadeurerne uthförligen och grundeligen haf-
ve them thenne praetext förlagt, men att dhe sine förslagh sedermehre vände
uthi een förmeent convention och vele binda oss till bruka och ahnvända
subsidierne aldeles effter deres behagh, der vij dogh icke hafve i alliancen
obligerat oss till vedertaga någre penningesubsidier ad rationes accepti et
expensi eller att göra beskedh och rächenskap för theres uthlägning. Eij kan
heller dette eller något annat förbundh försäkra oss så vidt, att oss eo durante
andre fiender icke skole kunne opväxa, men myckit mehra är thet i sielfve
alliancen icke allenast befahrat, uthan och såsom per expressum berördt
vordet, voro och itt heelt besvärligitt, oskähligt och till att hålla omöijeligitt
förbundh, thet vij begrepne i arbete medh fremmande och vidt aflägne
krigh och saker skulle alt låte så vidt gå öfver oss, att vij fördenskuldh
skulle sättie vår egen heemstat uthi yterste hazard. Thet voro fuller een
saak, att vij tillijka och medh så stor force nu som förr förde krigedt oppe
i Keijsarens erfländer, icke mindre än skähligt voro, att Franckerijke i
lijka motto vi foederis transporterade krigedt in i Behmen, Mähren och
Österrijke. Men såsom thet på Franckerijkes sijdo aldrigh hertill ähr skedt,
kan och eij heller tilläfventyrs vara Franckerijke tilldrägeligitt, men sö-
ker förnembligen medh nagon macht bekrijga the länder, som beröre
Franckerijkes grentzer och consequenter försäkra dess hemstat, så kan oss
ingen medh skähl förtänckia, att bredhevidh thet vij genom Königzmarck
agere och travaillere fienden oppe i Tysklandh och hafve våre starke guarni-
soner i Mehren och Schlesien, sij och på vår egen säkerheet här i rijkedt
och icke låte oss oförseendes förderfvas, alliancen och heele den gemehne
saken sedhan till en total ruin, efftersom icke mindre oss angår thet Danske
krigedt, ähn det Spaniske angår Frankerijke. Och thet Frankerijke är en-
gageradt medh Spagnien, går oss fuller ahn, men icke så mycket som oss
Keijsaren angår. Vij måste hålla till godho, at Frankerijke vänder sine
störste kraffter emot Spagnien. Hvi skulle och Frankerijke icke tillstädie,
at vij vände våre störste kraffter på Danmarck och bringe then fienden till
skähl, som proportionaliter är oss så mycket hinderligh i Tysklandh, som
Spagnien är Frankerijke hinderligh dersammastädes. Och ändogh vij medh
vår största armee hafve på någon tijdh vändt oss emot Danmarck, så hafver
lijkväl feldmarschalken draget fiendens störste macht under Gallas på sigh
thijt neder och honom ther hollet, så att Keijsaren ingen adsistentz i dette
åhret hafver kunnat göre Beijern theroppe, men Frankerijke fådt tillfälle och
lufft at gå thär offensive. Och kan vara nästan lijka, att krigedt föres emot
Keijsaren här nidre i Holstein, som thet fördes oppe i Tysklandh, när hans
macht märkeligen blifver distraheradt. Voro och fuller till önska, att desse
Frantzösiske subsidier kunde sigh så vidt sträckia, att dette Tyske krigedt
kunde thermedh före. Men såsom the thertill allenast äre een hielp och
förslå inthet stort till itt så vidlöfftigt värck, så kan oss ingen medh skähl
föreskrifva, huru dhe varde employeradhe, sedhan the äre lefvereradhe och
alliancen i det öfrige och serdeles principaleste skeer itt nöije.
Alt derföre må I försäkra the Frantzösiska commissarierne, thet vij på vår
sidho vele obrotzligen blifva vidh förbundet, men solliciterer derjämpte,
att foedus må icke mindre på deres sijdo blifva executeradt. Vill Franckrijke
dett adimplera till dess conditioner, som i bundet stå begrepne, och conse-
quenter subsidierne erläggia, tå hafve I them therföre att tacka; hvar och
icke, men att Franckerijke vill förandra conditionerne och deriblandh i
synnerheet subtraherar oss subsidierne, tå låter Edher theraff intet movera,
men säijer, Eder moste lämpna thet i sitt värde, icke kunne göra där mehre
åth, eij heller hafve någon annan befallning ähn blifva vidh foedere och
sollicitera dess effect, men Eder derhoos nepligen kunne troo, thet Franke-
rijke täncker, att denne skall vara vår tack för vår trogne adsistentie i kri-
gedt , att Danmarck akall få impune ruinera oss, men elliest i thet öfrige at
vele göre rapport theröfver hijt till oss. I gå häri |:discretement, ther the
Frantzöske icke alt för imperiose Eder tractera hållandes:| derhoos så
före, att I medh |:tiggiande allrig böra eller kunna erholle af dem något,
men medh den processen meera lära incitera dem till göra oss thesse och
andre torter:| …
Per Brahe … Jacobus de la Gardie … Carl Gyldenhiellm … Axel Oxen-
stierna … Knutt Posse