Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
77. Salvius [an die Königin] Osnabrück 1643 Dezember 13/23

2

Salvius [an die Königin]


3
Osnabrück 1643 Dezember 13/23

4
Eigh. Konz.: Salvius Slg. vol 1; Kopie

37
Die Kopie trägt den Vermerk: Relation uhr Ossnabrugge af den 13./23. Decemb., das
38
Konzept: Relation om Griesheimb.
als Beilage der Nr. 78

5
Besuch Griesheims u. Langermans.

6
Den 11./21. Decemb. kom Griessheimb från Münster till migh, sade sigh
7
hafva creditiff från kungen i Polen (thet han migh vijste) till the Danske
8
legaterne, men ville icke besökia them, förrän han hade talt medh migh. Con-
9
testerede högt sigh vele oppenbara oss alla the keijseriskes och Danskes
10
sampt Polens förhafvande vidh denne fridzhandelen, ther man ville hielpan
11
100 d[aler] om monan till speser och at han fingo igen, hvadh Königsmarck
12
hade honom vidh hans captivitet ifråntaget. Ville ock härifran reesa till
13
Dönhoff i Hadersleben och efter han vore förr känder medh kongen i
14
Danmarck, ville han dricka et russ medh honom och således beflijta sigh at
15
erfara hans intentioner, så ock Dönhoffs och oss in secreto oppenbara.
16
Af grefven von Nassow och D. Volckmar hade han förståt, at the keijserische
17
heelt desperera om Sveriges och Frankrijkes separation. Cardinaln Mazarini
18
vorde fuller medh Danmarck och Polen simulerandes, så lenge han uthörde
19
all theres intention, men förr sijn christeliga troo afsäijandes, än han läte
20
Frankrijke, Holland och Sverige separeras. Caesareani och Hispani troo
21
inthet, at Frankrijke hafver alfvare till friden, medh mindre hon får beholla
22
alla occupata, thet the både i evigheet icke tillåtandes vorde. Medh Sverige
23
vela the ändeligen hafva fridh, efter the see sigh ther ingen revange kunne
24
hafva, ja fast the än sielfva Sverige kunde inkrächta, så vore thet doch
25
icke at beholla, eij heller nogot ther at hämpta. Een satisfaction vele the
26
fuller gifva Sverige i penninger, thet hade kungen i Polen sielff billigat. Ja
27
Kaijsaren skulle fuller gifva Pommern pro feudo, ther Sverige ville allena
28
sluta friden medh honom och Polen medh Danmarck vore icke så hårt
29
theremot. Men efter han seer them inthet medh vapn vele hielpa sigh moot
30
Sverige, så är han bekymbrad, huru han skal ahngripa saken. Ville Sverige
31
vara tilfridz at behollat förmedelst ett longt stillestandet, thet skulle Kaij-
32
saren fuller först biuda, hvar ock icke doch iure hypothecae eller reten-
33
tionis . Ther ock thet icke ahnginge, så at giffat såsom feudum doch icke
34
perpetuum, uthan på en long tijdh af åhr, fast thet än skulle vara på 100 åhr
35
tilgörande, på thet at ther vore hopp, at thet fölle till rijket igen. Feuda
36
gifver man icke chronor, efter the äre immortales och feuda således

[p. 105] [scan. 137]


1
aldrig komma till at förfalla til lähnhern igen, at gifvat Kon. M:ts person,
2
ja Hennes Kon. M:ts manlige lijfsarfvingar skulle ock kunne gå. Elliest
3
såge the än inga andra medel. På Churbrandenburg hade the icke så stort
4
afseende, efter han vore icke mächtig att hindrat.

5
Den Pfaltziske saken varder hvarken Churbayern eller Cöln låtandes
6
tracteres vidh denne tractaten, serdeles efter denne victorian. Bäyern lärer
7
förr slå sigh till Frankrijke igen och Frankrijke gerna admitteran oahnsedt
8
dett sidste niederlagh. Han, Griessheimb, ville äntligen komma på den
9
meeningen, i hvilken han sade monga catholische ständer vara, at thetta
10
krijget lärer äntiligen theropå ahnkomma, at Sveriges chrona, Kaijsaren
11
och mästa rijksens ständer lära träda tilhopa moot Bäyern och Frankrijke.
12
Hvadh han häröffver och elliest hade nyligen skrifvit till sin herre, kungen
13
i Polen (i hvilkens eedh han lijkväl icke vore), theraf gaf han migh inne-
14
lagde copia sub lit. A.

15
Theröffver kom Langerman till migh, hvilkom Griessheimb icke ville
16
låta see sigh, uthan gick baak genom mitt hus en annan vägh sin koos.
17
Både Langerman och Griessheimb äre i den meeningen, at Galli icke
18
varda kommandes förr än om helge tree kongens tidh till Münster. Doch
19
skulle som i går 26 vagnar af theres bagage ther vara ankomne. Langerman
20
hade ock the tijender, at Galli vele först hafve salvo sconductus för Portu-
21
guesische och Catalanische gesandterne, hvilket hans collegae fruchtade
22
vele blifva ett svårt och longsampt värck. Auersberg hade tijender, at
23
Piccolomini hade fått inn Monson i Cataloignen, hvilket tillijka medh den
24
Bayersche victorien vorde både Spagnien och Kaijsaren så mycket moot-
25
sträfvigare görandes. Elliest hade Langerman inthet at säija, än thet han
26
intercederade och badh, thet han och hans broder i Hamburg motte nu
27
af the fallande subsidier bekomma den resterande halfparten, nemligen
28
1400 Rd., som Kon. M:t i sommars allernådigst bevilliade them på den
29
Spandowsche schulden. Och hvadh andra privat discurser pläga falla vidh
30
sådana ährevisiter.

31
Samma dagh lefrerades ock ett breef inn frå hertig Christian Ludwich af
32
Brunswich och Luneburg daterat Hanover den 27. Novemb./7. Dez.
33
till ambassadeuren her Oxenstiern och migh, at han hade fått våre afsände
34
salvos conductus, ville sände sina gesandter, så snart han förnumme the
35
öfrige ahnkomma och begynna värket och det hielpa till fridzbefordran.
36
Copia sub. lit. B.

37
Den 12./22. Decemb. hade Griessheimb besökt the Danske legater till
38
måltidz, kom therefter till migh, slogh uth händerna, sade sigh mycket
39
annorlunda finna sakerne hoos them, än kungen i Polen sigh hafver låtet
40
inbilla af Baudissin. Rijkscantzleren hade på hans värf mächtog kaltsinnigt
41
svarat, them optaga kungen i Polens breef medh ährevyrdning, men icke
42
veta nogra consilier moot Sverige. Danmarck vara heelt resolveradt at
43
icke annorlunda betee sigh moot Sverige vidh denne tractaten än som een

[p. 106] [scan. 138]


1
neutral ven och unverveissligh. At Sverige finge een satisfaction vore billigt,
2
hvar icke äfven i landh, doch i penningar och, ther the än Pommern så
3
lenge iure retentionis behölle, vore thet icke så irraysonabel. In summa
4
jagh veet icke rätt, hvadh jagh skal göra af denne Griessheimb. Kommer han
5
at uthöra migh, så slår han feelt, jagh discurrerede honom fuller huden full
6
igen. Men hvadh Sverige i den puncten intenderar, theri gick han så vijss
7
hädan som hijt. Men ordinum imperii tam pontificiorum quam protestan-
8
tium libertet ströök jagh honom så uth, at han må den bära, hvart han vill.
9
Hade man penninger at mista, torde lijkväl icke skada, at man spenderede
10
nogot på honom. Man gifver doch så mycket annorstädes förgäfvens uth.
11
Han hafver en godh hoffqualitet theruthi, at han är impudent och hafver
12
cervel nogh; visiterar alla och hörer nogot här och ther. Kan ock beqvem-
13
ligen görat under the Polniske creditifven varande såsom neutral hoos alla
14
partierne…


15
Beilagen:


16
A: 140 Griessheim an König Wladyslaw IV. von Polen [undatierter Auszug]

17
B: [ Fehlt ].

Dokumente