Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
207. Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin Osnabrück 1644 August 14/24 Pr.: Stockholm 1644 Oktober 4/11

2

Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin


3
Osnabrück 1644 August 14/24
4
Pr.: Stockholm 1644 Oktober 4/11

5
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A I; Ausf.: DG. A I 1 , legat. [ 1 ], 540–
6
541’; Duplikat

39
Pr.: Stockholm 1644 September 26/Oktober 6.
: ebd. , 542–543’

7
Mitteilung der kaiserlichen Gesandten durch Heystermann über französische Ge-
8
sandte u. Vollmachten. Kaiser u. Dänemark. Kriegslage.

9
Hinweis auf beigefügtes Duplikat der Nr. 205. Den 12./22. August sände the
10
[kaijsserlige] decanum Heystermann till oss och låta säija, at efter them syn-
11
tes , at thenne stadz syndicus Dr. Böyert inthet hafver kunnat bära fram vårt
12
ärende till them och kan hända inthet fattat theras, the keijss:es, meening
13
igen och thet som the hafva honom sagt hoos oss rätt förebracht, hade the
14
keijss:e för gott funnit at sända Heysterman till oss at förnimma, huru han
15
må hafva refererat oss thenne saken. Han, Heisterman, förmälte och ther-
16
hoos , at the keijss:e hade viss efterrättelsse, det höga hufvuden (thermed
17
hölt han före, the meente Keijssaren och kongen i Dannemark) vore till
18
värka at träffa itt temperament med fridzhandlingen och thet som nu härtill
19
hafver hindrat värket, theröfver the med första hoppades få efterrättelsse
20
och förmodelig ordre at komma närmare till saken begärandes, att vij ville
21
disponera och förmå Frantzoserne till at gilla förslaget om it project af een
22
ny fullmacht, som parterne sinemellan hvar till sine principaler ville sända.
23
Vij svarade honom, at äfven för then skuldh, att internuntii ofta inthet rätt
24
infatta ärenden och them som thet sig bör, förebringa och referera igen,
25
hafva vij achtat bäst at låta the keijss:e vetta vår meening förmedelss skrif-
26
velsse och thensamma genom syndicum them inhändiga veelat. Men the
27
hafva thet inthet veelat ansee, fast mindre emottaga, hvilket syndicus oss
28
klart nog hafver tilbakar berättat, och vij inthet annat theraf kunna sluta och
29
moot andre säija, än at the äre sig altidh lijka och nu såväll som förr fuller
30
med orden tesmoignera een begärelsse till friden, men hafva alt härtill in-
31
thet giordt thertill. Att the nu innan kort förmeena sig kunna träda närmare
32
till saken, thet ville vij vänta. Medh Frantzoserne tyckte vij vara een öfver-
33
flödh att stimulera them till något bevilliande af thet ofvanbem:te projectet,
34
efter the, så mycket oss vetterligit är, hetz först hafva adproberat thetta
35
mediatorernes förslag och tesmoignera, at the ännu blifva thervidh, men at
36
the icke komma thertill och kunna på sin sijda tillstädia, at thet förslaget blif-
37
ver effectuerat, vore skulden hoos the keijss:e, som här äre, som inthet villia
38
här vijsa fram sin plenipotentz. Bägge tractaterne böra icke allenast i kraft af

[p. 312] [scan. 344]


1
cronornes alliance, uthan praeliminarconventionen hållas för een och föras
2
pari passu; hvilket på thet sättet, som the keijss:e vella, inthet blifver ob-
3
serverat , uthan fast meera theraf förorsakat dilation och meera tidzspillo, i
4
thet at the vella göra richtigheet med fullmachterne i Munster, oachtandes
5
om våre och the keijss:es, som här äre, må vara så fatte, som thet bör. Ty i
6
fall, at the i Munster vore eensee och finge så justerade fullmachter, kunde
7
the inthet äntå skrijda till värket, förän the Ossnabrugiske vore öfversedde
8
och gode fundne, hvilket tilläfventyrs kan fordra tijdh, efter vij hvarken
9
hafva sedt theras eller the vår. Uthi eenthera eller kan hända både tår finnas
10
något, som vederparten inthet är tillfridz medh. Att nu Galli thet i tijdh
11
påminna, är meera it teckn af theras alfvar till friden, än at the therföre skole
12
med skäll kunna beskyllas eller behöfde någon vijdare påminnelsse. Han
13
lade dertill, dett Frantzoserne lickväll i begynnelssen hafva uthan någon
14
regard på thenne tractaten uthväxlat fullmachterne och nu torde villia till
15
handelen. Vij svarade, att the då så mycket mindre hade orsak at låta genom
16
oss örkia på Frantzoserne och dess trögheet. Thet tycktes lijkt vara, at the in-
17
thet så mycket hafva om at få egentligen vetta, hvadh rapport syndicus haf-
18
ver giordt, som at sondera något annat eller och at göra sigh närmare väg
19
till tractaten.

20
Langerman är den *** huius rester härifrå och secretarius Klein i hans ställe
21
hijt kommen. Om the keijss:e inthet kunna nå hoos Dannemark thet som the
22
sökia och therföre nu skrijda så smånigom till tractaten, thet lärer oss tij-
23
den . Thet kan och hända, at the keijss:e märkiandes, at thenne campagnien,
24
som the tvifvelssuthan hafva haft sin regard opå, inthet vill på alle ohrter
25
lyckas, in antecessum begynna incaminera värket, på thet at the på alle fall
26
hafva dören öppen.

27
Något gör thet lickväll till saken, at Rakoczy hafver öfverhanden i Ungern,
28
duc d’Enguin moot the Beyerske och duc d’Orleans sampt princen af
29
Uranien i Flandern. Om thet är sandt och continuerar, hvadh Straßburg-
30
och Stutgartiske aviserne sampt generalmajors Erlachs breef till öffverste
31
Möeser, som går härhoos in originali

42
Fehlt als Beilage.
, förmäla om the Beyerskes retraicte,
32
synes thet kunna facilitera fridztractaten. Gudh altzmächtig förläne, att
33
feldtmarskalken, h:r Torstensson, måtte och vinna Gallas it raam af. Efter
34
inkommen advis så nalkas the när inpå hvarandre. Feldtmarskalken hafver
35
till sin stoore advantage intagit Stappelholm och thermed försäkrat sig
36
ryggen och it fett landh efter sigh. Ther the keijss:ge theremot måste stå i
37
the uthödde och thessföruthan magre ohrterne. Generalmajor Königs-
38
mark är med sitt underhafvande corpo gången opåt Meissen at asse[c]urera
39
the ohrter, som af churfursten något hårdt tillsätties. Om så behöfves, kan
40
han vända sigh och gå Gallas baak på ryggen. Thet högste, som vij beklaga,
41
är, at ammiralen, h:r Claes Flemming, vijdh thenne tijden är blefven dödh.

[p. 313] [scan. 345]


1
Föruthan det at han hafver varit een omistande man ther hemma i Eders
2
Kongl:e Maij:tts och cronans tienst, så gifva alla dee som opartijsk döma
3
om sidst håldne battaglie till siös, honom it stoort beröm, at han i then oc-
4
casionen hafver sig som een resolverat och förståndig cavallier comporterat,
5
kongen och hans flotta så tillsatt, at, ther the icke i tijdh hade dragit sig un-
6
dan och the våre aff infallne mörker, dimba och storm inthet blifvit förhin-
7
drade , the Danske tå efter menniskligit anseende löpit risico af något meera
8
än då skiedde. Gudh gifve såväll Eder Kongl:e Maij:tt och them som
9
Eders Kongl:e Maij:tts flotta än vijdare blifver anförtrodh, som E.Kongl:e
10
Maij:tts armeer till landz all lycko och seger emot thes fiender …

Documents