Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
94. Johan Oxenstierna an Königin Christina Osnabrück 1647 Dezember 14/24
Osnabrück 1647 Dezember 14/24
Ausf.: DG 10 fol. 1116–1122; Eingangsvermerk Stockholm 1647 Dezember 30/1648 Januar 9.
Verschobene Absendung Wulfraths nach Stockholm wegen Ausbleibens der kaiserlichen Deklara-
tion . Forderungen zur Satisfaktion der schwedischen Armee. Gründe für den Abmarsch Wrangels
aus den Erblanden an die Weser. Klagen des Feldmarschalls und seiner Offiziere über Geldman-
gel , aber gute Stimmung im Heer. Hinweis des Kaisers und der Reichsstände, Schweden möge
seine Satisfaktionen für die Armee aus den der Krone zufallenden Ländern selber bezahlen. Kai-
serliche Erklärung, daß die Einigung mit den katholischen Ständen viel Zeit erfordere. Friedens-
bekundungen des Kaisers und der Stände, aber Ablehnung weiterer Verhandlungen über die Sa-
tisfaktionen . Notwendigkeit militärischen Drucks auf die Kaiserlichen, um die Verhandlungen
voranzubringen. Hinhaltende Taktik der Bayern. Mißverständnisse zwischen den schwedischen
und französischen Gesandten. Zweideutiges Verhalten Frankreichs gegenüber Bayern. Notwen-
digkeit eines Feldzugs im kommenden Jahr. Unwahrscheinlichkeit einer französisch-spanischen
Einigung, hauptsächlich wegen Neapels. Großer Diensteifer Biörenklous. Anstellung des Gesandt-
schaftssekretärs Gustaf Hansson. Privatauftrag an Wulfrath.
Eder Kongliga Maijestät månde jag med föregångne post i underdånigheet
andraga, at jag een dagh eller två therefter een expressum, nembligen referen-
darium Wulfrath, till Eder Kongliga Maijestät ville affärda. Sådant hade jagh
nu gärna vellat i värket ställa. Men alldenstundh dee keijserlige moot förmo-
dan med theras totale declaration på differentierne hafva intill igår återhållit,
så är jag therigenom förorsakat vorden, at dröija med bemälte Wulfrats expe-
dition , förmodandes såsom och i underdånigheet bedjandes Eders Kongliga
Majestäts, sådant drögzmål icke annars än nådeligen ville förmärkia.
Att jag nu till sjelfva saken kommer, kan Eder Kongliga Maijestät jag hör-
sambligen icke oförmält låtha, att mig till denne Wulffrats afskickning höga
nödtorften drifver, så in publico som privato. Hvarom jag något uthförligen
hoos Eder Kongliga Maijestät måste inkomma, på thet Eder Kongliga Maije-
stät däröfver måge kunna itijdh fatta resolution och ställa sådan ordre, som
Eder Kongliga Maijestät allernådigst kan finna sakerne och tarfven fordra.
Eder Kongliga Maijestät varder sigh allernådigst påminnandes, at uthi dess
skrifvelse af then 30. Octobris är herr Salvio och mig iblandh annat om sol-
datescans contentement Eders Kongliga Maijestäts yterste villja därhän för-
klarat , nembligen at låtha äntelig och effter tilbörligh handlingh then komma
på fem millioners Rikzdahler, och at vij det hade vidh lägenheet at optäckia
herr Erschein, hvilken då, om vij så gott funne, till feldtmarskalken reesa
kunde, deröfver med honom at conferera eller och blifva här hoos oss qvar.
Men doch at på quantumet icke högre strängias skulle, än som vij thet funne
gott och rådeligit.
Alldenstundh nu sakerne hoos feldtmarskalken herr Wrangel sig genom Beij-
erfurstens ruptur af stilleståndet och reunion med Keijssaren så skickat hafva,
at han hafver måst uthur Erfflanden hijt nederåth Weseren sigh begifva, till at
hafva landtgrefvinnans af Hessen-Cassell assistentz på all[a] fall sigh så myk-
ket närmare vidh handen, och elljest at han armeen och sine temmelig af-
komne trouppar, i synnerheet cavalleriet, något måtte kunna komma at re-
fraichera och remontera, så hafver jagh, som i min nästförgångne skrifvelsse
är berättat vordet, taget occasionen i acht, at komma med feldtmarskalken
sjelf så öfver förbemälte som andre ärenden till tals och mig derföre till Min-
den förfogat, hafvandes med migh praesidenten herr Erschein. Jag hafver
vedh min öfverkompst till Minden ther funnit hoos herr feldtmarskalken
åthskillige höge officerare, såssom i synnerheet deras Churfurstlige [!] Nåder,
landtgreff Fritz
Friedrich, Landgraf von Hessen-Eschwege (1617–1655), schwedischer Obrist; biographische
Hinweise: APW [ II C 3 S. 104 Anm. 4. ]
Friedrich (VI.), Markgraf von Baden-Durlach; vgl. [ Anm. 1 zu Nr. 13. ]
nanten Duglas, generalmajor Gollstein, item öffversten greeff Carll och öf-
ferstleutenanten greff Ludwig Leijonhufvudh. För min persson hafver jag
icke annat kunnat pröfva än alt gott förståndh emellan herr feldtmarskalken
och officerarne, efftersom dee hvar och een i synnerheet, som jagh hafver
med talt, tesmoignerade gott contentement af hans conduite och gode maneer
till at föra värket. Allenast var klagan om medlen, att thet gick något trögt
och knapt till, och att dee i långan tijdh inthet hade bekommit någon hjelp,
till at remontera sigh medh, hvilket herr feldtmarskalken sigh til thet högsta
öfver besvärade. För thet öfrige vore så officerarnes som the gemeenes gemu-
ther disponerade till Eders Kongliga Maijestäts tjenst och devotion, på hvad
sätt man ville dem hafva. Såssom jagh nu detta ganska gärna sågh och för-
nam , så hafver jag inthet underlåtet, så gott jagh hafver kunnat, at animera
och styrkia så feldtmarskalken som the officerare då vore förhanden till sådan
godh harmonie med hvarandre och devotion till Eders Kongliga Maijestäts
tjenst. Ähr och i sådan försäkring af dem därifrå reester, visserligen förmo-
dandes , at thet så lärer blifva. Efftersom jagh och, lempnandes herr Erschein
ther qvar, honom hafver om bedit, att använda all möijelig flijt, det gott för-
troende emellan feldtmarskalken och officerarne måtte blifva erhållit. Och
kan därom ingen tvifvell vara, effter herr feldtmarskalken, så mycket jag haf-
ver kunnat dijudicera, sigh så comporterar emot officerarne och soldatescan,
att med foogh han inthet kan beskyllas. Dät svåreste, som honom trycker, är
meddellössheeten och trångmåhlet på penningerne, till at hjelpa hvar och een
effter tarfven och som the begära. Hvadh han nu sedan hafver skrifvit mig till
om denne saken, thet uthvijsar hans breef här hoos fogat under littera A.
Generalmajoren Linde är och igår hijt kommen och solliciterar hoos herr
Salvium om den assistenze feldtmarskalken i brefvet om rörer. Hvadh svar
och beskeed han kan bekomma, det kan jag nu icke om förmäla. Jagh tviflar
lickväll inthet på att herr Salvius varder görandes, hvad möijeligit är och han
uthan sin skada kan tillväga bringa.
Om soldatescans contentement hafver effter Eders Kongliga Maijestäts i of-
vanberörde skrifvelsse nådigste befallningh jag med herr feldtmarskalken i
herr Erscheins närvarelsse nogsampt confererat och saken öfverlagt. Men kan
inthet i underdånigheet Eder Kongliga Maijestät oförmält låtha, at så feldt-
marskalken som herr Erschein ganska store difficulteter mig gjordt hafva öf-
ver summan af fem millioner Rikzdahler, betygandes med åtskillige skäll och
motiver, at med sådan summa soldatescan inthet vore at ställa tillfridz. Man
måtte öfverläggia och considerera totum corpus militiae, som bestodo lick-
väll , alt ihoop räcknat så guarnisoner som hvad i campagnen är, effective i
fyratijo och theröfver tusendh man. Och hvad af een sådan summa skulle
kunna till recompense förslå ibland generaler, öffverstar och gemene, som
dessföruthan nu vore icke af dee villigste eller bäst tillfridz. Med itt ordh till
säija, dee meente, at med denne summa inthet var at uthkomma. Han, feldt-
marskalken , ville och Eder Kongliga Maijestät therom uthförligen tillskrifva
och impossibiliteten repraesentera. Jagh hafver fuller däremot nogsampt ho-
nom , feldtmarskalken, för ögonen stält omöijeligheeten, förbemälte 5 millio-
ner at erhålla här vidh tractaten, efftersom the keijserlige plenipotentiarii med
ständerne till den punchten icke een gångh nästan ville förstå eller af honom
höra, föregifvandes irraisonabelt vara, att Eder Kongliga Maijestät och den
Svänske soldatescan skall blifva contenterat af ständerne i Romerske Rijket,
ther Eder Kongliga Maijestät och Sveriges chrono får sin ägen satisfaction af
Römerske Rijkets anseenlige landh och lähn, och altså Eder Kongliga Maije-
stät och chronan väll kunna och måga sin ägen soldatesca tillfridz ställa och
recompensera. Och är dät fuller så i sanningh att både, dee keijserlige och
ständerne, inthet öfver bemälte puncto satisfactionis militiae consultera ville,
förän alt thet andra är richtigt och dee på freden sigh försäkrade see, såssom
Eder Kongliga Majestät jagh nu i underdånigheet medh mehra varder berät-
tandes .
Jagh månde vidh ofvanbemälte föregångne post Eder Kongliga Maijestät och
i underdånigheet öfverskicka een skrifft, som af the keijserlige skulle vore
uthkommen och ville hållas för theras declaration öfver differentierne oss
emellan. Men effter den af dee keijserlige icke var oss directe exhiberat, så
kunde vij eij heller hålla then för authentik. Nu hafver thet sedan sigh så
tilldraget, att dee keijserlige dagen effter nästafgångne post, som var den 7.
huius, äre till oss kompne och oss tillkänna gifvit, huru dee med dee catho-
liske ständerne inthet kunde så i een hast komma till rätta om totali declara-
tione på alla punchterne. Det måste hafva sin gode tijdh och vore inthet så
hastigt at göra, som både dee gärna önskade och vij urgerade. På det lickväl
vij måtte spörja theras fridbegirigheet och at hoos them inthet stodo feelet på
värkets pousserande, ville the oss in antecessum bringa declarationen på
puncta eller articulos 1., 2., 3., 4. et 5., som bijlagan littera B uthvijsar, medh
begäran, att vij ville deröfver med them träda i handell och conferencie. Dee
andre och öfrige skulle och effterföllja uthan någon drögzmåhl.
Vij svarade theropå, oss blott och allenast therhän trachta, huru vij denne nu
sålänge varande fridzhandell med thet förderligaste måtte kunna hjelpa till
een godh ändskap, och derför gärna see, at dee på sin sijda sigh och så låtha
värket såvijda vara befallet, at then länge förväntade declarationen må uth-
komma , oss hafva förmodat, at dee nu skulle hafva effter gjordt aftaal oss
tilbracht totalem declarationem på heela instrumento pacis. Och at vij inthet
quoad materialia oss någon handell med them kunde inläggia, förän vij then-
samma hade och, som orde fölle, förän vij totum complexum et nexum arti-
culorum pacis bekomma. Vij ville lickväll taga desse punchter ad perlectio-
nem , recommenderandes dee öfriges maturation på thet högste. Därmed skil-
des vij då den gången åth och är inthet i then saken förfallet vijdare, förän
igår då the keijserlige theras secretarium hafva till oss skickat med declaratio-
nen på the öfrige punchter i form och vijs, som Eder Kongliga Maijestät al-
lernådigst varda seendes af bijlagon under littera C.
Alldenstundh nu denne, the keijserliges och catholiskes declaration består
mästedeels uthi förandringar och retractation af dät, som för detta oss emel-
lan är afhandlat, där hoos och icke det ringeste är om soldatescans contente-
ment theruthi förmält, så hafve vij idag förmiddagen varit hoos the keijserlige
och dem förehållit, at vij nogsampt spörja af theras procedere och förklarnin-
gar , att dem inthet alfvare är till tractatens sluth eller freden. I synnerheet är
dem af oss remonstrerat vordet, at dee nogsampt låtha sådan theras intention
förmärkia, idet dee punctum satisfactionis militiae så heelt och hållit gå för-
bij , betygandes vij ther hoos, att uthi dee öfrige sakerne vij inthet göra kunde,
förän vij af dem därupå ochså hade förklaringh. Man kunne fuller theruthin-
nan finna något temperamentum och sådant, at the skulle nogsampt spörja
Eders Kongliga Maijestäts reale desiderium pacis och fridbegirigheet.
Dee hafva theropå till svar tesmoignerat, at villja äntelig till ändskap medh
handelen, högt betygandes Hans Kaijserliga Majestäts alfvarlige ijfver, at göra
på thenna långsame handelen ändskap, och thet ju förr ju hällre. Medh
puncto satisfactionis militiae kunne the ingenverts komma, alldenstundh så
dee catholiske som dee evangeliske ständerne af den punchten inthet villja
höra eller något sigh förmärkia låtha, förän the vore om alt thet andra och
freden richtige och försäkrade. Hvad elljest dee af the catholiske uth ofvanbe-
mälte skriffter begärte correctioner och förandringar concernerade , dem för-
modade dee, ther man ad speciem ville med them träda och sjelfva materien
företaga, så skulle man snart med hvarandre kunna komma till richtigheet.
Med hvad mehra slijke söte ordh, som dee kunde förebringa till sin saaks
besköningh.
Effter nu vij nogsampt sporde och handgripeligen taga kunde dem igenom
förbemälte sin och the catholiskes förklaringh inthet annat göra än speela
med värket och allenast therhän trachta, huru the nu må trainera handelen, så
hafve vij och låtit thervidh blifvat, eij vellandes vidh så fatte saker med alt
förstarkt påträngiande lijkasom prostituera oss. Hvad nu vijdare sigh göra
låther, varder jag inthet underlåtandes Eder Kongliga Maijestät effterhanden i
underdånigheet at berätta. Detta är allenast uthi underdånigheet min begäran,
att Eder Kongliga Maijestät sigh allernådigst förklara ville, om det skall blifva
simpliciter vidh the 5 millioner Rikzdaler för thet yterste, eller om tilläfven-
tyrs någon annan meeningh och resolution therom fattas kan uppå den re-
monstration , som feldtmarskalken tilläfventyrs göra må. Och är fuller detta
een then principaliste orsaken, hvarföre jag nu denne expressum inskickar, att
jag om denne puncht Eders Kongliga Maijestät rätte yterste meening vetta
måtte.
Vij varda fuller medh dee keijserlige något handlandes. Men jag seer lickväll
af alle omständer, at vij inthet med them till slüuth varda kommandes, förän
som feldtmarskalken kan gå fienden under ögonen och kan trängia ini Erff-
länderne . Så vill thet och inthet rätt väll skicka sigh, mycket eller hårdt at
strängia på soldatescans contentement, förän dät skeer. Hvilket och Eder
Kongliga Maijestät synes uthi sitt allernådigste breef af den 13. passato peeka
på, ther oss befalles, att inthet rebus sic stantibus för starkt sollicitera om then
punchten. Eder Kongliga Maijestät vorden elljest och allernådigst seendes af
oftabemälte oss af den keijserlige tillstälte skrifft, huru the nu igenom häckla
så amnestien som gravamina, ja Eders Kongliga Maijestäts och chronans sa-
tisfaction såväll som aequivalentia, in summa alt ihoop. För min person kan
jag inthet annat häraf döma, än at man sigh inthet hafver om freden at göra
något facit för denne gången, och sålänge som Frankrijke få agerar och spee-
lar under hatten med Beijerfursten, som härtill är skedt. Ty ehuru och Beijer-
fursten med margfallige verbalcontestationer vill sin fridbegirigheet mångom
persuadera, så är thet lickväll luter bedrägerij och oppehåldh af värket.
Hvadh cardinalen Mazarini hafver skrifvit denne Frantzöske residenten La
Cour till, ville Eder Kongliga Maijestät af här hoos fogade extract litteris D
sigh låtha föredraga. Effter han, cardinalen, nu genom the Frantzöska gesand-
ters falska rapport ville oss tillmäta, såssom skulle vij hafva consenterat till
cunctationen af theres ruptur medh Beijern, så hafve vij coniunctim skrifvit
dee Frantzöske plenipotentiarier till, som bijlagan littera E uthvijsar. Brefvet
skickade vij till La Cour dem at öfversändas. Dagen sedan vij thet afsändt
hade, kom La Cour och brachte oss af bemälte Frantzöske plenipotentiarier
ett breeff och een bijlago af mareschal Tourennes skrifvelsse till Beijerfursten,
som är at see af littera F. Ehuru nu theruthinnan mycket promitteras om
rupturen moot Beijern, så måste man lickväll billigt afvänta effecten och see,
huru facta conveniunt verbis.
Hvad den Hessen-Casselske abgesandter Croissig
Adolf Wilhelm von Krosigk, ein Sohn des Fürstlich Anhalt-Dessauischen Geheimen Rats und
Hofmarschalls Christoph von Krosigk zu Sandersleben (1576–1638) und seiner Frau Catharina
Elisabeth von Poplitz, heiratete die Gräfin Anna Polyxena von Fünfkirchen zu Scharffenstein.
Er starb am 8./18. Oktober 1657 in Frankfurt am Main, seine Frau zwei Jahre darauf ( Wal-
ther S. 67f.).
liga Nådes landtgrefvinnans residerande öffverstleutenant hoos feldt-
marskalken , går här hoos littera G. Men så dubitera the Casselske såväll som
alle andre treffeligen om Frankrijkes reale och vurklige ruptur emot Beijern.
Och är jag för min persson theruthinnan een halff Thomist , och det så
mycket mehra, som af dee inkomne och Eder Kongliga Maijestät tillskickade
handlingar man nogsampt kan aftaga, det Frankrijke med Beijern alt bortåth
colluderat hafver och än colluderar, ja nästan så högt skattar som sine allie-
rade . Hvadh dee Frantzöske plenipotentiarii på vårt breef varda svarandes,
dät varder jagh förmodelig med nästa post kunnandes inskicka. Elljest är här
hoos under litteris H, I, thet Beijerfursten skall hafva skrifvit till Keijssaren
och denne till sine gesandter i Munster. Men ehuru dät är, så synes alt spe-
gellfecht och anstält, at göra oss een dust för ögonen, så at jag inthet kan
annat afmärkia, än at Eder Kongliga Maijestät måtte göra sigh facit på een
campagne i tilkommande åhr. Hvilket och är dät principaliste, som Eder
Kongliga Maijestät jag i underdånigheet hafver at advertera.
Inthet skall jag underlåtha, till at arbeta på at erhålla freden. Men jagh fruch-
tar före, at thet inthet lärer angå för thenne gångh, med mindre Gudh vill
synnerlig sin nåde betee. Dätt är af alle omständer klart nogh at taga, det dee
Französke och Spagniske inthet nu komma till richtigheet med hvarandre, i
synnerheet för äntståndne mutation i kongarijket Naples. Och sålänge dee
bägge chronorne, Spanien och Frankrijke, stå i krigh och oafhåndlat saak,
varder Keijssaren näpligen sigh till slüuth med Eder Kongliga Maijestät för-
ståendes . Om dät Napelske väsendet är här hoos een advis sub littera K.
Hvad Hennes Furstliga Nåde landtgrefvinnan af Hessen-Cassel hafver skrif-
vit oss till och vij henne svarat, går här hoos under litteris L, M. Andre aviser
finnes under littera O.
Mehra hafver jag de publicis inthet för thenne gång Eder Kongliga Maijestät
at föredraga. Undantagandes at jag med få ord berättar, dett Eders Kongliga
Maijestäts nådigste skrifvelsser af den 27. passato är med posten uhr Sverige
igår väll hijt komne. Hvaruthaf jag jämpte annat Eders Kongliga Maijestäts
allernådigste disposition och förordning om secreteraren Biörneklou förståt
hafver. Eder Kongliga Maijestät bevijser honom, Biörneklou, häruthinnan
een stoor konglig favor och nåde, den han inthet varder underlåtandes med
all hörsam och flijtig tjenst sökia sigh at conservera. Eder Kongliga Maijestät
kunnen sigh och vist försäkra, att han af gode qualiteter är och inthet annat
för sin scopo hafver, än huru Eder Kongliga Maijestät han till nöije och behag
i sin profession tjena må. Vidh legationen har han sigh comporterat, så at jag
orsak hafver honom at berömma. Hvilket vitnessbördh jagh och framdeles,
vill Gudh, Eder Kongliga Maijestät varder kunnandes medh mehra mundteli-
gen om honom gifva.
Hvadh elljest Eders Kongliga Maijestät allernådigst förmäler om ersättiandet
af secretarii ställe här vidh legationen, så lembnas thet billigt till Eders Kong-
liga Maijestäts allernådigste behagh och disposition. Jag är fuller thess-
föruthan allaredo till nödtorfften häruthe försedd med tjenlige subiectis, i
synnerheet een, som väll skall kunna brukas thertill. Så att Eder Kongliga
Maijestät inthet för något feel therpå behöfver at blotta sigh af någon dess
secreterare therhemma och göra then omkostnaden, at skicka honom hijt uth,
hälst emedan, ehuruväll thet synes, at tractaten ännu något lärer anstå, förän
then kan komma till slüuth, Gudh lickväll kan annorledes skickat och kan-
skee gifva itt förderligare uthslagh theruthinnan än man förmodar, så at thet
nu moot ändan på värket icke så stoort kan behöfvas. Thenne, som här ofvan-
till mäles om, är vidh nampn Gustaff Hansson . Hafver fölgt med mig uhr
Sverige och altsedan nu inpå sjuende åhret tjent uthi Eders Kongliga Maije-
stäts legationscantzlij, ther han alt ifrå begynnelssen af thenne tractaten haf-
ver lärdt handtera värket och är, bredavidh thet han nu länge hafver jämpte
secreteraren hafft cantzlijacterne och the förnämste brefven under händerne,
på een godh tijdh vorden brukat till at lijsa secreteraren uthi conciperande
och beskickiande till een och annan, som thet sigh hafver anlåtit, så at han är
blifven kändh medh gessandtskaperne, såväll här som i Munster, och vahn
vidh sakerne. Hvaruthi man alt härtill hafver tagit gode proof af hans capaci-
tet och skickelige comportement. Skulle nu Eder Kongliga Maijestät allernå-
digst behaga, at såvidt med konglige nåder honom och hans gjorde tjenst
ansee, så är han dugeligh till att hvad af honom på thet fallet kan desidereras,
förmodelig till Eders Kongliga Maijestäts nöije och fädernesslandssens heeder
och tjenst praestera.
Om mine privatis hafver jagh och gifvit förbemälte Wulffrath een special-
commission , hvarför jag om den Eder Kongliga Maijestät i thetta breef inthet
vill falla molest.
A: 1123–1124 Wrangel an Johan Oxenstierna. Rodenburg 1647 Dezember 1/11 (Nr. 77)
B: 1125–1130 Änderungswünsche katholischer und protestantischer Reichsstände für die Am-
nestieartikel . o. O. u. Tag
1131–1134 Catholicorum ulteriores declarationes circa instrumentum pacis cum anne-
xis quae nonnullorum Augustanae confessionis statuum nomine desiderantur.
o. O. u. Tag
C: 1135–1135’ Memorial in der Marburger Streitsache. o. O. u. Tag
D: 1136–1136’Auszug aus einem Brief Mazarins an La Cour. Paris 1647 November [19]/29
G: 1142–1143 Krosigk an den Obristen Meyen. Münster 1647 Dezember 10/20
H: 1144–1148 Kurfürst Maximilian an Kaiser Ferdinand III. München 1647 Oktober 17/27
K: 1150–1151 Avisen aus Rom. 1647 September [13]/23
O: [fehlt]