Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
121. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 Januar 17/27

21
[ 100 ] / 121 / [ 143 ]

22

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina


23
Osnabrück 1648 Januar 17/27

24
Ausf.: DG 12 fol. 86–92; Eingangsvermerk Stockholm 1648 Februar 20/März 1.

25
Königliche Weisung, die Satisfaktion der Armee so hoch wie möglich zu treiben. Beschluß des
26
Corpus evangelicorum zu Amnestie und Gravamina. Dessen Bereitschaft, darüber unter der Vor-
27
aussetzung zu verhandeln, daß die schwedische Satisfaktion erledigt sei und die Äquivalente für
28
Mecklenburg und Kurbrandenburg ihre Regelung finden. Evangelischer Plan zur Beratung der
29
noch unerledigten Sachen. Annäherung der evangelischen Stände an die katholischen. Frage der
30
Amnestie in den kaiserlichen Erblanden. Feste Haltung der Kaiserlichen in allen strittigen Fra-
31
gen . Avisen.

[p. 209] [scan. 265]


1
Med sidste posten, hvilken kom två dagar senare, ähn vanligit ähr, finge vij
2
Eders Kungliga Majestätz allernådigste bref af den 24. Decembris, hvaruthin-
3
nan oss befalles, at drifva soldatescans contentement det högste vij kunne och
4
ingalunda så hastigt komma på något ringa quantum, men bestå på det, som
5
herr feldtmarskalken hafver determinerat, det alldralengste vij kunne. Såssom
6
och migh, Salvio, i synnerhet, att effter möijeligheten stoppa feldtmarskal-
7
kens sampt armeens tarfver och nödtorffter, och aldraförst låta honom be-
8
komma een tunna guldz Richzdaler af nästkommande sommartermin. Hvad
9
det förre ährendet vidkommer, ville vij dervid taga denne Eders Kungliga Ma-
10
jestätz allernådigste ordre i hörsamskylligst acht, och ehuruväl det ähr een af
11
de svåreste saker, effter hvarken de käijserlige gesandterne heller de evange-
12
liske och catholiske ständerne ville höra eller vetta det ringeste deraf, förähn
13
de andre hafva fått sin richtighet, lichväl, såvidt mensk- och möijeligit ähr,
14
derhän trachta, att hon må blifva till Eders Kungliga Majestätz nöije och fä-
15
derneslandzens tjenst afhandlat. Praesidenten herr Erskeijn hafver elljest
16
sändt oss i desse dagar copier af det, som Eders Kungliga Majestät uthi denne
17
saken hafver skrifvit till herr feltmarschalken som och honom, begiärandes
18
der hoos vetta vår mening om sin återkompst hijt. När nu värket sigh så kan
19
anlåta, at vij komma till handels deröfver och see hans närvaru vara nödigh,
20
vele vij advertera honom derom. Emedlertijd blifver han qvar hoos armeen,
21
efftersom vij förnimme herr feldtmarschalken intet ähnnu väl kan mistan thä-
22
dan . Om penningesakerne skrifver till Eders Kungliga Majestät jagh, Salvius,
23
uthi ett annat och särskildt bref.

24
Uthi fredztractaten hafve vij denne gången Eders Kungliga Majestät detta i
25
underdånighet att föredraga: För 8 dagar sedan skickades hoos vår underdå-
26
nigste relation, som då afgick, det conclusum evangelici status äfven samma
27
gången hade fattat på deres consultationer öfver amnestiae puncten och gra-
28
vamina

42
Die evangelischen Stände teilten den Schweden ihr Ultimatum am 11./21. Januar 1648 mit
43
( Meiern IV S. 882 ff.).
, hvilket Altenburgici oss föruth communicerade och begiära låta een
29
stund för deputatis, som vore committerade at explicatius föredraga oss det
30
mundteligen. Vij admitterade dem fördenskull fölljande dagen, den 11. huius,
31
då de oss näst vanlige curialier proponerade, det de intet tviflade, oss hafva
32
uthi friskt minne, huru de på undfången eröpning af käijserlige gesandterne,
33
om det som vidh fredzhandeln var passerat, nyligen hade oss förebracht, det
34
de käijserlige der hoos omständeligen anhöllo, at man för all ting måtte giöra
35
amnestien och gravamina richtige. Det hade icke heller vij låtit oss vara emot,
36
uthan och på vår sijda anfört beveklige skiäl, för hvilka vij höllo nödigst, at
37
de uthan oppehold trädde och fattade deres tanckar och förslagh tillsamman
38
öfver bemälte puncter, som vore öfver alla måtton svåra, och elljest omöijeli-
39
gen , att bringa de catholiske till lämpa och något gott förstånd med dem. Dee
40
hade och fått den försäkring af någre potentioribus catholicis, att om de ville
41
tillåta temperament i desse saker, man inthet heller på catholicorum sijda

[p. 210] [scan. 266]


1
vore sinnat, at obstinate bestå på extremis emot dem igen. Derföre hade de
2
samptligen infunnit sigh på rådhuset, der tagit instrumentum pacis, som i
3
Mönster var inrättat, förr, och pro materia consultationis igenomsedt catholi-
4
corum correcturas, de notas maiores et minores, som vij hade låtit dem inhän-
5
dige , sampt differentierne, hvilke caesareani den 25. Decembris nästförleden
6
hade uthgifvit, dem collationerat, pondererat och stält itt conclusum öfver.
7
Men der hoos änteligen praesupponerat, om hvilket de och ville oss försäkra,
8
att denne deres förklaring öfver meerbemälte tvenne articler, dem de synes
9
således hafva föredragit, ingalunda skulle hafva den mening, som ville the
10
thermedh gripa the andre och i synnerhet Eders Kungliga Majestätz satisfac-
11
tion och aequivalentia, Hennes Furstliga Nådes landtgrefvinnens sak sampt
12
hvad dertill hörer, före och sättia dem tillbakars, uthan tesmoignerade sigh
13
vara i det opsat och öfverbödige, at pro posse hjelpa bearbeta derhän, att de
14
kunde blifva tillijka richtige och afhulpne. Eders Kungliga Majestätz satisfac-
15
tion höllo de allaredo vore richtig, efftersom caesareani hade sigh förklarat,
16
intet villja ändra deri något. Om aequivalentibus kunna de intet stort seija,
17
uthan allena effter de funne ähnnu något vara, in specie uthi Mechlenburgiske
18
aequivalentet, som behövde at afhjelpes , så, ehuruväl de vore visse på, at vij
19
intet vorde låtandes det à part och oerörtrat, ville de lichvel hafva oss Hans
20
Furstliga Nådes dermed verserande interesse recommenderat, och bedit, det
21
kunde vid förefallande conferentier med caesareanis blifva bracht uthi ett så-
22
dant esse, att Hans Furstliga Nåde intet måtte få orsak till att contradicera
23
och opponera sigh emot Wissmars cession.

24
Hoc praesupposito vore de gångne till proaemium instrumenti sampt offtabe-
25
mälte tvenne puncter och delat dem i tree fölljande classes, comprehenderan-
26
des under den 1. de saker, som tillförende vore afftalte och för ingen deel
27
kunde vijkas ifrå; 2. de, som kunde tåla någon modification och 3. de, som
28
ähn vore stridigt uthi. Så myckit classem primam vidkommo, vore den så at
29
förstå, det de paragraphi, som in hoc illorum concluso intet vore nembdte,
30
skole simpliciter blifva vidh opsattet uthi instrumentet. Hvarföre de vore be-
31
fogade tillstå derpå, at hvadsom med så stor modh och lång tijdz förlust vore
32
een gång bracht i det v[ill]kor, at det ähr vordet opsat, kommit underhanden
33
gillat och placiderat, må blifva oförrycht och uthi sin vigeur och värde; och at
34
status catholici medh ingen foog kunde sättia sigh deremot och stötat öfver
35
ända; vore oss såväl som dem bekiändt, at det intet behöfde uthförligere de-
36
duction . Quoad classem secundam, hade de ingen orsak, at gå een footz mån
37
ifrå och settia uthi tvifvel och ändring det, som af så välbetenckt modh var
38
kommit till väga och förafskedat. Men effter de hade funnit i de catholiskes
39
declaration någre saker, som vore icke af så stoor consideration, uthan kunde
40
lijda moderation, hade de, till att vijsa sin fredbegirighet såssom och undgå
41
imputationem et inculpationem protracti tractatus af godvillighet och intet
42
skyllighet, defererat catholicis och tillåtit någre ändringer. Sub classi tertia

[p. 211] [scan. 267]


1
ville de hafva oss de ännu oerörtrade saker, i synnerhet margrefvernes af Ba-
2
den -Durlachz

41
Ebd. S. 880.
och grefvens af Witgensteins

42
Ebd. S. 881.
interesse sampt § Tandem om-
3
nes etc. för Eders Kungliga Majestätz betjente uhr Käijsarens Erfländer och
4
Auspurgiske confessions exercitio dersammastedes

43
Ebd. S. 871f. und S. 884f.
, såsom och in articulo 5
5
paragraphi 13 De Silesiis

44
Ebd. S. 880; Art. V §§ 38–40 des schwedischen Vertrages ( Müller S. 38f.).
på bästa sättet insinuerat, uthi den tillförsicht, att
6
vij vorde genom billige förslag och media oss bemödandes, dem att accomo-
7
dera . De vore vederredo, der difficulteter skulle sig dermed, emot förmodan,
8
öppa och finna låta, och på sin ohrt hjelpa använda all omsorg och arbete, at
9
de kunde undanrödges, så at friden derigenom icke hindres och oppeholles.
10
De tesmoignerade i det öfrige, at de så uthaf den underdånige respect, de
11
drogo på Eders Kungliga Majestät, som det höga interesset, Eders Kungliga
12
Majestät hade icke mindre ähn de in compositione amnestiae och gravami-
13
num , hade effter deres skyllighet till nödtorfften oss detta velat föredraga,
14
hoppades, vij låta oss desse deres conclusa, hvilke de höllo för deres ultimis,
15
intet misshaga, uthan ville hjelpa maintenera dem dervidh, der catholici
16
skulle ähnnu intet villja dermed aequiescera. Påminte der hoos om modo
17
agendi, repraesenterandes oss de rationes, de hade, at nu som för opdraga oss,
18
till att träda heröfver tillsamman med de käijserlige och bjuda till att giöra,
19
hvadsom i saken kunne skee. Skulle de käijserlige intet villja förstå till sådant
20
skäligt accomodament, ville de, när dem skedde communication om förlop-
21
pet , ähn ytterligere bära alla deres tancker och förmågo tillsamman, at secun-
22
dera oss deruthinnan. Elljest tyckte dem vara högnödigt, at när amnestien och
23
gravamina blefve afhandlade, de då måtte, som med Eders Kungliga Maje-
24
stätz satisfaction var skedt, blifva af begge sijdors legationssecreterare under-
25
skrifne , på det vederparten icke så lätt kunne löp[a] till och föra någre nye
26
optog derin och på bahnen effter sit hufud, som han nu hade gjordt. I det
27
öfrige sade de sigh icke allenast villja gifva caesareanis part af det, som de
28
hoos oss då förebrachte, och med tjenlige motiver föra dem tillsinnes, at de
29
intet kunne gå vidare, ähn som de nu af ingen annan raison ähn begiärelsse
30
till friden hade gjordt, förmanandes dem der hoos, at de uthan oppehold
31
träda tillsamman med oss till värketz befordring, efftersom de försågo sigh
32
till dem, at de låta nu alla onödige disputationes och contradictiones vijka
33
och fahra sin koos, uthan ville och giöra detsamma hoos catholicos, och det
34
så myckit meera, effter tijden luppe sin koos och befara vore, at icke den
35
tillstundande campagnie måtte på een der[as] sijdan bringa någon olegenhet,
36
hvarigenom värket på nytt måtte blifva studzat och deres federnesland, som
37
reda vore ty värre råkat på yttersta graden af sitt undergång, fulligt stupa uthi
38
oboteligh fahra och ruin. Detta ville de communi nomine solenniter dem
39
förestella och der hoos hafva sigh betingat, at de intet vore bono iure befo-
40
gade , att gifva något effter uthi så importante saker, utan till att stiffta all

[p. 212] [scan. 268]


1
godh vänskap och förtroende emillan sigh och dem. De ville och hafva sigh
2
reserverat, at de oerörtrade saker fördenskull intet skole sätties på sijdan och
3
uhr consideration, uthan pari passu med desse drifves till richtighet.

4
Vij mötte dem med lijka höflighet och tesmoignerade der hoos, oss gierna
5
förnimma, at de på våre admonitioner hafva sig låtit verket vara således ange-
6
lägit och så flijtigt arbetat till tractatens befordring. Ville och på vår sijda
7
giöra, hvadsom tjänte dertill. Hade elljest effter lengden anhördt, huru de
8
hade resolverat och hvad de hade sluttit uthi amnestien och gravaminibus.

9
Höllo onödigt, at in materialibus oprepa detsamma, effter det var i deres
10
skrifft fattat, hvilken de obesvärat ville opläsa, så kunde man så myckit bettre
11
afmärckia och påminna dervidh, hvad nödigt vore. Derpå lästes deres opsatt,
12
hvarvidh så obiter materialiter något discurrerades öfver een och annan
13
punct, hvilket korteligen tillseijandes gik nästan uth på det slaget, som bijla-
14
gun littera A vijser. När det vore skedt, höllo vij den förre, det vij hade fuller
15
intet velat underlåta, at fortsättia våre conferentier med de käijserlige. Men
16
effter vij hade hafft vår reflexion på det, som evangelici nu vore framkombne
17
med, hade vij tyckt rådsampt, att bijda dereffter. Effter vij hade fått det, ville
18
vij sökia tillfelle, att komma med de käijserlige ihop och försökia, huru de
19
måtte sigh dervidh anlåta. Att de hade satt det[ta] pro ultimis, hvarvidh de
20
meente att blifva, hade de god raison till. Vij ville förlåta oss på deres försäk-
21
ring , om de intet ville hålla något för richtigt, förähn Eders Kungliga Maje-
22
stätz satisfaction, aequivalentierne, soldatescans contentement och Hennes
23
Furstliga Nådes landtgrefinnans af Hessen-Cassel sak, så i Marpurgiske suc-
24
cessionstvisten som elljest, med det öfrige blefve tillika afhandlat, och at de
25
på sin ohrt hjelpte dertill. Den protestationen, de hade sigh förbehollit, at de
26
intet ville vara obligerade, till at ändra och modificera något; man hade den
27
allenast amore pacis gjordt, vore heelt välbetänckt. Vij förmodade, at med
28
bestånd och deres consens kunna seija dem det effter mot de käijserlige, när
29
det så komme till pass.

30
Deputati föllo oss i talet, tesmoignerandes sigh och villja sjelf giörat och der
31
hoos anföra gijldige rationes, hvarföre de intet kunde gå derifrå, myckit min-
32
dre tillstädia någon ombytelsse mehra deruthi.

33
Vij sade, det positum vara heelt gott. Licentia mutandi hade härtill myckit
34
varit friden i vägen. Det hade de sjelfve rönt. Caesareani ville intet holla före
35
slutet, hvadsom af secretariis icke var underskrifvit. Alt, hvadsom passerat
36
ähr, var lichväl placiderat.

37
De svarade, herr Volmar hade sjelf med eigen handh skrifvit placet.

38
Vij replicerade, instrumentum pacis vijsar det uth och höllo vij vara myckit
39
krafftigere, hvad een plenipotentiarius sjelf skrefve och gjorde ähn det, som
40
skedde af een persona subministra. Det vore elljest een gammal regla, quod
41
semel placuit amplius displicere non potest. Det måste een gång her uth.
42
Hvad vij nu sluta, det bör blifva dervidh. Caesareani ville gierna, efftersom
43
tijden sigh anlåter, rijfva det op igen, föregifvandes sigh altidh blifva bätre
44
informerat om sakerne, ähn förr var skedt. De hade juu nu sålenge hafft tijd,

[p. 213] [scan. 269]


1
at höra interessenterne. Hvij hade de icke strax i begynnelssen tagit informa-
2
tion af dem, om detta skulle gälla öfver itt åhr, hvad båtade det då, at man nu
3
bemödade sig något at afftala.

4
Deputati regererade, när Beyern bröt armistitiumet, hade caesareani intet
5
hafft denne informationen.

6
Vij låte oss märkia, det vij deres tanckar öfver sakerne nogsampt hade intaget
7
och ville vid tillfelle dem de käijserlige till nödtorfften repraesentera, allenast
8
höllo vij icke orådeligit att afbijda, tilldes de hade varit hoos de käijserlige och
9
catholiske, då vij med så myckit betre effect kunde träda tillsamman.

10
Hvilken dem tyckte väl vara och lofvade, sig strax ville fahra i detta modet till
11
de käijserlige.

12
Dagen dereffter, den 12. dito, komo de igen, berättandes, att såsom de under
13
vår approbation hade fattat deres ändtelige resolution på catholicorum cor-
14
recturer uthi amnestien och gravaminibus, och förmodade at dem käijserlige
15
och catholiske sådant intet vore oangenämt, uthan at de nu uthan vijdere tijd
16
spillo vorde, derpå sig dem conformerandes och giörandes de bägge punc-
17
terne richtige, accomoderandes der hoos de små, som öfrige vore, vij och intet
18
hade låtit oss misshaga, at de måtte giöra dem käijserlige och catholiske een
19
ouverture öfver det, som de hade resolverat på correcturerne. Derföre hade de
20
farit först till caesareanos och dem med beveklige rationibus remonstrerat, att
21
de intet vore skyllige och plichtige, at vijka ifrå eller cedera något af det, som
22
reeda var af dem placiderat, kunne intet heller see, att de käijserlige vore be-
23
rättigade till giöra någon ändring deri, myckit mindre de catholiske befogade,
24
att läggia sigh emot det, som communicato consilio et opera med dem af
25
caesareanis een gång var förafskedat, uthan hade mehra orsak att holla, hvad
26
sluttit var, förandes dem tillsinnes, uthi hvad älende och jämmerligit tillstånd
27
deres fädernesland vore stört, emedan man så hade sig och friden uthi dispu-
28
tationer oppehollit. Nu hade de icke obligerade, uthan at hela verlden måtte
29
see och kienna icke allenast deras begierelsse, att komma uhr dette besvärlige
30
väsendet, men och enkannerlig at stifta een ny reunion och oryggelig vänskap
31
med deres medständer af den catholiske religionen intet velat, som de lichväl
32
hade rätt till stå så enträgit på det före aftalet, uthan tillåtit deruthinnan den
33
modification, som de hoppades catholici skulle vara tillfridz med. Bode, cae-
34
sareani ville altså reassumera conferentierne med oss till at slijta, hvadsom
35
härtill hafver varit disputerligit. De försågo sigh och till caesareanos, at de
36
vijste och förmante dem catholiske, att inneholla med ytterlig contradiction i
37
desse stycker. De hade och praesupponerat, at Eders Kungliga Majestätz sa-
38
tisfaction och aequivalentia blefve, som de ähre. Men lichväl recommonderat
39
hertigens af Mecklenburg interesse och begiärat, man måtte intet sättia det
40
afsijdes, uthan med all möijelig och menniskelig flijt hjelpa det till ett gott
41
stånd.

42
Caesareani hade svarat, det de hade fuller önskat, man hade kunnat komma
43
till slut sidst i Munster, men at det intet skedde, vore den nye postulata vål-
44
lande , som man der hade bracht på bahnen. Hörde gierna, at evangelici hade

[p. 214] [scan. 270]


1
låtit förmå sigh till temperament i saken, ville derföre anstella een collation
2
med catholicis deröfver och sedan förklara sigh, så at freden derigenom intet
3
skulle blifva oppehollin. Uthi Mecklenburgiske saken hade de ingen annan
4
befalning, ähn den de reda in hoc passu hade gåt effter. De vore elljest icke
5
häller sinnade, sättia det öfrige på sijdan och giöra allenast amnestien och
6
gravamina klara, uthan höllo derföre, at när det vore skedt, skulle det så
7
myckit mehra befordra, hvadsom sedan tillbakers stode, hvilket de ville låta
8
sigh vara till det bäste recommenderat.

9
Evangelici hade och lagt till godo för deres religionsförvanter i Erflenderne.
10
Men caesearani hade svarat, at de hade reda optäckt deres ultimatam instruc-
11
tionem i denne saken. Vijdare kunde de intet.

12
De evangelici hade och varit hoos catholicos och dem äfven detsamma, som
13
de oss och dem käijserlige hade förebracht och här tillförende ähr anmält,
14
tillsinnes fördt, hvilka högeligen hafva frögdat sigh deröfver, at evangelici så-
15
ledes hafva velat förklara sigh öfver deres gjorde påminnelsser. Ville uthan
16
oppehold öfverläggia de evangeliskes anbringan, hoppades, det skole nu inge
17
hinder och obstacula mehra deri finnes. Hafva elljest önskat, at härtills intet
18
något sådant hade varit i vägen. Evangelici hade svarat derpå, det de intet
19
vore skuld dertill. Catholici hade declarerat sigh, at de sökte allenast tempe-
20
rament . Men vid conferentierne emillan oss och de käijserlige var intet något
21
förekommit, som kunde hafva ett skeen deraf, uthan caesareani vore på ca-
22
tholicorum vegner alt blefne in terminis contradictoriis. Dermed hade tijden
23
så förluppit.

24
Effter nu så catholici som caesareani syntes vara nägne till accomodament,
25
förmodade de näst Gudh, at värket skulle gå bettre för sigh. De sågo för ögo-
26
nen , at när de offtabemälte 2 puncter, som anginge commun Richzsakerne,
27
komma till förlijkning, skulle det andra alt skicka sigh, försäkrandes oss ähn
28
yttermera, at de jembte oss alle officia och opera till deras befordran ville
29
hafva osparde.

30
Vij gofve dem till svar, att vij ganska gierna förnummo, det caesareani och
31
catholici sigh såväl emot dem hade anlåtit, så at det vore at giöra sig mehra
32
hopp om een godh uthgång. Hooss oss ville vij låta deres remonstrationen
33
giella och i sjelfva värket vijsa vår hug och villja, att hjelpa dem och oss uhr
34
den långsamme handeln. Ville derföre intet moment försuma, till at komma
35
ihoop med de käijserlige, men höllo bäst, at det skedde, sedan catholici hade
36
först varit der och öpnat dem sine tanckar öfver evangelicorum resolution.
37
Då kunde man spörja, hvad de in effectu achtade giöra. Derpå låte vij strax
38
hoos caesareanos oss anmäla, men finge till svar, at de intet kunde taga något
39
före med oss in puncto amnestiae et gravaminum, förähn de hade hördt, huru
40
catholici ville comportera sigh dermed nu, sedan de hade fåt evangelicorum
41
förslag. Ther vij doch ville besökia dem, skulle det vara dem kiärt.

42
Vij fahro lichväl åstad uthi mening, at kunna interim bringa dem till något
43
uthi Eders Kungliga Majestätz satisfaction, aequivalenterne, soldatescans con-
44
tentement och Hessiske saken. Men de blefve alt vid sit förre, och ehuruvel

[p. 215] [scan. 271]


1
vij något discurrerade i desse saker, så hade det lichväl intet stort att betyda.
2
Uthi Mechelburgiske aequivalenten taltes något om cömpterijerne Mirou och
3
Nimerou

31
Die Johanniterkomtureien Mirow und Nemerow im südöstlichen Mecklenburg; vgl. Art. XII
32
§ 3 des schwedischen Vertrages ( Müller S. 60).
. Dem tyckte, dee hertigen fuller kunde beholla, såframpt churfurs-
4
ten af Brandeburg, hvilken ähr patronus af Johanniterorden, ville det tillåta.
5
Men de 100000 Riksdaler måste de skrifva och vänta vijdere ordre ifrå Käijsa-
6
ren om. In causa Hassiaca stodo den intet något at giöra för interessenternes
7
skuld. Marpurgiske tvisten moste lembnas till vijdere förlijkning, om Hennes
8
Furstliga Nåde lantgrefinnan finge ähn de 4 Schaumburgiske ämbten och 6
9
tunnor guldz Richzdaler, om hvilket de doch vore onägen, så vore det nog för
10
henne och kunde Hennes Furstliga Nåde inthet mehra vänta sig.

11
Vij bodo dem, bettre considerera saken, så att icke värket måtte igenom deres
12
opiniastretet dermed få een stööt, effter, förähn Hennes Furstliga Nåde
13
skedde nöije och contentement, ingen fred var at vänta. Dermed skildes vij
14
åth.

15
Igår vore de åter hoos oss igen. Hvad i den conferencen ähr förluppit, berät-
16
tes i underdånighet med neste legenhet.

17
Under littera B finnes det, som de Churtrierske begiära måtte uthlåtes och
18
införes uthi instrumentet. Monsieur de la Cour hafver låtit seija oss, det han
19
väntar hertigen af Longueville som imorgon hijt. Hvad vij här hafva för tijen-
20
der om herr feltmarskalken och armeen, teckes Eders Kungliga Majestät sigh
21
låta föreläsa af littera C. Andre adviser fogas her hoos under D.


22
Beilagen in DG 12:


23
A: 93–97 Evangelicorum declarationes ultimae circa proaemium instrumenti pacis ut
24
etiam amnestiae et gravaminum puncta, übergeben von den sachsen-altenburgischen
25
Gesandten. 1648 Januar 11/21

26
B: 98 Änderungswünsche des Kurfürsten von Trier für den schwedischen Friedensvertrag.
27
o. O. u. Tag

28
C: 99 Bericht Wrangels. Kassel 1648 Januar 13/23

29
D: 100–100’ Avise

30
101–101’ Avise

Dokumente