Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
101. Königin Christina an Carl Gustaf Wrangel Stockholm 1647 Dezember 24/1648 Januar 3

[p. 170] [scan. 226]


1
–/ 101 /–

2

Königin Christina an Carl Gustaf Wrangel


3
Stockholm 1647 Dezember 24/1648 Januar 3

4
Kopie: RR (sv) fol. 3301’–3304’.

5
Einhaltung der kursächsischen Neutralität. Quantum der Satisfaktionen für die Soldateska. An-
6
schlag des Obristen Wanicke auf Dresden. Anweisung von einer Tonne Gold Reichstaler für
7
Wrangels Armee. Verstärkung des Heeres durch Infanterie anstelle der Kavallerie. Verhalten
8
Wrangels gegenüber möglichen Ersatzforderungen Turennes für die von Frankreich zu Schweden
9
übergetretenen Weimarischen Truppen.

10
Oss äre igår på ordinarie posten tilhanda kombne fem Edre bref, daterade
11
tvenne den 23. Novembris i hufvudqvarteret Oldendorf, 1 i Nyenburg den 6.
12
och tvenne i Stade den 10. huius, her feltmarskalck, hvilckes contenta i een
13
summa contraherande deropå uthgå: 1. om neutralitetens conservation medh
14
Chursaxen; 2. begäre I, att våre commissarier i Osnabrugg måtte beordras, att
15
icke bevillja till något ringare quantum af soldatescans contentement än tijo
16
millioner Rijkzdaler; 3. att I af her Salvio motte ännu till armeens behof be-
17
komma 1 tunne guldh; 4. så gifve oss I och Edert betänckiande om tillkom-
18
mande åhrs härifrån uthgående succurs, begärandes een post penningar, i det
19
stället rytteriedt skulle uthskickas, men förväntandes sjelfve footfolcket till
20
thet myckit afgående infanteriets förstärckning. Sidst och till dett 5. förfråge I
21
Eder, huru I Eder skole förholle, ther mareschal Touraine fordrar satisfaction
22
för dee troupperne, som från honom till generalen Königzmarck i förleden
23
sommar gångne äre, efftersom desse saker blifva i förberörde Edre bref vij-
24
dare ihughkombne.

25
Till svar och resolution kunne vij Eder nådeligen icke förhålle, anlangande
26
neutraliteten medh churfursten af Saxen, så göre I myckit väll, att i den söke
27
medh alle skähl och görlige maneer till conservere och icke gifva å Eder sijdo
28
honom nogon billigh occasion till bryta. Och kan fördenskuldh hafva sine
29
skähl, först, att I icke så hårdt låta strängia opå restanterne af the subsidierne,
30
som han effter neutralitetsrecessen utur sitt landh bör praestere. Sedan och,
31
att I tänckte, till att låte executere den domb, som I skrifve och förmäle vara
32
af krigzrätten föld och gången öfver Wencken . Ehuruvähl vij fuller gärna
33
hade sedt, att hvar icke actere, då åthminstone sjelfve domen hade varit hoos
34
Eder bref copialiter lagdh och oss communicerat. Efftersom vij icke hafvan-
35
des någon synnerlig kundskap af thenne hans beskylning och emoth Chursa-
36
xen förehafvande act, inthet kunne rätteligen afsij och pröfva, om han hafver
37
varit klook eller fåvisk, när han hoos sigh skall hafva resolverat, att medh 500
38
ryttere gå ini Dressden och det sigh bemächtige.

[p. 171] [scan. 227]


1
Sedan för det andra, hvadh quantum af soldatescans contentement vidhkom-
2
mer , så må I vara försäkrade, att vij ganska gärna unne vår trogne och tappre
3
soldatesca det högsta och största contentement, som för henne kan nåås och
4
erholles, efftersom vij uthi detta kriget ingen tingh högre skatte eller nyttigare
5
och säkrare holle, än conservera henne i vår och chronans devotion. Men
6
såsom vij på den ene sijdan moste vachta oss, att friden igenom ett förhögt
7
stegrande och postulerande af een odrägelig penningesumma icke blifver hin-
8
dradt , och på andra sijdan gärna befordre och tillaccordere soldatescan hen-
9
nes vällförtjente contentering, så måste vij ju gå heelt caute emillan desse
10
bägge klipperne, at vij icke anstöte. Och derföre, såsom vij inthet tvifle, att I
11
ju sij opå possibiliteten af det, som kan praesteres, så myckit mehr, som I
12
sjelfve bekänne, nepligen flere än fyra creitzer i Romerske Rijket till vår sol-
13
datescas contenteringh afläggande skole kunne vara at förmå, så hafve vij och
14
befallat våre legater, drifva denne puncten det högste dem är möijeligit, alt
15
som vij både dem såväll som Eder och praesidenten Erskein på detta slaget
16
monde uthförligen tillskrifva i våre bref af den 11. huius , thervidh och then
17
saken hafver sin bevändning och vij thensamme ordren nu å nyo opreppa till
18
våre commissarier. Efftersom vij och icke sij, hvadh orsaak skall beveka och
19
försättia dem, till att komma nu så hastigt och ther vij sij oss langt vara från
20
friden stadde och sakerne icke än i thet karet, the rätt göras skole till remis-
21
sionen och återslaget af ett högt quanti postulato. Till det tridie hafve vij och
22
nu recommenderat och befallat her Salvio, att han till den förre adsistencen
23
skall Eder bijspringa medh een tonna guldh Riksdaler . Skulle thet och ho-
24
nom falla besvärligit att opbringa, och I kunne genom någon köpmän så stor
25
post anticipera och åstadhkomma, tå hafve I till försäkra bemälte köpman om
26
betalningen af nästkommande sommersubsidiers termin hoos her Salvium
27
och giva honom såvijdt på her Salvium anvijsning, efftersom vij honom i lijka
28
motto derom tillskrifvit och befallat hafva. 4. Edert inrådh om tillkommande
29
succurs är funderadt. Och efftersom vij nu hafve juhle helgedagarna i händer
30
och icke kunne nu strax vetta Eder beskedh om thet footfolck, som uthgå
31
skall, eller medh hvadh vij Eder elljest kunne härifrån endsättie, ty skole vij
32
Eder theröfver medh aldraförste gifva een viss och special underrättelse.
33
Imedlertijdh vill tjena, att ropet och rychtet går om een stor och anseenligh
34
succurs på folck till häst och foot, som i tillkommande vår härifrån uth-
35
skickes skall. Femte: Endoch vij icke vele troo och förmoda, att Touraine
36
skall fordra af Eder någon satisfaction och restitution i andre regementer för
37
dem, som till Königzmarck äre gångne. Lijkväll, ther så skulle hända, tå hafve
38
I Eder till at excusera blott ex defectu mandati, remonstrerandes der hoos per
39
discursum, att hvarcken vij sjelfve eller någon af våre ministrer äre vållande
40
till, att dee förr så nämbde Weimerske troupperne äre gångne från Franck-
41
rijke . Dhe hade ju expresse svarit och förbundet sigh, att aldrigh meera skulle

[p. 172] [scan. 228]


1
tjena Franckrijke. Och ther vår general platt skulle hafva förvägrat dem, at
2
taga sin retraicte till oss, och icke tilläte dem agere emot vår gemeene fiende,
3
tå hade inthet vissare händt, att ingen annan uthvägh för dem varit behollen,
4
än att dhe hade most gå till fienden. Dette för denne reesan.

Documents