Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
49. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 Oktober 30/November 9

2

Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius


3
Stockholm 1647 Oktober 30/November 9

4
Kopie: RR (sv) fol. 2961–2965’.

5
Wachsende Friedenshoffnung in Frankreich. Bevorstehende Überkunft Volmars aus Münster nach
6
Osnabrück zur Wiederaufnahme der Verhandlungen über die noch offenen Fragen des Vertrages,
7
besonders die Gravamina der Stände und die Amnestie. Güter des Domstifts in der Stadt Ham-
8
burg . Frage eines abzuschließenden Waffenstillstandes. Höhe der Abfindungssumme für die Sol-
9
dateska . Französische Subsidien.

10
Vij hafve fået Edert breef, daterat Ossnabrugh den 11. huius, och deraf sedt,
11
att I, her Salvi, voro kombne tillbakar från Münster

36
Salvius reiste am 1./11. Oktober 1647 nach Münster, angeblich um die Überkunft Volmars
37
nach Osnabrück zur Wiederaufnahme der kaiserlich-schwedischen Verhandlungen zu beschleu-
38
nigen , wahrscheinlich aber auch, um über die künftige Kriegsführung mit den Franzosen zu
39
beraten und deren Meinung zum Waffenstillstandsbruch durch Bayern zu erkunden. Er kehrte
40
am 10./20. Oktober d. J. nach Osnabrück zurück ( Meiern IV S. 772 f.).
, och att icke allenast
12
vederparten, uthan och dee Frantzösische plenipotentierade och dee Frantzö-
13
sische ständerne nu giöre sigh mehra hopp ähn förr till friden, ju så vidt och,
14
att den innan Juhl eller kortare tijdh skall vara till förmodha. Och att Wolmar
15
medh någre af them catholiske ständernes deputerade vara effter 8 dagar till
16
Osnabrugh förväntande, att reassummera fridztractaten. Och såsom dee alle
17
gifva före, att hvadh emillan Eder och them keijserlige, serdeles grefven af
18
Trautmansdorff, hafver varit slutit och förafskedat, skulle blifva oryggeligit,
19
så synnes thee och villja låta komma thet, som än hänger oafhandlat af stän-
20
dernes interesse och gravaminibus, på dee evangeliskes decision, tå I för-
21
meene uthslaget läre komma på theres så kalladt guthachten, therom I för-
22
melte i Edertt breef af then 5. Julii i detta åhret.

23
Sedan begera I och, ifall I komme till tractatz medh dem keijserligom, vår
24
endtlige meeningh vettha om stadens Hamburgz desiderio att få kiöpa den
25
rätt, som vij och chronan å erfftstifftets Brehmens vägner hafva på stifftet
26
Hamburgh. Medh hvadh mehra vij elljest sij af the breef, som I, her Salvi,
27
uthur Münster hafve skrifvit, och I, greffve Johan Oxenstierna, theruppå
28
uthur Ossnabrugk svarat, serdeles om ett armistitio emillan oss och vederpar-
29
ten , och att det tales i Munster för militien om fyra eller fem millioner.

30
Men att Frantzösische commissarierne ingen synnerligh förhopningh gafvo
31
om augmento, uthan mehra om anticipatione subsidiorum, ville dock skrifva
32
till hofvet om bägge ehranden, icke hållandes orådeligit, att och I bådhe
33
skrifve therom till cardinalen Mazarini.

34
Nu måtte vij gerna sij och önska, att vederparten vore rätt alfvara till friden
35
och des hastiga sluth, och dee evangeliske ständernes, så och de Frantzösi-

[p. 82] [scan. 138]


1
sches plenipotentieradhes hopp, att nå friden innan så kortan tijdh, icke vore
2
förgefves. Tijden lärer vijsa thet uth och skall på vår sijdo inthet hinder ther-
3
till vara i vägen. Om nu anten the keijserlige sjelfve inclinere till hålla och
4
effterkomma, eller och Beyerfursten skall såvidt hafva sluttet medh Keijsaren,
5
förrän han brööt och sigh medh honom conjungeradhe, att det skulle blifva
6
beständigt och krafftigdt, hvadh för detta emillan Eder och Trautmansdorff
7
ähr slutet och förafskedet vordet, icke allenast in rebus Imperii et gravamini-
8
bus statuum, uthan och i dee saker, som ahngå oss och chronan, serdeles vår
9
satisfaction, efftersom derom skrifves ambigue och I uthi Edert siste breef
10
förmäle, att then Beyerske i Munster ähnnu varande gesandtz, doctor Ernst,
11
skall hafva berättat, thet hans herre hadhe capitulerat medh Keijsaren, att stå
12
före och maintenera det, som var i sommers slutet medh Eder; detta alt och
13
på hvadh grundh det beroor, vele vij förvänta, besynnerligen sedan Vlmer [!]
14
till Eder kommer och reassumerar värcket igen. Ähr vederparten sinnat att
15
sluta, tå låter Eder och thertill finnas heelt villjoge och begerlige. Och ther
16
han vill låta alt blifva vidh thet, som förr ähr aftalt och sluthet; såsom tå icke
17
fleere hufvudhsaker synes stå tillbaker, ähn vår milities contentement och or-
18
dinum gravamina, så tjenar Eder vettha vår närmare och ytterligare meningh
19
om thesse ehranden, och serdeles om thet förre.

20
Det förslagh, som ähr i Osnabrugk för någre veker sedhan gjordt, om tjugu
21
millioner Rijksdaler för vår soldatesque, ähr fuller i sigh sjelfft inthet för högt
22
eller disproportioneradt vår milities tapre meriter och langlige så och besvar-
23
lige tjenster. Serdeles när man ville jembnföra churfurstens af Beyerns medh
24
Keijsaren förde stoore räkningh och praetension på trettan millioner för ett
25
tagh allena. Men effter vij hafve till giöra medh så månge, ständerna ähre
26
trotte af kriget och landen uthmärgladhe, ther hoos till befahra underlige
27
conspirationer och sammanknippellser emot oss och thet mäst ähr uthtydess
28
oss alt till det värsta, hvarföra holle vij för rådhsampt, att I låte komma thetta
29
postulatum om militiens satisfaction till en moderation i des quanto, gåendes
30
uthföre såsom visse trappor och fölljandes af förre gjorda förslagh i förstunne
31
fyra eller fem och sedhan låtandes komma på tolff och tijo millioner Riksda-
32
ler . Och förrähn vij ville hafva skulden på oss, som vore vij uthi thetta måhle
33
orsaak till fridens protraction och skulle förthenskulldh blasmeras af verlden,
34
så vetther detta till Eder effterrättellse i thenne saken, att sedhan I icke hafve
35
kunnat erholla tijo millioner, må I gå bättre uthföra och successive låte falla
36
af summan och quanto satisfactionis militum alt intill sex, ja förrän friden
37
sigh theropå stöta skulle, fem millioner Rijksdaler, hvilket ähr det extremum,
38
som I hafve till att stadna vedh. Men kunne I giöra den puncten och condi-
39
tionen bättre och drifva summan högre, thet skatte och deputere vij in loco;
40
allenast optäcke Eder vår yttersta meningh härom, tilltroendes icke desto
41
mindre Eder godhe discretion och försichtigheet, att negotiere theruthi på
42
bästa sättet, som I in loco pröfve kunna skee. Och ehuruväl vij förledne vår
43
uthi praesidentens Erskeins commission månde låte uthslaget och determina-
44
tionen af quanto mehrendeels komma på feltmarskalckens gottfinnande, lijk-

[p. 83] [scan. 139]


1
väl effter han ähr frånvande, och vij för ofvanbemälte orsaker icke finne råde-
2
liget , att låta heela värckedt på en högh fordringh, som skedd ähr, studza, ty
3
kunne I vidh lägenheet sådant optäckia Erskein, anten han tå giör ett rycki-
4
ande till feltmarskalcken, och medh honom heröfver communicerer, eller och
5
blifver ther hoos Eder qvarr och icke stränger högre på quantumet, ähn I
6
inthet finne gott och rådeliget.

7
Belangande res Imperii indecisas, ther I kunde på förra sätt medh them kaij-
8
serlige blifva theröfver eenige och richtige, tå giöre theri Eder flijt, att stän-
9
dernas gravamina varde effter all möijeligheet afhulpna såsom och att restitu-
10
tio proscriptorum i Tysklandh och Erflanden, så och autonomien thersam-
11
mastädes rättadt på en tilldrägeligh foot; men när I icke vijdere kunne gåå,
12
uthan samme saker falle Eder alt försvåre, tå lämbnar statibus sjelfvom,
13
samma oafhandlade Tyske (och ther möijeligit våre the Erflandiske) sakens
14
decision. Efftersom dee och låte sigh förlyda, å lijchtonne att kunna komma
15
medh Germanicis rebus tillrätta, vigilerades I, att ständerne icke få Rijkssa-
16
kerne forst aftaalte och sedan vele hafva arbitrium determinandi quanti satis-
17
factionis militum, men heller contrarium eller ju åthminstonne, att bådhe
18
deelarne blifve tillijka aftaalte. Denne ähr sålunda vår förklaringh om thesse
19
saker och af vederparten praetenderade hinder i friden. Hvadh elljest dee an-
20
dre sakerne, them I beröre i Edert breef och 2 vexleskriffter, vidkommer, och
21
serdeles stadens Hamburgh desiderium, så ändoch vij ähnnu icke hafve fåedt
22
all fullkombligh och pertinent underrättellse om Hamburger stifftet, så
23
myckit vij lijkväl af andres berättellse förnimme, ähr dess beskaffenheet icke
24
så ringa, som then elljest af staden giörs. Och serdeles finne vij icke giörligit,
25
att abalienera emot en lijten penningh thenne högheeten och regalierne, som
26
oss formedellst ertzstifftets Brehmens cession på stifftet Hamburgh accressera
27
och tillflyte. Derföre och synes oss vara rådeligst, att I, så mycket thenna
28
saken ahngår, låte förblifva vidh thet, som förr ähr afhandlat och slutet. Finne
29
vij framdeles gott och giörligit, att försällja och uplåta staden thetta ius, tå
30
kan thet bättre skee effter sluten fridh.

31
Ett stilleståndh af vapnen på visse vilckor emillan oss och fienden tjenar oss
32
och våre saker inthet. Therföra måste I och på Eder orth sådane förslagh
33
declinera.

34
Att the Frantzösische plenipotentieradhe gifva ringa hopp till augmentum
35
subsidiorum, men hafve doch therom skrifvit till hofvet, kunde vij väll troo,
36
att dee för deres personer och såsom ministri sigh icke annorledes kunne för-
37
klara och I fördenskulldh hafve till förvanta, hvadh svar thädan kommer till-
38
baker . Och hålle vij icke rådeligit vara, att och I therom skrifve till her cardi-
39
nalen Mazarini, efftersom vij och om samma yärff vedh nästa post täncke till
40
giöra thetsamma, icke allenast till cardinalen, uthan och till konungen och
41
drottningen regentinnen sjelf, tagandes occasion af Beyerske rupturen och
42
theropå fölljande närvarande sakens chrisi. Hvadh vij nu elljest och i gemeen
43
om Beyersche rupturen föruth skrifve till Franckerijke, that sij I här af hoos
44
gående copier.

[p. 84] [scan. 140]


1
Vij hafve Eder detta till svar på Edert breef och för nödigh annan Eder under-
2
rättellse icke velat förhålla.

Documents