Acta Pacis Westphalicae II C 4,1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 1. Teil: 1647-1648 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
236. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 Mai 1/11
Osnabrück 1648 Mai 1/11
Ausf.: DG 12 fol. 836–844; Eingangsvermerk Stockholm 1648 Mai 18/28; Druck (Auszug):
UA XXIII S. 118f.
Frage des kurmainzischen Gesandten nach der Intensität, mit der die Schweden die Amnestie
ihrer aus den kaiserlichen Erbländern kommenden Offiziere vertreten wollten, und nach der
Bereitschaft, das kaiserliche Vergleichsprojekt anzunehmen. Schwedischer Wunsch nach Einschal-
tung der Stände in diese Frage. Unterredung mit dem bayerischen Gesandten, dem die Schweden
vorwerfen, den Frieden aufzuhalten, und Vorschläge, den Vertragsabschluß zu beschleunigen.
Konferenz der Stände über Exekution und Assekuration des Friedens, den § Tandem und die
Satisfaktion der Soldateska. Allgemeines Streben der Stände, von der Satisfaktion befreit zu wer-
den . Drängen einer ständischen Deputation auf Annahme des kaiserlichen Vergleichsvorschlags
wegen der Offiziere aus den Erbländern. Zurückhaltung Oxenstiernas aus Furcht vor einem kai-
serlichen Mißbrauch und beruhigende Erklärung der Stände. Schwedische Forderung auf gleich-
zeitige Unterzeichnung des § Tandem und der Satisfaktionsartikel als Vorbedingung aller weite-
ren Konferenzen mit den Kaiserlichen. Angestrebter Aufschub der Exekutions-, Assekurations-
und Ratifikationspunkte bis zu den abschließenden Verhandlungen in Münster mit Rücksicht auf
die Ehre der Franzosen. Gespräch mit dem niederländischen Gesandten Meinerswijk über die
Verleihung von Frankenthal an die Exkönigin von Böhmen, das anhaltinische Anliegen wegen
der Reformierten und den Oldenburger Weserzoll. Nachrichten. Furcht der Hessen vor der Ar-
mee Lamboys. PS: Absendung Biörenklous an den Kurfürsten von Brandenburg, der sein gutes
Verhältnis zu Schweden betont. Frage des brandenburgischen Gesandten Fromhold nach schwe-
disch -brandenburgischen Grenzverhandlungen.
Dee Churmeintziske gesandterne gjorde oss den 25. passato een visite i de
andre ständernes nampn och begierte att vetta 1. om Eders Kungliga Maije-
stätt för des officialers uhr Erfländerne amnestie och restitution skuld ville
blifva i kriget; 2. huruvijda vij ville urgera deras restitution, försäkrandes oss
at, om vij ville heruthi acceptera det keijserlige projectet, så ville de derhen
befordra Eders Kungliga Maijestätz soldatescas sak, at den uthan vijdere op-
pehold skulle företagas och erörtras.
Vij gofve dem till svars, att man fuller intet för ofvanbemälte officialers skull
ville continuera kriget, när alt det andra blifve richtigt, men kunde hvarken
quoad materialia eller formalia så simpliciter acceptera de keijserlige opsatt.
Det vore lätt att afmärkia, att de keijserlige intet annat härunder söckte ähn
Eders Kungliga Maijestätz och chronans högste praejuditz, och effter de väl
sågo, at vij fördenskull alldrig vore det tillåtandes, tjente det mächta väl i
deres kraam och till att holla oss här oppe med, temporizerandes the effter
vahnan, så gott det sig och giöra låthe. Det vore fördenskull högnödigt att,
om man ville hafva frid, ständerne tage sig saken an och pari passu consulte-
rade så öfver § „Tandem etc.“ som Eders Kungliga Maijestätz militiae puncht.
När vij då finge part om deres tanckar deröfver, ville vij, såvidt möijeligit
vore och vij kunde giörat, condescendera deri och altså tillijka med dem fatta
een resolution i sakerne.
Ett par dagar dereffter komme de Beyerske gesandterne till oss och begynte
ibland annat snack, at med bästa fergor uthmåla deres herres store ijfver till
friden, tribuerandes honom den ähran, at det språng, som man härtill hade
gjordt här i tractaten, mäst vore skedt genom hans tillskyndan, tesmoignerade
de hoos sig hafva så månge stränge itererade befallninger och ähn hjelpa uth-
arbeta det som står tillbakars. Hvilket de och efter deras skyllighet vore öf-
verbödige med allt flijt och alfvare at effterkomma, hoppades att Gud vorde
gifvandes sin vällsignelsse dertill. Man vardt altså förorsakat, at uthi replice-
randet derpå taga bladet ifrå munnen och säija dem något af sanningen, re-
monstrerandes dem huruledes deres herre med sine procedurer och reunion
med Käijsaren mehra hafver hindrat ähn främjat detta värket; dy hade han
blifvit fast vid armistitiumet, då vore ingen tvifvel, at man allaredo, genom
Gudz bijstånd, förmodelig effter hvars och eens önskan nu sätte uhr kriget
och med deres fädernesland Tyske nationen i frid och roo. Och ehuruväl de
budo till att sincerera deres herres intention med reunionen, så vijste doch
sjelfve effecten nogsampt uth, hvad det hade båtat denne tractaten och be-
mälte deres fädernesland. Man hölt öfverflödigt, att här något röra om de
andre olegenheter, effter de vore dem nogsampt uthan des kunnige. Detta
allenast kunde man intet lata omält, at deres herre äfven dermed hade oblige-
rat Eders Kungliga Majestätt at rusta sig så myckit starkare, till att sustinera
des vederparts i så måtto tillväxande force och begägna de meener och fahr-
lige consilier, som sedermera hade varit på bahnen. Eders Kungliga Maijestät
hade och till den ända nu i detta åhr måst destinera een anseelig secours till
häst och foot, hvilken oförtöfvat väntades hijt åth Tyske botn. Ville de nu
förekomma den last och store besvär, som deröfver oungängeligen blefve de-
res fädernesland påbördat, så vore hög tijd, att de, som rättsinnige patrioter,
och vijste den fridbegirighet, som the i orden förde, med sjelfve gerningen
och hulpe med een san alfvar, till att rätta deres fädernesland uhr denne
krigzflammer. Derpå de då frågade, hvad de skulle mehra giöra, ähn de
gjorde. Der de viste, att man åter hade lust till itt stillestånd, så ville de strax
referera derom, och tviflade intet, at det skulle gå för sig. I det öfrige ville de,
såframpt de andre ständerne ville träda med dem tillsamman, så sättia Käijsa-
ren här an, att han, oachtandes den particulierrespect han bore (indigiterandes
så tacite) på Spagnien, fuller måste bequemma och accomodera sig. Desföru-
than vore de oss an och ville för all ting öfvertala oss, att låta paragraphum
„Tandem etc.“ effter de käijserlige åstundan fahra; hollandes före, att een
stoor remora pacis dermed var undanrögd. Hvilket syntes vara deres rätte
ährende! Vij önskade dem lycka och instigerade dem vijdere, till att prose-
quera itt sådant christeligit propos, då intet tvifvell vore, att Gud vorde alt så
faciliterandes, att man ändteligen kunde komma uhr detta häfftige krijget;
och behöfde man på det fallet intet att tänckia på någon particular, uthan een
universal vapnens suspension och hvijlo. Der de ville på deres acht befordra
Eders Kungliga Majestätz soldatescas sak, skulle de dermed myckit avancera
tractaten och desto för nå måhlet af een god frid. Uthi bemälte paragrapho
ville vij, absque praeiudicio tamen tertii, i sinom tijd så finna oss, att ingen
med foog skulle kunna imputera oss, som ginge vij dermed obilligt om. Det
vore mächta väl, der de så ville poussera och drifva det ena med det andra, att
man mot tillkommande Trinitatis kunde få det alt i det stånd, som det bör
vara; så att lijka som för tree åhr sedan vår förste proposition uthi den helige
Trefaldighets nampn, och på des åminnelsse dag var sked, man nu i detta
åhret och på samma dag kunde komma till richtighet och fredzconditioner-
nes subsignation. Hvarpå de meente, att man förr skulle kunna få ändskap på
värket, och behöfde intet att taga så stoor tijd mehr dertill.
Den fölljande dagen ähre altså samptlige ständerne af bägge religionerne
trädde tillsamman här på rådhuset. Vij kunde fuller intet egenteligen strax
penetrera i alt det de der hafva hafft för hender, men förnumme lichväl så
myckit, att de 1. skola hafva talt sin emillan om executions- och assecura-
tionspunchter , efftersom de Altenburgiske lijtet dereffter skickade oss sådane
opsatt deröfver, som under littera A, B her hoos finnes; 2. hafve de (under de
keijserlige, som vore af nå hvar in particulari försäkrade om assistence och
angenähme votis, hvilket sig och sedan hafver uthvijst, conniventz) hafft §
„Tandem etc.“ före.
Det skall och 3. så i den som den fölljande session praeliminariter något vara
talt om soldatescan och vara hoos dem kommit i consideration 1., hvemsom
skulle gifva satisfaction, 2. hvilken den måtte gifvas, 3. på hvad sätt och 4.
huru myckit. Ratione quis et cui skall uthi churfurstlige rådet hafva gifvit
temligen skarpe rencontrer, effter alle hafva velat eximera sig; och de keijser-
lige såväl som de Beyerske praetendera satisfaction för deras militie, hvilkas
exempel då de Cölniske, Sachsiske och Brandenburgiske hafva velat i förstene
föllja, effter de icke allenast hade varit i action med, uthan hölle ähn deres
soldatesca på behnen. Trier hafver pockat på den parole Franckrijke hade
gifvit honom pro sua immunitate. Omsijder skole de hafva stått an om icke
Käijsaren vore at frijlembna Osterrike och Beyern den Beyerske creitzen.
Men denne skall intet låta nöija sig dermed, uthan vela dertill hafva den
Schwäbiske; till att maintenera denne praetensione, skall han hafva appellerat
till de 20 catholiske vota, som Frantz Wilhelm förer directionen uthi i Mun-
ster . Hvaremot då stenderne här solennissime skole hafva protesterat, at de
intet regard ville giöra sig på slijk eensidig och vinkellconvent, der någre ex-
tremister och malcontenter holla på att improbera alt hvad man här uthrät-
tade . Ville der rätt bruka och föra deres vota, så borde dem ställa sig här in.
Det vore een sak af een elack consequentz, om man ville på sådant sätt draga
dem härtill, consultera dem och underkasta deres iudicio, hvadsom denne an-
seenlige conventen negotierade. Hvilket de på hvariehanda sätt skulle sökia at
virra och stöta omkull. Uthi furstlige och städzrådet hafva de föreenat sig, att
ingen skulle blifva exemt och ingen heller mehra få ähn Eders Kungliga Ma-
jestätz och chronans soldatesca! Ratione quomodo skole de vela gå effter Rö-
merzugen och holla före vara att anvijsa hvart och ett stånd sin troup till
contentera, så gott man kunde. Men hvad quantum anlangade, kunde de intet
något vist determinera eller låta komma till cassa, effter det vore sjelfve omö-
ijeligheten , at vid närvarande ussle och fattige tillstånd här i Rijket komma
något synnerligit till väga. Hvad för resolution de nu ändtelig i denne saken
lära fatta, måste man afbijda.
Igåår hade de een deputation af alle 3 Richzcollegierne hoos mig, Johan
Oxenstierna, effter jag, Salvius, nu någre dagar för någon opasslighet hafver
måst holla sängen, och låte oss tillsinnes föra, af hvad orsak tractaten här
hade mehr ähn öfver 14 dagar varit in suspenso; hvaröfver de ähre blefne
förorsakat, att gripa värket för deres perssoner an, då den finnandes dem keij-
serlige temlig hårdspänte emot Eders Kunglige Majestätz officialers uhr Beh-
men och Erffländerne restitution, hafver sin emillan öfverlagt, genom hvad
medell de kunde komma tractaten till gångz igen och salvera deras fädernes-
land uhr detta långvarige krijget och från det för ögonen sväfvande ytterste
förderf och undergång, och intet der kunnat träffa något annat mått, ähn att
de hafva enhälligt måst sin emillan sluta, att det intet vore vijdare att holla sig
oppe för bemälte amnestiae och restitution skull, uthan låta den så denne
gången passera, men achtade lichväl, när man komme till att skrifvat under,
de strax uthfärda een recommendation för samma officialerne till Käijsaren,
och tviflade intet, att han ex singulari quadam clementia vorde defererandes
deres intercession och låta officialerne njuta den till godo. Effter nu detta vore
ett oumgängeligit Rijkzconclusum, och Eders Kungliga Majestät och chronan
intet hade så stort interesse i den saken, så begierte de, vij ville intet vara
deremot, uthan för våre perssoner gifva vårt samtyckie dertill och låta altså
den saken komma till sin perfection och underskrifft, efftersom de hoppades
att vij nu, sedan man hafver fått mehrendels af det svåreste richtigt, intet
vorde hollandes friden fördenskull oppe och deres fädernesland sin roo miss-
unnandes . Ther bemälte conclusum icke oss misshagade, så vorde the keij-
sserlige , som the hade förståt, hoos oss till den ända sig inställendes och de
ähnnu oerördtrade saken igenom handlendes.
Jag svarade dem, at jag gerna hade sedt, det min collega herr Salvius hade
kunnat vara med tillstädes, så att vij strax kunde förklara oss emot dem på
deras förebringan. Men effter hans hälsos indisposition intet det tillätt, försåg
jag mig till dem, att de intet otåligt förmärckte, att jag toget an till communi-
cation och öfverläggiande med honom, då vij sedan ville låta dem genom
Eders Kungliga Majestätz legationssecreterare vår resolution derpå till-
komma . In antecessum kunde jag lichväl dem detta mitt sentiment heröfver
intet förholla, nembligen att man hade förmodat, at det afftalet, som effter
een lång dispute genom ständernes ägen förslag och intermediation emillan
de käijserlige och oss ratione ordinis her vid tractaten i så måtto var gjordt
och belefvat, att § „Tandem etc.“ skulle tillijka med Eders Kungliga Majestätz
soldatescas contentement sidst blifva afhandlat, skulle hafva hafft någon
större efftertryck. Men effter ständerne sjelfve så lijtet som andre hade velat
det effterkomma, stälte man det derhän. Om man lichväl rätt considererade
saken, vore hon af så elak consequence, at de käijserlige gesandterne eo exem-
plo kunde med dem och lyste per mandatum caesareum eludera hela värket
och kasta omkull alt det, som man här alt den tijden bortåth hade arbetat opå
och omsijder något så när fått i itt gott lag.
På detta regererade de, att det intet kunde hafva stort att betyda, emedan det
intet beträffade substantiam, men mehra ipsam formam tractatus. Skulle de
käijserlige ville emot all bättre förmodan missbruka detta, så ville de fuller få
råd med dem, nu sedan ständerne af bägge religionerne vore komne uthi itt
gott förstånd sin emillan. De hade och varit itt par gånger ihop om soldates-
cans sak och ämbnade det vijdare giöra. Effter de då intet mehra talte derom,
recommenderade man dem ähn ytterligere thetsamma på bästa sättet till alt
god befordran, den de uthlofvade, och toge dermed sit affträd.
Vij sände altså Gustaf Hansson sedan till de Churmeintziske så och Alten-
burgiske , och låto seija dem, att vij hade öfverlagt deras an- och förebringan,
och, såssom de viste sig påminna, det man hade på alle sijdor een gång gott
funnit, att Eders Kongliga Maijestetz officialers och soldatescas interesse, sås-
som de der sui natura hörde tillsammans, skulle pari passu afhandlas, så
komme det oss nu mächta besvärligit före, att ständerne lichväl hafva för de
käijserlige skull dragit icke allenast den förre fram och den förmedelst itt
Rijkzconcluso, Eders Kungliga Majestät och chronan till största praejuditz
sin emillan allaredo erördtrat, uthan och ville med den föreslagne conference
emillan de käijserlige och oss in effectu heelt och hollit uthställa den senare
på långe bäncken. Vij ville fuller intet uthslå, der de käijserlige ville bevisa oss
den ähran och besökia oss, men vij kunde hvarcken tractera med dem vijdere
eller nu gifva ständerne vår cathegoriske förklaring på § „Tandem etc.“, för-
ähn vij och finge militiepunchten klar och richtig. Ville de taga sig den med
mehra alfvare, ähn härtill ähr skedt, an, så vorde de dermed häfvandes een
stoor steen, som låge friden i vägen, och skulle altså sedan finna att vij ehru-
väl , som de nogsampt förr viste, Eders Kungliga Majestät och chronan intet
lijtet interesserade i offtabemälte des officialers fullkomlige restitution, så
lichväl ville comportera oss dervid, att de intet med fog skulle kunne impu-
tera oss, det vij missunte deras fädernesland sin roo och tranquillation, effter-
som vij hoppades, att, när man om quanto för militien var eenig, man sedan i
få dagar skulle kunna afhjelpa det öfrige som feeltes; för hvar skull vij och
ähn till öfverflöd ville hafva dem soldatescans contentement behörligst re-
commenderat .
De hafva derpå endskyllet sig emot honom, att de för ingen deel hade hafft
intention, att draga det ene fram eller sättia det andra tillbakars. De hade
combinerat propositionerne öfver bemälte begge saker. Men att de först ähre
blefne färdige med § „Tandem etc.“, det kommo så af materiens vichtighets
disparitet som deraf, att den saken så offta tillförende hade varit ventilerat.
Militien anlangande, behöfde de mehra tijd till, såssom een saak, den der vore
fast crud och omgearbetat och desföruthan der så månge svårheten uthi con-
currerade . De ville nu med macht detta så befordra, att man, förähn månge
trodde, skulle kunna komma deruth, effter de sågo, att det allenast hefftade
derpå. Med den föreslagne conference emillan oss och de käijserlige hade de
intet annat intenderat, ähn att man, emedan de delibererade om soldatescan,
kunde praeparera de ähnnu oerördtrade punchter, så att deri ingen stor diffi-
cultet måtte mehra finnas, när militiepunchten ähr blefven afhulpin. De
kunde väl tänckia, att vij förr intet vorde till någon real tractat med de keij-
serlige förståendes.
När då Gustaff Hansson hade derpå replicerat, att man intet hade något syn-
nerligit mehr öffrigit, som kunde vijdere praeparatorie utharbetas, emedan
man uthi sidste conferencer med de käijserlige hade så ungefehr förnummit
deras och de våre tanckar öfver det Romerske Rijchzsens ständer underskrif-
vin ; derhoos tesmoignerade han sig vara tillfridz, att man, sedan soldatescans
sak ähr richtig, måtte her afftala med ständerne om Burgund och Lottringen,
hvilket han hölt vara rådsamare, effter, der man skulle sparat till Munster,
Spagnien skulle ströö alehanda irring deruthi till att hindra saken med. Men
executions-, assecurations- och ratificationspunchten vill han för all ting
hafva opskuten till att erördtras i Munster, förmenandes den honneuren och
böra chronan Franckrijke, at man der in loco afhandlade rästen af denne
Tyske freden. Mehra hafver han intet gjordt här denne gången. Det ähr altså
lijkt, att han allenast till att obligera oss, att komma dijt öfver igen, hafver
gjordt det ryckiande hijt.
Dagen förähn han reste hedan, kom een af de Hollendske ambassadeurerne,
Meinersvijk
igen. Då han förnembligest tvenne ting hade att här sollicitera om: 1. som
bijlagon littera C uthvijser, om Franckenthal för enckiedrottningen af Beh-
men , efftersom det ähr lijkt, att Hollenderne gierna ähre henne quitte; 2. om
hertigens af Anhaltz interesse uthi de reformerades punct , och at det ordet
„similium“ der må utplanes; 3. om Oldenburgiske Wäsertullen, hvilken han
med een synnerlig ijfver och inmängd commination opponerade sig emot,
efftersom han betygade, at det mäst ginge öfver Hollenderne uth. Han re-
monstrerade och, med hvad ofog grefven af Oldenborg densamma praetende-
rade af itt blotta fahrvatn, som luppe allenast emillan hans och ertzstiffts
Brehmens territorium, der doch ingen aflago in- eller utskeppande var. Så
snart han komme tillbakars åth Munster igen, ville han skicka oss med
samptlige ambassadens underskrifft ett memorial till mehra ljus i denne sa-
ken , hvilket han och achtade giöra till de keijserlige och ständernes depute-
rade . Jag lofvade honom i det ena och andra alle giörlige officia, dermed han
då i förgår reste sin koos igen. Vij hafva communicerat bemälte memorial,
Franckenthal beträffande, med residenten La Cour, och han tagit den ad refe-
rendum an till gref Servient. Det står een clausula dereffterst i, som han haf-
ver vijst den Beyerske gesandterne, hvilke sig deröfver mechta ting skole
hafva formalizerat.
Ifrå grefven af Oldenburg hafve vij idag fått sådant bref om bemälte Weser-
tull , som littera D inneholler.
Hvad Beyern hafver nyligen skrifvit till Käijsaren, ähr af littera E att see.
Hurudant råd Holtzapfell
Vgl. [ S. 94 Anm. 3. ]
phaliske defensionsförfatningen, ähr under littera F. Under littera G ligger
een lista på de regimenter, som Lamboy åter skall hafva på bahnen, att giöra
een diversion med, som lijkt ähr i desse quarteren. De Hessen-Casselske be-
fahra det lärer giella dem, och hafver derföre herr Schäffer hollit hoos oss an,
att vij ville uthi herr feldtmarschalkens frånvaru låta draga tillhopa, hvadsom
kan ombäras uhr Eders Kungliga Majestätz guarnisoner heromkring, till att
med landtgrefvinnans soldatescas tillhjelp försökia, att med någon synnerlig
impressu divertera honom, Lamboy, derifrå. Men effter här intet ähr någon
officerare, som man derom kan låta tilltala, ähr det så blifvit derhän. De tijen-
der vij här elljest nu hafva om krigzväsendet, vijser littera H.
PS: Rätt nu få vij Eders Kungliga Majestätz allernådigste bref af den 15. pas-
sato , deraf vij förnembligst see, hvad för commission Eders Kungliga Ma-
ijestätt hafva gottfunnit, att gifva residenten Biörnklou till churfursten af
Brandeburg, remitterandes honom doch deri till vår disposition, efftersom
tijden sig anlåter. När Biörnklou här ankommer och vij få vijdere underret-
telsse af honom om Eders Kungliga Majestätz intention sampt hans instruc-
tion och hvad dertill hörer, får man see, huru alt bäst låter giöra sig. Ähnnu
kunne vij intet finna hans ährende dijt vara så högt af nöden, effter det intet
höres af churfursten annat än att han alt gott skall hafva i sinnet emot Eders
Kungliga Majestätt och chronan. Een hans abgesandter och geheime råd,
Fromholz, var för någre dager hoos oss och vijste oss åter churfurstens och 2
af hans andre rådz orginalbreff, af hvilke vij sände copier här hoos under
littera I, contesterandes der hoos på det högste den oprichtige gemuthe, som
churfursten bär till att stiffta alt närmare förtroende och gott förstånd med
Eders Kungliga Majestät. Berättade i det öfrige om churfurstens sidste be-
skickning till Generalsstaten, som intet till annat hade varit ansedt ähn den
gamble defensionsalliancens förnyelsse. Desföruthan frågade han och effter,
om vij hade fått någon ordre ifrå Eders Kungliga Majestätt ähnnu om grent-
zetractaten . Der han eller någon af de andre nu i så måtto vijdere skulle gifva
sig an hoos oss, varde vij oss emot dem för anlåtandes effter samma Eders
Kungliga Majestättz oss idag tillkombne allernådigste ordre.
A: 845–846 Altenburgisches Konzept zur Assekuration und Exekution. o. O. u. Tag
B: 847–848 Desgl. o. O. u. Tag
E: 852–853 Der Kurfürst von Bayern an den Kaiser. München 1641 Mai 30
H: 866 Avisen