Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
128. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1647 Februar 1/11
–/ 128/ [154]
Ausfertigung: DG, A I 1, Legat. [ 6] fol. 108–111’; Eingangsvermerk Stockholm 1647
Februar 25/März 7.
[1] Drängen d’Avaux’ auf Formalrezeß über Vereinbarungen in der Pommernfrage; Problem der
Geheimhaltung auf dem Friedenskongreß. [2] Hg. von Croy. [3] Brandenburgischer Vorschlag einer
Allianz mit Schweden. [4] Entschädigung Brandenburgs; daraus resultierende Gegensätze. [5]
(5. Februar st. n.) Entwurf der Satisfaktionsvereinbarungen den Kaiserlichen übergeben; (8. Februar)
kaiserliche Antwort. [6] Visite des Mecklenburger Gesandten. [7] (10. und 11. Februar) Geänderter
Entwurf der Satisfaktionsvereinbarungen und kaiserliche Antwort. [8] Tractatus gravaminum.
[ 1] Effterst i sluthet af Nr. 124 förmältes att vij på d’Avauxes trägne anhål-
lande månde sättia någre notas till dee Brandenburgiskes project, hoppandes
at han, d’Avaux, skulle thermedh vara tillfridz och inthet mehra stå efter
och begära af oss een underskrifvin formalrecess. Samme våre notae finnes
nu fulkomligen afskrifne under lit. A. När han fick them vore the inthet
till nöijes, eij häller vände han igen at anhålla om underskrifften.
Effter vij remonstrerade at vij icke allenast hade opsatt, uthan och reedo
den 26 [ 26. Januar/5. Februar] lefvererat åth them keijsl:e heela satisfactions-
punchten, theruthi then Pommerske saken efter gjordt aftall var infattat,
slog han förre vij då måtte tillåtha at Biörneklou attesterade om thet som
var förafskeedat, sökiandes at två skriffter, sådane som lit. B och C inne-
håller, måtte förfärdigas. Ty efter vij hafva hållit betänkeligit 1) at införa
och per expressum nämpna cassationes donationum regiarum, 2) at förstå
till immunitatem vectigalium och 3) att låtha churfursten vederfaras något
specialt medh styckerne, som kunde finnas i hans fästningar, när the skola
restitueras, så meente d’Avaux at then senare skrifften kunde hållas heemlig
och inthet divulgeras till något förfängeligit exempel. Vij svarade at thet
vore hvarken i vår macht eller rådeligit at så göra. Ehuru secret man thet
ville hålla, så kommer thet lickväll uth. Legatio Gallica var så jaloux öfver
sin satisfactionspuncht, när then var sluttin medh them keijsl:e, at vij nap-
past finge höran läsas två gånger, men at bekomma dess copia var omöijeli-
git, efter then på thet sättet skulle komma i mångens händer. Effter ungefär
4 eller 6 veekurs förlop bekommo vij ifrå åtskillige ohrter ofvan uhr Tysk-
landh och ifrå här subsisterande ständers gessandter icke allenast ofvanbem:e
puncht, uthan och thet som var secretamente lefvererat i mediatorum händer.
Så kunde thet och gå oss, och vore therföre fåfängt at göra någon särskildt
skrifft. Thet öfrige kunde vara och hållas gijldigt uthan någon underskrifft,
hon vari af oss, honom eller secretario legationis.
Han lät fuller något så när öfvertala sigh medh then secrete skrifften, men
urgerade at then förre måtte gå för sigh. Vij kunde på inthet sätt blifvan
qvitt förän vij lofvade at Biörneklou skulle då skrifva henne under, doch
medh the emendationer som finnes med annan handh tillsatte uthi bijlagan
under C här ofvantill litererat, hvilket skedde den 28 passato [ 28. Januar/
7. Februar] .
Vij hafva alt till i går hafft göra medh honom om hertigen af Croy
Ernst Bogislaw, Hg. von Croy und Aerschot: * 26. 8. 1620, † 7. 2. 1684 (ADB: 6. 2. 1684);
1637 vom Camminer Domkapitel zum Administrator gewählt. Vgl. hierzu und zum folgenden
vor allem Breucker S. 89f.; Szczeponik; vgl. auch ADB IV S. 616f. ; APW [II C 2 S. 436]
Anm. 5; Bär S. 89f.; Barthold IV 2 S. 601, 619; UuA IV S. 534–540 (zum 29. Januar).
jandes till föllje af Eders Kongl:e Maij:tts allernådigste breef af den 4 pas-
sato [ 4./14. Januar] vij hafva honom och hans interesse per expressum
infattat, efter Hans Furstl:e Nåde vore lagligen kommen till stifftet och nu
i dess possession. D’Avaux sade at the Brandenburgiske skatta detta vara
een novitet, som tillförende inthet var omtalt. Churfursten vore nu i Haagh
och kunde the icke på 14 dagar få resolution. The tviflade ingalunda at
churfursten ju skulle låtha hertigen af Croy vidh stifftet, thertill d’Avaux
och the Churbrandenburgiske förmedelss sine skrifvelsser ville hjelpa och
saken i bästa måtton recommendera. Vij måste omsijder och häri gifva
d’Avaux efter och på hans anhållande uthfärda skrifften, som lit. D gifver
tilkänna, doch lickväll medh thet förbehållet och cautionen att han, d’Avaux,
och the Brandenburgiske måtte lofva at skaffa churfurstens consens för
hertigen af Croy medh thet första som skee kan, hvilket the hafva tillsagt.
The Pommerske deputerade meena at churfursten skall villja handla medh
hertigen af Croy, sökiandes at få Kösslin af honom till Hinderpommerske
residentsstadh och at gifva hertigen Stolpe, Rügenwalde eller något annat
igen.
[ 3] Brandenburgici hafva oss sagt thet churfursten vore resolverat at träda
i een närmare alliance medh Eder Kongl:e Maij:tt och att the gessandterne
vore fullmächtige thertill, villjandes vetta af oss om Eder Kongl:e Maij:tt
i lijka måtto vore intentioneradt och vij plenipotentierade. Vij hafva begärat
vetta conditiones och fåt till svar at churfursten meenar itt foedus defensi-
vum till manutention af the fångne länder häruthe, kanskee Preußen medh.
Specialiora hafva the inthet vellat uth medh. Om nu Eder Kongl:e Maij:tt
skulle villja at man skall göra them hopningh therom och träda medh them
ihop, thet står till dess nådigste behag och ordre, hvilken vij hörsamligast
velle efterkomma.
[ 4] Magdeburgicus och Brunswico-Lunenburgici läggia sigh med all macht
emot och bjuda till at hindra det churfursten eij må få Magdeburg och
Halberstadt till aequivalent
Vgl. [S. 242] , [242 Anm. 1–7] sowie Relatio des Magdeburgischen abgesandten anstatt proto-
colli aufgesetzet, was bey den herren Kayserlichen und Schwedischen wegen der ertz- und
stiffter Magdeburg und Halberstadt angebracht und vorkommen ( Meiern IV § XVI
S. 282–288 ).
à part och then saken drifvit medh högsta ijfver. Theras rationes vore
thesse 1) att churfursten hade föga skääl och foog at praetendera itt aequi-
valent för thet som Eder Kongl:e Maij:tt bekommer i Pommeren. Om icke
Eders Kongl:e Maij:tts herr fader glorvürdigst i åminnelsse hade errättat
Pommeren, så hade churfursten icke allenast inthet fåt thet uhr the keijsl:es
händer, uthan hans churfurstendöme till een deell eller och altsammans fölgt
effter. Huru churfurstens herr fader hade sigh sedan theremot comporterat,
thet vore notarium. Att Eder Kongl:e Maij:tt thet alt oachtandes hade
gifvit efter och undt churfursten nästan halfva Pommeren igen, thet vore
ex mero favore et amore pacis än at the churfurstl:e hafva thet förtjent
eller orsak at stå efter vederlag för thet Eder Kongl:e Maij:tt behåller.
Om rijket kommer till räckning medh churfursten, så får man see hvadh
han är skyllig och at man måtte hafva betänckiande at räckna then skulden
inn för vederlaget. 2) Om så vore churfursten hade orsak at stå på och fordra
någon compensation för Förpommeren, så vore vidh närvarande beskaffen-
heet tjenligast at han lette och såge uth länder för sigh hoos them catholiske
och them som äre orsaken till närvarande krigh, jämväll at vederlaget blefve
rätt och effter billigheeten proportionerat, undflyendes han, churfursten, at
svaga the evangeliskes stat och gripa andre furstl:e huus inn i theras väll-
fångne rättigheeter. 3) Vijste the väll at churfursten af Brandenburg inthet
hade stoort sky och samvette at begära Magdeburg och Halberstadt, eij
heller the keijsl:e at gifva them bort. D’Avaux lågo här allenast till then
ända at stödja under the catholiske, som lickväll hafva varit chronornes
högsta fiender, och theremot at plocka bort fiedrarne och denudera the
evangeliske, som hafva ståt medh chronorne och sökt theras protection.
Catholici status göra gäck af the evangeliske och begabba them i ögonen
at the hafva käglat och roopat aff gravaminum afhjelpande, när thet nu
kommer till sluthet och evangelici hade meent plocka af thetta kriget op-
fruchten och njutha thenne tractaten till godo, så laga catholici at alle evan-
geliske stiffter, blåtta Lübeck undantagandes, löpa in i satisfactionen och i
oträngde måhle tages bort för näsan på them
Zur Bedeutung der geistlichen Territorien für die Fürstenhäuser vgl. [Anm. 1 S. 243] .
genom Gudz mildrijke och skeenbarlige bijståndh medh högsta ijfver såväll
med sine segersamme vapn som försichtige consilier och tractater bracht
thet evangeliske väsendet på sådane fötter och ståndh igen at alle man nu
hoppas och glädja sigh föruth öfver itt önskeligit gott sluth. Ja, theras
nådigste herrer förmoda at vij nu, emedan Eders Kongl:e Maij:tts vapn
florera ad miraculum usque och bringar fienden till consternation, icke fälla
modet här på tractaten, uthan taga itu medh d’Avaux, icke tillåthandes at
han, ad suggestionem Caesareanorum, må disponera i thesse saker them
catholiske till bästa och them evangeliske till förfång, skam och neesa.
4) Måtte vij och väll öfverläggia och considerera hvadh för een vicht status
reformati skulle få i rijket, om churfursten af Brandenburg bekommo icke
allenast så månge furstendömen och med them under handen och effter
theras illsindige vahna tillfälle at reformera, uthan een hoop vota in collegio
principum, ja, directorium i Nedersachssiske creitzen och till äfventyrs med
tijden blandh them evangeliske på rikzconventerne medh som Magdeburg
nu hafver, hvilket skulle vara them af vår religion skadh- och fahrligit, ja,
för Eders Kongl:e Maij:tts staat efftertänkeligit, om churfursten aff Bran-
denburg blifver alt för stoor och mächtig. Eder Kongl:e Maij:tt haden
bäst försökt och medh ägen förfarenheet lärdt känna hvadh man hafver at
byggia och lijta på the Brandenburgiske råden. Om the nu gifva godh ordh
och säija at the villja göra itt medh Eder Kongl:e Maij:tt och chronan
Sverige, vore thet allenast till een tijdh och så länge the kommo i posses-
sionen och till at nyttja så sköna commoditeter. När thet vore skedt skulle
man snart see om the så blifva alt framgynt. The, gessandterne, måste beklaga
at the andra evangeliske inthet ville falla them med sådan ijfver som thet
sigh bör bij. Saxonici och andre af the erbverbruderte
Vgl. Protocoll, was bey dem angestellten convent und consultation der erbverbrüderten
chur- und fürstlichen häuser abgesandten proponirt und abgehandelt worden. Osnabrück
1647 Februar ( Meiern IV § XIX S. 295–302 ):
1. Continuatio protocolli, die confirmation der erbverbrüderung betreffend ( Meiern IV
§ XX S. 302f. );
2. Memoriale, die Kayserliche confirmation der erbverbrüderung zwischen Sachsen,
Brandenburg und Hessen betreffend ( Meiern IV § XX S. 303f. ).
Bittschreiben an die Römisch Kayserliche majestät in sachen die erbverbrüderung der
chur- und fürstlichen häuser Sachsen, Brandenburg und Hessen betreffend ( Meiern IV
XXI S. 305f. ).
stiffter medh tijden, och in particulari Chursachssen conniverar theri för the
4 Magdeburgiske ämbterne
Vgl. [Anm. 5 S. 242] .
penningarne för sin svärfader
Hg. von Sachsen-Altenburg war Friedrich Wilhelm II., dessen Schwiegervater Mgf. Christian
Wilhelm von Brandenburg; vgl. Isenburg I T. 48.
Christian Wilhelm: * 23. (28.) 8. 1587, † 1. 1. 1665; 1598 zum Ebf. von Magdeburg gewählt,
nahm 1614 infolge seiner Eheschließung den Titel eines Adm. an, im Dreißigjährigen Krieg von
Wallenstein verjagt, 1628 vom Domkapitel abgesetzt, 1629 Flucht zu Gustav II. Adolf, mit
dem er 1630 nach Deutschland zurückkehrte, 1631 von den Kaiserlichen gefangengenommen,
1632 Konversion zum Katholizismus, erhielt durch den Prager Frieden aus den Einkünften des
Erzstifts Magdeburg jährlich eine Summe von 12 000 Reichstalern, 1648 wurden ihm die Ämter
Loburg und Zinna zugewiesen. Vgl. ADB IV S. 164–168 .
som the hafva så skrifft- som mundteligen repraesenterat them keijsl:e i thenne
saken, hvilka nu lägges här hoos under lit. E. F. G. Genom ofvanbem:e
och på bijfogade skriffter anförde skääl ville the beveeka oss at tillijka medh
them förhindra at churfursten icke må få ofvanbem:e stiffter. Vij, varandes
särskildt, hafva tagit saken ad communicandum oss emellan. Nu fordra the
audientz hoos oss coniunctim. När vij thet låtha skee, velle vij i vårt svar
och resolution efter yterste förståndh hafva Eders Kongl:e Maij:tts inten-
tion för vårt rättesnöre, seendes till at Eder Kongl:e Maij:tt och i thetta
fallet må behålla lämpan.
The Brandenburgiske hafva och varit hoos oss äfven i thenne saak . The
disputera inthet quaestionem an och sättia i ingen tvijk om theras herre bör
något vederlagh, eij heller om churfursten skulle kunna få Magdeburg och
Halberstadt, uthan the stå effter Minden thertill, efter churfursten inthet nu
strax kan få Magdeburg. Thet hålla the för orijmligit och främmande at the
Brunsswijk-Lunenburgiske läggia sigh så hårdt theremot at tale för Magde-
burg och Halberstadt, som vore thet theras ägne patrimonialgodz. Huss
Brandenburg hafver hafft Magdeburg öfver hundrade åhr; och thenne co-
adiutor af huuss Brunsswijk-Lunenburg vore nu först, in fraudem huius
tractatus, sedan the hörde at Churbrandenburg skulle nu fået, kommen till
coadiutorien
Vgl. [Anm. 6 S. 242] .
denburg medh Eder Kongl:e Maij:tt alternera, ehuruväll thet inthet till-
förende hafver varit brukeligit, och thermedh ingen jalousie förorsaka.
Ther vore och ovist om churfursten eller dess huus kommo någonsin i
possessionen. Theras begäran är att vij ville tala för them.
Dem är svarat at vij fuller gärna unna churfursten itt gott vederlagh, men
skulle gärna see at thet inthet skedde medh evangelici status desadvantage
och interessatorum offension. Kunne the erhålla Magdeburg och Halber-
stadt, så vore thet nog. Thet rådde vij at the på alla vägar see till at thet
skeer medh interessenternes consens förän vij kommo till affattandet af
sluthet af tractaten, så at then saken inthet förorsakar protestationer och
consequenter någon breche i universaltractaten.
Hvadh Minden och Ossnabrugg anlangade, hade vij reserverat thet förre
för hertigen af Mecklenburg och thet andre för greeff Gustaff Gustaffsson .
[ 5] Den 26 passato [ 26. Januar/5. Februar] var jag, Salvius, hoos them keijsser-
lige och lefvererade them heela vår satisfactionspuncht i sådan form som
lit. H innehåller .
Den 29 [ 29. Januar/8. Februar] brachte grefven af Lamberg, Vollmar och
Crane oss therpå itt sådant svar som thet finnes ad marginem på nästtill-
förende litererade bijlago.
[ 6] Strax therefter var then Mecklenburgiske hoos oss och sade at the
keijsl:e hade communicerat honom af vårt opsat så mycket som Mecklen-
burg angick, villjandes vetta om thet och vore Eders Kongl:e Maij:tts
entelige resolution.
Vij svarade at then inthet kunde ändras, nu vore af nöden at Hans Furstl:e
Nåde tänckte på itt vederlagh, kunde hända at Hans Furstl:e Nåde finge
Minden igen för Wissmar, thet vore itt gott kööp och väll bytt. Minden
droge åhrligen så när [m]/20 rijkzd:r och Wissmar nappast hundrade i hertigens
räntecammer.
Han gaf oss sin herres skriftelige förslag och therbredevidh någre rationes
emot thetta postulatum, som finnes under lit. J. K.
Vgl. Meiern IV § XXVI S. 320–325 .
[ 7] Huru vij ändrade vårt opsat in puncto satisfactionis i någre stycken och
stälte thet them keijsl:e i går i händer igen, thet täckes Eders Kongl:e
Maij:tt sigh låtha föreläsa af copian under lit. L . Vij finge rätt nu på tijman
the keijsl:es svar therpå. Effter thet är långt och tijden är för handen at
posten måste gå sin koos, så noteras något theraf i brädden af thet näst här
ofvantill under lit. L numererade paperet, hvaruthaf Eders Kongl:e Maij:tt
i thet närmäste seer huru när vij nu äre hvarannan.
[ 8] Tractatus gravaminum är och på gång. Medh nästa post hoppes vij
kunna sända protocollen af the 2 congresser som äre haldne i thenne
veekan.
Vgl. Meiern IV S. 35–56.
A: 112–113’ Inter Regiae Maiestatis regnique Sueciae legatos ex una et electorales
Brandenburgicos ex altera parte de Pomerania et episcopatu Camminensi in sequentes
articulos Instrumento Pacis Generalis inserendos conventum est. Brandenburgisches
Projekt mit vollständigen schwedischen Marginalien
B: 114–115’ Vgl. A; Entwurf, von d’Avaux vorgelegt; praes. et lect. d. 28. Januar 1647
(st. v.). Haec inter Regiae Maiestatis regnique Sueciae et serenissimi electoris Bran-
deburgici legatos ita esse acta et die 28 Januarii/7 Februarii anno 1647 in manus
legati Regis Christianissimi, illustrissimi domini comitis d’Avaux, deposita; ad
mandatum illustrissimae legationis Sueciae attestor; vgl. lat. und frz. Nég. secr. IV.
S. 218–221
C: 116 Ultra illos articulos de quibus inter Regiae Maiestatis regnique Sueciae legatos
ex una et electorales Brandenburgicos ex altera parte ratione Pomeraniae et episcopatus
Caminensis conventum est quique Instrumento Pacis Generalis inseri debent propter
certas rationes utrique parti placuit ad huc tres sequentes peculiari hoc scripto com-
plecti, von d’Avaux vorgelegt. Praesent. et lect. d. 28. Januar 1647
D: 117–118’ Inter Regiae Maiestatis regnique Sueciae legatos ex una et electorales
Brandenburgicos ex altera parte de Pomerania et episcopatu Camminensi in sequentes
articulos mutatis mutandis (ita tamen ut substantialia per omnia salva et integra
maneant) Instrumento Pacis Generalis inserendos conventum est; vgl. Meiern IV,
S. 309–311. Haec inter Regiae Maiestatis regnique Sueciae et serenissimi electoris
Brandenburgici legatos ita esse acta et die 1/11 Februarii anno 1647 in manus legati
Christianissimae Regiae Maiestatis, illustrissimi domini comitis d’Avaux, deposita.
Ad mandatum illustrissimae legationis Sueciae attestor Matthias Biörnklou Regiae
Maiestatis Sueciae secretarius. Druck: Meiern IV, S. 309–311
E: 119–120’ Warhaffter gründtlicher bericht, was die herzogen zu Braunschweig unndt
Lüneburg bey den beeden erz- unnd stifftern Magdeburg unnd Halberstadt für
statliche iura haben und das zumahl dieselbe zu dem Pommerischen aequivalent
nullo iure angewendet unnd hochermelten herzogen entzogen werden können
[ Reichsanlagen, finanzielle Aufstellungen]. Osnabrück 1647 Januar 29/Februar 8; vgl.
Meiern IV, S. 306–309 ( nicht identisch)
121 Nachgesezte vier fürstenthumb und eine graffschafft werden izo von Chur-
brandenburgk zum aequivalent gegen Vorderpommern begeret [ Reichsanlagen]
G: 124–126’ Memorial des Domkapitels zu Halberstadt an die schwedischen Gesandten [ betr.
die brandenburgische Entschädigung]. Halberstadt 1646 Dezember 27/1647 Januar 6; vgl.
Meiern IV, S. 258–261
H: 129–132’ Schwedischer Entwurf für die Satisfaktionsvereinbarungen, den Kaiserlichen am
26. Januar/5. Februar übergeben, mit Marginalien der kaiserlichen Gesandten, den Schweden
am 29. Januar/8. Februar überreicht
L: 138–141’ Geänderter schwedischer Entwurf über die Satisfaktionsvereinbarungen, den kaiser-
lichen Gesandten am 31. Januar/10. Februar zugestellt; kaiserliche Antwort vom 1./11.
Februar
Schwedische Notiz zu diesem Aktenstück: Thette Svänske andre opsattet var rent och
inthet theri uthstrucket, när the keijs. thet finge den 31 jan. 1647.
Marginalien: Hvadh som här är tilsatt ad marginem och elljest uthi opsattet uthstrucket,
det är dragit uhr the keijserliges svar som brachtes den 1 febr. 1647 in mot 〈posten〉
skulle 〈 gebent〉.