Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
285. Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin Osnabrück 1645 Februar 12/22 Pr.: Stockholm 1645 April 25/Mai 5

2

Joh. Oxenstierna und Salvius an die Königin


3
Osnabrück 1645 Februar 12/22
4
Pr.: Stockholm 1645 April 25/Mai 5

5
Konz. von Mylonius: J. Ox. Slg. A I; Ausf.: DG, A I 1 , legat. [ 2 ], 124–
6
132; Duplikat: ebd. , 324–329; zitiert bei F. Dickmann S. 542–548

7
Besuch d’Avaux’ in Osnabrück: Geleitbriefe für Stralsund u. Straßburg, Beschlag-
8
nahme der Leiche Botelhos u. seines Gepäcks, langsame Anreise der reichsständischen
9
Gesandten u. Beginn der Verhandlungen, Friedensbedingungen u. Schönebecker Pro-
10
jekt , Behandlung Brandenburgs u. der übrigen Reichsstände während der künftigen
11
Verhandlungen, hansestädtische Deputierte, Rangordnung beim Empfang der kur-
12
fürstlichen Gesandten, Streit um Quartiere zwischen Hessen- Kassel, Ostfriesland u.
13
den Generalstaaten sowie dem Prinz v. Oranien, Gerüchte über ein Bündnis mit dem
14
englischen Parlament u. Verwicklung der Niederlande in den dänischen Krieg. –
15
Über Rorté u. St. Romain. Postwege durch Dänemark. Kriegslage.

16
Auf Nr. 246. Efter vij uthur dess postscripto då förnummo, att Eder Kongl:e
17
Maij:tt vidh uthgången af then tå påstående rikzdagh voren sinnade i her-
18
rans nampn at anträda regimentet, och sidermeera är öfver hela världen blif-
19
vit rychtbart och kundt, detsamma Eders Kongl:e Maij:tts opsat efter
20
rikssens sluuth och alle undersåternes högsta önskan och glädie skall vara
21
skedt och consumerat den 8./18. Decembris nästförfluten, så at Eder Kongl:e
22
Maij:tt då är satter på des högstberömligaste förfäders kongl:e thron och
23
sielf antagit rikssens scepter och regeringh, ty hafve vij eij kunnat underlåta,
24
uthan achtat vara vår underdånigste skylligheet at härmedh önska Eder
25
Kongl:e Maij:tt till anträdelssen af samme regeringh Gudz nåde och väl-
26
ssignelsse , at Eder Kongl:e Maij:tt under samma svåra börde och mit i then-
27
ne fahrlige och vidtuthseende krigzbråna, som fäderneslandet och nästan
28
heela Europa sväfver uthi, må erhållas vidh långvarig önskeligh hälssa,
29
träffa hälssosame rådh och vinna gode och hälssosame uthslagh, Gudz kyr-
30
kia och församblingh sampt fäderneslandet till hägn och försvar och Eder
31
Kongl:e Maij:tt till it evigtvarande lofford …

32
Hinweis auf Nr. 265, 266, 273 u. 279. Såssom vij nu i någre af them månde
33
förmäla, at grefve d’Avaux lät gå talet i Munster, at han ville reesa hijt, altså
34
kom han och den 25. passato [ 4. Februar ] seent på afftonen al incognito med
35
een sin nepote, 1 page och itt par lacqueyer brukandes baron de Rortées vagn
36
och sin hade lembnat 2 mijl härifrå i Lengrichen. Han var här intill den
37
31. dito [ 10. Februar ] och bleef i medier tijdh besökt och beneventerat af stän-
38
dernes gessandter, doomcapitlet och thenne staden. Vår förste och yterste
39
visite till honom giorde vij, som the pläga göra i Munster till oss, med 6

[p. 495] [scan. 527]


1
carretter; men dessemellan hade vij efter lägenheeten een eller två. Men han
2
foor altidh så till oss som op i kyrkian och clöstren i baron de Rortées vagn
3
med 2 hästar före.

4
Orsaken till sin ankompst

42
Vgl. dazu auch Bericht Joh. Oxenstiernas u. Salvius’ an Rosenhane. 1645 Februar 1/11 ( Kon-
43
zept
von Mylonius: J. Ox. Slg. A II; Kopie: DG, A I 1 , legat. [ 2 ], 268–268’ ).
lät han föruth genom Rortée och sielf emot them
5
som på våre vägnar beneventerade honom, säija vara een lijten devotion,
6
som han ville här i staden göra; men emot oss mälte han föga therom, uthan
7
häst curialier sade sigh vara hijt kommen, först till att tesmoignera och vijsa
8
thermedh emot andre then gode och förtrogne correspondence, som Frank-
9
rijke hafver med Sverige, sedan och therhoos at personligen och in loco
10
erkundiga sigh hoos oss om the saker, som nu kunna liggia i vägen och hin-
11
dra tractaten på vår sijdo, eftersom mediatorerne i Munster skulle vara i then
12
meeningen, thet the disputer, som vij här hafva hafft med the keijss:e om
13
passen för Strålssund och Strassburg, sampt Botelhoes lijk och saker skola
14
oppehålla heela värket, förmodandes han, d’Avaux, at kunna här med oss
15
finna något expedient i saken, thermed alt måtte disponeras och ställas i lijka
16
gångh. Uthi Munster, sade han, at fullmachterne vore inkomne, men ändå
17
inthet uthväxlade, uthan at the keijss:e stå therpå och ville hafva, at the
18
Frantzöske plenipotentiarii måtte, förän fullmachterne extraderas, göra och
19
uthlefverera sin proposition; hvilket han meente inthet kunna skee eller med
20
fogh af them begäras.

21
Vij förtälde honom theropå, hvadh som här var föreluppit uthi the 3 ofvan-
22
berörde saker, eenkannerligen och först, huru såssom städerne Strålssund
23
och Strassburg hafva then förre ofta gånger tillförende och nu på nytt både
24
mundt- och skriffteligen, men Strassburg nyligen genom sitt breef och för-
25
medelss thenne stadz secretarium låtit hoos oss anhålla och begärat förme-
26
delss vårt addresse och assistence i krafft af praeliminarsluthet pass af the
27
keijss:e commissarier; oss och therpå behörligen hafva låtit the keijss:e
28
besökia och fåt till svar, at the inthet thera kunna göra, efter 1. att Strålssund
29
vore een subordinat stadh och för then skuld inthet kunde inprijpas och för-
30
ståås under salvo conductu generali, efter then vore rättat på cronans Sveri-
31
ges foedererade och adhaerenter, som vore status immediati; 2. at Strass-
32
burg fuller måtte tillförende hafva varit i bund med cronan Sverige, men
33
sidermeera och på sidste rikzdagen hafver förklarat sigh moot Keijssaren och
34
ständerne, at the inge foederationer hade med the uthländske cronorne och
35
för then skuldh the keijss:e nu inthet kunna gifva them pass efter praelimi-
36
naraccordet , sökiandes med bägge thesse uthflychter at bringa praeliminar-
37
föreeningen på it nytt förståndh, tvertemot thet han, d’Avaux, viste chronor-
38
ne hafva intenderat och omsijder efter een långh tijdh med stoor mödo er-
39
hållit , hvilket inthet annars kunne optagas, än at the ville eludera then eene
40
och andre, kastandes omkull och öfver ända thet som på then tijden vore
41
slutit. Doch hafver man sedan förnummit, at the keijss:e hafva gifvit pass

[p. 496] [scan. 528]


1
för the Strassburgiske, hvarmed then saken vore uhr vägen, efter at man
2
inthet meera söker, än at ständere må säkert komma hijt. Hvadh Strålssund
3
vidhkommer, efter the keijss:e hafva beropat sigh på Churbrandenburg,
4
at the inthet kunna eller villia praejudicera honom i thetta fallet, uthan först
5
höra hans gessandters sentiment, hafve vij icke at begifva oss then saken,
6
men för theras the keijss:es förevändning, at the inthet kunna göra till then
7
saken, måst låtat stå therhän, efter vij dessföruthan väll märkte, at här lijtet
8
skulle kunna företagas, förän the Brandenburgiske, som med the andra
9
churfurstl:e böra vara här på thet churfurstlige collegii vägnar, äre in loco,
10
så at och then saken inthet hade stoort hinder med sigh eller kunde nu vara
11
i vägen för tractatens begynnelsse, om alt annat vore richtigt.

12
Så mycket sedan Botelhos lijk och saker angår, giorde vij honom samma-
13
ledes efter våre förre till Eder Kongl:e Maij:tt i then saken afgångne
14
underdånigste skrifvelsser een kort recité, huru the keijss:e hafva med thet
15
omgåt. Han för sin person ogillade the keijss:es gärningh, men sade, at the
16
till sitt försvar förebära, 1. at passet var generaliter stält och inthet nampn-
17
gifvit , at thet vore Portugisens lijk och saker; 2. at thet inthet var meer än
18
af eenthera, nembl:en mig, Johan Oxenstierna, underskrifvit. Theremot
19
bleeff honom remonstrerat, at the keijss:e må fuller nu, sedan the befinna
20
sin faute, bruka sådane praetexter och äntskyllningar, men när lijket togs
21
bort, taltes inthet om at thet vore något feel i passet, uthan, när man
22
heela theras procedere jämförer, är at befinna, det sådant vore skedt af
23
berådt mood och opsåt till at få och komma öfver Portugisens krop, folck,
24
saker och eenkannerlig the acta, som Botelho kan hafva hafft. Uthi Vecht
25
hafver öffversteleutenanten Plettenberg oppenbart och öfver bordet sagt
26
moot andra keijss:e cavallieri, det lijket vore fast- och optagit efter biskopens
27
ordre och at the, sedan the befinna inthet alt vara rätt, gärna ville vara af
28
medet, men viste inthet huru. En officerare uhr Furstenou hafver bekändt
29
moot visse personer och vore elliest här i staden vitterligit, det han hafver
30
ungefär i 3 veekur här legat på spaning at förnimma, när och på hvadh
31
sätt Portugisern, som då giorde sigh färdige till reesan, ville bryta op och
32
gå härifrå. Thensamme hade och fölgt lijket och sakerne uhr staden, strax
33
gifvit sigh med drabanten, som var hoos samma lijk och tingest och hade
34
passet, i taal, skräpt af sin försichtigheet och thet gode hopp han hade at
35
blifva deelachtigh af bytet. Ryttmästaren Wulff, som förde parthiet och tog
36
lijket sin koos till Furstenou, hafver inthet scrupulerat i passet, uthan strax
37
han thet fick see, sagt thet vara gott, fåtet åt drabanten igen och vellat
38
skynda honom thermed sin koos med förevändning, at sakerne, som vore i
39
föllie, inthet kunne gå frij, uthan vore prijs, såssom the ther hörde fienden
40
till. På thet fallet och när the hade een sådan meeningh om Portugisens
41
folck och saker, så hade thet lijtet hulpit, om Portugiske lijket och vahrurne
42
hade varit nampngifne eller och passet af oss bägge undertecknat. Oss
43
tillförende pläga stundom tillijka, stundom särskildt förpassa vårt folck

[p. 497] [scan. 529]


1
och saker och hafva sedt, at d’Avaux, Auerssberg och Lamberg göra
2
thetsamma, stundom allena, stundom ihoop och med sine colleger. Sådane
3
pass vore ju inthet annat än een attestation, at then som reeser eller och thet
4
som föres hörer till någonthera aff ambassadeurerne; hvilket vitnessbörd
5
billigt borde vara gyldige hoos partherne, såframpt meera confusion skulle
6
blifva afstyrt.

7
Vij sade honom therhoos, at feldtmarskalken, greef Gleen, hade, som
8
innelagde copia under num. 1 uthvijsar, skrifvit till mig, Johan Oxenstierna,
9
och offererat sigh till at låta lefverera lijket igen per courtoisie, men inthet
10
som vore han obligerat thet at göra biudandes till at excusera factum;
11
hvilket hade mig förorsakat at svara honom behörligen therpå igen,
12
som under num. 2 finnes, förmodandes, at han, Gleen, varder sigh an-
13
norledes förklarandes, hvilket och i thesse dagar, sedan d’Avaux var sin
14
koos, är skeedt, som copian under num. 3 betygar, therpå lijket och sa-
15
kerne nu äre affordrade ifrå Furstenou och hijt i staden brachte. Och
16
ehuruväll det då, när d’Avaux var här, inthet var så vijda kommit, hoppades
17
vij lickväll, at then saken skulle komma till richtigheet och inthet hinder
18
theraf vijdare förorsakas. Allena och emedan af thenne acten resulterade
19
någre inconventier, 1. at the keijss:e commissarier, när något klagomåhl,
20
som nu är skedt, kommer öfver then keijss:e soldatesquen, at hon hafver
21
något giordt till förfång af praeliminarsluthet, sådant skiuta från sigh och
22
till generalitet, 2. at efter af theras procedere med Portugisens lijk och dess
23
försvar synes, at the gifva officerarne frijheet at censurera plenipotentia-
24
riorum pass, så at, om formularerne inthet äre efter theras hufvudh stälte,
25
må them vara frijt at an- och ophålla sakerne, ja känna them vara förfallne,
26
så begärte vij d’Avauxes sentiment theröfver, om han meente, sådant
27
stode till at tåla eller och hvadh böther therpå kunne skaffas?

28
Han adprehenderade thetta jämpte oss mächta högt och ville vara omtänkt,
29
huru thet eene och andre stodo till att förekomma, eftersom honom syntes
30
vara, hvadh thet förre angår, tienligast, at plenipotentiarii, när klagemål
31
öfver theras parthies soldatesca inkommer, togo them op och befordrade
32
thenne till een rättmätigh ändskap, hvadh then tå kunde falla med eller moot,
33
och at i then andra saken borde med rätta plenipotentiariorum handh och
34
zegell meritera troo och respect hoos hvar och een och inthet theras pass
35
vara underkastat slijka förtreetelige, praejudicerlige och ofta skadelige ran-
36
sakningar .

37
Såssom han nu improberade alle ofvanbem:e the keijss:es förfängelige
38
uthtydningar och handlingar öfver och emot praeliminaraccordet, altså
39
rådde han, vij för the consequencer, theruthur lätteligen kunde springa,
40
inthet måtte cedera them i någotthera, uthan stå på på vår rätt och er-
41
hållelsse såväll af praeliminaraccordets egentelige förståndh som vår
42
och vår suites securitet. Men på thet at hufvudvärket icke måtte theraf
43
råka i någon qvarstadh, meente han, thet skulle tiena till it expedient i

[p. 498] [scan. 530]


1
saken, om vij beskickade the keijss:e och på nytt erkundigade oss, om the i
2
the ofvanbem:e disputerlige, eenkannerlig then Strålssundiske saken ville
3
och kunde gifva oss contentement? I fall the ville nu som för sökia sin
4
retirada på Churbrandenburgiske gessandterne, måtte man då förmedelss
5
een protestation sigh förbehållat och them låta säija, at, ehuruväll vij hade
6
orsak och gott fogh at strängia på samma saak och inthet, förän the hade
7
giordt oss nöije, skrijda närmare till tractaten, lickväll och på thet the må
8
see, at vij göra alt hvadh som möijeligit kan vara till saken, så ville vij så
9
vijda låta then nu falla och gå till handelen, at oss skall stå frijt at återigen
10
örkia therpå och inthet lijda någon vijdare tractat, förän thet blifver oss
11
fullgiordt.

12
Vij togo thet förslaget op för gott och sade oss villia hafva thet i tankar
13
och nyttiat, om så kan behöfvas. Allenast och efter ständernes ankompst
14
vore een hårdare knut, frågade vij honom, hvadh han meente therom? om
15
man skulle längre vänta efter them och huru länge? Han deducerade något
16
vidhlyfftigt then saken och meente, at cronorne hafva giordt sitt till saken,
17
både på itt sätt och annat, sökt ständernes bästa förmedelss praeliminar-
18
tractaten , gifvit them part om alt och, sedan thenne vore begynt, med åts-
19
killige skrifvelsser inviterat och påmint them. At nu så fåå och thesamme så
20
seent komma, vore theras ständernes egen skuldh. Thet ville falla cronorne
21
betänkeligit at vijdare drifva på them som sielf inthet hafva villia eller
22
resolution at hielpa sigh, när the kunna. The tesmoignera, at the villia
23
komma, men thet lyder så lijtet för them, och villia lickväll, at cronorne
24
skole både sustinera invidiam och lasten af kriget. Thet vore någre, som
25
rådde thertill och höllo före vara reputerligare för cronorne at tractera
26
ständernes interesse. Thermed skulle the vinna meera ära, affection och
27
tijdh än i så mangas sammankompst, ther then eena hindrar then andra och
28
publico litet eller föga vore betient medh, exaggerandes therhoos thet
29
öfverlop, som han och Servien hafver af mediatorerne för ständernes
30
drögzmåhl och theraf förorsakade dilation med tractaten.

31
Vij sade oss thetta alt hafva öfverlagt och vore i thet närmaste med honom
32
theri eense, hafva och hållit them aff ständerne, som här äre in loco, thet-
33
samma före, hvilka, eenkannerligh Schäffer, som å landtgrefvinnans
34
Furstl:e Nådes vägnar talar mäst i the andras nampn, contestera, at cro-
35
norne göra mycket, men theras medledemöther med sit utheblifvande
36
lijtet till oprättelssen af sin egen staat, begärandes therhoos, at man then
37
ringa moram, som nu anstår, måtte öfversee och tåla, lofvandes och för-
38
säkrandes , at thes medconsorter med thet förderligaste skole komma.
39
Effter nu landtgrefvinnans Furstl:e Nåde thetta så högt låter här och i
40
Munster urgera och cronorne sökia förmedellss ständernes redressement
41
sin säkerheet, then man allramäst måste ansee och achta. D’Avaux och hans
42
collega hade och nyligen, som copian under num. 4 förklarar, inviterat
43
ständerne på nytt. Vij få och dagh från dagh skrifvelsser, at the äre i op-

[p. 499] [scan. 531]


1
och antoget, som nu och är at see af någon härhoos lagde copier under
2
num. 5. Så stälte vij till hans gottfinnande, om han icke ville sielf höra
3
ständernes abgesandter, som här äre?

4
|:Det han och togh på sigh och lät:| strax |:då Lampadium, Schäffer och
5
Kayser:| sampt |:den Sarbruchiske till sigh komma:|, hvarthera |:á part,
6
hvilcke alle eenhelligt och aff een mun hafve anhållit:|, at cronorne måtte
7
hafva fördrag medh propositionerne, så länge the andre af ständerne, som
8
|:dee förvente:|, comparera. Thenne lilla mora kunna compenseras med
9
desto förderligare negotiation, när alle få läggia sine rådh ihoop ständerne
10
till recuperationen af then härtill förfallne Tyska staten, och cronorne
11
blifva bätre försäkrade om sin securitet, som i ständernes gamble vällståndh
12
märkeligen är interesserat.

13
Hvarpå d’Avaux sedan i conferencen medh oss tyckte för allehanda orsaker
14
skuldh vara tryggast, man ginge |:the deputerade heruthi till handa:| och
15
giorde |:them lijka såssom opus erogationis:| väntandes än något lijtet
16
efter the andra, hälst efter ständernes gessandter, som praetendera ius
17
pacis et belli, förmeenandes, at, såframpt propositionerne giordes och the
18
inthet vore här på vist sätt församblade, skulle theras vällfångne rätt lijda
19
een sådan meen, som i framtijden inthet stodo till at reparera, theras heem-
20
stat och naborskapets securitet till itt stoort praeiudicium. Vij vore therföre
21
med honom |:i consultation, huru man då på bästa sättet:| skulle |: media-
22
toribus möta, så at deputati, som ähre här, icke måtte begära skuddas
23
fram och till svar; och bleff för bäst ansedd, at man på thet fallet:| måtte
24
|:säija, som det och i sanning ähr:|, att, efter Churmaintz och Branden-
25
burg , som nomine collegii electoralis böra vara på handelsplatzerne, inthet
26
än hafva sändt sine hijt, kunde man inthet göra någon hufvudhproposition
27
och vänta therpå fruchtbarlig effect, förän the vore här. Themsamma nu
28
med det förderligaste vara väntandes, efter på Churmaintzes vägnar een
29
capiteen hade här bestält logemente och andre nödtorffter, och på Branden-
30
burgs vägnar vore Cuila igen kommen med berättelsse, at hans herres
31
gessandter innan få dagar vara här och i Munster. Medh thenne resolu-
32
tionen vore |:status deputati:| väll tillfridz och hoppas, at the andre, som
33
väntes, skole skynda sin ankompst, så mycket någonsinn kan vara möijeligit.

34
Efter desse discourser ville d’Avaux gärna komma under vädret och vetta
35
|:E. K. M:tz intention i conditionerne:| förebärandes, at theras |:vetskap
36
kunne:| på bägge sijdor |:tiena till:| närmare |:inrättande af huffudh-
37
propositionen , som nu snart göras:|, kom |:till then enda:| fram med pro-
38
jecter , som han hade giordt och vore särskildt öfver the Tyske, Italianiske
39
och Spagniske sakerne alle med nästan lijka ingång, som then Frantzöske
40
fullmachten var, bestående i justification af Frankrijkes saak, sade och, at
41
the Tyske sakerne med Tyske ständernes och the Italianske ständernes
42
advis skulle sökia at inrätta. Men thet öfrige var in generalissimis terminis,

[p. 500] [scan. 532]


1
thet men så inthet kunde behålla, efter han vijstet så obiter fram och
2
opsattet var inthet punchtvijs och distincte giordt.

3
Hvadh oss anbelangar, sade vij, det vij ännu inthet hafva giordt något vist
4
uthkast i then saken, men torde tilläfventyrs blifva vidh then offerten, som
5
the keijss:e i sin proposition för een tijdh sedan giorde, tagandes åter för
6
handen thet som reedo är tracterat emellan rikzcantzleren och Chursachsen,
7
hvilket the keijss:e kalla thet Schönbeckische projectet, |:apterandes det
8
och:| dess |:puncter efter tijdhen och saakerne, som sedhan ähre infallne
9
och:| böra |:i consideration komma:|. På thet vij lickväll måtte vijsa
10
honom något igen, sattes härhoos lagde under num. 6 op och teddes på
11
lijka sätt åt honom. Öffver |:chronornes säkerheet och satisfaction:| var
12
hans mästa taal meenandes, at |:chronorne:| för |:desse både saker:| hade
13
orsak at stå på och efter all möijeligheet |:hielpa ständerne hijt:|, efter
14
theraf kunde förorsakas, 1. at |:chronorna:|, som |:så högt theruthi
15
interessera, det ständerne komma till theres förre esse och välstandh i
16
kyrkio- och estatssaker:| kunna |:här in loco:| hämpta och pläga |: stän-
17
dernes rådh och:| them på bästa måtto |:nyttia och adaptera:| efter ett och
18
annat, som till redresserande aff een sådan saak:| fordras; 2. at |:ständerne:|
19
effter dess erhållelsse kunde |:haffva lägenheet och tillfälle:| at sinemellan
20
|:sigh till sammanknippa och medh visse clausuler vidh thenne tractaten:|
21
förvara |:sin egen rätt, så at uthi fallet Keijseren:| ville vijdare attentera på
22
them eller på the |:uthländiske chronor:| thet som här |:bliffver sluttit,
23
the då på alle fall:| kunde hvarannan |:och then gemene saken secundera:|;
24
3. att |:ständerne till viss lijt och correspondentz medh chronorne:| skulle
25
|:unna dem någon fott doch fäste her i Tysklandh:| bredevidh |:sigh han
26
sade, det Frankrijke icke:| vore sinnat at |:släppa Brisach och Philipsburg,
27
uthan dhet skeer medh force och svärdzlagg. E. K. Maij:tt:| meente han
28
|:och sig skulle contentera medh någre hampner vidh siökanten:| såssom
29
|:Stralsundh, Colberg och slike:|. Vij läte oss inthet stoort i taal med honom
30
häröfver, uthan hörde hans sentiment.

31
Uthaf tillfälle, at vij här beröre thenne materie, hafva vij inthet kunnat låta i
32
underdånigheet opåmint om … Churbrandenburgs skrifvelsse till migh
33
Johan Oxenstierna, hvilken … lägges copialiter härhoos under num.
34
7. Thet är än inthet meer svarat therpå än mundteligh åt breefdragaren
35
Cuila, at thet kunde bestå, till dess churfurstens gessandter komma hijt.
36
|:Om nu E. K. M:tt täckes på det fallet försee oss medh specialfullmacht
37
och nya ordrer:| lämpade |:effter denne tijdhen:|, emedan någon |: för-
38
andring :| är infallen såssom med Frankfurt och Crossen, sedan |:den
39
förre instruction utfärdades, det:| ställes |:till E. K. M:ttz allernådigste
40
behagh:|. Elliest och i fall at ständerne nu komme hijt och tractaten tå
41
vunne it önskeligit uthslag efter cronornes intention och ständernes
42
contentement eller och går sönder och till inthet |:och ständerne alle:|
43
eller |:några:| på etthera fallet |:sökia:| nagot |:förbund medh:| Eder

[p. 501] [scan. 533]


1
Kongl:e Maij:tt till sin stats conservation eller Eders Kongl:e Maij:tt
2
funne gott thet at göra, så heemställes i lijka nåtto Eder Kongl:e Maij:tts
3
allernådigste behag, om thet måtte vara rådeligit, at vij hade particular-
4
fullmacht och ordre, på thet slaget at tractera och sluta något |:medh them:|.
5
Hvadh the Hänsestädtiske deputerade, som då, när d’Avaux var här, höllo
6
till i Munster och nu äre åter hijt komne, skrefve oss till om sine desideriis
7
in genere och Hamburger stadh in specie, finnes under num. 8, 9.

8
Om Frankrijke må gå om med it långt stilleståndh, det hafve vij inthet
9
kunnat erfara. Een discours, som nu går härhoos under num. 10, är i trycket
10
publicerat på thet slaget, och |:d’Avaux förde ungefähr sådant taal, doch
11
under general nampn:|, som vore the meera nägne till stilleståndh än fridh.
12
Uthi ofvanberörde samtal medh d’Avaux komo vij incidenter till at mentio-
13
nera om the churfurstl.:e gessandternes reception, rang, säte och titlar. När
14
biskop Frantz Wilhelm hämptades inn och besöktes i Munster, hafva the
15
ther församblade keijss:e och kongl:e plenipoteniarii tracterat honom
16
nästan al pari, eftersom hans intog är at see af bijlagon num. 11. Orsakerne
17
thertill sade d’Avaux, hafva varit, 1. at han var een churfurstl:e gessandte,
18
2. gesandten sielf fursteligit ståndh i rijket; 3. Keijssaren, som doch är
19
churfursternes öffverheet, hafver befalt och hans fullmächtige giordt honom,
20
bispen, den ähran, som var vederfaren then Venetianiske gessandten; 4.
21
Frankrijke hafver therföre inthet mindre kunnat görat än Keijssaren, så-
22
frampt thet icke i stället för affection skulle förorsaka churfursterne till
23
vidhrige tankar. Nu förnimmer man, at tvenne Beyerske gessandter, han
24
von Haselang och Dr. Krebs, liggia uth för Munster och låta ther och i sta-
25
den göra praeparatoria till sitt intogh. The Maintziske väntes och hijt,
26
sampt the Churbrandenburgiske till bägge ohrterne. Thesse alle meente
27
d’Avaux man måtte à part möta med samma ära, som then Cöllniske vore
28
verderfaren, och thet icke allenast för ofvantilberörde orsaker, uthan och
29
eenkannerlig therföre, att |:det kan tiena för chronorne, at Keij seren haff-
30
ver uthi sin estat:| någre |:regulos:|. Doch viste han inthet än, hvadh re-
31
solution kommer ifrå hofvet på hans och Servients breef i then saken. The
32
hafva bägge infördt sine rationes, d’Avaux sådane som ofvantill äre tecknade
33
rådandes at gifva churfurstlige then ähran, men Servien tvertemot. Man får
34
nu see, hvadh therpå föllier med the Beyerske och Churbrandenburgiske,
35
som först ämna göra sitt entrée i Munster.

36
I thet öfrige recommenderade han oss på landtgrefvinnans vägnar then Ost-
37
frisiske saken berättandes, at the hade af viss handh, det våre förre breef,
38
som vij skrefve till General Staterne och princen af Oranien inthet äre komne
39
till sine hörige ohrter, uthan tilläfventyrs understuckne. Vij skrefve ther-
40
före , emedan han var här, på nytt till themsamma af innehåldh, som bijla-
41
gorne num. 12, 13 uthvijsa. Schäffer berättade den 4./14. huius, det general-
42
auditeuren Pagenstäcker, som är i Haagh på fru landtgrefvinnans Furstl:e
43
Nådes vägnar, hafver lijthet bijståndh af then Frantzöske nys ankomne öff-

[p. 502] [scan. 534]


1
versten d’Estrades begärandes, at vij ville vara tänkte på någre uthvägar
2
och meddell, huru hans furstinna måtte blifva conserverat vidh the Ostfri-
3
siske qvarteeren. Vore |:det då icke längre ähn på ett åhr:| häreffter, ellies
4
nödgades hon |:see på andre particulartractater för underhålts skull:|, som
5
|:så märkelig skal affgåå medh dee Ostfrisslänske qvarteeren:|. Om Estrade
6
nu förer sigh i dispute -med then Hessiske i Haag allena till at erfara hans
7
argument eller något annat är therunder, som kan hafva sit uhrsprung |:af
8
printzen von Oranien:|, som mycket är |:pågrefven von Ostfrieslandz sida:|,
9
thet är än dölt. D’Avaux förde fast annat taal och discourser. Schäffer slogh
10
före, om thet inthet vore een sak, at |:generalmajor Königzm[arck], som
11
nu säijes |:gå in i stifft Brehmen:|, nappade |:bort Vecht, Meppen och an-
12
dra deromkring liggiande orther sökendes dermedh bettre till försäkra then
13
Westphaliske estaten, men under handen oumbragera grefven von Ost-
14
friesslandt :|. Thetta förslaget stältes därhän |:och till krijgzdirectoriumet
15
och desseignen:|, som thet kan förehafva och efter tijden finna gode at före-
16
taga . På vår sijda ville vij förmedelss skrifvelsser till hörige ohrter secundera
17
Hennes Furstl:e Nådes interesse, så mycket som möijeligit vore och vij
18
kunde göra, men tyckte nu vara bäst, man töfvade och afsågo, hvadh för
19
effect som föllier på våre sidste breef till General Staterne och princen sampt
20
Spiringz commission.

21
D’Avaux ville och gärna vetta, hvadh fundament |:thet taalet hade, som:|
22
uthsprijdes, |:det E. K. M:tt skulle hafva een negotiant hooss parlamentet i
23
Engel[andh] och ther söke alliance:|, sammaledes och hvadh |:resolution
24
så the Holländske gesandter Bicher och Stavenesse hade hafft uthur Sverige?
25
Frankrijcke ville icke förmoda, det E. K. M:tt skulle:| villia |:mengia sig:|
26
något |:in medh parlamentet:| eij heller, såframpt thet icke vore |:allenast
27
een parade at oumbragera Denmark, hielpandes:| desto förr |:detta kriget
28
till endskapp, at E. K. M:tt medh alfvar söka at vekla Hollandh i krijget
29
emot Danm., diverterade dermedh then estaten från andre desseigner, ther-
30
medh publico mycket:| vore betient.

31
Vij svarade, at vij om inthet thera hade någon viss efterrättelsse hemman
32
efter. Hvadh General Staterne anlangar, viste han icke allenast, huru Danne-
33
mark then eene tijden efter then andre tracterat theras undersåter, som bruka
34
farten genom Sundet, uthan och huru högt then staten vore interesserat i
35
commerciernes frije lopp in och uthur Östersiön. Om the nu vidh så be-
36
skaffade saker emellan Eder Kongl:e Maij:tt och Dannemark villia taga sitt
37
och thet gemeene bästa i acht hielpandes, at the med tijden och nu under
38
varande kriget infallne besvär på handelen och dess cours må blifva styrde
39
och efter billigheeten rättade igen, sampt på hvadh sätt och med hvad med-
40
dell thet skulle kunna skee, thet |:sadhe vij oss icke haffva:| någon |: egent-
41
ligh kundskap om:|, hade allenast hördt, at |:Bicher och Stavenesse:| vore
42
|:igen komne:|.

[p. 503] [scan. 535]


1
Sedan d’Avaux var sin koos, |:komme ifrån Apelbom:| bijlagde under
2
num. 14 punchter, som skola hafva varit och uthan tvifvell äre fuller hoos
3
General Staterne under berådslag, sedan ofvanbem:e: theras gesandter hade
4
giordt sin rapport om sitt förrättande i Sverige. Hvadh |:Apelbom skriffver
5
therom:| i sine breef, thet finnes extractvijs under num. 15.

6
Baron de Rorté hafver fåt viss ordre ifrå Paris, at han skall begifva sig till
7
Eder Kongl:e Maij:tt, som man förnimmer, 1. |:at gratulera E. K. M:tt på
8
kongen och drottningen i Frankrijkes vägnar anträdandet aff regeringen:|;
9
2. at sedan residera vidh Eders Kongl:e Maij:tts hoff i qualitet af ordinarie
10
ambassadeur negotierandes i the saker, som kunna förefalla. Han är i thesse
11
dagar reester till Munster at conferera härom medh plenipotentiariis. Kan
12
hända, at han töfvar här qvar, intill S:t Romain, som säijes vara destinerat i
13
hans ställe, kommer igen från Paris. Han vill och sända sin son till hofvet
14
och vänta hans återkompst, förän han förfogar sigh härifrå. Om han reeser
15
genom Dannemark eller siöledes genast åt Sverige, hafver han inthet sluthet.
16
Laut Mitteilung d’Avaux’ hat König v. Dänemark gegenüber Thuillerie nur zu-
17
gegeben
, daß in dringenden Angelegenheiten, die den ganzen Traktat angingen, Boten,
18
die nicht Schweden seien oder in schwedischen Diensten stehen dürften, frei durch Däne-
19
mark
geschickt werden. Thuillerie hat darauf angeboten, schwedische Gesandtschafts-
20
post
durch französisches Personal befördern zu lassen. |:Kan hända, at vij försökia,
21
om det kan taga lagh:|.

22
Alle menniskior äre nu intent och vänta, hvadh feldtmarskalkens marche in
23
i Böhmen lärer bringa för consequence efter sigh. The Weymarske röra sigh
24
och vidh Rheenströmen, om thet skeer med alfvar at draga Jean de Werth
25
och the Beyerske uhr Behmen och från feldtmarskalken, thet lärer tijden.
26
Baron d’Avangour, som kom hijt den 31. passato /10. Februar, emedan
27
d’Avaux var qvar, och reeste samma aftonen sin koos på Minden och så fort
28
åt armeen, ville mycket tala om Frankrijkes praeparatorier till thenne nu
29
fölliande campagnie och at the på then sijdan ville sättia Beyern nogh göra.
30
Rakoczy blifver beständigh, så mycket vij än vetta. Hinweis auf Beilage 16.
31
Om han [Königsmarck] går in i Hollstein eller Bremen, får man snart see.
32
Thet synes lijkt och nu bästa lägenheeten för honom at gå in i Bremen.
33
Öffversten Wrangell är kommin uhr Jutlandh och hafver ther hållit sigh väll,
34
så at the Danska, ehuruväll the hafva varit honom vidt öfverlägne och nu
35
reeda nästan såldt hans skinn, hafva måst låta honom och gå tilbakar uhr
36
Jutland. Hinweis auf Beilage 17.


37
Beilagen in DG, A I 1, legat. [ 2 ]:


38
1: 135–136’ Geleen an Joh. Oxenstierna. Dortmund 1645 Januar 15/25

39
2: 137–140 Joh. Oxenstierna an Geleen. Osnabrück 1645 Januar 25/Februar 4

40
3: 141–141’ Geleen an Joh. Oxenstierna. Dortmund 1645 Februar 9/19

41
142–143 Joh. Oxenstierna an Geleen. Osnabrück 1645 Februar 10/20

42
4: Denne bijlagan är förlänt och skall med nästa sändas.

43
5: [ Fehlt ].

[p. 504] [scan. 536]


1
6: 1. Cesset bellum inter utriusque partis principales eorumque adsistentes utrinque.

2
2. Sit pax perpetua cum fidae amicitiae et vicinitatis cultu sincero.

3
3. Commercia terra marique reflorescant.

4
4. Captivi utrinque liberi dimittantur.

5
5. Quicunque foederatis toga vel sago militaverant aut adhaereserant, fruantur jure
6
postliminii.

7
6. Omnes et singuli status imperii imprimis qui cum regnis foederatis interassati
8
fuerant, restituantur plenarie in eum statum in sacris et profanis, in quo fuerunt ante
9
hos motus in eoque inviolabiliter perpetuo conserventur.

10
7. Quacunque vero per hos motus in contrarium acta admissave sunt rescindantur.

11
8. Omnis futuris motibus tam internis quam externis ansa convenienti modo praeci-
12
datur .

13
9. Hac pacificatione ex parte regum et regnorum foederatorum comprehendantur
14
rex regnumque Magnae Britanniae, Lusitaniae, respublica Veneta, foederatum Bel-
15
gium , princeps Transylvaniae et protestantes Helvetiae cantones.

16
10. Regiae Maiestati regnoque et militiae Sueciae pro damnis et expensis operisque
17
belli decenter satisfiat.

18
11. Statuta pacis firmitudini et securitati debite caveatur.

19
7: 145 [Beilage 13 der Nr. 265] Kurfürst Friedrich Wilhelm von Brandenburg an Joh. Oxenstierna.
20
[Neu- ]K ölln a. d. Spree 1644 Dezember 2/12

21
Regest u. Auszug: Urk. u. Aktenst. 23 S. 67f.

22
8: 146–146’ David Gloxinus, Liborius v. Linen, Gerhard Koch u. Joh. Christoph Meurer an
23
Joh. Oxenstierna u. Salvius. Münster 1645 Januar 25/Februar 4

24
147 Desideria civitatum Hanseaticarum.

25
9: 148–148’ Memoriale sive specialis declaratio civitatis Hamburgensis pro abolendis
26
1. teloneo Gluckstadiensi atque annexis incommodis; 2. restitutionibus aliisque
27
Albis totius commercii impedimentis.

28
149–149’ König Christian IV. v. Dänemark an Bürgermeister u. Rat von Hamburg. Fried-
29
richsburg 1645 Januar 7/17

30
10: Les causes du retardement de la paix entre le Roy d’une part et le Roy d’Espagne et
31
l’Empereur d’autre part et les remèdes, qui s’y peuvent apporter.

32
[Undatierter Druck 6 S.]

33
11: 150–151 Schwedischer Bericht über den Einzug Franz Wilhelms, Bischof von Osnabrück,
34
in Münster am 16./26. Nobember 1644. [Aus einem Brief Samuel Schillers?]

35
12: 152–153 Joh. Oxenstierna u. Salvius an Prinz v. Oranien. Osnabrück 1645 Januar 28/Februar
36
7

37
13: 154–154’ Dieselben an die Generalstaaten der Niederlande. Osnabrück 1645 Januar 28/ Fe-
38
bruar 7

39
14: 155–155’ Printen van deliberatie resulterende uijt het rapport bij de heeren Bicher
40
en Stavenesse den 26. Jan. 1645 aen hare Ho. Mo. gedaen nedergestelt volgens hare
41
Ho. Mo. resolutie van den selven dato.

42
15: 156–156’ Harald Appelboom an Joh. Oxenstierna u. Salvius. Amsterdam 1645 Januar 311
43
Februar 10 u. Februar 5/15 [Auszüge]

44
16: 157 Christoph v. Königsmarck an Joh. Oxenstierna. Halberstadt 1645 Januar 25/Februar 4

45
17: Avise [ fehlen ].

Dokumente