Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
290. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Osnabrück 1648 Juni 19/29

9
–/ 290 /–

10

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina


11
Osnabrück 1648 Juni 19/29

12
Ausf.: DG 12 fol. 1106–1114; Eingangsvermerk Stockholm 1648 Juli 6/16.

13
Verhandlungen über die Frage einer Übergabe der schriftlichen schwedischen Stellungnahme zum
14
kaiserlichen Friedensentwurf. Zähe Auseinandersetzungen mit den Ständen über die militärische
15
Satisfaktion. Gespräch mit Servien über den Austausch der Vertragsdokumente und die Subsidien
16
unter Verweis auf die unter Pfalzgraf Carl Gustav anrückenden schwedischen Verstärkungen.
17
Vorstellungen der Stände des Oberrheinischen Kreises über die Frankreich zu leistenden Satisfak-
18
tionen . Abermalige Bitte der Stände um Ermäßigung der schwedischen Geldforderungen. Diplo-
19
matische Nachrichten und Briefwechsel. Militärische Satisfaktionen für die kaiserliche und baye-
20
rische Armee. Berechnung des für die schwedische Armee notwendigen ersten Zahlungsab-
21
schlags .

22
Ständernes ordinarie deputation vore åter hoos oss den 13. huius och ville
23
hafva vijdere svar af oss på deres förre anbringan , nembligen om differentier-
24
nes extradition, som i vår sidste underdånige skrifvelsse ähr mält om; föregif-
25
vandes ähntå, at gref Servien intet vore deremot, uthan gjordt honom lijka
26
allenast det Frantzöske interesset suo loco et ordine blefve afhandlat, om hvil-
27
ket ständerne hade gifvit honom god försäkring, at han dermed var helt väl
28
tillfridz.

29
Emedan nu vij desemillan särskildt hade talt med Servient och funnit honom
30
i lijka contenence som förr, för ingen deel villjandes at vij bemälte differentier
31
skulle uthantvarda, förähn han hade fått satisfaction uthi sitt desiderio, om
32
hvilket ständerne honom hade förtröstat, vij och, förähn deputationen kom

[p. 553] [scan. 99]


1
till oss, hade låtit seija det Churmeintziske directorio, at vij icke heller kunde
2
deferera denne deres begieran eller engagera oss i vijdere tractat med de käij-
3
serlige , förähn militiepunchten hade fått sin fullige richtighet, för hvar skuld
4
de man måtte på det slaget komma till oss, så höllo vij dem detsjelfve förre
5
igen. Men de låte intet af, förähn de åter finge see samma differentier, erbju-
6
dandes sig deremot at, om oss, till att vinna så myckit mehra tijd, måtte be-
7
haga at komma med samptlige ständerne ihop på rådhuset, de då ville giöra
8
itt fullkomligit afftal med oss om quomodo, som vij offta tillförende hafva
9
skrifvit om.

10
Den fölljande dagen, var den 14. dito, kom greff Servient till att valedicera
11
oss, seijandes sig hafva most för fölljande orsaker resolvera till att giöra itt
12
ryckiande öfver till Munster igen, ville doch ofehlbahrt komma som idag el-
13
ler morgon tillbakars: 1. effter ständerne hade af honom begiärat, att han
14
måtte tillijka med oss uthlefverera det Frantzöske fridzinstrumentet, och han
15
intet hade det här vid handen, uthan nödvändigt sjelf måste hemptat. 2. till at
16
möta sin gemahl, den han stundlig väntade till Munster. Och på det medler-
17
tidh intet måtte något försuma, ville han föruth hijt skicka samma instrumen-
18
tum till La Cour och genom honom låtet insinuera ständerne; hoos oss på det
19
flitigste anhollandes, vij måtte ingalunda, förähn det skedde, uthgifva diffe-
20
rentierne , så att alt kunde gå pari passu, elljest skulle vederparten synas sig
21
vinna sin intention och kunna giöra sig hopp till yttermera separation emillan
22
bägge chronorne, hvilka, sålänge de blefve beständigt vid alliancen, vorde
23
hvarkens Keijsarens authoritet, Spagniens illsnedighet eller ständernes irreso-
24
lution dem skadandes; det han med mehra vidlyffteligen deducerade. Han
25
begierte och, at få med sig till bettre effterrettelsse vår declaration på det käij-
26
serlige instrumentum.

27
Effter då residenten Biörnklou var tillstädes med och det kom på tals om
28
hans commission i Munster, fans för gott, at han den näste dagen skulle föllja
29
dijt effter, till at såväl gifva honom, greff Servient, information derom, som
30
och at Servient måtte communicera med honom bemälte Frantzöske instru-
31
mentum , förähn det hijt sendes, så at, der man på denne sidan något hade
32
dervid at påminna, sådant måtte vid des inrättande tagas i acht. Uthi det öf-
33
rige gofve vij honom intet cathegoriskt svar, uthan lembnade lijkasom inter
34
spem et metum, underrättandes honom, at det vij ämbnade utgifva, var alle-
35
nast een declaration, der han lichväl ville uthlefverera hela instrumentum,
36
hvilken olijkheet vij något urgerade, så at vij intet aldeles kunde med extradi-
37
tionen bijda effter honom. Höllo lichväl vara gott, at han till samma extradi-
38
tion hade resolverat. Ea occasione recommenderade vij lichväl honom subsi-
39
diernes förderlige erläggiande, och det så myckit mehra, effter man så månge
40
gånger hade pröfvat, at der icke vederparten igenom vapnen blefve forcerat,
41
vorde han allrig någonsin förståendes till billige fridzconditioner; uthan som
42
nu vore sked med den Frantzöske saken, med formaliteter hollandes värket
43
oppe, hafvandes uthan tvifvel sitt ögnemärkie på den Hollendske fridens ef-
44
fect . I hvilketz regard och Eders Kungliga Majestätt till att näst Gudz bijstånd

[p. 554] [scan. 100]


1
holla honom, såvidt möijeligit vore, i sichtet hade, villjandes giöra sitt till
2
saken åter hijt uth till Tyskland destinerat een så anseenlig des vapns för-
3
stärckning till häst och foot under Hans Furstlige Nådes hertig Carll Gu-
4
staffz , som af Eders Kungliga Majestätt och chronan var declarerat till gene-
5
ralissimum öfver hela des armee här i Tyskland conduicte. Hans Furstliga
6
Nåde väntades alle dagar inpå Tyske botn. Deels af bemälte secours var reda
7
ankommen, deels förde Hans Furstlige Nåde sjelf med sig. Densamma kunde
8
intet träda i action, förähn dem blefve med penninge mehra secunderat. Vij
9
bore altså den tillförsicht till honom, Servient, at icke allenast den nu förhan-
10
den varande subsidieterminen praecise motte genom hans välförmögne befor-
11
dran blifva hollin, uthan och det öfrige per anticipationem föllja.

12
Hvarpå han intet egenteligen sig emot oss förklarade, men lät sig märkia, at
13
det stod till hans befordran. Dermed önskade vij honom lycka till reesan, och
14
foor han så samma dagen sin koos, men herr Biörnklou dagen dereffter.

15
Sedan hafve vij intet hördt något af honom. Intet heller hafver La Cour ähn
16
fått instrumentum till sig. Så nart Servient var borto, hade de Öfverreiniske
17
creitz ständernes gesandter någre deputerade hoos oss till att repraesentera,
18
huruledes greffven af Trautmansdorff och de andre käijserlige hade inconsul-
19
tis Imperii ordinibus i förledne åhr tillaccorderat chronan Franckrijke een så
20
ansehnlig satisfaction til Romerske Rijket, effter då samma satisfaction var i
21
somblige stycker alt för general fattat, och ständerne, i synnerhet de 10
22
Rijkzstääder, som lågo i Elsas, märckeligen interesserade deruthi, att sådant
23
måtte blifva tydeligere satt. Dy ehuruväl det vore lätt at dijudicera, at huus
24
Österrijke kunde i det, som chronan Franckrijke var cedera[t], intet mehra
25
gifva bohrt ähn det ius, som det tillförende hade hafft deruthi, och de ville
26
förmoda, at man det in praeiudicium tertii intet achtade extendera; vore lich-
27
väl säkrast at, der det i längdan skulle vela disputeras, man itijd betogo alt det,
28
som sådant missförstånd och deraf vexande inconvenientier kunde förorsaka;
29
så hade de most taga bemälte satisfaction sin emillan före och dervid i mar-
30
gine notera det, som de gierna deruthi ville hafva emenderat. Hvilket de oss
31
tillstälte, sådant som bijlagon under littera A vijsar, med begieran vij ville
32
disponera greff Servient, att tillstädia den emendationen och i det öfrige, der
33
det så tränger, bjuda dem herutinnan handen; doch hoppades de, at det förre
34
vore oss lätt att giöra, emedan Servien hade alt bortåth förklarat sig, at
35
Franckrijke intet med ständernes dispute något ville hafva. Det kunde icke
36
heller på vidrigt fall i framtijden vara durabelt och hafva något bestånd. Der
37
hoos ändtskyllade de, at de effter förre Rijkzconclusum hade deruthi touche-
38
rat Lottringen, med förmälan, at der ständerne detta conclusum skulle rela-
39
xera , ville och de låtat så passera, dy man ville intet för Lottringen skulld
40
blifva in perpetuo bello.

41
Vij tesmoignerade till svar emot dem igen, att oss hade varit kiärt, der vij,
42
emedan Servient var här, hade haft någon effterrettelsse herom, der vij nu
43
moste sp[ara], at conferera med honom häröfver till hans tilbakarkomst. Då
44
vij ville lichväl giöra hvad oss anstode. Men Servien hade offta låtit sig merkia

[p. 555] [scan. 101]


1
emot oss, at han tänchte simpliciter låta bemälte satisfaction bevända vid sin
2
tenor och derpå sine ulla additione sluta. Med detta besked skildes de då ifrå
3
oss.

4
Den 17. dito låte stenderne till vår admonition, at de måtte fahra forht med
5
värket, åter anholla hoos oss, att vij måtte komma tillhopa med dem på råd-
6
huset . Hvilket vij då gjorde; der de proponerade at, såsom vij offte hade
7
gjordt hoos dem anmaning om resolution på quomodo häller våre dem
8
deröfver eröpnade tanckar, nembligen att det ville till första terminen vara 3
9
millioner af nöden och för residuo god assecuration uthi realt hypoteck, så
10
hade de och intet underlåtit at taga samma punctum solutionis militum i be-
11
rådslag . Och såsom vij viste oss påminna, huruledes de hade sub spe rati för
12
impossibiliteten skuld på visse betalningzterminer most bevillja de fem mil-
13
lioner Richzdaler. Det och vore omöijelig, at vid deres fäderneslandz när va-
14
rande beskaffenhet, det de oss alt bortåth bevekligen och uthförligen hade
15
remonstrerat och oss uthan des nogsamt var kunnigt, så kort tijd bringa nå-
16
got , myckit mindre de begierte 3 millioner Richzdaler, på hvilka de intet hop-
17
pades oss praecise villja stå, uthi bara penninger till väga; så hafva de lichväl
18
öfvervunnit sig och vore per maiora öfverbödige, att af bemälte hela quanto
19
simul cum ratificatione pacis erleggie een treding, deraf så myckit giörligit
20
vore uthi barskap. Doch med desse conditioner: 1. at de blifvade vid deres
21
hoos quaestionerne quomodo och quanto, som och quis et cui anhängde be-
22
tingade måste dem och här repetera och sig ytermehra och in specie vid quae-
23
stionen cui reservera, at man sig hvarken till den keijserlige eller Churbey-
24
erske (förutan det som desse begge reda ähr efftergifvit vordet) eller Hessen-
25
Casselske, eller någon annans milities satisfaction bekienna kunde; 2. moste
26
och talningen immediate af ständerne skee åth soldatescan; 3. des exauctora-
27
tion och platzernes restitution pari passu i värket rättas; 4. interimsförpläg-
28
ningen såväl för guarnisonerne som de i fält stående regementer af sådant
29
trediedel decourteres. Ochså 5. dem af ständerne, som med bahr betalning till
30
samma tertium intet mächtande opkomma, stå fritt, att itijd beskicka genera-
31
litetet och begiera visse troupper effter quotae debiti proportion måtte dem
32
assigneres, dem de ville så gott de kunne deels med penninger deels landgodz
33
contentera och imedlertijd underholla, sedan skola de vara obligerade ochså
34
at afdancka. Belangande elljest försäkringen för det öfrige, höllo de ähn före
35
det bäst vara, at afhjelpa med generalguarantien och hvars och eens ståndz,
36
som blifver in mora, particularobligation, men för ingen deel at det ena stån-
37
det , som hade richtigt erlagt sin quota, skulle eller kunde häffta för det andra,
38
ty det vore emot all raison och billighet och dem intet at anmoda.

39
Vij contesterade derpå emot dem igen, at vij hade förmodat till at få af stän-
40
derne een sådan resolution på det, som vij dem någre dagar tillförende hade
41
förestält, at man hade kunnat giöra sig närmare facit till itt förderligere uth-
42
slag , funne oss doch deruthi temmelig frustrerade, emedan der var så fatt, at
43
vij derpå intet vijdere kunde i saken progrediera, men nödgades här subsi-
44
stera , tilldes man sådant hade fått referera till Eders Kungliga Majestätt och

[p. 556] [scan. 102]


1
med herr feldtmarschalk Wrangell communicera. Vij låte till sin ohrt, hvad
2
Rijket förmåtte praestera eller eij. Tyckte vij hade uthlåtit oss emot dem, at
3
man väl dermed hade kunnat komma uhr värket och behöfde intet vijdere
4
den tijden till relationen. Vij vore icke eens instruerade på så lijten summa
5
som de fem millioner Riksdaler, hade lichväl tagit på oss och amore pacis
6
condescenderat icke allenast dertill, uthan och denne divisionen på 3 millio-
7
ner i bara penninger och pro residuo underpant. Man måtte sättia värket i
8
sådana terminis, at det kunde hafva bestånd. De nu anförde conditioner vore
9
fast orymligere ähn de, som i deres quaestione quomodo funnes. Desse vore
10
ähndå af den qualitet, at såframpt de ville behaubta dem, vij necessario måste
11
repraesenterat Eders Kungliga Majestätt. Vij försågo oss till dem, at de intet
12
förtänckte oss, det vij togo vår instruction i acht. Om vij in hoc puncto finge
13
een villfärigere resolution af dem, kunde man snart komma till sluth, effter-
14
som de vijste, at vij alt det andra lembnade uthi deres sköön. Landtgreffvin-
15
nans af Hessen-Cassel Furstliga Nådes milities contentements exclusion
16
kunde vij ingaledes promittera. Oss var åter ex illa parte itt memorial, det vij
17
dem tillstelte, och een copia der afsändes hoos under littera B tillkommit,
18
hvaruthi vij funne detta fundamentet, hvilken vij moste falla bij, at in hoc
19
passu militerade par ratio för Hennes Furstliga Nådes soldatesca som den
20
Beyerske. Det ständerne sin emillan hade gottfunnit, att lembna een heel
21
creitz för Beyern, hade vij låtit passera, intet tviflandes, at Eders Kungliga
22
Majetätz och chronans allierade och skulle få, huru icke mehr, doch åthmin-
23
stone så myckit, som kunde draga lijka med den portionen. Begierte, de ville
24
ähn bettre considerera det ena och andra och icke låta saken således komma
25
på långebencken

43
Vgl. Oschmann S. 93.
.

26
Detta togo deputati till communication med de andre ständerne och brachte
27
oss till svar igen, at de hade noga öfverlagt saken och ingalunda funnit sig
28
kunna gå ifrå här tillförende oprepade conditioner, i synnerhet quoad quaes-
29
tionem cui, dy så myckit den Hessen-Casselske militiens satisfaction anginge,
30
mächtade de intet börda den opå sig, myckit mindre kunde de erkienna sig
31
dertill skyllige. Derföre ersöckte de oss, vij ville divertera Hennes Furstliga
32
Nåde ifrå och sjelfve afstå med detta postulato. Hisce praemissis, förklarade
33
them sig, ehuru svårt det och vore, at effectuera till 2 millioner Riksdaler,
34
effter de sågo vij ville intet låta oss nöija med den offererade treding, lichväl
35
ähnnu med denne moderation, at de ständer, som deres quotam intet kunde
36
till denne anlagan opbringa, motte, som förbemält ähr, effter deres contin-
37
gents proportion visse afdanckade troupper blifva anvijste, at de hoos dem
38
måtte deres underhold, tilldes betalningen kunde föllja, då hvar och een, som
39
hade sådane gäster i landet, fuller vore derhän trachtandes, huru han ju för ju
40
häller måtte blifva dem med maneer qvitt. Man kunde intet desiderera af dem
41
mehra eller sättia någon misstroo till dem om betalningen, när de sjelfve un-
42
derkastade sig een sådan honest execution. Mehra ähn desse 2 millioner

[p. 557] [scan. 103]


1
kunde de i förstone intet lofva. De hade ondt nog at praestera dem, fast de
2
ähn gierna sig det närmeste, som skee kan an. Bode vij ville considerera een så
3
anseenlig stor satisfaction, som Eders Kungliga Majestätt och chronan hade
4
för sig fått i landh och städer af Rijket, och at man, förähn friden skulle stöta
5
sig, derofvanpå hade effter yttersta kraffter consenterat till een nästan odräge-
6
lig skatt uhr Riket för soldatescan. Man måtte nu och unna dem respit, at
7
uthpressat af sine egne ledamoter. Hoppades vij strängde intet på dem vij-
8
dere . Om de ähn tillsade mehra och kunde sedan intet kommat till väga, vore
9
hvarken dem eller soldatescan tjent dermed, uthan skulle deröfver råka i
10
större difficulteter. Om assecurationen för de öfrige 3 millioner blefve de vid
11
deres förre mening.

12
Vij betygade oss, ehuru gierne vij och för våre perssoner villet, lichväl intet
13
ähndå kunne acqviescera, med denne förklaring, uthan effter vij märckte, at
14
ständerne intet vore på det slaget som vij instruerade, så at man elljest kunde
15
komma uhr värket, så vore intet annat på ähn, att vij på alla sijdor moste låtat
16
ankomma på relationer och hvar för sig vänta besked. Emedlertijd kunde vij
17
intet giöra något till de andre sakerne, uthan moste så låta det in suspenso
18
med. Hennes Furstliga Nåde landtgrefvinnan kunde vij härmed intet eller
19
förlåta. Hennes soldatesca motte och vara betalt, förähn den kunde af-
20
danckas . At hon skulle sine medell employera dertill, kunde man intet mehr
21
vänta af henne ähn Beyern, icke heller Eders Kungliga Majestätt tillstädia, at
22
hon, som Eders Kungliga Majestätz allierad och den der så troligen ähnnu
23
med sine vapnen coopererat till friden, skulle hjelpa contentera Eders Kung-
24
liga Majestätz militie.

25
De vore fuller oss vijdere an, att vij motte deres anbod acceptera och släppa
26
den praetensionen, att ordines Imperii qui sunt solvendo pro nonsolvendis
27
skulle häffta. Såssom och at de, som hade betalt sitt contingent, måtte blifva
28
strax deres faste platzer restituerade, der man skulle hafva betänckiande at
29
låta dem andra det vederfares. Men vij declarerade dem rotunde, at vij intet
30
kunde förstå till andre förslag, uthan moste pure och simpliciter blifva vid
31
vårt förrige postulato. Annors kunde ingen afdanckning föllja, icke heller låte
32
den förmente repartitionen af visse troupper ibland de oförmögne ständer sig
33
practicera. Post ratificatam pacem kunde man intet längre stå in armis eller
34
låta deels af soldatescan således gå armerad i qvarteren och, förähn hon blefve
35
contenterat, låte hon intet disarmera ja näpligen tränna eller effter ständernes
36
tanckar disbandera sig ifrån hvarannan, den ena trouppen kanskee uthi Cas-
37
suben inmot Polen, den andra uthi Holstein inmot Dannemarck och så con-
38
sequenter , somblige uthi den qvarteren, som veta, inmot Nederlanden, som-
39
blige emot Schweitzerland och Italien, och somblige annorvärts, efftersom vij
40
hafva räcknat effter och funnit i de sju creitzer, som Eders Kungliga Majestätt
41
och chronan i denne måtto vore destinerade, öfver treehundrade ständer.
42
Hvilke af demsom vore förmögne eller oförmögne, kunde vij intet vetta. På
43
det sättet kunde och icke afdanckningen hoos alle krigande partherne simul
44
och tillijka skee. Vij gofvo dem fördenskull heem at betänckia, om det icke

[p. 558] [scan. 104]


1
vore een sak, at de ständer, som strax kunde erläggia sin andeel för hela
2
quanto af de 5 millioner, ville det giöra, så at de 3 förste millioner dermed
3
blefve opfyllt. På det fallet kunde de een gång för alle blifva denne sorgen frij
4
och de andre oförmögnare få mehra tijd och rådrum. Hvad een eller annars
5
particularrestitution anginge, late det vid denne universaltractaten intet så
6
giöra sig. Det moste alla, när friden blifver ratificerat vore, lijka näre till att få
7
sitt igen.

8
Men detta behagade dem icke rätt väll. De beklagade sig, at allt det de härtill
9
hade gjordt, ja för friden skulld såvidt någonsin menniskelig hafver varit gri-
10
pit sig an, skulle vara så förgäfves och värket nu allena studssa på denne mi-
11
litiepunchten , hvilken man spänte för dem alt för högt. Det vore ingen af
12
ständerne, som ähn viste något bahre medell härtill at tillgå, uthan moste
13
sökia at oplähna och borga för underpant, hvar de kunde något finna. Det
14
fölle dem derföre alt för besvärligit. De hoppades vij beqväma oss ähnnu,
15
efftersom de intet ville underlåta, at komma häröfver med oss oförtöfvat vij-
16
dere tillsamman. Anhollandes ähn ytterligere, at vij ville extradera dem käij-
17
serlige de länge omtalte differentier, hvilket vij som för uthslogo, rådandes
18
dem till närmare förklaring uthi militiepunchten. Sidst begierte vij och, at få
19
desse ofvanberörde conditioner af dem skriffteligen, hvilket de oss tillsade.
20
Hafva lichväl ähnnu intet effterkommit.

21
Emedan detta varade, fohro greffven af Lamberg och Volmar, lembnandes
22
Crane her effter sig, bort till Munster, som oss berättes, att önska greff Pem-
23
randa [!], för hvilken de låte begiera vårt pass, lycka till sin afreesa. De väntas
24
var icke både, doch greffven af Lamberg vist tillbakars igen idag eller sidst
25
morgon. Den Churmeintziske cantzleren Reigersberger ähr och per posta
26
rycht dijt öfver. Dervid beroer nu altså denne tractaten för denne gången.

27
De Hollendske gesandterne seijes och vara avocerade och reda sin koos ifrå
28
Munster. Om nu Brun och Servient något skola kunna i den Spagniske trac-
29
taten uthrätta, står derhän.

30
Hvad Churpfaltz skrifver oss till uhr landen, teckes Eders Kungliga Majestätt
31
med mera at see af littera C. Under D ähre åtskillige aviser, som repraesentera
32
krigzväsendet. Eders Kungliga Majestätz allernådigste breff af den 3. Junii få
33
vij rätt nu på tijman. Hvad oss deruthi befalles om för- och högbemälte landt-
34
grefvinnans Furstliga Nådes interesse ähr allaredo och skall ähn ytterligere,
35
såvidt möijeligit ähr, tagas af oss hörsambligen i acht.

36
PS: Vij förnimme elljest at de käijserlige hafva i desse dagar låtit fordra een
37
deputation af ständerne till sig, och dem anmodat om så stor satisfaction för
38
den käijserlige militien, som de för Eders Kungliga Majestätt och chronan
39
hafva bevilljat, och tredingen så myckit för Beyern. Emot oss hafver een och
40
annan af dem in particulari låtit sig såvijda uth, at de intet ähre onägne till at
41
contentera Käijsaren heruthi. Men effter dem ähr omöijeligit, at lofva eller
42
praestera något nu strax, förmoda de at få dilation till näste Richsdag, då de
43
villja skjuta och något ihop för honom. Men Beyern villja de intet vetta mehr
44
till villjes ähn den Beyerske creitzen. Det som vij, äfven idet detta brefvet

[p. 559] [scan. 105]


1
afgår, få uhr Munster ifrå residenten Biörnklou, ligger under littera E. Det
2
keijserlige instrumentum ähr under littera F.

3
PS: Praesidenten herr Ershein hafver sidermehra bätre öfverslagit thet, som
4
vill vara af nöden strax uthi reeda penningor till soldatescans afdanck- och
5
betallning, och förmeenar han, som bijfogade papeer under littera G med
6
mehra vijsar, at man skall kunna hinna uth med 2 408 750 Riksdaler på första
7
terminen, efftersom han hafver dividerat heela quantumet på tvenne terminer.
8
Nu äre vij inthet instruerade therpå, och åstundade förthenskuldh ju för ju
9
hällre vetta Eders Kongliga Mayestäts allernådigste behag häröfver, efftersom
10
man måste stå i tvijk, om skall äntå kunna disponera ständerne härtill.


11
Beilagen in DG 12:


12
A: 1116–1128 Memorial der Reichsstände betr. die französischen Satisfaktionen. Münster
13
1647 November 11/21

14
B: 1129 Memorial betr. die hessen-kasselsche Militärsatisfaktion. o. O. u. Tag

15
1130–1130’ Leuber an die Reichsstände. Osnabrück 1648 Juni 14/24

16
1131–1131’ Erklärung Pagenstechers

38
Andreas Christian Pagenstecher (1612–1677); Hinweise: APW [ II C 2 S. 431 Anm. 3. ]
. Neuß 1648 Juni 16/26

17
C: 1133–1133’ Kurfürst von der Pfalz an die schwedischen Gesandten. London 1648 Juni
18
2/12

19
D: 1132–1132’ Avise

20
E: 1134–1136’ Biörenklou an die schwedischen Gesandten. Münster 1648 Juni 18/28

21
F: Kaiserliches Instrumentum pacis [fehlt]

22
G: 1115 Aufstellung Erskeins zur Verwendung der 5 Millionen Rtl. für die Militärsatisfaktion.
23
o. O. u. Tag

24
1137–1139’Avisen

25
1140 Graf Wittgenstein an Salvius. Osnabrück 1648 Juni 19/29 (betr. die vertrau-
26
liche Übersendung eines Reskripts gegen Rückgabe)

27
1141–1183 Avisen

Documents