Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
270. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina Münster 1647 Juli 12/22

2

Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christina


3
Münster 1647 Juli 12/22

40
Vgl. Odhner S. 247.

4
Ausfertigung: DG, A I 1 , Legat . [ 6 ] fol. 1201–1203’; Eingangsvermerk Stockholm 1647
5
Juli 29/ August 8.

6
Unterredung mit Lamberg, Volmar und Krane: Deputation der evangelischen Stände bei Trautt-
7
mansdorff , deren Vorstellungen zu Differenzpunkten; Pfalzfrage; Baden; Religionsgravamina ( Augs-
8
burg , Protestanten im Hochstift Hildesheim, Donauwörth, Autonomie). Absage einer vorgesehenen
9
Visite bei Trauttmansdorff durch denselben. Bemühungen um Aufschub der Abreise Trauttmans-
10
dorffs . Konferenz zwischen Salvius und Volmar: Katholische Religion in der Unterpfalz; causa
11
Badensis. Abreise Trauttmansdorffs. Aufschub der Rückreise der schwedischen Gesandten nach
12
Osnabrück. Unterredung mit Contarini: Peñerandes Anteil an Trauttmansdorffs Abreise; Rat
13
zu baldigem Friedensschluß. Drängen der evangelischen Stände auf Abschluß der Verhandlungen;
14
deren Zweifel an französischer Friedensbereitschaft. Französisches Friedensprojekt. J. de Werth.
15
Satisfactio militum.

16
Sedan Nr. 266 gick härifrå är ingen skrifvelsse ankommin ifrå Eder Kongl:e
17
Maij:tt.

18
Efftermiddagen på samma dagh var grefven aff Lamberg, Vollmar och
19
Crane hoos oss, berättandes at status evangelici hade förmiddagen hafft
20
een deputation hoos grefven af Traumanssdorff och honom optächt hvart-
21
hän theras conclusa vore fallne på the punchter som vij (effter vår under-
22
dånigste berättelsse effterst i sidste brefvet) them den 4 huius [ 4./14. Juli ]
23
tillstälte såssom än äre oaf handlade och oslitne. Meerbem. grefve aff Traut-
24
manssdorff hade therföre, sade the, låtit sigh öfvertala at än något töfva,
25
åthminstone till dess han finge höra vårt sentiment i samma saker och om
26
man skulle kunna komma till sluths.

27
Vij tesmoignerade theremot thet vår intention och hugh vore at fahra fort.
28
Och effter the boro oss itt opsatt uthi then Pfaltziske saken låso vij thet först
29
igenom. Theri desidererade vij då inthet mehr än at the keijsl:e måtte stryka
30
uth penultimum §:um om exercitio catholicae religionis at blifva och hållas
31
in Palatinatu Inferiori så vidh macht som thet nu är på then ohrten, hvartill
32
dee keijsl:e omsijder bejakade.

33
Uthi then Badiske saken gofve the och itt opsatt, men sämre än thet förre.

34
Vij discurerade med them om puncto gravaminum, hälst the correcturer
35
som the hade ingifvit och angå 1) Augssburg, 2) the evangeliske undersåterne
36
i Hildessheim, 3) Donawerth och 4) the 15 åhren i autonomien. Huru the
37
keijsl:e ville them hafva, thet vijsar een bijlaga af nästförgångne breeff under
38
lit. A. Om vij theruthi ville consentera, så vore inthet som catholici status
39
ogillade i then Ossnabrugiske handlingen. Uthan theras consens vore

[p. 507] [scan. 563]


1
värket om inthet. The sade och att Altenburgici hade them in specie tillsagt
2
i the evangeliskes nampn at the inthet ville stå på the 15 åhren som förmäles
3
in puncto autonomiae subditorum. Vij svarade att om så vore dät ständerne
4
finna rådeligit at theri låtha falla, måtte vij till äfventyrs finna uthväg ther-
5
medh , såframpt the i thet öfrige ville bequäma sigh, eenkannerlig om
6
Augssburg och Hildessheim. Vij lade them förre 1) the under lit. A fogade
7
vichtige rationes, af hvilka the vore beveekte i Ossnabrugge at ihugkomma
8
Hildessheim med en slijk clausula, och 2) under lit. B the skääl som nu in-
9
vändes och hindra oss att kunna bejaka till the keijsl:es sidste opsatt.

10
Vij talte och med them om erffländerne och kunna theri ingenverts komma
11
uth om theras förre förslagh.

12
Den 6:te huius skulle vij hafva besökt grefven aff Trautmanssdorff om
13
klockan 9 förmiddagen. Men bem. grefve sände een tijma tillförende till oss
14
och lät säija thet han, hafvandes reeda tagit afskeedh af oss och vij af honom,
15
inthet skulle kunna medh maneer komma ihoop såframpt vij icke vore,
16
som han, färdige at slutha. Therföre begärte han vij ville till at bevijsa vår
17
intention lofva förän vij komo 1) inthet mehra stå på paritatem munerum
18
publicorum i Augssburg, uthan låtha staden komma i thet lag som han var
20
för kriget, 2) förmå the Hessen Casselske att taga emot the budne m/600 rth:r.
22
Om vij thet inthet kunde så vore vår congress medh honom fåfängh; vij
23
kunde ändå komma ihoop med hans colleger och ther jämka sakerne.

24
Effter legatio Gallica kom dessemellan till oss sampt och the Hessiske, at
25
vij inthet finge strax talas vidh, så sände vij något öfver 9 till Trautmanss-
26
dorff och låte säija honom igen dät vij effter grefvens af Lambergz förslagh
27
och hans ägit gottfinnande hade tänkt besökian på sattan tijma, sjelfva in-
28
tentionerade at då göra något gott till saken, hoppades at the på sin sijda
29
skulle nu som tillförende förmedelss samtaal och tracterande intendera thet-
30
samma . Men effter the inthet vella oss admittera, uthan på visse conditioner,
31
kunde vij inthet annars see och märkia än at the sökte så thermed som andre
32
saker at irra och hindra värket. Hade hans colleger, som vore dagen till-
33
förende hoos oss, inthet slagit förre conferentzien hoos honom, Trautmanz-
34
dorff , eller och han sjelf inthet satt stunden, apparentlig sedan han hade fåt
35
information om förloppet af then conferencien, så hade thetta hafft sine
36
skääl, men at han dröijer med sin uhrsächtan in moot then satte tijman och
37
låther då föreslå ofvanbem. conditioner, thet syntes vara nästan för impe-
38
rieust emot öfligit bruk och een frij tractat.

39
Tijden för middagen var thermed opgången, så at vij inthet kunde komma
40
ihoop med hans colleger; vij ville tillsee hvadh som efftermiddagen kunde
41
skee.

42
Therpå ville då grefven af Trautmanssdorff fort uhr staden. Status evangelici
43
foro åter emellan, hvar effter annan. Brandenburgici, hafvandes förmåt
44
Trautmanssdorff at töfva så länge een conference än kunde hållas, komo

[p. 508] [scan. 564]


1
till oss om samma saak

42
Vgl. Odhner S. 246f.
. Vij consenterade strax theruthi, doch så 1) at
2
Vollmar och jag, Salvius, komo allena ihoop och 2) att Brandenburgici
3
vore therhoos at höre våre rationes på både sijdor. Thet skedde och samma
4
dagen efftermiddagen uthi grefvens aff Wittgensteins logemente. Vollmars
5
första anbringan var at catholica religio måtte änteligen blifva i Underpfaltz
6
som hon nu är ther, oachtandes at thet vore någre gånger förr, eenkanner-
7
ligen i then nästa conferencen, förlijkt och afftaalt at then §:us skulle uth-
8
strykas . Man måtte säija theremot hvad man ville, så kunde lickväll inge
9
skääl hjelpa. In caussa Badensi hade vij disponerat marggrefvens deputatum
10
till at condescendera uthi mästeparten af thet som fans i thet keijsl:e sidst
11
inskickade opsatt, allena at Hans Furstl. Nåde marggreff Wilhelm blefve
12
effterlåtit at hängia een clausulam efteråth, förmedelss hvilken Hans Furstl:e
13
Nåde skulle vara frijt at, såframpt thet kunde skee, häreffter probera fleere
14
sine iura. Thet slogz och uth.

15
I thet som vij sittia som bäst theröfver får Vollmar een zedell ifrå Traut-
16
manssdorff , theruthi han begärer vetta om friden skulle then tijman kunna
17
stipuleras; såframpt thet inthet kunde skee, så ville han fort. Effter thet in-
18
thet var at göra på thet sättet och vij hade med thet samtalet vijst them
19
Churbrandenburgiske hoos hvem skulden var, så skildes vij ifrå hvar-
20
annan .

21
Så snart Vollmar kom tilbakar i Trautmanssdorffz logemente, reeste thenne
22
bort .

23
Vij gjorde oss och reeda till återresan, tänkiandes förfoga oss till Ossna-
24
brugge igen. Men Contareni och status evangelici komo strax, hvar för
25
sigh, at öfvertala oss till at töfva här än i någre dagar.

26
Contareni, som var hoos oss den 7 huius [ 7./17. Juli ], berättade at Traut-
27
manssdorff hade gärna varit här qvar och afbijdet sluthet, emedan thet
28
syntes mehr och mehr skrijda therhän. Men Peigneranda hafver skrifft- och
29
mundteligen låtit protestera theremot och sagt om Trautmanssdorff gjorde
30
nu fridh med Sverige, så vore han allena som hindrade huuss Österrijkes
31
lycka och opkompst. Han, Peigneranda, hade breeff och viss effterrättelsse,
32
at sedan Jean de Werth var med thet Beyerske folket kommin till den keijsl:e
33
hufvudharmeen, vore hon märkelig stärkt och nu mehr än någonsin före
34
resolverat at fächta. Keijssaren ville sjelff med sin närvarelsse animera henne
35
och heela väsendet. Vinner han, så äre theras saker redresserade och speelet
36
gjordt; tappa the, så kunna chronorne och evangelici status inthet mehr än
37
the nu hafva praetenderat obtinera. Grefven aff Trautmanssdorff måtte man
38
skynda sigh till Keijssaren och ther så laga at een allmän rikzdagh blifver
39
uthskrifven. Ther kunde man confirmera thet som evangelici efterlåtes och
40
altså heela corpus imperii på nytt och genom sine ägne och eij främmandes
41
rådh blifva consoliderat. Thet var så hvad Contareni kungjorde om orsaken

[p. 509] [scan. 565]


1
till Trautmanssdorffs hastige reesa. Han rådde therhoos att vij måtte ju förre
2
ju hällre slutha, allegerandes at sådant skedde nu i rättan tijdh och med
3
Eders Kongl:e Maij:tts högsta reputation. Eder Kongl:e Maij:tt hade fåt
4
sin ägen satisfaction och ständerne thet som the i gemeen hafva desidererat,
5
jämväll och hvad mäste parten angår in particulari. Thet som än resterar
6
hoos een och annan kan effter billigheeten jämkas och lagas. Thet vore fuller
7
något tvistigt emellan Keijssaren och Frankrijke; hvilket förmodelig skulle
8
kunna finna rum, när vij man först ville göra begynnelssen. Generalstaternes
9
plenipotentiarii vore innan kort väntandes med ordre at drifva friden med
10
all macht. Vore thet då ogjordt, så måtte saken lätteligen vända sigh annars,
11
efftersom tijden är bijteligh och interessen månge. För alt hvar hans rådh
12
at vij måtte här töfva än på någre dagar och smijda medan järnet vore
13
varmbt.

14
Evangelici status höllo och an at vij ville töfva här på någre dagar och
15
imedlertijdh göra een ända på saken. The sade at the märkia väll thet Frank-
16
rijke inthet dirigerar sine consilia till friden, uthan fastmehr ad continuatio-
17
nem belli. Nu effter thet inthet är nödigt, sedan bägge chronorne och stän-
18
derne hade fåt sin satisfaction, icke eller möijeligit för Tysklandh, som nu
19
ligger under Egyptiske calamiteter, at längre uthärda, så bode the för Jesu
20
Christz bittra dödh skuldh vij ville på tjenligit sätt disponera legationem
21
Gallicam till fredelige tankar och sjelfva gå them före med vårt exempell.

22
Vij förtröstade them att vella först blifva qvar och sedan göra alla möijelige
23
officia till thet som the begärte.

24
Till then ända vore vij hoos legationem Gallicam, repraesenterandes them
25
sakernes beskaffenheet och huru högh tijdh thet var at the komo fram med
26
instrumento pacis. The vore då så när thermed at the vijstet åth oss then
27
11 huius [ 11./21. Juli ] och then 12 [ 12./22. Juli ] extraderade thet uth åth
28
mediatorerne. Thet hafver något contenterat ständerne.

29
Vij hafva och i thenne förledne vecku bekommit effterrättelsse uhr Beyern
30
at Jean de Werths anslagh at debauchera heela Bavari armee inthet är fort-
31
gången , uthan at han och Sporken äre med njugga nödh sjelfve undkomne,
32
som feldtmarskalken thet uthan all tvifvell particularius varder skrifvandes.
33
Vij finge i går hans breeff therom, den 1 huius [ 1./11. Juli ] för Eger daterat.
34
Generalmajoren greff Gustaff Leijonhufvudh är nu under vägen hijt till
35
oss med berättelsse om feldtmarskalkens sentiment om soldatescans för-
36
nöijelsse . Så snart Eger gar öfver ville feldtmarskalken affärda Ershein hijt-
37
åth . Få vij nu lägenheet at proponera och drifva på bem. puncht är förmode-
38
ligit at thet andre skall kunna gå och f[öra] till sluth; ty vij hafva i desse
39
dagar deels genom dee Brandenburgiske låtit tala, deels sjelfve confererat
40
med them keijsl:e om the saker som än äre strijdige, förnimmandes nu åter
41
igen att the keijsl:e gifva något bättre köp.

[p. 510] [scan. 566]


1
Beilagen in DG, A I 1 , Legat . [ 6 ]:


2
A: 1204 Schwedischer Vorschlag zu § 12 gravaminum clausula: Et quae episcopus Hildensis
3
et duces Brunsvicenses et Lunebergenses

4
B: 1205 Schwedische Gründe für die Ablehnung der kaiserlichen Vorschläge zu § 12

5
1206–1206’ Avise betr. Separation der Weimarer Truppen

6
1206’–1207 Schreiben Reinhold von Rosens betr. Separation der Weimarer Truppen 1647
7
Juni 20/30

8
1207–1207’ Schreiben Moser von Filsecks

39
Vgl. Friedrich Moser von Filseck, Oberst und schwedischer Kommandant zu Benfeld; vgl. Sondén .

9
1207’ Specification der principalpuncten, welche von den separierten regimentern
10
dem herrn marchal de Tourenne übergeben worden

11
1208–1208’ Avise

12
1209 Billerbeck an G. Keller [ Ausfertigung ]. K [ öln ] 1647 Juli 14

13
1210–1217’ Avise

Dokumente