Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
195. Königin Christina an Salvius Stockholm 1647 April 10/20

[p. 385] [scan. 441]


1
–/ 195 /–

2

Königin Christina an Salvius


3
Stockholm 1647 April 10/20

4
Druck: Gjörwell , Drotning Christina , S. 138–141 = Druckvorlage; Meiern V S. 3–5.

5
Gegensatz zu den Oxenstiernas. Einverständnis mit d’Avaux. Gesandtschaft Erskeins. Verspre-
6
chen der Ernennung zum Reichsrat. Interessen des Gf. Magnus de la Gardie.

7
Af åtskillige Edre skrifvelser har jagh nogsamt förstått i hvad terminis sig
8
fredstractaten befinner, ser mer än vel Eder gjorde flit at afhjelpa det långa,
9
farliga och blodiga krig, som nu en så lång tid hafver trykt nästan hela
10
Europa. Deremot ser jag af alle omständigheter väl at en part söka at pro-
11
trahera tractaten, åtminstone där de icke aldeles den kunna renversera.
12
Jag skal icke underlåta at recompensera med al nåde Eder trohet och flit,
13
och med det andra partiet skal jag mig så ställa at jag skal visa al verlden at
14
skulden icke är hos migh, och skal låta verlden se at icke heller R. C.

36
Riks-Cancleren.

15
förmår allena röra verlden med et finger, sapienti sat.

16
Mit bref, som här hosfogat är til Eder bägge, måtte I lefverera åt g. J. O.

37
greve Johan Oxenstierna.
,
17
och ehuruväl jag derutinnan tastar Eder hårdt an, så är han dock allena der-
18
med ment. Lager så at d’Avaux får veta des contenta, på det at Fransoserne
19
icke fatta vrånge tankar om migh, utan at de måtte se hvars skulden är.

20
Jag sänder Erskein at om alt vidlyftigare informera Eder och om soldates-
21
quens contentement, jag har gjort deruti så mycket som har skie kunnat,
22
tviflar intet at I härefter som härtil lärer assistera verket efter högste möjlig-
23
het . 1 måge aldeles vara försäkrad at jag skal hålla Eder skadelös, och
24
när Gud en gång hjelper Eder med fred hem, skal Edre gjorde tjenster med
25
senatoria dignitate recompenseras. I veten sjelf at den är den högsta äran
26
som en ärlig man kan aspirera til i vårt fädernesland, och der såsom någon
27
högre gradus honoris vore skulle jag ingen sky draga Eder den at conferera.
28
Ehuruväl det utan stor invidie intet lärer skie, men så må I säga: contem-
29
nunt novitatem meam, ego illorum ignaviam, mihi fortuna, illis probra
30
obiectantur, som Marius säger apud Salust

38
Sallust , Bellum lugurthinum, 85 (14).
. I det öfrige har jag den til-
31
försigt til Eder at i med samma trohet drifven verket som I uti alle occasio-
32
ner så berömligen hafve altid te[s]moigneradt, söker för al ting at conser-
33
vera mig en god opinion hos Fransoserne, på det at jag icke måtte njuta
34
til ondo det som en part låta påskina emot den nationen

39
Anspielung auf die Frankreich gegenüber kritische Haltung des Reichskanzlers und Johan
40
Oxenstiernas.
. Jagh hoppas at
35
jag visar i verket huru jag är sinnad.

[p. 386] [scan. 442]


1
Gref Magni interesse recommenderar jag Eder som om det vore mit. Där
2
I kunnen giva mig et consilium eller förslag huru jag kunde benificera
3
honom med Benfeld heller något annat ansenligt, vore det mig af hjertat
4
kärt. Jag skulle gierna donera honom Benfeld, men jag bär consideration
5
at giörat förrän jag har förstått Eder mening. För al ting håller detta secret
6
til des jag får veta om det kan ta lag. Han vet sjelf intet deraf, och mycket
7
mindre gref Göstafson. Ser Eder väl före, hvad I denne senaste communi-
8
ceren . Curtius säger: Nec res magnae sustineri possunt ab eo, cui tacere
9
grave est. Mais parlés à monsieur le comte d’Avaux de cette affaire, j’ose
10
me promettre de sa curtoisie, qu’il ne fera jamais difficulté de rendre un
11
si considerable office à un de ses plus affectionnés amis et serviteurs, ou
12
plus-tot je crois, qu’il ne trouvera pas mauvais, si je dis, qu’en travaillant
13
pour un ami qui luis est si acquis il donne à moi une des plus signalées
14
marques de son affection, que je lui demanderois jamais, et je vous prie
15
monsieur assurez le dit d’Avaux de l’estime que j’ai pour sa personne et que
16
les services particuliers, qu’il m’a rendus, me sont si considerables, que je
17
mourrois de regrèt, si je n’avois l’espérance de m’acquitter au moins d’une
18
partie de ce qu’il a fait pour mon intérêt.

Dokumente