Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
155. Johan Oxenstierna und Salvius an Königin Christine Osnabrück 1646 Juli 20/30
Osnabrück 1646 Juli 20/30
Bitte der Evangelischen um schwedische Unterstützung bei Behandlung der Gravamina. Besuch bei
den kaiserlichen Gesandten. Überreichung des kurbrandenburgischen Beglaubigungsschreibens. Rang
des Gesandten von Heyden. Bereitschaft des Kurfürsten von Brandenburg zu Verhandlungen mit
Schweden über Pommern unter Vermittlung Frankreichs und der Generalstaaten; Ablehnung des
Vorschlags durch Schweden. Brandenburgischer Wunsch nach enger Verbindung aller Evangelischen
gegen die Katholiken. Eintreten der evangelischen Stände für Brandenburg durch Ablehnung der
Abtretung ganz Pommerns. Angebot Schwedens, Kurbrandenburg zu einer Entschädigung für
Pommern zu verhelfen. Gespräch mit den Kaiserlichen über den Amnestietermin, die Kurpfalz,
die Gravamina und die schwedische Satisfaktion .
Ederss Kgl. Maj. hafve vij medh nogra postar seerskilt opvartat och till-
skrifvit om sakerne här på tractaten för min, Johan Oxenstiernas, resa till
Mönster
Vgl. die Darstellung bei J. G. von Meiern III S. 87–92 .
berättade till Ederss Kgl. Maj. jagh i all underdånigheet idag 8 dagar, som
var dhen 13. huius [ 13./23. Juli 1646 ] .
Then 11. [ 21. Juli ] hadhe status evangelici några deputatos hoos oss, be-
gärandess först att å Eders Kgl. Maj. vägnar vij, så häreffter som härtill,
ville drifva thee evangeliskes interesse in puncto gravaminum, när så
komme till pass; 2. att thee måtte få part om dhet som i Mönster var i
then saken förefallet, och 3. veta vårt betänkiande öfver dhe catholiske
ständerness nyt utgifne förslaagh att bijläggia gravamina. Sade sigh då
medh thet första vilia öfverläggia them samme.
Till svar på dhet första förde vij dhem till sinnes, hvadh in hoc passu var
till dhen tijden förelupit, contesterandes å Eders Kgl. Maj. vägnar samma
ijfver och benägenheet att stå dhem bij i allt thet som möijeligit är att ehr-
hollass . Sedan informerades the summariter om thet som i Mönster in puncto
gravaminum och andra ricksenss saker var förefallet. Och ytterst rådde vij,
att the ville see sigh väl före, noga öfverläggia alle puncter och inthet prae-
cipitera sigh i thet ena eller andra, them nu hafva een sådan lägenheet att
redressera och sättia thet evangeliske väsendet på föttren och rätte laget,
som dhe häreffter i een långh tijdh näpligen skulle finna; och ehuruväl
vederparten synnes yfvass och högmodass dheraff, att the allierades kraffter
vore delss separerade, delss svagare ähn dherass, motte the intet theraf låta
sigh förföra. The förra tijdher hafva ju vijst och stält oss för ögone, att
Gudh dhen aldrahögste hafver varit och än är een ringmuur kringhom sin
hoop, beskyddandess dhen samma emot vederpartenss macht, högmodh
och hoot. Vij hade godh kundskap, att Eders Kgl. Maj. hufudharmee och
dhet Hessiske corpo vore ännu i ett sådant postour, att dhe inthet behöfdhe,
hvarken för fiendenss mera mackt eller någon annan trånghmåål, vijka af
platzen för sin fiend. Ther ofvanoppå vore Turenne reda gången öfver
Rhenen, jämväl een secours förhandhen vijdh Östersiökanten. Sedhan ther-
hoos effter att vij vore till värkat att inrätta frijdzconditionerne, ville in
puncto gravaminum förvänta ständerness resolution, och sedhan medh
dherass inråådh thet ena och andra, som Romerske rijket angår, laga och
ställa.
Then 15. huius [ 15./25. Juli 1646 ] besökte vij them käijserlige, greef Lam-
berg och Crane, confererandess då medh dhem allenast om dhe saker, som
i Mönster emellan migh, Johan Oxenstierna, och therass colleguer, grefven
aff Trautmanssdorff och Nassaw sampt Wolmar, vore förefalne, sökiandess
dhermedh att komma medh dhem här in ordinario loco tractatus till handelss
igen.
Dhen 17. huius [ 17./27. Juli 1646 ] skickade grefven aff Witgenstein till oss
churfurstenss af Brandebourg creditif för sigh och sine colleguer här och i
Mönster, som copian undher A thet utvijser, begärandes få een stundh
andra dagen. Nu efftersom han, von Heiden
Friedrich von Heyden, Drost zu Lippstadt: APW, [ III D 1 S. 348 ] . Vgl. L. W. Barthold :
Urkundliche Geschichte nebst Urkunden der Edlen Herren von Heyden (Greifswald 1857).
Johann Portmann: APW, [ III D 1 S. 348 ] . Ch. A. L. Klaproth und C. W. Cosmar (Hrsg.):
Der Königl. Preußische und Churfürstlich Brandenburgische Wirklich Geheime Staatsrath an
Seinem zweihundertjährigen Stiftungstag den 5. Januar 1805 (Berlin 1805) S. 353 Nr. 44.
Er wird an dieser Stelle 1651 anläßlich der Departementsverteilung als Mitglied des Geheimen
Rats aufgeführt. Das Jahr seiner Bestallung ist unbekannt. Auf dem Friedenskongreß löste ihn
Johann Fromboldi ab. 1653 und 1658 war er als kurfürstlicher Gesandter zu den Kaiserwablen
abgeordnet (frdl. Hinweis des Geheimen Staatsarchivs in Berlin).
holt , som ordinarie pläga vara i Mönster och inthet ännu hafva varit hoos
oss, befunno sigh undher samma commission, och det var therhoos troligit
att han, von Heiden, skulle villa praetendera i titel, rangh och sätet then
ähran, som grefven af Witgenstein får, effter han, von Heijden, plägar i
Mönster förträda grefven aff Witgensteinss ställe, när then är här eller annor-
städess bortz, men får lijkväl inthet af alla dhen heedern som een principal-
gesanter , så fann man rådheligit, att förfråga sigh hoos grefven af Witgen-
stein , huru bemelte tvenne Mönsterske gesandter blifva aff dhe Fransöske
i Mönster tracterade i slijka visiter, att vij them ock behörligen måtte kunna
excipera.
Grefven aff Witgenstein svarade, det duc de Longeville hafver difficulterat
att honorera honom, von Heiden, medh sådhan titel och annan heedher,
som han, Witgenstein, fick, och derföre vare han, von Heijden, aldrig
kommen tillsammans medh dhe Fransöske. Men the käijserlige, Spaniske
och churfurstlige hafva tracterat honom, Heijden, al pari, förmodandess
att vij skulle fördhenskuldh intet hafva nogot betänkiande dheruti.
Thet svaradess, att vij fuller gärna ville, såväl Hanss Churfurstlige Durch-
leuchtigheet till behörlig respect, såsom ock för Heidenss egen person skuldh
in particulari bevijsan all vänskap, ähra och cortoisie. Men in hoc publico
actu och som dhet begärtess, föllo dhet oss såsom ministrer något betänke-
ligit . Angående sielfva stunden och värffort att komma till oss, stältess i
grefven aff Witgensteinss sköön, om han det ville förebringa och huru han
ville taga medh sig af sine colleguer, them ville vij vänte klockan emellan
9 och 10, att undfå hvar och een effter vanan.
Grefven af Witgenstein kom på sattan dagh och tijma
allenast dhen ena, nemblige Fromholt, som i Mönster plägar föra dhet
Förpommerske votumet. Grefven förde ordet, och näst hälsningar och andra
complimenter sade att therass nådigste herre, churfursten, hade fuller medh
största bedröfvelse sport och förnummet, at Eder Kgl. Maj., såsom hans
så nära blodzförvant, och till then han hafver burit och än bär ett synner-
ligit förtroende och lijt, hafver här på tractaten icke allenast låtet föreslå,
uthan ock effterhanden medh alfvar negotierar att få sitt förstendöme Pom-
meren till sin satisfaction. Hanss Churfurstlige Durchleuchtigheet, hafvan-
dess på behörligit sätt och vijs låtet remonstrera sin rätt och hvadh honom
medh een slijk praetension vill tillfogas, hafver fuller förhoppas, att sådanna
funderade skäl skulle kunne finna rum, men efter icke allenast dhe intet äre
till dato i dhet ringeste ansedde, uthan dherofvanpå vill utgifvass, som vore
skuldhen aff opskofvet på tractaten hoos churfursten, så hafver hanss
nådigste herre, delss att vijsa heela verlden, dhet han för ingen deel vill
kasta nogot hinder i vägen för frijden, delss och förnämst att medh sielfva
värket gifva tillkänna, hvadh för een högh respect han bär till Eder Kgl. Maj.
och chronan Sverige, omsijder öfvervunnet sigh sielf och nu resolverat till
een handling öfver Pommeren. Såge hälst att then motte här in locis tracta-
tuum anställass och att dhen Fransöske och Generalstaternes legationer
blefve tagne till mediatorer eller interponenter, förmodandess han att vij
skulle theri hafva intet betänkiande, hälst medh mediatorerne, såsom Eders
Kgl. Maj. foedereradess ministrer.
Thet andhra var in puncto religionis för dhe reformerade. Therass nådigste
herre och churfurste hadhe mäckta väl förmärkt, att å Eders Kgl. Maj.
sijdhe the reformerade såväl vore ihugkompne i propositionerne. Ville nu
förmoda, att såsom dhet synness lijda till slutet, man altså varder i dhet
propost fortfarandess, stifftadess dhermedh i rijket emellan dhe evangeliske
ett gott förståndh och evigvarande bundh emot papisterne.
Sedhan vij hadhe dhenna, the churfurstligess, proposition recapitulerat och
på behörligit maneer svarat till hälsningen och andra complimenter, dis-
curerandess emellan oss öfver dhen första puncten af och till, men enteligen
bleef svarat, att vij dhen samme ville efftertänkia, läsa igenom vår instruction
och Eders Kgl. Maj. allernådigste ordres, och effter sakernes art och egen-
skap låta dhen medh thet förderligast få vår resolution tillbakar. Hvadh
then andra puncten anginge, vore thet oss kärt att förnimma, dhet therass
nådigste herre churfursten så väl hade optaget thet som är proponerat
vordet. The gesandterne vijste sigh väl påminna af förgågne åtskillige håldne
discourser öfver dhenna saken, sedhan han är blifven något disputerat,
huru man then clausulen förstår; såsom dhen första propositionen var i
mäst alla sijna puncter stält in terminis generalibus och till vijdare declaration
och spaecificationer, altså är dhet ock fatt medh dhenna clausulen, som lijka
medh dhe andra behöfver ett lius och tillåteligh och funderadh limitation.
På chronornes sijda är proponerat och begäratt, att status Germaniae och
hvar och ett ståndh för sigh in particulari, som genom dhette krieget och
medh voldh är graverat, motte restitueras och sättiass i the vilkor och
rättigheeter, som dhe vore anno 1618. Om dhe status protestantes hafva
odisputerligen hafft ius reformandi, som dhe nu i krafft af dhenne clausulen
näst andra rättigheeter praetendera, så är saken klar. Men om the då vore
in dubio och saken disputerlig, kunne vij intet tvinga på them andra therass
medhständer thenna saken emot therass vilie, hälst effter icke allenast dhe
catholiske strijda dheremot, uthan ock våre egne religionsförvanter, som
mena, att the reformerade härmedh sökia foogh och lägenheet, att thermedh
förfölia then religionen som dhe bekänna.
Grefven af Witgenstein regererade fuller nogot dheremot, men då han
hörde, att vij inthet kunde väl komma åt, att öfvertala våra religions-
förvanter , att låtha dhen clausulen stå som dhe henne i propositionen utyda,
svarade, att hanss herre, churfursten, i fall dhet intet kunde blifva dhervijdh,
uthan dhenne clausulen måste modificeras, seer häller, att han låtes full-
kommeligen och medh alla ut, än han skulle medh nogon modification stå
och blifva dem reformerade till praejuditz. Hvadh dhe andre reformerade
mente dherom, stälte han dherhän och till gesandterness resolution, som
här äre.
Sedhan vij nu dhen dagen och dhen 18. [ 18./28. Juli 1646 ] hade öfverlagt
dhen puncten och dherhoos betrachtat, att dhe Churbrandeburgiske, som
vore hijt komne från Mönster, motte villa hädan och dijt öfver igen, fanss
för gott att låta dhem i tijdh få vår resolution och dhen genom secreteraren
Biörneklou; hvilken kommande till grefven af Witgenstein, fick audience
af honom och hanss fyra colleguer tillijka, bringandess dhem till svar, att
vij giärna hafva hördt och förnummet, att Hanss Churfurstlige Durch-
leuchtigheet nu omsijder hafver öfvervunnet sigh sielf och tillåtet sina full-
mächtige gesandter, att annorledess än härtill är skeedt, tala om Pommeren.
Oss hafva väl infattat dherass, dhe churfurstligess, proposition och förslaagh
till accommodation öfver Pommeren förmedelss een particulartractat, som
kunde förmedlass af dhe Fransöske och Generalstaternes legationer. Hvilket
förslaagh vij höllo i sitt värde, men funno dhet för närvarande tijdh och
här anstälte universaltractat sampt för dhen form sakerne nu äre råkade uti,
ogörligit. För våre personer hade vij hvarken ordre, instruction eller full-
mackt at angå nogon slijk particulartractat, uthan vore fast mera befalte, att
låta dhetta och annat slijkt komma på dhenna universalförlijkningen. Och
dher vij till dhet förre vore fullmächtige, så är dhet ändå inthet i vår mackt
att taga emot och acceptera een sådhan solen mediation, som nu vill anbiu-
dass . Vårt råådh vore, att dhe ville see på andhra medell, som kunde saken
uthan tijdzspillan och så långe omgångar befordra. Och effter Ederss Kgl.
Maj. såtte iustissimo titulo i possessionen af Pommeren och hade icke
allenast begärat thet att behålla till sin satisfaction och för sin stats säkerheetz
skuldh, uthan ock allreda fått Käijsarenss consens dherpå, så fordrar nu
ordo rerum, att dhe churfurstlige effter sitt tillståndh respectu illius provin-
ciae , och som dhe thet finna bäst, låta sigh höra, hvadh dhe ville giöra till saken.
Härtill hafva dhe sagt bara neij och hållet saken omöijelig. Ehvadh dheri
skeer, antingen nogra skola mediera eller saken förefaller immediate, så bör
lijkväl nu dhem tala. Therföre vore bäst, dhe giorde thet nu i tijdh och när
lägenheeter vore frij och öppen, att secondera then. Vij förnimmandess
hvarpå churfurstenss hugh till ett vedherlagh leeker, villia praestera dhem
alla möijelige och tienlige officia.
Grefven aff Witgenstein svarade dherpå, att han och hanss colleguer medh
soorgh och bestörtung hade förnummet dhenna resolutionen. Viste ock,
att then skulle högt bedröfva dherass herre, churfursten, när han förnimmer,
att hanss välmente förslaag intet ville optagass. Then som dhe föresloge
vore ingen particular och afsondrat tractat från dhen allgemeena, utan hänger
länkie talss medh dhenne tillsammanss. Vill man hafva dhen allmänna befor-
drat , så fölier, att man måtte förlijkas öfver Pommeren. Ville man dhet intet,
uthan taga ett sådant förstendöme medh mackt ifrån churfursten, så kan
Hanss Churfurstlige Durchleuchtigheet dhet nu inthet hindra, uthan moste
dhet låta skee och befalla Gudi saken. Medh hvadh titulo Eder Kgl. Maj.
såtte i Pommeren, thet stälte dhe till sin ohrt. Käijsaren kunde intet förgifva
af dhet churfursten tillkommo, och grefven af Trautmanssdorff hafver con-
testerat , thet han inthet hafver gifvit bort een landegårdh i Pommeren, fast
mindre heela furstendömet. Orden vijste dhet ut i sielfva instrumentet. Så
längie vij stodho på heela Pommeren, kundhe dhe churfurstlige intet föreslå.
Grefven af Witgenstein repeterade några gånger mot oss dhessa orden:
So war, alss Gott ein Gott ist, so war ist auch, dass mein gnedigster herr in
ewigkeit nicht wirdt consentieren zu gantz Pommeren!
I gåår hadhe evangelici status een anseenligh deputation hoos oss aff
effterskrefne gesandter: 1. tvenne Magdeburgiske, 2. tvenne Altenburgiske,
3. een Weijmarsk, 4. een Braunssvijk, 5. een Darmstädisk, 6. een Würten-
bergisk , 7. een Schwartzburgisk
Elias Augustin Huefler: APW, [ III D 1 S. 352 ] . Huefler wurde am 27. März 1601 in Franken-
hausen geboren und starb dort am 5. Januar 1660. Seit 1658 war er Direktor der Kanzlei und
des Konsistoriums daselbst. Seine münsterische und osnabrückische Korrespondenz befindet sich im
Staatsarchiv Rudolstadt, Geheimes Archiv . – Anno 1646 wurde der Kanzler Hüfler
den 20. Maii von sämtlichen Grafen von Schwarzburg, Stolberg und Reußen und
Herren von Schönburg zu den münsterischen und osnabrückischen Friedenstractaten
abgeschicket, wo er anderthalb Jahr redlich gedient und revociert wurde post mortem
Ludwig Guntheri (Staatsarchiv Rudolstadt, Geheimes Archiv A VIII b Nr. 16 Bl. 251.
Frdl. Auskunft des Staatsarchivs Rudolstadt).
Regensburg-, Lubek- och Nurenbergiske, alle ihoop 13 stycken
Protocollum über die Deputation der Evangelischen an die Schwedischen Gesandten,
Pommern betreffend, 19./29. Juli 1646: J. G. von Meiern III S. 85–87 .
berättadhe, att dhee Churbrandheburgiske gesanterne hadhe then 17. huius
[ 17./27. Juli 1646 ] genom doctor Wesenbek, som i förstenråådet förre votum
för Hindherpommeren, låtet repraesentera alle dhe evangeliske ständherne,
i hvadh terminis dhet nu var på bäggie sijdher medh Pommeren, nembligen
att å Eders Kgl. Maj. vägnar vij begära och drifva på hela Pommeren, och
att churfursten ingalunda och i evigheet inthet dhertill kan förstå, betrach-
tandess icke allenast dhen rätt han hafver dhertill, utan ock dhen fara, som
han sitt churfurstendöme dhermedh skulle föra på halsen och altså, hvarken
för nu varandess interessenter eller posteritet, sådant kunna försvara, be-
gärandess aff dhe evangeliske ständerne dhe ville förmedelss een deputation
låta föra oss till sinness icke allenast dhesse orvanbemälte skääl uthan andhra
som sielfva billigheeter dhem dicterade, hoppandess dhe Brandheburgiske,
att sådant skulle finna hoos oss een godh effect. Samptelige evangeliske
ständherne på sådant sätt och vijs anmodade, hafva Hanss Churfurstlige
Durchleuchtigheet såsom een evangelisk churfurste och herre dhetta offi-
ciumet inthet kunnat utslå, uthan dhem närvarandhe deputerat till oss medh
förmodhan, att dhet inthet blifver illa optaget och utydt. The evangeliske
ständherne och andra som medh dhem gärne see att dherass fädhernesslandz
Tysklandz urgamble frijheet och välståndh blifver conserverat och behållet,
kunna aldrig till nöije och tacka ihogkomma Eders Kgl. Maj. herfaderss,
glorvijrdigst i åminnelse, och effter dess högbeklagelige dödzfall, Eders
Kgl. Maj. egne store meriter hoos then Tyske nationen. Salig Hanss Kgl.
Maj. hafver medh sin konglig blodh redimerat, och Eder Kgl. Maj. alt
sedhan medh vapn och manlige råådh här på tractaten förfächtat och talat
för dherass bästa. För hvilken skuldh dhe hadhe orsak, icke allenast att
hembära Eder Kgl. Maj. dherass undherdånigste tachseijelse, uthan unna
och bearbeta, att Eder Kgl. Maj. må få nogot till sitt nöije. Och ginge
fördhenskuldh dherass recommendation intet dherut på, att afvända dhem
som är Eders Kgl. Maj. till godha, uthan effter dhet är för dhenna saken
skuldh infallet een qaestion emellan Eder Kgl. Maj. och Hanss Churfurst-
lige Durchleuchtigheet af Brandeburg, så recommendera dhe dhenna saken
till een tilldrägeligh accommodation. Om hvilken dhe på Eders Kgl.
Maj. sijda intet ville tvifla, när dhe rätt efftertänkia, dhet Eder Kgl. Maj.,
föliandess sin högstde käre herrfaderss christlige intention och giordhe
contestationer vijdh begynnelsen och successen af dhetta krieget, icke alle-
nast dhet evangeliske väsendet in genere, uthan hvar och enss particular
välfärdh låte sigh vara befallat, huru hvar och een kan effter tijden och
lägenheeten af sakerne komma till dhet han är berättigat.
Nos: Kunde i dhenna saken hvarken förtänkia dhe churfurstlige, att dhe
tala i sin herres saak, eij eller dhem evangeliske ständerne, att dhe komma
till oss på dhe churfurstliges begäran. Thet var oss fast mera kärt, att dhe
uti sitt anbringande så hedherligen ihugkommo, icke allenast Eders Kgl.
Maj. högstährade herrfaderss glorieuse intention, actioner och döödh, uthan
ock kunna besinna och erkänna, att Eder Kgl. Maj. sijffter medh sine vapn
och rådhslaagh hemma och här på tractaten efter samma måål. Och såsom
dhe här närvarande gesanter kunne gifva bästa vitnessbördhet om tractaten
och dhen ijfver som dheri brukass till dhet allgemena väsendtz bästa, altså
vill man ock förmoda att dhe skole vara dhe förste och förnämste, som
skola rådhe till een nöijachtig satisfaction och säkerheet för Eder Kgl. Maj.,
efftersom dhe nu hafva pröfvatt, hvadh vedherparten förer för rådhslagh
och hvadh man hafver att vänta ifrån honom, när han får åter igen komma
sigh före, ähr dhet evangeliske väsendet då väl fäst och försäkradt, så att
dhet kan stå på sigh sielf härinom Tysklandh, och lägenheet är för Eder
Kgl. Maj. och chronan Sverige, att oförhindratt räckia dhem handhen på
alle händelser, så förmoder man, att dhe skole hålla tillbaker. Men i fall
man nu icke tager tijdhen i acht och seer på dhet som varit hafver och
komma kan, så är fara värdt, att vij icke få medh tijdhen een större fara
öfver halsen, än hon nu hafver varit och är. Hvadh Pommeren vijdhkommer,
vijste, uthan nogon vijdare oprepelse dhe alla, hvadh fara dherutur ville
tillfogass Sverige och andra nabor, huruleedes Eders Kgl. Maj. herfadher
vore kommen dherinn och Eder Kgl. Maj. dhet ännu innehafver, jämväl
hvadh emellan Eder Kgl. Maj. och churfursten vore förefallet. Therhoos
refereradess, hvadh dhe churfurstlige gesandterne nyligen hadhe föreslaget
och hvadh vij genom Biörneklow låto svara. Thet stodo dherpå att dhe
churfurstlige låta een gångh höra sigh och sadhe utryckeligh hvadh dhe
ville hafva för vedherlaagh igen för heela Pommeren. Vij ville dhem dheruti
gå tillhandha på alla giörlige sätt, förmodhandess att evangelici status skulle
först och främst rådha och styrkia dhem Brandheburgiske till cessionen af
bemälte förstendömer och sedhan gifva råådh sampt secundera oss och dhe
Brandheburgiske, att skaffa churfursten nogot gott igen.
Sedhan dhetta var förbij, så begärte vij dhe ville referera sine medständer
och medh dhem taga i betänkiande: 1. soldatesquens contentement, såsom
een sak af stoor consideration och dhen dhem angår, 2. dhe reformerades
inclusion i frijdzconditionerne. Dhervijdh bleef dhen kundt giordt, hvadh
som grefven af Witgenstein hafver discurrerat, hvilket dhe togo ad referen-
dum till sine medhständher.
The käijserlige, grefven af Lambergh och Crane, vore för någre tijmar
sedhan hoos oss, ställandess i vårt sköön, om vij ville taga dherass instru-
mentum pacis före, att gå dhet articulatim igenom eller eliest discurera öfver
materien.
Vij togo vijdh dhet sennare och kommo förnämbligen om fyra saker medh
dhem till talss, såsom äre: 1. terminus a quo uti amnestien, dhen dhe ville
hafva anno 1624 och vij 1618, 2. then Pfaltziske saken, dhen dhe ville hafva
inrättet effter dhe förslagh, som dhe i instrumento giöra, men vij blefve
på plenariam et integram restitutionem. 3. In puncto gravaminum taltess
något, men obiter och förnämbligast om dhen saken, när hon blifver jämkat,
skall ad longum förass ini instrumentet eller ock seerskilt i een nebenrecess
författass.
The käijserlige sadhe sigh vara indifferent, och vij tyckte dhet förre vara
bättre. Yterst och till dhet 4. talte vij om Eders Kgl. Maj. satisfaction, dhe
käijserlige, som dherass förre förslagh lijder, och vij efter Ederss Kgl. Maj.
allernådigste ordre. Tijden tillåter intet alla particularia opteckna.
Thet är eij eller nogot nytt förefallet, som i förra conferencerne och dher-
öfver ingången undherdånigste relationer eij är anfördt.
Hvadh dhe Pfaltz-Neuburgske och Pfaltz-Velddenske
Johann Konrad Varnbüler (vgl. [ S. 99 Anm. 6 ] ). Das Fürstentum Veldenz im Oberrheinischen
Kreis war von 1514 bis 1697 im Besitz der Linie Pfalz-Veldenz und fiel 1733 an das kur-
pfälzische Haus zurück. Vgl. W. Fabricius : Die Grafschaft Veldens ( Mitteilungen des
Histor. Vereins der Pfalz 33. 1913 und 36. 1916); Theodor Gümbel : Geschichte des
Fürstentums Pfalz-Veldenz. Kaiserslautern 1900.
inlagt, angående dherass interesse i dhen Pfaltziske saken, dhet finness
undher litt. B och C. Undher lit. D är een tractat, som landtgraf Georgen
skall hafva slutet medh Spanien. Then käijserlige hufudharmeen är dhen
6. huius [ 6./16. Juli 1646 ] opbruten utur sitt läger vijdh Hombourgh an
der Om och skall nu stå vijdh Lobach och Lich. Hvadh feldtmarskalken
her Wrangell skrifver dherom, vijser copian undher E. Turenne är medh
ungefär 6000 man marcherat öfver Rheinen och Lipströmmen. Han går
fuller mächta sakta, men så är lijkväl troligit, att conjunctionen nu ungefär
må skee eller i dhessa dager kunna fortsättiass. Hvadh ifrån andhra ohrter
är inkommet, hafver lit. F undher sigh.
B: 1380–1385’ Kurtze information und bericht über die Rechte Pfalzgraf Wolfgang Wilhelms
an der Kurwürde, am Reichsvikariat usw.
E: 1392–1392’ Wrangel an Johan Oxenstierna. Bei Amöneburg 1646 Juli 9/19
F: 1393 Erzherzog Leopold Wilhelm an Fürst NN. Bei Homberg 1646 Juli 9
1394–1394’ Anonymer Bericht aus dem Felde
1395–1396 Kaiser Ferdinand III. an Herzog Wilhelm von Sachsen-Weimar. Linz 1646
Juni 14
1395–1400 Avise
1401 Bericht über den Einzug der Herzogin von Longueville in Münster
Vgl. den Bericht aus dem Diarium Wartenberg in APW, [ III D 1 S. 163f ] .
1402–1419’ Avise
1420–1420’ Discurs auss Lynz von 19./29. Junii 1646
1421 Bilderbeck an Keller. Köln 1646 Juli 26
1422–1423 Avise
1424–1426 Die aus ihrem Vaterlande vertriebenen und in Kursachsen lebenden Evangelischen
an die Königin von Schweden. Dresden 1646 Juni 24/Juli 4
1427–1428’ Dieselben an dieselbe. Dresden 1645 November 25/Dezember 5
Memoriale der böhmischen Exulanten an den Friedenscongreß: J. G. von Meiern III
S. 462–467 ; vgl. B. Sindelár : Die böhmischen Exulanten in Sachsen und der Westfälische
Friedenskongreß ( Sbornik Praci Filosofické Fakulty Brnenské University IX,
1960, Rada Historická S. 215–249).
1428’ Schwedische Resolution wegen der böhmischen Exulanten. Stockholm 1643 August 4/14