Acta Pacis Westphalicae II C 1 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645 / Ernst Manfred Wermter
305. Rosenhane an Joh. Oxenstierna Münster 1645 März 11/21 Pr.: [Osnabrück 1645 März 12/22]
305
Ausf.: J. Ox. Slg. B II; Kopie als Beilage 1 der Nr. 307
Besuch Serviens: Schwedischer Sieg in Böhmen u. seine Auswirkungen, Klage über
Spieringk in Den Haag. – Anfrage Saavedras.
Sedan jagh E. Exc. i går och förgår monde tilskrifva, är på thenne orthen
inthet föregångit, allenast var her Servien i går moot afftonen hoos mig at
congratulera den lycka och framgång Hennes Kongl. M:tz rättmätige
vapn och hufvudharmee nu i Behmen nylig är vederfahren, hvaröfver han
sig högeligen gladde och depraedicerade den Svenske nationens förnufftige
consilia, beständigheet, mandom och oöfvervinnelige courage och flere
dygder öfver all motto, i synnerheet künde han inthet nogsampt berömma
generalen, her Torstensohns, lyckelige och berömmelige conduicte och
bekände fritt, at een sådan braf general icke finnes nu i heela verlden. Sedan
giorde han comparation emellan vårt krig och theres och bekände, at
Frantzoserne långt motte stå tilbakars och inthet kunne kriga på thet
sättet. At H. K. M:t nu i anträdande til sin regering een sådan lycka är
vederfahrin, förliknade han medh thet som theres kung hände strax han
blef agnoscerat, nemblig vidh bataglien vid Rocroy.
Hans meening var, at the keijs. nu inthet kunna stå emot, med mindre the
motte ingå oss een redelig fridh. Ibland andre discurser var hans förslag,
at cronorne motte stå opå at blifva ett ståndh i rijkedt och hafva sitt votum
på rijkzdagarna; hvilket stenderne sielfve, om the voro rätt betänckte,
jemväl och skulle befordra. Han förmälte och, hvadh store praeparatoria i
Flanderen görs emot Franckrijke, och at the ther förmeena komma m/20
tilväga. Om Spiringh sade han, at såssom vij kunne hafva orsak at klaga
öfver Estrades, så kunne the och göra öfver den andra, hvilken inthet giör
them synnerlig gode tienster.
Dom Diego Saviedra sende i afftons til mig och begärte veeta vissheeten om
thet som uthur Bohemen berättas, hvilket han icke som een gesandter,
uthan som een particular godh vän begiärte, theropå jag berättade, hvadh
mig är vitterligit, doch effter thet intet är schrifvit af generalen sielf äller
någon troovärdigh uhr armeen, göra the sigh hoppning, at thet inthet
motte vara sant …