Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
206. Rosenhane an Johan Oxenstierna Münster 1647 April 23/Mai 3
–/ 206 /–
Münster 1647 April 23/Mai 3
Eigenhändige Ausfertigung: DG, A I 1 , Resident . p. 637–639 = Druckvorlage. Kopie:
DG, A I 1 , Legat . [ 6 ] fol. 696–696’ = Beilage K zu Nr. 209.
Spanisch-französische Verhandlungen. Optimistische Äußerungen Trauttmansdorffs über die Aus-
sichten der Osnabrücker Verhandlungen. Unterredung mit Longueville: Kaiserlich-schwedische
Verhandlungen in Osnabrück; Vorschlag Longuevilles zur Entschädigung Hessen-Kassels.
Vid thet jag i förgår besökte greffven aff Trautmansdorff och i går h. Con-
tareni haffver jag aff them bägges förnummit att i Spansche tractaten föga
mere aff importence skall differera emellan bägge patierna än som dän
Portugische saken, uthi hvilken h. Trautmansdorff högt betygade Spansche
gesandterna ingen fullmacht äller commission haffva något att göra och
sluta. Thet vissaste synes dåch vara, som h. Contareni förmälte, att ehuru-
vääll the uthi ett och annadt synes komma öffverens, så feelas dåch thet för-
nämbste , som ähr villjan till att sluta. Och ähr interim intet annadt än una
volonta mascherata. I thässe dagar, på thet mediatores skole haffva något
till göra, haffva Frantzoserna åter någre puncter öffvergiffvit, thet Catalo-
nische väsendet, thäss landgräntzar och slikt beträffande.
H. Trautmansdorff gjorde sig nu god förtröstning om tractaten i Ossnabr.,
synnerligen ity han förnimmer daligen något avanceras, sade sig och villja
affbida ändan och intet resa härifrå såsom hans fålk i begynnelsen haffva
utspridt och påckas uppå.
Härtigen aff Longeville besökte mig i afftons, och ibland annadt snack och
taal, där vij komme till taala om Bäyersche neutralitetet och jag förmälte
ingen stor effect därutaff synes ithet the käijserl. bliffva i alla saker lika
obstinat som tillförende, excuserade han them högt och, såsom utaff mäd-
lidande med them, bekände huru ingen dag ähr förbijgången mädan Traut-
mansdorff var i Ossnabr. som han icke något haffver cederat, män huru
han däremot haffver beklagat att E. Excell. och the evangelische icke alle-
nast däremot intet haffva cederat, uthan och åffta taget tilbaka hvad tillförende
ähr bevilljat. Jag replicerade däremot och bevijste så myckt mig var vetter-
ligit hvad oskääll Trautmansdorff hade sådant att berätta och huru thet sig
annorledes befan, män han syntes likväll mera hålla med honom.
Uthi Hässische satisfactionen låt han sig först märkia thet vara allt nog när
the bekomma the m/600 rd. och the Schaumburgische ämpterna, män sädan
jag på theras sida höllt något thäremot och betygade att E. Excell. intet
vore sinnade på thet sättet förlåta them förän the själlffve vore contenterade
och till fredz och att H. M:t mächta låter sig därom vårda och för allt ting
urgerar theras satisfaction, bad han jag ville försäkra E. Excell. i sitt nampn
att där E. Excell. ville stå fast uthi theras, Hassiacorum, petitis, så ville
han göra thetsamma och således liggia Trautmansdorff an att the käijserl.
omsider skulle bevillja ehvad the Hässische begära, därvid han remonstre-
rade vidlyfftigt hvad skääll och interesse cronorna hade att befodra them
till sitt contentement, ehurudant thet då vore; bad alltså E. Excell. ville
bliffva ständigt därvid, så skulle ingen tviffvel vara på hans sida.
H. Croisie var en stund tillförende hooss mig och berättade huruledes han
mäd härtigen och d’Avaux haffver varit tillhopa; dåch äffter thet igenom
hans colleguer bliffver E. Excell. uthan tviffvel berättat, sluter jag härmäd.