Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
Instruktion der Königin Christina für Erskein Stockholm 1647 April 7/17
ANHANG
Stockholm 1647 April 7/17
Kopie: RR fol. 794–804’ = Druckvorlage; StA Stade , Rep. 32 II 42 ( Teile ). Konzept:
Kungliga Koncepter .
1. Begründung der Gesandtschaft. Weisung für den Reiseweg. 2. Salvus conductus. Aushändigung
des für die Gesandten bestimmten Schreibens. 3. Verlangen nach satisfactio militum; Herleitung
des Anspruchs; Junktim zwischen satisfactio militum und dem Abschluß der Friedensverhandlungen.
4. Verweisung J. Oxenstiernas und Salvius’ betr. satisfactio militum auf den Rat Wrangels und
Erskeins. 5. Diskussion der Vorschläge Torstensons von 1646. Modus der satisfactio militum.
6. fehlt. 7. Quantum et modus solvendi. 8. Zusammenfassung der Problematik. 9. Quantum;
Empfängerkreis. 10. Art der Mittel. 11. Modus exsolvendi. 12. Von der satisfactio militum aus-
zuschließender Kreis (betr. Weimarer Truppen). 13. Modus exauctorandi. 14., 15. Militärische
Weisungen. 16. Rückkehr Erskeins nach Osnabrück nach den Verhandlungen bei der Armee.
Weisungen für Wrangel für die Zeit nach Unterzeichnung des Friedens. 17. Ablehnung eines Waffen-
stillstandes mit dem Kaiser. Waffenstillstand mit Bayern befürwortet. Weisungen für den Fall
von Unruhen in der Armee. 18. Kommunikation zwischen C. G. Wrangel, Erskein und den schwe-
dischen Gesandten. Weisungen für die Zeit nach Friedensschluß. 19. Vollmacht für Wrangel.
20. Intention bei der Gesandtschaft Erskeins. Schlußformel.
Instruction, hvareffter Hennes Kongl. vår allernådigste drottningh vill att
soldatescans eller militiens contentement och deri een eendskap och richtig-
heet giöres af K. M:tz plenipotentierade legater i Osnabrugg sampt felt-
marskalcken i armeen och Kongl. Maij:tz statsrådh i Pomern sampt ad-
sistensrådh vidh armeen och praesident i Förpomerske hofrätten edell och
välbördige Alexander Erskein hoos bägge och oppå både orther deruthi
medh flijt måste negotiera.
1.
Efftersom Kongl. Maij:tt sijr och förnimmer att fridztractaten i Tysklandh
märkeligen avancerar, punctus satisfactionis coronae Sueciae et confoedera-
torum mehrendeels ähr aftalt och commissarierne på alle sijdor medh
Romerske rijkzens ständer numehra i fult arbete begrepne öffver rijkz-
sakerne och gravaminibus imperii, deröfver och Kongl. Maij:tt pleni-
potentiere för detta till nödtorfften ähre instruerade; hvarföre och på det
soldatesquens contentement icke mindre the andre sakerne må väl och
rätteligen drifvas och det punctum så inrättas och afhandlas att armeen kan
blifva stält till fridz och Sveriges chrono befriat från then last som elljest
uthaf armeens betallningh skulle chronan påvältras, dy hafver Kongl. Maij:tt
för godt och rådhsampt befunnit att affärda härifrån Erskein medh denne
instruction, gifven så honom som commissarierne i Ossnabrugg och felt-
marskalcken her Wrangell i armeen till effterrättelse och information i then
saken; och fördenskuldh att han genast begifver sigh herifrån öfver landh
genom Danmark åht Tysklandh, ähr och väll till fridz att han först må för-
foga sigh till Strallsundd om der sine privata att beställa, allenast han icke
länger ähn otta eller till det högsta tijo dager fördröijer.
2.
Medan han der på någre dager vijstes, kan han till sin och sitt fölljes säker-
heet förvänta från Kongl. Maij:tz legater the keijserliges salvum conductum,
efftersom Kongl. Maij:tt i sitt breef af then 6 martii [ 16. März ] sine com-
missarier hafver befallat den honom att skaffa och emotsända; men sedhan
han samme säkre pass hafver bekommit, då skall han strax begifva sigh på
vägen till Ossnabrugge, skynda sin reesa det möijeligste och hastigste han
kan och dijt kommande öfverantvarde legaterne Kongl. Maij:tz till dem
afgångne och medh Erskein tillskickade breef och sedan effterkomme och
i värket ställe hvadh Kongl. Maij:tt uthi fölljande puncter hafver committe-
rat och pålagdt Erskein först hoos välbemälte legater thersammastädes och
sedan feltmarskalken i armeen att afläggia och förrätta.
3.
Men förnembligen skall han berätta commissarierne denne vara Kongl.
Maij:tz fullkomlige intention att det i Osnabrugg under händer och tractat
vahrande punctum satisfactionis militum ändeligen måste afhandlat, solda-
tescan medh godt contento uthur Kongl. Maij:tz tjenst licentierad och
Sveriges chrona dermedh icke besväradh varda, så att commissarierne ingen
fridh ingå och sluta, förähn och medh mindre det där tillijka drabbat en
richtigheet och fullkomligit afftal gjordt om soldatescans contentement;
ty såsom Kongl. Maij:tt på ene sijdan vill att legaterne denne store och
Sveriges chrono odrägelige last skole afstyra och ingalunda på Kongl.
Maij:tt eller Sveriges rijke ahnkomma låta, altså ställer och Kongl. Maij:tt
på andre sijdan uthan all tvifvell att ingen frijdh ähr eller bör vara att sluta
medh mindre soldatescan blifver contenteradt. Och det uthi betrachtande
af dee trogne och tappre tjenster som han i månge åhr hafver gjordt, princi-
paliter till att recuperera samptlige Tyske evangeliske chur-, fursters och
ständers förlorande och opprimerade religion- och profanfrijheet, som man
nu genom Gudz vällsignelse och allmänne fridztractaterne hoppes till
erholla, och effter detta värket ähr vordet allment och hafver Sveriges
chrono till sin säkerheet märckeligen afficerat och berört, så ähr och Kongl.
Maij:tz her fader, konungh Gustaf Adolph den stoore och andre, glor-
värdigst i åminnelse, nödhtvungen vorden sigh det evangeliske Tyske
väsendet att antaga, rätta armeen på bahnen och föra directorium af kriget,
hafver och medh henne uthrättat månge tappre och victorieuse actioner och
den genom sin dödh in opå oss medh continuation af samma dessein och
actioner transfereradt. [Huru] troligen nu armeen hafver pareret Kongl.
Maij:tz och des generalers commendo, månge svåra traalier uthståt och
genom sitt ridderliga och beständige fächtande aftvingat fienden denne
nalckande friden, thet är allom nogsampt kunnigt, och uthan des notorie
bekändt hvadh adfection och beröm Kongl. Maij:ts förfäder, Sveriges
konunger, och chrono altijdh hafve hafft hoos soldaterne uthrijkes, hvilket
loff och på Kongl. Maij:tt sjelf ähr deriveradt vordet och Kongl. Maij:tt
skatter för en högh och på alle händellser nyttigh saak att kunna icke allenast
för sigh, uthan och för posteriteten beholla; dessföruthan ähr icke denne
armeen uthi ens herres particulartjenst och månatzsoldh bestält, men för sitt
egit i thenne friden verserande interesse till considerera såsom en pars trac-
tantium , och ähr till hålla iblandh dee förnembste som denne fridztractaten
hafver hulpet till befordra, aftvungit fienden tilldrägelige conditioner och
varit thet rätta instrumentum therigenom dee evangeliske Tyske ständerne
kunne komma till sin rätte religions- och värdzligh frijheetz öfningh och
alle interessenter, jaa, fast heela Europam, bringa till roligheet. Och ther
man skulle sättia deres interesse afsijdes hafver man icke obilligt månge
olägenheeter theraf till befahra, att man här förbijgåår äfventyrlige motus
och opståndh och ju stoore svijrigheeter i armeen; efftersom ännu ähr i
friskt minne att soldatesquen för detta hafver tillmättit sigh arbitrium pacis
et belli, derom dogh Kongl. Maij:tt sigh hoos denne sin fast itt bättre för-
sijr . Och fördenskull, såssom Kongl. Maij:tt i anseende af stoore armeens
meriter befinner sigh och sin chrono högeligen obligeradt till skaffa sin
trogne militie des väl och medh lijf och blodh förtjente billige contentement
altså skole och Kongl. Maij:tz legater och plenipotentierade låte vara sigh
till dett högsta och flitigste ahnlägit och befallat detta punctum tillijka med
allmäne slutet af friden att bringa till perfection och richtigheet och till
inthet fridzslut in andre saker förstå och bevillja, förrähn det punctum satis-
factionis militum står på så visse och feste fötter att betalningen uthan alt
hinder och betänckiande kan föllja; till hvilken ända dee och moste remon-
strera dem Tyske ständerne och andre på tjenlige orther både skählen jäm-
väl och incomvenientierne som lätteligen kunne undstå, såframpt soldates-
can icke blifver contenterat.
4.
Nu hade fuller Kongl. Maij:tt gerna fattat en fullkombligh resolution her-
öfver och den rättadt på ett vist, thereffter så commissarierne som feld-
marskalcken hade hafft deste bättre tillgåå och bringa denne saken till effect.
Men alldenstundh K. M:tt här icke kan så noga afsij och beskåda alle the
vidh thetta ehrandet inlöpande omständigheeter eller therinnan itt vist
statuera, derföre befinner H. Kongl. Maij:tt för gott att legaterne taga och
nyttia häruhtinnan feldmarskalckens h:r Wrangels och Erskeins inrådh,
hvilken vij här våre tanckar theröfver hafver optäckt, och han vidh sin
öfverkompst till Ossnabrugg skall sigh informera in quibus terminis detta
punctum om militiens contentement beroo.
5.
Elljest påminner sigh H:s K. M:tt väl att feltmarskalcken grefve Linnardt
Torstensson och uthi förledit åhr 1646 tvenne eller rättare tränne förslagh
och medell till soldatescans satisfaction hafver förestält, såsom först om det
voro practicerligare att ständerne i Romerske rijket uthfäste och lefvererade
till Kongl. Maij:tt eller des fullmachtige en viss summa penninger och
nöijachtigen vidh slutit försäkrat Kongl. M:tt om richtigh betalningh, och
Kongl. Maij:tt altså sedan genom sine commissarier läto penningerne emil-
lan regimenterne uthdeles och aflefvereras effter hvars och eens gjorde
tjenster och meriter; eller och till det andra om Kongl. Maij:tt skulle låta
ständerne lefrera quantum på en viss orth och tijdh och feltmarskalcken
theropå gåfve adsignation eller plat skulle låta ahnvijsa ständerne visse regi-
mente och Kongl. Maij:tt sjelf i så måtto aldeles blefve från den lasten
befrijad. Nu endock Kongl. Maij:tt förmeenar det första förslaget fuller
vara hoos ständerne till försöka; lijkväl effter det ähr missligit till måå och
mehr till besörja om och detta förslaget för thetta långvarige kriget och
landernes desolation skall kunna vara practicabelt; hvarföre vill i detta
fallet vara af nödhen att commissarierne gripa till thet andra och senare
medhlet och disponera ständerne thertill, särdeles att hvårt ståndh och
creitz i Pommerske [Romerske] rijket bevilljat ett vist quantum och det
lefvererer till en stadh på en viss determineradh tijdh, hälst innan ratifica-
tionerne uthväxlas, eller och, ther thet icke vill gå, att the tå endtligen taga
opå sigh ett vist anthal regimenter, dem man icke behöfde nämpna, at con-
tentera . Vele dee lefrera sådant contentement till en viss orth, tå måste thet
skee uthi bahra penninger, och feltmarskalcken sedan gifver theroppå assig-
nation , som skäligt ähr och hvars och ens regementes tjenster fördra. Eller
och ther thet icke vill så väl låta giöra sigh, tå förvijser han regementen ahn
att anamma af ständerne deres betallningh effter hans invissningh och ordre
och i det fallet låter sigh af hvar tillbörligen quittera, så att all praetension
och åthal på oss och chronan varder af soldatescan renuncieradt. Men såsom
detta sista förslaget hvarken ähr oss och chronan reputerliget eller och säkert,
så måste commissarierne thertill icke komma nisi pro extremo och sedan dee
andra tvenne förslagen inthet vele gåå. Och ther regementerne skulle ahn-
vijsas på ständerne att fåå deres betallningh, vill ingalunda tjena eller säkert
vara att dee skillja sigh fördenskuldh från hvarandre, men blifva tillhoopa
till des dee sitt contentement giörligen och i sjelfve värket hafve bekommit.
[6. nicht vorhanden]
7.
Men hvadh quantum och modum solvendi anlanger, så kan theröfver inthet
vist resolveras förrän Erskein hafver härom communicerat medh feltmar-
skalcken h:r Wrangel, aldenstundh quantum effter armeens proposition och
vidh betallningen hvars och ens condition, han vare officerere eller gemeen,
hafve långan eller kortan tijdh tjent, måste tagas i godh acht, och elljest vill
vara af nöden att i armeen först förtastes thenne saken hoos generalerne och
öfversterne och ther disponeres till billigheet medh tjänlige skähl, såssom
och nätte förfares om hvart och ens regementes starckheet. Derföre när
denne saken så i Osnabrugg hoos legaterne voro incaminerat och Alexander
Erskein theres meeningh och information heröfver hade intaget, tå kan han
opå erholdne säkre pass af fienden taga sin vägh åth hufvudharmeen och
berätta feltmarskalcken h:r Wrangell alt hvadh han i thetta ährendet om
soldatescans contentement här af oss ähr instruerad och i Osnabrugge af
legaterne informeradt öfver, öfverlefrera honom medhgifne breef i thenne
saken och medh honom häröfver rådgiöra, och i synnerheet öfverlägga mo-
dum procedendi, efftersom Kongl. M:tt icke kan häruthinnan gifva felt-
marskalcken något måhl eller mååt, eij heller så mycket en fullkombligh
ordre som mehra consilium, men hålla så före att han vidh armeen detta
värket pro re nata måste gubernera och handtera.
8.
Så myckit Kongl. Maij:tt här kan afsij och dijudicera thenne saken, så består
thetta negotium besynnerligen på fyra saker; nembligen ett vist quantum,
media therigenom thet quantum måste praesteras, modus solvendi et modus
exauctorandi.
9.
Quantumet måste fuller sättias på en möijeligh och praesterligh, men lijkväl
een så anseenligh och erkläckeligh summa penninger determineres, att icke
allenast officerere och soldater af alle nationer, som chronan och then all-
männe saken nu tjena, uthan och enckor och faderlösa barn, hvilkas män
och föräldrar kriget ähre slagne och amkombne, sampt förlahmade och
andre, hvilke medh h:r rijkzcantzlerens såsom thet evangeliske Tyske
bundetz director och fältmarskalckens vettenskap och villja uthur tjensten
och från armeen äre dimitterade vordne, af itt väll förtjent contentement
varde delachtige gjorde.
10.
Hvadh för medell theruthur betallningen skall tagas af Romerske rijkzens
ständer föreslagne blifva, theröfver måste Erskein af Kongl. Maij:tz pleni-
potentierade i Osnabrugge taga information och beskeedh, och commissa-
rierne sådane förslagh och media behörligen gifve ständerne vidh handen,
som i den 6 artiklen något liusare ähr förmält, at soldatescen dem effter
slutet giörligen kan åthnjuta och icke gå sin betallning på någon hendellse
quitt.
11.
Modus exsolvendi dependerer förnembligen af soldatescans tjenster, ther-
vidh hvars och eens qualitet och condition sampt tijden och dee som under
Kongl. Maij:tz vapn hafva prospererat och store medell åthnutit måste
considereras. Och måste först och främst all möda ahnvändes och ospardt
hållas, att generalerne och sedan öfversterne, öfverste leutnampter, majorer
etc. disponeres till billigheet; efftersom och feltmarskalcken thertill dee
breef som Kongl. Maij:tt nu hafver skrifvit till alle generaler och öfverster
i armeen
Vgl. [ Nr. 192 ] mit Beilagen.
kunne kräffia. I synnerheet måste generaler och öfversterne föras till sinnes
thet Kongl. Maij:tt dem mästedeels hafver benådat icke allenast ex hostico,
uthan och egne rijkzmedell och dem försäkras att Kongl. Maij:tt ähn ytter-
ligare , ther the till thenne allmänne friden hooss sin underhafvande solda-
tesca cooperera och till godh affect hjelpa, uthi nåder vill theres trogne
tjänst ihugkomma och icke låta uthur acht, hervidh dock ett skillfångh
billigt ähr till giöra emellan dem som i fält tjena och dem som liggia i
guarnisoner, såsom och emillan dee guarnizoner som dageligen hafva varit
af fienden ombegifne och ringa nutit och andre som af fienden inthet hafva
vist, ett åhrligit nutit och consequerat uthur quarteren; efftersom Kongl.
Maij:tt ställer thet ta till feltmarskalckens dijudication, och vill vara af
nöden att emädan man öfverlägger i armeen och praeparerer eller och heelt
stiller officereres sinnen, feltmarskalcken och Erskein af thet visse och nätta
ruller på hvart regemente, att quantum dereffter må deste bättre inrättas och
betallningen så myckit hastigare skee sädan alt ähr slutet vordet.
12.
Skulle och någre gamble officerere eller deres erfvinger sigh än finna låte,
som på consilii formati afräckningh fordra deres betallningh, tå äre the till
att förvijsa på then vederpart som dem på den tijden i landgodz ähr vorden
förskrifven, i lijka måtto måste icke heller the Weimarische så nembde
troupperne och deres förmeenta anfordringh komma uthi thenne afhand-
lingh . Och ther the som 〈ähen〉 äre öfrige och i lijfvet till äfventyrs skulle
theroppå hårdt bestå, föregifvandes sigh till Franckerijke vara gångne medh
Kongl. Maij:tz och chronans veet och bevillningh, tå måste man them re-
monstrera : först ath thet aldrigh är skeedt medh Kongl. Maij:tz eller å den
tijden regeringens villje och consens, uthan regeringen hafver conniverat
hertill, när det inthet stodh till förandra, sedan och förehålles dem hvadh
dee emot Kongl. Maij:tz och Sveriges chrones soldatesca imedhlertijdh
åhrligen i ordinarie månadz effter then medh Franckerijke af hertigh Bern-
hardt af Weimar gjorde och oprättade capitulationen bekommit och åth-
nutit hafve. Och såsom detta förmodeligh drager alt stort, så ähr ju mehr än
billigt att the våre theremeth ett praecipuum bekomme och åthnjuta. Och
måste samma deres ahnfordringh vidh denne afhandling aldeles
ophäfves och cessera, på thet månge vidlyftige disputer, öfverlop och
otijdige fordringer må dem förtagas och afskäres.
13.
Modum exauctorandi och huruledes soldatesquen kan och må uthur tjenster
förlofvas steller Kongl. Maij:tt uthi feltmarskalckens gode dijudication.
Men så skall Erskein vidh förefallande communicationer och i medh be-
rätta feltmarskalcken denne vara Kongl. Maij:tz meningh och förslagh att
effter slutan och fulbordadh fridh är rytterijet Kongl. Maij:tz staat icke
mehra tjenligh och tilldrägeligh, uthan måste alle gemehna förlofvas uthur
tjensten, men hvadh footfolcket anlangar, såsom någre regementers lång-
lige tjänster komma uthi consideration, så ähr och Kongl. Maij:tt icke
obenägen men vill att feltmarskalcken jempte och föruthan Kongl. Maij:tz
i Wästphalen och Brehmen logerande guardie behåller i Kongl. Maij:tz och
chronans tjänst sex, sju eller otta tusende gamble knechter medh tillhörige
öfverster och complette andre officerare, dogh uthan generaler, och adver-
terar therom Kongl. Maij:tt tijdigt, på det så myckit bättre och förr kan
giöras anställningh och förordningh om deres locering och underhåldh.
Ther och dessföruthan någre väl affectionerade officerare till häst eller foot
voro som under Kongl. Maij:tz och Sveriges chrones skydd och jurisdiction
ville sigh begifva och medh deres boo nedersätter, themsamme vill Kongl.
Maij:tt icke allenast väl optaga, uthan och the öfverster och officerare som
bäst ähre, the vare till häst eller foot, respective medh åhrlige pensioner,
exemptioner eller andre beneficier betänckia. Hvem och så voro att dee
Frantzösiske ministri, Venetianerne, Schweitzerne eller andre, som icke
hafva varit våre fiender, någre regementer eller guarnizoner begära, tå
kan feltmarskalcken dem emot tilldrägelige conditioner öfverlåta; men i den
icke mindre än andra afdanckninger så förfahra att den addanckade solda-
tescan i framtijden uth af detta Tyska kriget icke behåller eller bekommer
något ahnspruk på Kongl. M:tt och Sveriges chrono, efftersom och felt-
marskalcken måste sigh af dem behörligen quittera låta.
14.
Och skall Erskein berätta feltmarskalcken i synnerheet att Kongl. Maij:tz
villje och befallningh ähr thet han vidh thetta tillståndet och ther man giör
sigh otvifvellachtige hoop till friden ingalunda gifver fienden någon ahn-
ledningh till en battallje, uthan så ställer och rätter sine actiones att han nu
ante conclusam pacem dee platzer som han oppe i Öfvertysklandh hafver
inkrächtat medh starcke guarnizoner besättia och försörja och sedan medh
det öfrige corpo vänder sigh åth Keijsarens erflander och söker till hafva
medh rijkztygemästaren Wittenbergh een obehinderligh correspondentie
och drager sigh medh armeen op till Donauströhmen så högt han kan och
ratio belli, så och säkerheeten af sjökanten tillåter; och ther fienden skulle
tränga på honom, tå att conjungera sigh medh Wittenbergh. Till sådan
marche och des förställningh så mycken större apparence och säkerheet
ahnblicker, som Beyerfursten numehra synes vele in effectu till ett billigt
stilleståndh förstå.
15.
När feltmarskalcken sålunda vänder sin marche från Svaben och Öfver-
tysklandh och der dirigerer åth Kaijsarens erflender, vill vara af nöden att
han tager af den Frantzösiske generaler och armeen ett vänligit afskeedh
och therhoos begerer af dem, ther medh Beyern inthet armistitium blifver
slutet, uthan Kongl. Maij:tz guarnizoner skulle blifva fiendtligen antastade,
dee Frantzösiske då ville bevijsa dem alt gott adsistence, till hvilken ende
och feltmarskalcken måste, förän han sigh från dem separerer, försäkra sigh
om continuerligh och förtroligh correspondentie hoos Frantzoserne och dee
Weimariske, efftersom och desföruthan praesummerliget och förmodeliget
ähr att dee Reenströmen icke quitterandes eller förlåtandes varde.
16.
Men såsom ingen fridh kan afblifva medh mindre then slutes af bägge
sijders och alle interessenters plenipotentierade commissarier först per
partes et membra, och desse sedan dröges tillsamman uthi ett instrumentum
pacis, och Kongl. Maij:tz allfvarlige villje och befallningh är att inthet all-
ment slut skeer eller underskrifves, förän punctum satisfactionis militiae
blifver afftalt hoos feltmarskalcken och armeen och theri een richtigheet
drabbat, therom Erskein varder bringandes från armeen all relation och
information åth Osnabrugge tilbaker. Derföre och när såvidt är kommit
att Kongl. Maij:tz commissarier i Osnebrugg effter feltmarskalckens i
armeen och Erskeins negotiation hoos både blifve medh ständerne richtige
i förberörde puncto tillijka medh gravaminibus imperii et statuum och the
heela handelen måste underskrifva; tå och, när slutet undanskrifvit ähr, skall
feltmarskalcken inställa medh all fiendskap och låta all hostilitet cessera,
men blifva liggiande medh armeen i Keijsarens erflender eller någon annan
cretz och icke restituera någon platz, förrän och till des execution på friden
och slutet blifva richtigt, och serdeles soldatescen i hender hafver fådt sitt
till accorderade contentement; efftersom och commissarierne måste vidh
thet the sluta heela friden anten inherera i sjelfve hufvudhpacterne eller
oprätta een bijrecess medh vederparten öfver sådan armeens logeringh och
nödhtorfftige underhåldh, ty ehuruväl quarteren icke ähre numehra så
beskaffade att armeen någon långh tijdh på en orth kan logera och sine
nödtorfftige lijfsmedell medh andra bekomma uthur omliggiande nähre
orther, soldatescens licentie ähr och så stoor och excessiff att hon imedler-
tijdh icke varder underlåtandes fiendens quarteer att besöka, dertill medh
ther hon lågo länge stilla och inthet hölles i continuerligh action eller dage-
lige travaglier, skulle hågen till friden minskas, men hoopen som vill hafva
contentement förökes derigenom och quantum satisfactionis militiae skulle
excessera och betallningen giöras besvärligh eller blifva tillbakar, medh
hvadh betänckiande härvidh mehra kunne vara. Lijkväl effter ingen fridh
kan blifva medh mindre att hostiliteten måste cessera så snart fridzslutet ähr
underskrifvit, aldenstundh det löper emot naturen af all tractat och fridh att
låta hostiliteten iblandh armeerne hafva sin gångh sedan friden ähr sluten,
hvarföre måste commissarierne sij sigh häruthinnan väl och vissligen före
att armeen imedlertijdh behåller sine visse quarteer till logeringh och under-
håldh till des ratificationen på frijden å alle sijder blifver uthväxlat, soldates-
can in effectu betalt och restitutio locorum kan skee, och således alt blifver
stält i execution.
17.
Men elljest ther Franckerijke eller rijkzens ständer drifva opå eller dee
keijserlige gifva anledningh till ett universale armistitium att oprättas ante
conclusam pacem; såsom Kongl. Maij:tt på sin sijdo befinner et stilleståndh
af vapnen medh Keijsaren hvarken tilldrägeliget sin krigsstat eller tjenligit
till facilitera friden och särdeles militiens contentement, så vill och Kongl.
Maij:tt att feltmarskalcken thertill icke bevilljer. Men elljest ther Beijer-
fursten kunde separeras från Keijsaren och han disarmeres och therhoos så
godhe conditioner för chronan erhollas som Kongl. Maij:tt i sitt breef till
feltmarskalcken, afgånget den 27 martii nästförleden [ 27. März/6. April ] ,
månde förmäla, tå skatter H:s K. Maij:tt att sådant stilleståndh medh
Beijern icke vara till uthslå, men häller till ingå och sluta, allenast feltmar-
skalcken remitterer then controversien emillan Beyern och Churphaltz till
fridztractaterne i Osnabrugg och Munster och håller kriget gående medh
Keijsaren. Denne ähr fuller så K. M:tz meningh, consilium och resolution
öfver thetta värket thet Kongl. Maij:tt önskar måtte väl aflöpa, men elljest
när Kongl. Maij:tt giör en reflex och sijr på sjelfve soldatescan, och serdeles
ther hoon, emot all förhopningh och ahnvände större mödha af motvillja
eller till impatientie och heelt till extremiteter af orolige sinnen ophitzat,
skulle sättia sigh häremot, tå måste feltmarskalcken giöra sitt bästa att stilla
thetta väsendet medh godho och bjuda thertill alle tjenlige medell, men
hvadh han icke kan ändra, hemställes Gudh och tijden, theendes elljest
Kongl. Mij:tz välmeeningh, värde och posteriteten, och måste han på thet
fallet i synnerheet vinläggia sigh om den öfrige troogne, beständige och
devote soldatescan in salvum att bringa och från den vederverdige att
separera.
18.
Men så myckit möijeligit är måste feltmarskalcken detta värket vidh armeen
maturera och hvadh der för gott, rådsampt och giörligit befunnet varder
till Kongl. Maij:tz commissarier i Osnabrugg genom Erskein oförsummat
öfverskrifva och denne sigh till dem medh samme breef och relation om
förlopp af sakerne och omständerne förfooga, på det välb:te plenipoten-
tierade må dereffter sine consilia och actiones rätta; tå och förmodeligen
ständerne skole beqvemma sigh till billigheet och Kongl. Maij:tz legater
kunna skrijda till slutet och dee på sin och feltmarskalcken på sin sijdo
begynna executera friden och hostiliteten cessera låta, såsom och att felt-
marskalcken effter fridzslutetz innehåldh och som commoditeterne sigh
ahnpraesentera uthur platzerne Kongl. M:tz guarnizoner, stycken, munition
och proviant af och till näste platzer och guarnizoner införa må.
19.
Alle afskeedh gifver feltmarskalcken i Kongl. M:tz nampn, efftersom och
K. M.:tt herhoos sender honom thertill en specialfullmacht.
20.
Såsom nu K. M:tt medh denne commission, gifven och pålagdh Erskein,
förnembligen intenderer och söker att armeen och soldatescan må blifva
contenteradt, och det uthan K. M.:tz och chronans besvär, altså bär och
K. M:tt till honom det nådige förtroende och godhe tillförsicht att han väll
och flitigt theruthinann arbeter både hoos feltmarskalcken i armeen jämväl
och hoos commissarierne i Osnabrugg, så att offtabemälte punctum satis-
factionis militum varder effter K. M:tz intention och önskan af handlat,
uthur tjensten medh godh adfection förlofvat och fridzslutet sampt des
effect promoverat och i alla stycken fullkombnadt och executerat varda.
Kongl. M:tt önskar honom lycka på reesan och förblif:r honom medh all
kongl. gunst väl bevågen.