Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
197. Rosenhane an Königin Christine Münster 1646 September 27/Oktober 7
–/ 197 /–
Münster 1646 September 27/Oktober 7
Eintreten der französischen Gesandten für die schwedischen Satisfaktionen. Ihre Mahnung zum
Einlenken und zu baldigem Friedensschluß. Polnisches Interesse an Pommern. Französische Klagen
über Kriegslasten und innere Schwierigkeiten.
Fransösche gesandterne komme tilbakars ifrån Ossnabrugk den 19. huius
[ 19./29. September 1646 ] och derupå fölliande dagen besökte strax media-
tores , medh hvilke the sedan flere conferencer hafft hafve, såväl som medh
them keijsserlige gesandterne. Dheropå hafva bemelte Frantzösische pleni-
potentiarii berättat mig, at theres arbete och negotiation medh mediatorerne
och them keijsserlige dherhän förnembligen hafva varit ansedd, at bringa
them til richtigheet uthi Eders Kgl. Maj. och cronan Sveriges particular-
satisfaction , förehållandes them huru Eders Kgl. Maj. legater inthet ville
eller kunde inlåtha sig uthi någon handel medh them Brandenburgische
och them andre interessenterne; och at skulden fördenskuldh stode hoos
dhem keijsserlige, som thenne saken således släppa och sig inthet mehra
antaga. Hvaropå the omsijder aff them keijsserlige hafva uthvärkat den
förklaring, at ehuruväl the gärna unna Eders Kgl. Maj. til satisfaction så
mycket som för dette begiärt ähr, och the på sin sijda hafva bevilliat, och
at interessenterne thertill motte gifva sin consens, så befinna the lijkväl at
thet är een omöijelig ting, synnerlig utaf Churbrandenburg att erhålla con-
sensen opå heele Pomeren. Doch icke dess minder ville the keijsserlige sig
opåtaga medh onda eller goda them dhertil bringa at Churbrandeburg medh
sitt huus skulle affstå och cedera heele Förpomeren; sammaledes att hertigen
aff Mechlenburg skulle uplåtha Eders Maj. condominium uthi Wissmar, och
at stiffterne Brehmen och Verden motte behålla sin qualitet och titel och
lijkväl blifva everdelig under cronan Sverige, hvilket alt Keijssaren medh
heele Imperio ville obligera sig til at garantera och handhhafva.
Dheröfver Frantzösche gesandterne hafva til Ossnabrugk afffärdadt mon-
sieur Saint Romain, at giva Eders Kgl. Maj. legater dherom part, före än
the keijsserlige thet komma til at förebringa. Och upå thetta slaget förmeena
Fransoserne friden hängia och stå uthi Eders Kgl. Maj. händer; underlåtha
och inthet at uphögia sin flijt och stoore omsorg som dhe til dess erhållande
användt hafva, och dherhoos contestera att ehuruväl the gärna såge och
medh all flijt skulle drifva at Eders Kgl. Maj. något mehra erhålla motte,
doch emedan the så myckit hafva giordt hoos een och annan, som någon
tidh är möijeligit och befunnit een extreme impossibilitet vara, närmare at
komma i saken, och at inthet annat vore på färden än continuationen af
monge åhrs krig, dher Eders Kgl. Maj. medh desse offerter inthet vore
tilfridz. Hvarföre råda, styrckia och bedia the för Gudz skuldh, at Eders
Kgl. Maj. sig thermedh contentera ville, brukandes som offtast dhe formalia:
Pour l’amour de Dieu, faisons la paix; au nom de Dieu, hastons nous!
Förgiäta och inthet dherhoos at uphöga och berömma thesse förberörde
conditioner såssom billige, store och avantageuxe och fast bättre än the
som Franckrijke til sin satisfaction hafva kunnat erhålla. Eenkannerlig skatta
the den totius Imperii consensum högt och den obligation som Keijssaren
medh stenderne giör, at handhafva och erhålla Eders Kgl. Maj. vidh desse
conquester emot hvem helst som Eders Kgl. Maj. framdeles troublera
ville.
Däremot om kriget längre continuera skulle och thesse conditioner förbij-
gås , hafva the emot mig medh stor passion remonstrerat hvadh för pericula
förhanden vore; först huruledes the keijsserlige och Beijerische sambla sig
starckt tilhopa i Beijern. Beggie cronornes armeer kunde inthet stå länge
conjungerade tilhoopa, hafva och lidit stoor skada för Raijn och i marchen.
Skulle deröfver något olyckeligit slag tilslå, så ginge alt tilbaka och hade
man inthet af dem keijsserlige til vänta. 2. Effter staterne i Nederlandh endt-
ligen villia hafva fridh, och Franckrijke för theres skuldh antingen motte gå
til at slutha medh Spanien, hvilket the förmeente innan någre dagar skulle
kunna skie, hvarutaf Keijssaren förlåthandes sig på Spaniens hielp och
bijståndh, skulle sedan så myckit svårare blifva at handla medh. Aller och
dher the medh Spanien inthet kunde komma tilrätta, uthan nödgades emot
them, sedan Hollenderne ähre affträdde, redoublera sine forces, vore them
omöijeligit at kunna tillijka, såssom härtil skiedt ähr, fullföllia det Tyska
kriget. 3. Vore them inthet okunnigt, hvadh practiquer och anslag Eders
Kgl. Maj. ilvilliande missgynnare hafva på bahnen, hvilke medh een hastigh
fridh aldrabäst skulle kunna dämpas och förtagas.
Vidh den occasionen berättade the, huru icke allenast den Polnischen resi-
denten Cracow för dette hafver uthroopat sin herres interesse uthi Pomerens
cession til Eders Kgl. Maj., uthan huru änn yttermehra i desse dagar är
ankommen een annan Polnisch minister, benämbdh Roncallio, som thet
samma medh temmelig ifver och efftertänckiande urgerar och förebringar .
Hvadh elliest Frantzoserne öfver sin oförmögenheet sig beklaga och huru
landet är utharmadt och medh slike contributioner och krijgsbesvär inthet
längre kan uthhärda, ähr theres ordinari och gamble vijsa. Och håller jag
onödigt therom at röra, sammaledes hvadh the undertiden såssom i för-
troende innuera om theres innerlige missförståndh, som the befruchta een
dagen motte uthbrista publico til hinder och skada. Allenast thette hvadt
förberördt ähr, haffva the i thesse dagar hvardeera särskildt medh större
ifver än tilförende emot mig exaggereradt, och jag min skyldigheet hafver
erachtadt Eders Kgl. Maj. underdånigst att andraga. The hafva och dess-
föruthan låthit sig märckia sinnade Eder Kgl. Maj. sielfve at tilschrifva.