Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
57. Rosenhane an Königin Christine Münster 1646 Februar 21/März 3
–/ 57 /–
Münster 1646 Februar 21/März 3
Gespräch mit Trauttmansdorff nach seiner Rückkehr von Osnabrück: Wunsch nach Übereinkommen
mit den Franzosen und Vorantreiben der Ständeverhandlungen. Beschwerden über hohe französische
Forderungen und türkische Rüstungen. Abneigung der Holländer gegen schwedische Landerwerbungen
an Nord- und Ostsee. Reise der Gesandten Knuyt und Pauw nach Den Haag. – Gespräch mit
Longueville: Bestätigung der Angaben Trauttmansdorffs. Drängen auf französisch-schwedische
Einigkeit gegenüber allen Feinden, besonders auch gegenüber den Holländern. Haltung der Stände
zu den Satisfaktionen der Kronen. Angebliches kaiserliches Angebot einer Abtretung Mailands an
Frankreich anstelle des Elsaß. Französischer Vorschlag, dem Kaiser zum Ersatz dafür mit
vereinten Kräften Land in Ungarn zu erobern.
Uthi i föreledne måndags som var den 16. huius [ 16./26. Februar 1646 ], kom
grefven af Trautmansdorff öfver ifrån Ossnabrügk, hvilken af härvarande
alle gesandter är beneventeradt vorden och desslikest i denne veeka aflagt
sine visiter tilbakars. Jempte alle andre låt jag mig denne lägenheet betiena
at förnimma hans sentiment om närvarande tilståndh och den negotiation
han hafver förehafft uthi Ossnabrügk. Han unfick mig tilbörligen och låt
sig min ankompst högeligen behaga. Dher han i förstonne näst aflagde
complimenter straxt begynte referera mig, som han tilförende har giordt
för den Frantzöske legationen, sine störste orsaker at komma hijt öfver vara
at contentera Frantzoserne, at the icke skulle fatta någon jalousie, som han
värkade någon particuliere tractat medh Eders Kgl. Maj. legater heller
stenderne. Jemväl och, märkiandes consultationer gå frigide och långsamt
af stenderne på denne orthen, förmedelst sin presence poussera dem sten-
derne medh större flijt och alfvar at gripa värkadt ann; härjempte bekla-
gandes den ringa apparence vore förhanden til itt forderligit uthslag och
endskap, besynnerligit effter omöijeligit och heelt impracticabelt vore, at
hans herre, Keijssaren, någon tijdh kunde förstå til chronan Franckrijkes
desiderier och Elsass abalienation, dermedh at spoliera omyndige pupillos
Vgl. [ S. 172 Anm. 1 ] .
hvilket uthi hans macht icke vore och dessföruthan itt ochristeligit sam-
vetsvärk synes. Han besvärade sig desslikest mycket öfver Turkens armatur
nu som elliest tilförende emot andre. Gaf mig på Eders Kgl. Maj. och
chronan Sveriges fordrade satisfaction och securitet temmelig godh för-
tröstning , som man väl dhertil kunde finna expedient, dher elliest Eders
Kgl. Maj. täckes moderera något conditionerne, effter the synas alt för odrä-
gelige och consequenter i framtiden osäker. Men emedan Generalstaternes
ambassadeurer oppehålla Churbrandeburgiske gesandterne medh förtröst-
ning om cooperation, och dhe til sin estats conservation vele slå sig i vär-
kedt , ty tviflade han, hvadh uthgång häropå föllia ville. Vist är det, at
härvarande ambassadeurs af Generalstaterne låtha sig offentligen och grofft
emot een och annan märkia deres fattade jalousie och at theres stat icke kan
tillåtha, at Eders Kgl. Maj. och chronan Sverige bemächtigar sig alle porter
och siöstäder vidh Öster- och Västersiön, deres commercier til störste ruin.
Derföre, sådant at hindra, vele the heller sökia giörlige medel det i tijdh at
förekomma, än veetandes och villiandes samtyckia til deres ägon skeenlige
skada och förlust. Grefven af Trautmansdorff meente sådant deeres uptåg
icke vara til förachta, helst dher dhe byggia på andre månge assistenter,
som Eders Kgl. Maj. och chronan Sveriges upkompst icke mycket gott
unna, och dhe til vatn andre potentater kunna högt vara öfverlägne. Tvenne
af Generalstaterne, her Knuyt
Haag, och tvenne nu för två dagar sedan. Een deel meenar, theres resa
företagas af det missförståndh och oenigheet them emellan ähr. Samblige
meena den reesa vara ansedd at intaga resolution om deres fulmachter och
procuratorier medh dhe Spaniske och af desse förslagne trefves effter giorde
stilleståndh anno 1609
Pomerske väsendet.
Duc de Longueville bekräfftade hvadh ofvantil förmält ähr och dherhoos
bekände sig vidh sådant mediatorernes anbringande hafva skattadt dette
inkast af ringa importance och som föga hade til betyda. Lijkväl förmeente
nödigt man det icke heller förachtade, uthan heller underhanden hade
Hollenderne uthi ögonsicht. Vara och för tijden i dette som alle andre
emergencier (hvilket han vidh alle förefallande occasioner och discurser
högeligen styrcker), det krafftigste medlet at förvinna alt jalousie, afvundh
och missförståndh, dher desse mechtige chronor Sverige och Frankrijke
(hvilke i dess vide aflägenheet från hvarandre icke kunna öfver huns annars
tilväxt och opkompst vara jaloux) stå beständigt och fast uthi union och
confience medh hvarandre nu mehr än tilförende, så kunde hvarken Hollen-
derne heller annan nation desse rikers eenhällige desseiner förhindra. Hvilket
han vidhlyffteligen deducerade, alt til den ende at gådt förståndh emellan
desse rijken och dess ministros må erhållas och conserveras. Uthi dette fallet
medh Generalstaterne hölt han för gådt, at man förekomme them uthi desse
deres consilier på samme sätt, som skedde vidh Danske tractaten medh itt
hastigt slut, och thermedh afskoore them alt vidare tilfälle at förbinda sig
medh nye alliencer.
Iblandh annat berättade mig högbemälte prince sig hafva förnummit, at
stenderne, som nu tesmoignera öfver chronornes satisfaction, äre uthi sine
meeningar differente. Een deel skole hafva fallit på penningar; een man
iblandh ständerne skal uthi rådet hafva gifvit det förslaget, som Keijssaren
motte biuda til at disponera kungen i Spanien at cedera Mäijlandt för Elsass.
Det fuller neppligen kan synas giörligen. Dogh dher thet kunde gå för sig,
skulle chronan Franckrijke dhermedh vara mechta väl content. Elliest sade
han, på det Elsassiske motte så hårdt och sterckt difficulteras, vore legatio
Gallica sinnat på chronan Franckrijkes vägnar at tilbiuda Keijssaren tye
heller mehr tusend man på ägon umkostnadt at underhålla til Keijssarens
tienst effter sluthen fridh, dermedh at taga igien så mycket landh i Ungern
af Turken, som han mister för Elsass. Dher och chronan Sverige ville til
3000 man offerera honom, förmeente han vara itt gått medel til Pomerens
erhållande.