Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
7. Johan Oxenstierna und Salvius an Rosenhane Osnabrück 1645 Dezember 4/14
–/ 7 /–
Osnabrück 1645 Dezember 4/14
Kaiserlicher Geleitbrief. Admissionspunkte. Verhandlungen mit den Franzosen über die Satisfaktion
der Kronen.
Visiten som vij i tijssdagss ährnade giöra till de käijserlige, skötz op till i
går för middagen; då vore vij hoos dem och, efter vij för een tidh sedhan
hadhe talt medh dem och straxt derpå låtet inhändiga dem en skrifft om
salviconductus Caesarei rätta och egentelige uthtydningh, så ville vij för-
nimma , om de hade sigh sedermera betänckt och kunde giöra oss satis-
faction deruthi. Vij befunno de stå på sin förra meningh och ingen synner-
ligh lijknelse till att de skulle vilia gå derifrån. The sadhe ock at de Fran-
söske i Mönster hålla medh den och gilla derass saak, hållandes före, att
vår praetension inthet är grundat. Vij hafvandes i minnet icke allenast,
hvadh legatio Gallica hafver, så offte denna frågan är kommen på talet, in
contrarium och til vår justification contesterat, uthan och at ambassadeur
Servien för en tidh sedan tesmoignerade här i vår närvarelse emot de
käijserliges uthskickade decanum Heisterman
Raban Heysterman, Domherr zu Lübeck und Dechant zu St. Johann in Osnabrück, † 22. März
1668. August Friedrich Meyer : Beiträge zur Geschichte des Kollegiatstifts St. Johann zu
Osnabrück. In Osnabrücker Mitteilungen XXXV (1910) S. 156–201, hier besonders
S. 199. Vgl. APW, [ III D 1 S. 12 Anm. 1 ] .
funno vår fodran vara billig och af den consideration, att de hafva orsak
och skiäl medh oss och för en man; svarade att, om något vore i Mönster
af legatione Gallica talt i denna saken, måtte dess discourser antingen inthet
vara rätt fattade eller och medh flijt annorledes uthtydne.
Uthi Mönster hade de utgifvit och berättat legationi Gallicae, thet admissions-
punchten vore richtig och ingen tingh i väghen, ther dock den disputen
hänger i sin förra orada. Om de hade sätt talt medh anbassadeur Servien,
när han var här, hade han förmodeligh fått hördt annat än then skall vara
förekommit. The sköte omsider skulden på de Mönsterske, at de hafva
den saken under sin deliberation och gå dermedh langtsampt om. Traut-
manssdorf mente, de bringa medh sigh de Mönstriskes sentiment derpå
invändes at vij fuller ställa derhän, hvem de i saken ville rådfråga och
achtade, det hadhe varit gott att ständerne hade, förrän praeliminarierne
slötes och Käijsaren skreef under leiden, sagt sin mening derom. Nu vore
det en giordh sak, den vij inthet låta komma under andrass judicatur och
arbitrium, uthan hafvandes fogh och rätt i vår pretension, kunde inthet
vijka derifrån eller gå närmare till handelen, om oss icke skeer satisfaction.
Och efter de inthet ville på mötet, uthan synnes kroka undan till dess
Trautmanssdorf kommer, så var vår conference snart lyfftar. Admissions-
punchten är ännu lijka när som förr. Upsatten af reverserne som vore för-
slagne , och de considerationes som Magdeburgenses hafva at taga emot det
de Mönstriske slå före
Vgl. J. G. von Meiern II S. 129.
Ständerne äre ännu inthet färdige medh sitt gutachten
Vgl. [ S. 5 Anm. 3 ] .
bäggie religionförvanterne hindrar dem till en deel, och een deel de nya
Hansaestädhernes quaestion. Deputati Hansae villia, att Fransoserne skole
nämpnas på tiänlige rum i gutachten brede vidh rijkzstäderne, eftersom
härhoos fogade papper thet utvijsar. Vij giöra vår flijt, at jämka och eena
det ena och andra, drifvandes på att ständernes gutachten måtte snart blifva
tillredz och kunna medh det förderligast utlefvereras till hörige ohrter,
eftersom vij och lofvade ambassadeuren Servien våra officia deri. Hvadh
det kan värka och om ständerne skole vilia nu straxt gifva sigh heela gut-
achten eller gravamina allena, thet lärer tidhen.
Her residenten till hanss particular efterrättelsse gifve vij härmedh tillkänna,
det vij finge i tijsdags [ 2./12. Dezember ]
APW, [ II C 1 Nr. 437 ] (S. 843ff.) vom 10./20. November 1645.
öfver vår proposition och det käijserlige svaret. Thet giörass fuller inthet
behoof, att röra något derom emot de Fransöske. Men thet kan her resi-
denten , såsom tillförenne är sagt, nu så myckit bättre emot dem säija, att
vij på våre sidha äro fullkommeligen instruerade till att förfärdige och
inrätta repliquen, väntandes allena, eftersom medh Servien är aftalt, att
Trautmanssdorf må komma, att man derefter må få lägenheet att träda
ihoop till concerten öfver samma replique. Imedlertidh och på det vägen
må vara släät och ingen tingh må hindra oss, bär vij ex communi consensu
den färdige, at gifva ut henne, så hoppas vij at de Fransöske äfven som vij
här hiälpa till att rödia obstacula sin khoos, talandes i de 2 sakerne lijka
medh oss och låtandes på sin ohrt höra, att de inthet falla veederparten bij,
som de här töra säija oss under ögone.
Kommer her residenten till snacket medh duc de Long ville eller någon af
de andra Fransöske om satisfactionspunchten för Kgl. Maj. och Sveriges
chrona, så vill her residenten låta dem höra, at vij påminandes oss duc de
Longevilles förslagh, som han discursevijs här i Osnabrug giorde, att man
i förstonne måtte spanna satisfactionen det högste man kunde, inthet funno
det orådeligit, uthan måtte tilläfventyrs nu tala om och stå på mera än
Pommeren allena, then fuller giöra väl, att the de tala för Kgl. Maj. saak
och möke grefven af Witgensten något; men at her residenten för sin
person tycker vara bäst, att så länge vij inthet sielf nampngifva något, de i
sina discurser och taal ville gå in genere, disponerandes andre uthi quae-
stione an, nämbligen att Kgl. Maj. bör en godh och dugligh satisfaction.
Utaf her residentes sidste breef, som i går kom, förnumme vij att Saviedra,
till att tesmoignera continuationen af den påbegynte communicationen,
hafver sändt till her residenten tiender om Mardaks
Die Festung Mardijk vor Dünkirchen wurde von den Spaniern überraschend genommen. Zu den
näheren Umständen vgl. den Brief Briennes vom 11. Dezember 1645 an die französischen Friedens-
gesandten , worin er bemerkte: La perte donnera lieu aux ennemis de faire une belle gazette
( Négociations secrètes II S. 230).
man fuller eftertänckia, att man inthet medh maneer kan vijsa dem som
slickt böra bortifrån sigh, lijkväl och emädhan Kgl. Maj. hafvandes reeda
sedt Saviedras förslagh emot her residenten i detta sitt sidste breef befaller
fuller menagera thet, så gott vij kunna, men gå deri cautissime och medh
den varsamheet, att Gallia inthet fatter deraf någon oumbrage, som extractet
utur Kgl. Maj. breef, hvadh den saken vidhkommer, thet medh mera
utvijsar. Så ville her residenten gouvernera sigh häri efter sin välbekante
dexteritet och för alla andre hafva ögone på legatione Gallica, efftersom de
ändå hafva sina krokar uthe och få kanhända af Spanierne sielfve eller
genom någre andre veeta, hvadh man taler eller giör för miner, hvilket vij
nu efter tillkompne bref gifva tillfälle inthet hafva kunnat låta omält.
[P. S.] Ambassadeuren Salvius är utfaren, hvarföre jagh allena underskrifver.