Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
Glückwünsche zum Neuen Jahr.
Hvaropå extraditio ratihabitionum ännu stöter sigh, uthvijser vår commun
relation medh thes bijlagor. Ständerne drifve starckt på thes uthvechsling,
varder imorgon öffver remotione obstaculorum delibererandes, hoppas til at
finne expedienter. Serviens obstacula äre förnemligen fyra: 1. Hispanica ces-
sio Alsatiae, 2. instrumenti Gallicae oformligheet, ithet proaemium och con-
clusio äre i ratificationen uthelåtne, regius titulus imperatorio praeponerat
och plenipotentiae insererade, 3. ingen ordre kommen om Franckendaals de-
logering, 4. ständernes declaration öfver extensione iuris dioecesani episcopa-
tuum Tullensis, Metensis och Virodunensis. Desse fyra expedientia synes vele
blifva: 1. loco Hispanicae cessionis försäkra ständerne Galliam primo, at Rö-
miske Rijket skal maintinera Franckrijke vidh Elsas; secundo, at Gallia skal
sålenge inneholla the tree millionerne; tertio, thertilmedh beholla the fyra
Waldtstäderne till underpant. Thermedh blifver Servien tilfridz. 2. Praesens
ratificatio Galliae, såsom ock ratificatio caesarea deponeras hoos Venetum el-
ler status och Serviens revers ther hoos, at han hastigt vil skaffa een nöijachtig
ratification. Medh detta expedient äre caesareani och status tilfridz. 3. Om
Spagniern icke medh goda quitterar Frankendaal, vela ständerne communi-
bus armis belägran. 4. Declarationem vil Servien at ständerne skola annullera,
men efter ständerne thet i evigheet icke görandes varde, eftersom Gallia vil
under dicto iure dioecesano subtrahera Imperio triginta status immediatos, et
quidem mäst evangelicos, så seer jagh inthet bätter expedient theri, än att
begge delarne silentio gå denne declarationen pro tempore förbij.
Hvadh på Eders Kungliga Majestätz vägnar vij hafve för obstacula extraditio-
nis opsatt, theremot vele ständerne gifva oss en revers, at, efter omöijeligit
faller, ante extraditionem them alla så snart at afhjelpa, the post extraditio-
nem ährlig och uprichtigt praesteras skole, och at vij skole sålenge behålla
loca occupata. Gallici i öffvercreisserne, Hassici et Lambois i Westphalen
göra creisserne incapables at praestera satisfactionem militiae Suedicae. Ju
längre the ther liggia, ju incapablere blifva status. Förän ratificationerne uth-
vechslas, danckar ingen af. Derföre, om vij vele hafva them undan och at the
skole afdanckas, så moste ratificationerne uthgifvas. Medh desses uthlefrering
tappa vij inthet, när vij få bemälte revers, uthan vinna mehra beqvämigheet
för Eders Kungliga Majestäts soldatesca och affection hoos ständerne, före-
komma ock den fahra, som af ratificationernes längre tilbakahollande äntstå
kunde. Men så vänte vij lijkväl först Hans Furstlige Nådes generalissimi sen-
timent.
Landgrefvinnans tvenne obstacula äre sådana, at man ock thertil finner deels
peningar, deels hypotheque och försäkring. Och på detta vijss synes vij innan
kort kunna uthvechsla ratificationerne.
Doch synes svåresta considerationen vele stå hoos Servien, ja, at Galli hafve
medh flijt orätt stiliserat theras ratification, at förhala tiden thermedh , nyttja
the Tyska quarteren desto länger, holla Eders Kungliga Majestäts vapn in sus-
penso, tilthes the see, hvartuth thet vil mellan them och Spagnien. Multa ca-
dera inter calicem supremaque labra! Men ther han seer oss vele fort, tors han
fuller änteligen lijkväl heller föllja oss, än låda heela Römiske Rijkzens haat
och vedervillja på sigh. Vidh nästfölljande post kunne vij nogare om alt
döma.
Brandenburgici lofva ratificationen på friden. Thermedh är cessio noghsampt
bekräftadh, fast än inthet particular diploma cessionis Pomeranicae folgde.
Eders Kungliga Majestät hafver ju icke befalt oss begära nogott particular
diploma cessionis Megapolitanae på Wissmar, uthan tvifvel, quia ratificatio
domus Megapolitanae sufficere visa est. Altså kunde samma säkerheet vara på
Pommern. Doch lijkväl vele vij drifva på churfurstens afsonderlige cession.
Den schrift, som Brandenburgici oss tilstält hafve, praetenderandes på amptet
Stetin och nogra communia iura i Förpommern, caret fundamento, ty Steti-
num absolute positum complectitur et praefecturam et civitatem, ther fölljer
ju strachs efter in instrumento, Stetinum cum omnibus appertinentibus, bonis
et iuribus, praefecturis, territoriis etc. Ther står ju icke civitas Stetinum, uthan
Stetinum, såsom ett complexum e civitate et praefectura. Communio iurium
in Pomerania anteriori är cederat medh desse orden: absque ulla praetensione
ullius iuris in loca regno Sueciae cessa. Denne clausula uphäfver all churhu-
sets praetension på Förpommern fulkomligen. Men efter Brandenburgici
hafva icke sedt sigh före i Hinderpommern medh een sådana clausula, fruchta
the, at Eders Kungliga Majestät torde vele praetendera nogon communionem
iurium, som hertigerne af Förpommern hafva tilförende haft på Hinderpom-
mern, i synnerheet efter Eders Kungliga Majestät hafver ther ostrijdigt simul-
taneam investituram, ständerne och underdåneren moste ther hylda och
svärja Eders Kungliga Majestät såväl som huset Brandenburg. Eders Majestät
hafver ock collationen af halfva praebenderna i stiftet Cammin. Och thet öf-
rige synes nogot generaliter vara fatt, så på thet the må komma medh oss til
handels, och åtminstone väl försäkra sigh för all praetension communionis
iurium i Hinderpommern, hafve de desse projecter inkastadt. Vij vele i alt väl
taga i acht, hvadh Eders Kungliga Majestät oss af den 2. Decembris allernå-
digst i denne saken [!]. Churfursten bjuder underhanden at gifva Eders Kung-
liga Majestät stifterna Magdeburg, Halberstadt, Minden och thertill 20 tun-
nor guld, om Eders Kungliga Majestät ville gifva honom Förpommern igen.
Vore icke den stridige gräntzelägningen på Hinderpommerske sidan, så seer
jagh ingen annan stoor difficultet medh churfursten. Ty till detta byte troor
jagh fuller at Eders Kungliga Majestät inthet til förstår.