Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
Huru högt och vidt vij här hafver kunnat gå uthi de fördrefnes uhr Behmen
och Käijsarens Erfländer restitution i deres godz, comprehenderat under pa-
ragrapho Tandem omnes etc., hafver Eders Kungliga Majestet förmodelige i
nåder förnummit af våre förre inskickade underdånigste rapporter. Vij hafve
fuller gjordt vår möijeligste flijt, att erholla een god resolution för samptlige
och enkannerlig dem, som Eders Kungliga Majestet och chronan hafver
tjente, men de käijserlige opiniastretet och ständernes importunitet hafver
gjort oss det heelt besvärligit och förgäfves. Det olijdeligste hafver varit, at de
ähndå derofvanopå hafva velat nödga oss, att tillijka med sig condemnera of-
vanbemälte exulanter, öfver hvilket ehuruväl vij hafva most föra med dem
temmelig hård dispute, det lichväl igenom ständernes trägenhet såvijda ähr
kommit, att vij amore pacis hafver condescenderat omsijder till een sådan af
dem föreslagen moderation, som här hoos finnes under littera A, men med de
uttryckelige condition sine qua non, att ständerne effter deres förre promesse
på det bevekligste skulle genom bref belanga Käijsaren och så laga, at denne
puncten måtte innan tillstundande fridzslut ad nostram instantiam blifva nå-
got erdrägeligere inrättat.
Hoc remoto obstaculo hafva de käijserlige med ständerne den 7., 8. och 9.
huius åter varit ihop med oss , ömssom uthi vårt och de käijserlige logemente;
då vij och de käijserlige hafve uthi någre ständernes deputerade närvaru tagit
det öfrige uthi våre notis till fridzinstrumentet före, och såsom de käijserlige
tillförende öfver articulo amnestiae sig hafva förklarat, at den simpliciter
skulle bevända, som de i nästförledne Aprili ähr underskrifvin, läte de och
articulum gravaminum hufudsakligen in eodem suo vigore, men om der
måtte vara någon error scribentis uthi föreluppin eller och ständerne sjelfve af
bägge religionerne gottfunne, at någon paragraphus salva tamen rei substantia
måtte blifva explicatius satt, det lembnade de till deras enhällige gottfinnade
at ändra. Articklerne de Helvetiis och reformatis blefve, som i de käijserlige
sidst uthgifne fridzproject de ähre affattade, ehuruväl de käijserlige tesmoi-
gnerade Käijsaren häller hafva sedt, at de reformerades sak hade blifvit vid
een general clausulam. In articulo de iuribus statuum ville de ingen ändring
tillstädia, uthan häcklade uth det som ständerne af chur- och furstenrådet så i
begynnelssen som om posterne dervid hafva påmint, sampt den af oss der
införde paragraphum för staden Erffurt, förmenandes den intet fundament
hafva till immedieteten in Imperio. Det vore een municipalstad under chur-
fürstendömet Maintz hörig; man kunde till des praejuditz intet här eximeran.
Des iura elljest ville man intet disputera, men måste intet hoc loco, der alle-
nast immediati status kommo i consideration, nämbnes.
Uthi commerciearticklen ville de ändteligen hafva den Oldenburgiske Wä-
sertullen infördt , efftersom han intet kunde uthan Imperatorum och collegii
electoralis störste despect dragas in controversiam. Grefverne hade fått det
privilegium af churfursterne, såssom itt regale det dem allena anstodo och de
hade under tree Käijsares confirmation snart i halffannat hundrade åhr conti-
nue hafft. Sedan emot staden Brehmen, som hafver underståt sig at klandrat,
erhollit 13 domar af collegio electorali pro teloneo. Och vij sjelfve hade under
secretarii hand för itt åhr sedan uthfärdat een recess för des insertion.
Eders Kungliga Majestetz satisfactionspunct och aequivalentier ville de och
låta blifva, som de ähre underskrefne vordne. Hvad vår påminnelsse deri an-
langade, 1. om additione „Salvis tamen austregis“; höllo de det vara super-
fluum, dy det förstodo sig ähntå och moste ofehlbart föllja, när optio iustitiae
vore salva; hvilket in articulo gravaminum § de iustitia nogsamt var försedt.
Om alternationen ville de förnimma de Churbrandeburgiske och de andre
interesserade, såssom Baden, Hessen, Würtenberg och Mecklenburg. Ställan-
des oss i det öfrige före, att sessio blifver altid firma loco quinto, som föraf-
skedat ähr, men vota alternerandes allenast. Sedan tyckte dem bäst at § Tan-
dem caesarea etc. helt blefve uthlåtin, och om Eders Kungliga Majestetz sol-
datescas contentement med itt omak uthi executionsartickelen mält. 2. Om
Minden ville de tala med de Brandeburgiske. 3. Hertigens af Mechlenburgs
desiderio sade de sig intet kunna villfahra. De hade fuller någre gånger skrif-
vit derom till Käijsaren, men altid fått svar, at sollicitaturen om dem fembti-
jotusend Richzdaler skulle remitteras till honom, i lijka måtto och om expec-
tancen på Lawenburg. När hertig sjelf mälte sig derom hoos Hans Maijestett
an, torde han dermed blifva gratificerat och altså det impedimentet falla.
Compterijerne Merou och Nemerou kunde de intet förgifva . Det vore emot
dispositionem articulo gravaminum. Men kunde hertigen under termino 1624
maintenerat, det stälte de derhän. Käijsaren hade öfverbemälte compterier in-
tet att bjuda. De hörde under Johanniterorden, som hade des fundamentum
och originem extra Germaniam. Hispania och Gallia etc. vore comprotecto-
res deröfver, och churfursten af Brandenburg, herrmästare, lägger sig med
macht deremot. Kunde man öfvertala honom eller få dem löös af orden, alle-
nast hertigen praesterade deremot sine responsiones och servitia, skulle de
gierna seet, men at här capitulerat och deröfver sättia sig i krig och vedervillja
med orden och des protectorer, vore dem intet att anmoda. Canonicaterne
uthi Halberstadt och Magdeburg at förgifva stodo i capituli arbitrio. Till ef-
ventyrs kunde man af Käijsaren erholla recommendationer till domprosten
der sammestedes på förste vacerade evangeliske praebender. Med debito Win-
gerskiano ville de intet hafva at giöra, doch när man komme till executionen
af friden, torde derom skrifvas till chronan Pohlen. 4. Hertig Friderichs af
Holstein sak om dee 100 000 Riksdaler för ertzstifftet Brehmen blef uthpla-
nat, effter han igenom sin gesandter här, doctor von Hatten, det såväl som
sjelfve ertzstifftet hafver renuncierat. 5. Om homagio och staden Ossnabrug
ville de höra Brunssvijkernes mening, vore doch om det förre med oss eenige,
at man intet skulle besvära detta stiffts ständer öfver morem solitum. Men
Petersburgz demolition et privilegii de non appellando concessionem, som
staden söker, ville de intet höra af. 6. Articulum XV om förre administrato-
rens af Magdeburgk underhold vore de tillfridz at sättia uth, såframpt inter-
essati villet. Causam Hasso-Cassellanam blef elljest i alla stycker . Allenast
ville de, at nebenrecessen (Et quamvis etc.) beträffande, dem som till Hennes
Furstliga Nådes satisfaction skola contribuera, och skole införes uthi fridzin-
strumentet. Pactum Hanoicum ville de intet confirmera, effter det luppe emot
Maintz, Wurtzburg och Sachssens deri verserande interesse; icke heller ville
de vetta Hennes Furstliga Nådes militie något tillvilljes. Vid executionsartick-
len stode de på, 1. at anten den clausula „Sed etiam peracta restitutione etc.“
uthi paragrapho „Omnes denique et singuli“ skulle heelt låtas uth eller och
sättias i det stället, at restituti skola docera sig vara restituerade. 2. urgerade
de och at § „Ipsis vero restituendis etc.“ alt intill verba „vigore huius pacifi-
cationis tenetur“ skulle uthplanas, sustinerandes det vara onödigt här at före-
skrifva någon modum executionis eller draga chronones ministrer och mili-
tien dertill, såframpt man hade intention at requirere Käijsaren derom. Ex
parte catholicorum stucke der itt stort gravamen under och causerade intet
annat ähn renovationem belli och itt nytt missförstånd. 3. ville de och hafva
uhr § „Deinde omnes etc.“ desse orden „interque eos princeps Brigantinus“,
förebärandes det vara een quaestion med Franckrijke, den de intet hoppades,
att vij ville oss antaga. Keijsaren hade hafft praegnante orsaker till hans öfver-
lefvererande i Spagniens hender, kunde nu intet med godo praestera hans eli-
beration, icke heller begynna något krig med Spagnien derföre. 4. Ville de, at
uthi samma § post verba „conventum est“, skulle tillsätties „vel adhuc conve-
nietur“. 5. Utstälte de § „Denique pro militiae etc.“ till ständernes dijudica-
tion, förmenandes dem mehra hafva lofvat ähn de kunde bettala. 6. § „Si quid
tamen huic etc.“ tychte de hoc loco intet böra stå, effter det kunde fräta myk-
kit om sig. Vore det praetensiones civiles, så blefve de ähndå in sua obliga-
tione och lembnades desto fogligere in terminis iuris communis. 7. In § „Loca
ipsa etc.“ ville de sättia till post verba „tam quae per regnum Bohemiae
aliasque“, och sedan lijtet dereffter, pro „voce, pristinis“ „prioribus“ item
post verba „infeudationibus“, „concessionibus“ ut adderetur „obligationibus
pro redimendis captivis aut avertendis devastationibus incendiisve datis“, sås-
som och post verbum „acquisitis“ „ea omnia pro nullis haberi debent“. § pa-
renthesin „salvis etiam etc.“ ville de och stryka uth, såssom den der e dia-
metro vore emot amnestiae articklen, hvaruthi om donationerne allaredo var
försed, kastandes oss före, att stenderne hade det och emot oss conditionerat
vid militiepunctens erledigande. I lijka måtto 9. uthi § „Restituantur etiam
archiva etc.“ de orden „in locis amicorum statuum“. Jembväl och 10. in §
„Quae vero post occupationem etc.“ detta „et in summa quaecunque Suedicis
insigniis notata sunt“, efftersom de vore i den suspicion, att man hade låtit
uthi de inkrächtade orther gjuta de stycker om, som der hafva funnitz. Sedan
och lijtet dereffter post vocem „apparatu“ det vocabulum „Suedis“, sustine-
randes at samma articulus som disponerar lijka om alle krigande partijerne,
intet här borde restringeras på een allena. 11. ville de icke heller tillstädia, at
man skulle här capitulera de necessario commeatur, hvilken de fuller sade sig
vetta intet kunna vägras, men lichväl var betenckeligit at obligera sig till. Sol-
daten kunde och sachta taga ifrå den ene guarnisonen till den andra så myckit
uhr magazinet med sig, som han under vägens kunde lefva af, så at det icke
lände landtmannen, som uthan dess hade sine plågor, till mehra last och bes-
vär. 12. ville de post verba „ad loca“ sättia dertill „Imperii“. Item mot ändan
på den § post verbum „currus“ „naves“. 13. § „Si qui mediati status etc.“ låte
de med sin exception helt uth, at det ingen dera, hvarken dem som hafva ius
muniendi propriique praesidii eller intet, skulle praejudicera. Och aldrasidst
post verba „iudicaverit necessarium“ ville de läggia till denne clausulam
„Tam exauctoratio vero militiae, quam restitutio locorum, eo ordine modo-
que fiant, de quibus inter generales exercituum duces convenerit“.
Uthi assecurationsarticulen drefve de på denne correcturen, att § „Qui vero
huic transactioni etc.“ alt intill § „Veruntamen si neutro etc.“ skulle låtas
uth och i hans stelle igen införes densamma, som hon ähr affattat uthi deres
sidste den 1. Maii uthgifne fridzproject, alt intill verbum etc. „submissa etc.“
Clausulam „salvo tamen de caetero“ ville de och skulle inrättas som i samma
project finnes, nembligen at post verba „caesareae“ sättias „ac catholicae re-
giae maiestati“, effter de mente honom böra vara comprotector pacis med etc.
§§ „Ut etiam pax etc.“ sampt och „Quoties autem milities etc.“ ville de och
hafva uth, såssom det de höllo före kunde komma confusiones tillväga, och
altså bettre, at man låte detta bevända vid den modum, som Rijkzconstitutio-
nerne vijsa. Ytterst ville de och ingalunda tillstädia, at kongen af Portugall,
Iohannes quartus, skulle här ihugkommas vid nampn, förebärandes sig intet
vetta af någon annan konung dersammestedes ähn Philippum Castiliae re-
gem. Påminte der hoos, at post verbum „Helvetii“, måtte tillsätties „Rhäti-
que“.
I alt det öfrige som man ordine achtar uthi instrumento pacis begrijpa, con-
formerade de sig med oss. Vij stälte deremot till sin ohrt, hvadsom ständerne
kunde hafva sin emillan at ändra uthi amnestia och gravaminibus, såväl som
ähn at påminna uthi articklerne de Helvetiis et reformatis, sampt huru de
kunde förlijka sig in articulo de iuribus statuum, men för våre perssoner re-
monstrerade vij dem, att ifall ständerne intet skulle vela falla oss bij till imme-
dieteten för staden Erffurt, så kunde vij ähntå intet annors ähn behaupta des
insertion, fast det ähn in generalibus terminis skulle skee. Vij begierte intet att
praejudicera någon dermed, hvarken Churmaintz eller huset Sachssen, som
vij viste giöra sig praetension på staden, uthan allenast att salvera Eders Kun-
gliga Majestetz staden pro insertione gifne allernådigste tillseijellsse. Hoppa-
des att ingen skulle läggia sig deremot. Staden hade under varande krigh, så-
vidt det henne hafver anstått, låtit see sin devotion emot Eders Kungliga Ma-
jestett och chronan. Der man nu icke in specie på något sätt caverade för
henne, torde det tillefventyrs med tijden bekomma henne illa.
Vij tesmoignerade oss och förmoda at våre, så månge gånger tillförende emot
Oldenburgiske Wäsertullens, in articulo de commerciis insertion, dem före-
stälte skiäl och vichtige considerationer, ähnnu vore hoos dem i gott minne,
hoppades de blefve bättre attenderade. Man missunte intet greffven det privi-
legium, icke heller achtade man disputera Keijsaren eller churfursterne deres
rätt och myndighet. Staden Brehmen, som allena funderer sin contradiction
på det praetenderade dominium öfver Wäserströmen, hvilket Eders Kungliga
Majestett intet kunde bestå henne eller någon annan, ville man och intet
bjuda häri handen, men man moste här see något fram för sig och att all-
menne säkerheten igenom denne insertionen icke måtte lijda något meen. Vij
vele her intet mehra nämbna om det interesset, som de nogsamt viste Eders
Kungliga Majestett och chronan hade dervidh, idet des undersåter uthi stiff-
terne Brehmen och Verden, men helst desse, dermed blefve lijkasom grefvens
tributarii. Det alarm, som Hollenderne öfver insertionen ofehlbart vorde op-
väckiandes, moste man icke mindre ställa sig för ögonen. Det vore intet lån-
gesedan, at Generalstaternes gesandter i Munster hafva med een synnerlig
instance reitererat deres förrige memorialer på detta slaget emot grefven.
Hvad för breff elljest emillan Generalstaterne, Käijsaren, det churfurstlige
collegium och greffven denne tijden bortåth i så måtto ähre vexlade, vore
notorium. Skulle man oachtat alt detta vela trängia igenom med insertionen,
så vore intet vissare, ähn staden Brehmen effter ytterste kraffter sig vorde
opponerandes och, ehvad mandata Keijsaren sampt Imperium uthi denne sa-
ken till dem vorde låtandes afgå, doch intet parerendes. Deröfver då grefven
måtte nödges att implorera manum caesaream. Käijsaren torde altså imponera
Eders Kungliga Majestätt, såssom hertig af Brehmen, at taga före executionen
emot staden. Generalstaterne, som stå i alliance med stederne Lubeck, Breh-
men och Hamburg och hafva obligerat sig till at maintenera dem emot alle
turbationer uthi commercierne, tora bjuda till at secundera staden emot exe-
cutionen. På det fallet vore spelet rätt angåendes. Innan då de som förmedelss
tillkommande fridzslut blifva plichtige, at uthi een sådan anstöt stå hvarandre
bij, komo uthi postur, så drabbade största besväret Eders Kungliga Majestett
och chronan. Skulle och Käijsaren befalla een annan executionen och det bore
deröfver, som mält ähr, till krig med Hollenderne, så moste Eders Kungliga
Majestett land och territorium omkring staden ähntå först umgellat, och
kunde Eders Kungliga Majestett i längden intet annors ähn hjelpa guarante-
ren det som här blifver paciscerat och statuerat. Oss tyckte fördenskull det
tryggeste och bäste till att undanböija alle slijka discordiarum semina vara, at
man här sökte till at förlijka grefven och staden, som tillförende hafver varit
på bahnen, efftersom vij altidh hafva varit uthi det opsåt och med denne con-
ditionen för itt åhr sedan låtit den recess, som de här ofvan till rörde om,
under secretarii hand uthfärdes.
Uthi Eders Kungliga Majestett och chronans satisfaction sampt aequivalen-
tierne bude vij fuller till at maintenera våre admonitiones, men de keijserlige
blefve sig alt bortåth deruthi lijke. Fördenskull förorsakades vij at gifva alt
detta, såväl som landtgrefvinnans af Hessen-Cassel Furstliga Nådes sak, der-
vid vij ähn ytterligere urgerade i synnerhet satisfactionen för des militie,
sampt executions- och assecurationsarticklerne, hvartill vij tesmoignerade oss
intet mehra kunna giöra, förähn greff Servien vore tillstädes med, effter chro-
nan Franckrijkes interesse deruthi och icke lijtet verserade, och att vij intet
kunde praescribera honom såssom frånvarande leges, ständerne heem at öf-
verläggia och låta oss deres tanckar öfver det, som här var different emillan de
käijserlige och oss, tillkomma. Vij förslogo elljest emot de käijserlige, att man
i satisfactionspuncten uthi stället för § „Tandem caesarea etc.“ hvilke de käij-
serlige, som ofvanmält ähr, ville hafva uth, måtte införa den ena deelen af det,
som grefven aff Trautmansdorff och de förmedelss een secret articull i för-
ledne sommars på Käijsarens vegner obligerade sig till, nembligen at frijkalla
Eders Kungliga Majestett här i Tyskland tillaccorderade länder för all på de-
res contingent fallande Rijksanlago, tilldes summan sig stege till 400 000
Riksdaler. Men de ville icke heller härtill förstå, förebärendes det intet gå
ständerne an och icke heller böre komma för dem, som de tillförende een
gång hade fiskiat effter at få vetta, försäkrandes oss lichväl på nytt derom, och
lofvade, at bemälte articul skulle blifva ratificerat tillijka med instrumento
pacis af Käijsaren.
Desföruthan begierte vij och itt attestatum af dem, at det territorium, som
staden Brehmen vill extendera öfver sin rättighet, i synnerhet öfver de ämb-
ter, som han hafver handlat till sig och ligga mit i ertzstifftet, intet måtte den
praejudicera Eders Kungliga Majestett och chronans rätt. [Randbemerkung:
Attestatum om rätte förståndet af territorio civitatis Bremensis.] De ändtskyl-
lade sig, at det var betänckeliget för den, at utgifva itt sådant, men ville, om
oss så behagade, låta tagat ad protocollum. Detta ähr altså för denne gången
de keijserlige förklaring öfver instrumento pacis och hvad vij elljest hafva
snackat med dem.
Ständerne hafva och fuller bracht så oss som dem keijserlige coniunctim deres
sentimentum per formam af itt Rijksconcluso öfver störste deelen deraf, och
det lichväl alt intill executions- och assecurationsarticlerne. Men effter tijden
faller oss nu för knap, vij och helst hade det ihoop, spare vij uthförligere
relation derom till, vill Gud, näste post. Doch achte vij vara vår underdånigst
skyllighet at, lichväl in antecessum, låta Eders Kungliga Majestet i underdå-
nighet ungefähr vetta, hvadsom förnembligast emillan de käijserlige och stän-
derne, som på den ene sidan alt intill executionsarticklen sin emillan ähre
eense och oss på den andre ähnnu ähr different, nembligen om staden Erffurt,
Oldenborgiske Wäsertollen sampt städerne Minden och Ossnabrug.
Om executionen och assecurationen hafve vij intet ähn hördt ständernes me-
ning. De hafva idag varit deröfver tillsamman och varda uthan tvifvel imor-
gon sig igen hoos oss infinnandes.
Effter vij see, at så de käijserlige som ständerne inständigt urgerade offtabe-
mälte Wäsertuls insertion , så stå vij an, om vij icke och condescendera med
dem dertill, allenast vij få af grefven een güldig försäkring för Eders Kungliga
Majestett dervid verserande interesse, deröfver vij nu ähre i handell med hans
gesandt här. Med det andra hoppas vij och, om Gud så täckes, snart komma
till rätta.
Greff Servient ähr ähnnu intet ankommin, men väntes lichväll alle dager. La
Cour hafver fuller något tagit vid sig, at det går här så fort, befahrandes at
Franckrijkes interesse deröfver måtte blifva tillbakers, doch gifva han sig nu
tillfridz, effter han hafver fått förtröstning af oss, att verket her intet skall
blifva underskrifvit, förähn Frankrijke och hafver fått sin sak såvijda
richtig.
Idag ähre tvenne af Hollendske gesandterne komne hijt i staden. Herr Er-
skein ähr ähnnu her qvar. Stenderne hafva uhrsechtat sig, at de intet kunna
gifva den i förre brefvet omrörde designation ifrå sig, förähn man her kom-
mer till slut och de blifva således försäkrat om friden. Hvad för aviser hoos
oss ähre inkombne, fogas her hoos under littera ***.