21

1. Efftersom Konglige Maijestät hafver för gott befunnet, att hafva een för-

22

nembligh man vidh thet Frantzösische hofvet, nu serdeles emedan dett be-

23

svärlige Tyske kriget och alliancen emellan Konglige Maijestät och konungen

24

i Frankrijke varar, och icke heller rådeligit, att längre underlåta, att hafva ther

25

een ordinarium ministrum, sedan ambassadeuren Hugo Grotius

37

Hugo Grotius (1585–1645); Hinweise auf Biographie und Tätigkeit: APW [II C 3 S. 226 Anm. 2.]

för trij, och

26

mandatarius Cerisantes

39

Marc Duncan de Cerisantes ( Sondén S. 37).

för 2 åhr sedan blefve tädan avocerade, så endoch

27

fuller Konglige Maijestät hafver stådt i betänckiande, anten hålle der häreffter

28

een resident, som Franckrijke holler och hafva här i Sverige, eller och een

29

man i qualitet af een ordinarie ambassadeur, lijkväll effter noga öfvervägande

30

af thesse tijders tilståndh, Frantzösiske hofvets illustre contenante, andre

31

konungens och republiquers öflige observantz, och thet förnembste är, sjelfva

32

Hennes Konglige Maijestät och Sveriges cronos tjenst, hafver högstbemälte

33

Konglige Maijestät hoos sigh resolverat, att holle där een ordinarie ambassa-

34

deur och thertill funnet bemälte Schering Rosenhane fram för andre capabel.

35

Till hvilcken ända och Konglige Maijestät hafver hijt öfver kallat honom från

36

residentskapet i Munster, och nu vill, att han oförsummat skall sigh till

[p. 122] [scan. 178]

1

Franckrijke förfoga medh det folck och den train, som Konglige Maijestät

2

hafver honom härtill förordnat och bestådt.

3

2. Vägen tager han genom Danmarck, Holstein, Brehmen, Oldenburg och

4

Hollandh, och sedan anten sjöledes eller landvägen, såframpt han är försä-

5

krat, att han och hans föllje kunna gå uthan fahra och antastning, och kan

6

sigh på Speniskt pass, som han förmäler sigh hafve bekommet, och vedh sin

7

öfverkomst till Tysklandh täncker till att låta förnya, förlåta, genom Spaniske

8

Niderlanden till Franckrijke och serdeles till Parijs, ther konungen och drot-

9

ningen regentinnan medh hoffvet äre stadde.

10

3. Kommande tijt konungen och hoffvet är, såsom han är af Konglige Maije-

11

stät förordnadt, att blifva der ordinarie ambassadeur, så lembnar och Kong-

12

lige Maijestät hans discretion och försorg, att försij sigh medh huus och så

13

inrätte sine saker, att Konglige Maijestät kan theraf hafva respect och han

14

medh sitt tilordnade deputat och underholdh uthan skada uthkomme.

15

4. Vidh första audiencen och propositionen hoos konungen och drotningen

16

regentinnan, så och sedan hoos cardinalen, moste ambassadeuren Rosenha-

17

nen näst af helssningar och önskningar af all högh hoghlykeligh välgång tes-

18

moignere Hennes Konglige Maijestät synnerlige inclination och åtrå, att hålla

19

den förtrolige vänskap och alliance, som emellan Konglige Maijestät och

20

Hans Maijestät i Franckrijke hafver varit, än är och deri Konglige Maijestät

21

täncker att förblifva uthi sin rätte och fullkomblige flor och vigor; och för-

22

denskuldh såsom ingen tingh krafftigare holler så höge gemöther tilsamman,

23

än communicationen af the saker, therigenom begge potentaternes och rijker-

24

nes välståndh och säkerheet stabilieras, så hafver och Konglige Maijestät af-

25

ferdat honom till theres Maijestäter och befallat honom, att holla sigh ordina-

26

rie vidh theras Maijestäters hoff oppe; tviflade och inthet, att thetta skulle

27

theras Maijestäter väll behaga; medh desslijke andre saker, som han kan for-

28

mera sin proposition uthaf, och måste förnembligen vara gratieuse; efftersom

29

och Konglige Maijestät ställer honom, Rosenhane, i skön och egen dijudica-

30

tion, att öfverantvarda våre creditif, anten förr genom secretarium status eller

31

och vidh sjelfve audiencen.

32

5. Och hafver Rosenhanen altidh vidh denne sin commission och förande

33

ordinarie ambassada vidh alle concurrentier och occasioner till att tesmoi-

34

gnera denne Konglige Maijestätz höge förtroende till Hans Maijestät konun-

35

gen i Franckrijke och drotningen regentinnan och förvisse deres Maijestäters,

36

cardinalen och andre förnämblige Frantzösiske ministrer om Hennes Kong-

37

lige Maijestätz beständiga vänskap och framhärdan i alliancen, concurrenter i

38

fridztractaterne och cooperation i kriget, tilldess Gudh beskärer theropå een

39

godh ända. Jämväll och att Hennes Konglige Maijestät är fulsinnadt å sin

40

sijdo, denne förtrogne vänskapen effter kriget att continuere och heller för-

41

mehra än förminska.

42

6. Elljest så myckit desse närvarande sakers tilståndh i Tysklandh anlangar,

43

hafver han vidh lägenheet till att beklaga sigh öfver then Beyerske rupturen af

44

armistitio, doch så, att han hvarcken exprobrerar thenne acten för myckit,

[p. 123] [scan. 179]

1

heller den extenuerar och förringar, serdeles förän ambassadeuren rätt af-

2

märcker Franckrijkes consilier och miner till holla vänskapen eller och rum-

3

pera medh Beyern. Hafver det brutet löst, tå hafver Rosenhanen till att driva

4

starckt opå, att hämbnen och vapnen fortsättes medh all macht på Beyerfur-

5

sten. Hafver och Franckrijke icke brutet, då måste Rosenhanen pousserat där-

6

till medh gode skähl och theriblandh serdeles, att Konglige Maijestät och Sve-

7

riges cronos krigzhäär heele svarmen och machten icke allenast af Keijsaren,

8

uthan och af Beyerfursten elljest påbördas, skulle Hennes Konglige Maijestät

9

i lengden icke kan uthhärda. Och tjene honom härvidh till effterrättelse dhe

10

bref, som Konglige Maijestät i thenne saken hafver skrifvit till konungen,

11

drotningen regentinnan och cardinalen i Franckrijke, theraf ambassadeuren

12

copier äre meddeelte.

13

7. Men ett iblandh dhe förnembste ährenden är, som Rosenhane skall vetta

14

att drifva och i acht taga hoos det Frantzösiske hoffvet, nembligen, att subsi-

15

dierne motte blifva fördublade. Och fördenskuldh moste han thenne saken på

16

bäste sätt och discretion urgera. Kan han icke förmå Franckrijke till duplotio-

17

nen, tå han hafver till göra sin flijt, att nåå förhögningen på subsidierne till

18

tridie eller fierde parten. Efftersom och Konglige Maijestät nyligen igenom

19

egne bref therom konungen, drotningen och cardinalen hafver besökt, och

20

her Rosenhane theraf copier äre tilstälte och communicerade. Skulle och

21

emoth all förhopning henda, att Franckrijke till alsingen förhögning på sub-

22

sidierne skulle förstå, tå måste ambassadeuren icke desto mindre tidt och

23

offta drifva deropå, att the vanlige subsidierne effter alliancens innehåld till

24

bestembde två terminer och tijder, nembligen sidste Junii och sidste Decem-

25

bris åhrligen varde aflefrerad och betalte.

26

8. Ambassadeuren skall och vetta vara sin plicht, att förfara och sij deropå,

27

hvadh emellan Franckrijke å den ena och Keijsaren sampt Churbeyern på den

28

andra sijdan tilläfventyrs blifver tracterat, och der någre sändingebudh, poster

29

eller bref från vederparten ankommo, modeste begära communicationen af

30

dem, och der hoos, så myckit han kan, hindra och förekomma, att icke något

31

på sådant värf, särdeles dem af högre importance, såsom stilleståndh, fridh

32

eller bund, resolveres och slutes uthan communication medh Hennes Kong-

33

lige Maijestät och dess vänskap och samtyckie. Och ther någre sådane consi-

34

lier agiterades, tå måste han söke them till disturbere directe hoos drotningen

35

regentinnan och i synnerheet cardinalen, som förer directorium af väsendet,

36

och Rosenhane fördenskuldh giörligen modis omnibus hafver till att söka

37

och ställa honom sigh tilhanda.

38

9. Därnäst och måste ambassadeuren kasta ett öga opå, hvadh Franckrijke

39

tracterar medh Generalstaterne af thet förenade Niderlandet, medh konun-

40

gen i Danmarck och Polen, så och medh chur- och furster i Romerske Rijket,

41

och serdeles medh churfursten af Brandeburg och landgrefvinnan af Hessen-

42

Cassel. Och der han något märcker vara å gång, som löper emoth Konglige

43

Maijestätz stat och väsende och till dess praeiudicium, sådant effter möijelig-

44

heeten afvärja. Han måste och förfahra, om och huruvijdt Franckrijke vill

[p. 124] [scan. 180]

1

lägge sigh i den Engliske trätan, och hvadh drotningen af Engellandh sampt

2

princen af Wallis

25

Karl I., König von England, Schottland und Wales, war von den Schotten, in deren Schutz er

26

sich gerettet hatte, im Januar 1647 an das englische Parlament ausgeliefert worden. Er saß in

27

Gefangenschaft auf Schloß Holmby in der Grafschaft Northampton, von wo ihm am 11. No-

28

vember 1647 die Flucht auf die Insel Whight gelang. Jedoch lieferte der Gouverneur ihn wieder

29

in Gefangenschaft. Nach langen, erfolglosen Verhandlungen mit Heer und Parlament erfolgte

30

die Anklage wegen Landesverrats gegen ihn. Karl I. wurde am 30. Januar 1649 hingerichtet.

31

Er war mit Henrietta Maria, einer Tochter Heinrichs IV. von Frankreich, vermählt. Wegen

32

deren katholischer Konfession hatte der König bereits den Unwillen des Volkes auf sich gezogen.

33

Sein ältester Sohn, Karl, Prinz von Wales, der spätere König Karl II. (1630–1685), wurde

34

während des englischen Bürgerkrieges in Frankreich erzogen. Es gelang ihm, im Januar 1650 in

35

England zu landen und sich am 1. Januar 1651 krönen zu lassen. Gegen Cromwell unterlag er

36

am 3. September d. J. in der Schlacht bei Worcester. Karl II. floh in die Normandie, lebte dann

37

aber meist in den Niederlanden und schmiedete Pläne für seine Rückkehr. Erst nach dem Tode

38

Cromwells konnte er am 25. Mai 1660 nach England gehen. Er starb nach einer durch eigenes

39

Verschulden unglücklichen Regierungszeit am 2. Februar 1685 nach Empfang des Abendmahls

40

und der Letzten Ölung nach katholischem Ritus ( NEB IV S. 52–56).

kunne theruthinnan uthrätta och negotiera.

3

10. Hvadh och passerar i Franckrijke så och thes naboskap [!], serdeles Ita-

4

lien, hoos Påfven och andre, thet moste ambassadeuren vidh alle poster till

5

Hennes Konglige Maijestät öfverskrifva.

6

11. Iblandh annat och, effter the Frantzösiske troupperna offta pläga besvära

7

then Benfeldiske qvarteren

41

Benfeld, 27 km südsüdöstlich Straßburg im Elsaß.

och undertijden logera sigh der in, stundom och

8

elljest medh andre belastningar graverar then staten, hvarföre skall ambassa-

9

deuren taga sigh den saken an och i Konglige Maijestätz nampn icke allenast

10

besväre sigh theröfver och att dhe lägga sigh ini det lähnet, uthan och Dach-

11

stein

42

Dachstein, 20 km westlich Straßburg.

och Motzheims

43

Matzenheim, 20 km südsüdöstlich Straßburg.

för detta på desslijkt sätt äre brachte uthur Konglige

12

Maijestätz våldh, och till befahra står, att i lijka motto Benfelden kunne gå

13

och komma uthur Konglige Maijestätz händer. Efftersom han och häröfver i

14

synnerheet hafver till correspondere medh commendanten thersammestädes,

15

Woser, och agenten Snoilskij.

44

Georg Hansson, 1651 geadelt Snoilsky (um 1607–1672); biographische Hinweise: APW II C 3

45

[S. 269 Anm. 1.]

16

12. Ambassadeuren skall och icke låta uthur acht, att sij opå the Frantzösiske

17

commercierne, serdeles om och något är deri att giöra till den Svänske hande-

18

lens opkompst och förkofring. Och der dhe Svenske undersåtere, som nego-

19

tiera på Franckrijke, icke blifva där rätt handterade, skall han skaffa dem rätt

20

och maintenera dem vidh skähl.

21

13. Desse äre fuller dhe principaleste saker, som ambassadeuren hafver att

22

taga i acht vidh thet Frantzösiske hofvet. Men hvadh hans comportement

23

emoth andre thersammestädes, serdeles uthi ceremonier, visiter och slijkt,

24

vidkommer, så kan han medh alle Frantzösiske ministrer, ja medh konungens

[p. 125] [scan. 181]

1

faderbroder, duca de Orleance sjelf

29

Der Oheim Ludwigs XIV., Gaston, * 25. April 1608, † 2. Februar 1660, seit 1626 Herzog

30

von Orléans, seit 1632 vermählt mit Margaretha, Tochter Herzog Franz’ II. von Lothringen

31

( Isenburg II Taf. 18).

, väll komma till rätta, tracterandes ho-

2

nom och flere såsom dhe af andre konungars legater blifva handterade och

3

mötte. Medh cardinalen

32

Jules Mazarin (Giulio Mazzarini) (1602–1661), Kardinal; biographische Hinweise: APW II C

33

[3 S. 52 Anm. 2.]

är fuller den svåreste saken. Och om ambassadeuren

4

stricte skulle söke till maintenere sin förande legatscharge, såsom af een sou-

5

verain konung och potentat, borde honom inthet cedera cardinalen eller gifva

6

honom högre handen i dennes huus vidh visiterne. Men effter cardinalen icke

7

tillåter nogon kongeligh ambassadeur att få taala, mindre att negotiera medh

8

sigh, ther han icke får högre handen i sitt huus, och uthan cardinalen något

9

att tractera, sollicitera eller erhålla i Franckrijke, är een heelt besvärligh och

10

fast omöijeligh saak. Derföre moste ambassadeuren sigh häri beqväma cardi-

11

nalens villje och giöra honom den ähran, att han gifver honom högre handen,

12

när han till honom kommer.

13

14. Drotningen af Engelland

34

Vgl. [S. 124 Anm. 1.]

, som nu holler sigh oppe i Franckrijke, tracte-

14

rar ambassadeuren såsom een krönt drotning, fast hon nu är stadd uthi cala-

15

mitet och vedervärdigheet. Och deremoth låte sigh af henne tracteras, såsom

16

een legat af een souverain och krönt drotningh. Princen af Wallis

35

Der spätere König Karl II. von England; vgl. [S. 124 Anm. 1.]

comporte-

17

rar han sigh emoot såsom een konungzson och then ther var destinerat till

18

chronan, men icke kongeliget lijkt, bjuder han princen annat till, tå blifve

19

ambassadeuren ifrån honom.

20

15. Tvenne andre mindre ehrenden kan och ambassadeuren i Franckrijke om

21

beställa. Hambraeus

36

Jonas Michelsson Hambraeus, * 1588 Helsingland, studierte in Uppsala, immatrikuliert 27.

37

März 1599 ( Matrikel S. 5), erwarb in Greifswald den Magistergrad ( Matrikel III 29 b),

38

ging nach Rostock, übernahm in Uppsala eine Professur für Hebräisch, 1626 als Hofmeister mit

39

jungen Adeligen auf Reisen, ließ sich in Paris als a.o. Professor für orientalische Sprachen nie-

40

der, 1635 Gesandtschaftsprediger beim schwedischen Botschafter Hugo Grotius, Dr. iur. utr.,

41

geriet 1658 wegen einer Bürgschaft für schwedische Adelige, die ihn sitzen ließen, in das Ge-

42

fängnis, in dem er 1665 im Elend starb ( Jöcher, Forts. II Sp. 1167f.). 1655 ließ er das ins

43

Französische übersetzte Werk Joannis Masenii theatrum panegyricum in Christinam regi-

44

nam Sueciae in Paris drucken ( Jöcher II Sp. 1338).

hafver nu i monge åhr legat i Parijs; och hade Konglige

22

Maijestät icke ogerne sedt, att han hade kommet hijt heem i rijket och be-

23

klädt här een prosessionem vidh academien. Men effter han föregifver sigh

24

hafva gådt godh för någre ungre Svenske adelsmän, som der hafva studerat

25

och peregrinerat, och icke skall kunne komma derifrån, medh mindre han

26

sådane skulder först betalar. Huruvidt han nu sin credit och löffte hafver för

27

dem ther engagerat, är Konglige Maijestät okunnogt; och vele väll någre af

28

them seija, att sigh thermedh annorledes förhåller. Men effter sådant, thet

[p. 126] [scan. 182]

1

vara sant eller något annat uthsprengt, gifver nationen någon blasme, therföre

2

kan Rosenhanen seija Hambraeo, att han sätter opp skriffteligen, på hvadh

3

sätt han förmenar sigh vara till hjelpa dädan. Anten att gälden här skall uth-

4

drifvas och sändas honom betalningen tilhanda, eller och om han medh nå-

5

gon annan hjelp stodo till att secundera.

6

16. Epstein

37

Nicht näher feststellbar.

, som för någon tijdh sedan är blefven dödh och hade i sin lijfz-

7

tijdh ett vist och åhrliget deputat af Konglige Maijestät och chronan Sverige,

8

men skall honom een post theraf restere, så kan ambassadeuren anamma

9

uthaf subsidierne så myckit, som then resten belöper, och thermedh hans

10

hustro och barn förnöija. Men hvadh sonon belangar, honom hafver han in-

11

thet till förtrösta om någon bestälning eller löhn, aldenstundh dhe relationer,

12

han gör, icke hafve stort till betyda, och är elljest sjelfve ambassadeuren in

13

loco, som alt bättre kan och veet tilståndet af sakerne förfahra och öfver-

14

skrifva.

15

17. Trij åhr förblifver Schering Rosenhande i Franckrijke och förer där ordi-

16

narie ambassadan. Tå och effter deres förlopp vill Hennes Konglige Maijestät

17

vara betänkt oppå, anten thenne commissionen medh honom förlängie eller

18

och honom derifrån förlofva och någon annan dijt och i stället igen förordna,

19

som Hennes Konglige Maijestät befinner gott och tijdern kunne fordra. Men

20

det är Konglige Maijestät inthet emoth, att han framdeles må giöra een reesa

21

hijt öfver till Konglige Maijestätz chröningh, tå han och kan göra Konglige

22

Maijestät een underdånig rapport om ett och annat, och huru sigh hans am-

23

bassada i Franckrijke anlåter. Men att han lijkväll effter öfverståndne chrö-

24

nigh strax begifver sigh tijt uth tilbakar igen.

25

18. Hvadh elljest hans train och underholdh för sigh och heele sitt hoff och

26

stat vidh thenne ambassadan anlangar, theröfver hafver Konglige Maijestät

27

sigh uthi een serdeles och skriffteligh recess så förklarat, att han förmodeligen

28

skall kunna icke allenast medh Konglige Maijestätz respect, men och utan sin

29

skada thenne förnämblige chargen på then orthen och vidh thet kongelige

30

hofvet förträda. Detta är så hvadh Konglige Maijestät för denne tijden hafver

31

funnit gott, att instruera ambassadeuren uthöfver. Tiltroor honom elljest i det

32

öfrige, att sålunda föra thenna honom pålagde ambassadan, att Konglige Mai-

33

jestät och chronan hafva theraf tjenst och thertill ett nådigt behagh, efftersom

34

och Konglige Maijestät önskar honom lycka på reesan och förblifver honom

35

medh konglige gunst väll bevågen.

36

[gez.] Gyldenklou