Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
Vår satisfactionspunct var efter K. M:tz ordre af den 19 sept. [ 19./29. Sep-
tember ]
APW [II C 2 Nr. 192] .
i tu, Vorpommern för K. M:t och Hinderpommern för churfursten, då hade
vij hoppats kunna öffver ordren therhoos nått 12 tunnor guld i reeda
peningar. Men sedan K. M:tts andre ordre kommen är , då är det kommet
at stutza. Jagh, som är medh vechslar och assignationer och peningeplågan
belastadh, seer inthet, huruledes chronan kan skilljas uhr detta krijget medh
ähra uthan een ahnsehnligh summa peninger. Här läre, ifall at frieden slutes,
såsom alle man önske och hoppas, falle monga, svåra och nödige uthgiffter,
thertill inga eller svåra ringa medel hemman efter förmodas, aldenstand
fremmande sjelfve, köpmän och officirer, som uhr Sverige komme, berätta
en sådana fattigdom vara i chronones cammar som the tilförende icke trodt
hafve. Här är ock fuller samma klagan öffverall i Tyskland och Franckrijke,
men för thesse rijkers vidd och folckerijka städer finnes doch nogot mehra
medel. Ther ock K. M:t icke holler reputerligit at begära peningar ibland
ländren till satisfaction, så förnimmer man at Kaijsaren icke heller meenar
vara sijn reputation stort lijkmätigt at gifva nogra peningar, men at thet
å begge sidor motte skee medh heeder, då hade Franckrijke velat taga
Waldstäderne till underpant och erläggia oss bemelte peningar; vore det
ännu möijeligit at erholla och K. M:t täcktes på all fall gifve oss een
sådana ordre, syntes thet så högtnödigt at vij råka elljest uthi insuperable
difficulteter. Och om vij länge medh marchanderande trainera värket, så är
inthet vissare än at Spaniske frieden slutes och Kaijsaren får sedan the
Spaniske troupparne och Churbrandenburg een deel af the Holländsche,
och motte till äfventyrs nogre at the våre branslera, och rijkzständerne
sjelfve accordere medh Kaijsaren och sijnemellan thet bäste the kunna.
K. M:ts bref lyder fuller at vij på den sidst uthsände ordre skulle nu desto
frijare kunnat negociera, men efter denne ordren är strängare än den förre,
så äre oss händerne så myket mehre bundne. Och synes lijkt at churfursten
skal nu sa myket mindre consentera, uthan låtat theropå ankomma at Kon.
M:tt beholler heele Pommern uthan consens, therefter Mechelburg och
erchiebispen af Bremen nu ock lära medh theres resolutioner. Om nu thet
blifver säkert i framtiden, thet är värdt at väl betänckia. Kaijsarens och
rijkzens garantie är inthet stort at lijta opå, men motte kanskee synas tjena
thertill at K. M:t och chronan finge först den titulum iuris och kunde doch
sedan à part tractera medh Churbrandenburg och the andra om nogon
mehra remission och theremot desto bätter erholla spem successionis och
simultaneam investituram. Men aldenstund churfursten får på fall af dis-
sensen inthet aequivalent af rijket i land eller pennigar, så troor ingen at
han skal sedan begära nogon particulartractat medh chronan, uthan at han
lärer, hvar icke strachs opbringa een armée (hvartill the käijserische sjelf
under handen instigeran), doch patientera till thes chronan råker framdeles
medh nogan af grannarne i krijgh, då han lärer medh landständernes och
uthländers tilhjelp sökia till at taga heela Pommern igen, serdeles om vinter-
tijdh, då sjön är sluten och chronan kan icke secundera nogon ort häruthe.
Hade chronan peningar nogh, så finge man ändå nogon rådh, men efter
medlen tage mehr af än till, så sijr thet bijstert nogh uth. Hvadh summor
på migh äre dragne, thet uthvijser innelagda balance . At jagh skal kunna
betale defecten, thet är migh omöijeligh, och fastän K. M:t noch så nådigt
skrifver therom, kan jagh dogh icke görat. Derföre bedher E. G. N. jagh
på thet alrahögste E. G. N. täckes sådana difficulteter medh K. M:t och
senatu regni öffverläggia, at sådana resolutioner motte fattas som tijden
medhgifver och chronans säkerheet fordrar.
PS : Jagh kan inthet see hvarest chronan kan nu få två tunnor guld och
m/22 rd. som fehla efter subsidierna varda uphörandes. Och ther än i Sverige
funnes medel thertill, så läre doch på nytt behöfvas så myket thertill innan
then förre defecten kan blifva erlagd. Det läre ock monga andra difficulteter
föllja, ther vij länger medh friden dröija; och at taga all satisfactionen uthan
interessenternes consens, är inthet annat än läggia grunden till ett nytt krijgh.