Acta Pacis Westphalicae II C 2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1645-1646 / Wilhelm Kohl
Aldenstund greff Johan Oxenstierna är ännu i Munster sampt största deelen
af the evangelische ständernes deputeradhe, så är här nu stilla värck.
Hvadh i Munster är härtill passerat, thet uthvijse hoosfölliande relationer.
Thet hoosgående förslagh, som the catholische hafve nu sidst giort dem
evangelische i amnestian och gravaminibus, contenterar them evangelische
än icke, förmodandes ännu förbättringh. Men få the ock inthet bättre, då
förrän the släppa friden, äre the sachte thermedh tilfridz. Är altså inthet
stort tvifvel mehr om Kaijsarens och ständernes föreeningh. Huru när ock
Fransoserne äre richtiga, thet synes af greff Johans relation. Är altså befah-
rande, at fridzvärket lärer mäst stutza hoos oss allena .
Hvadh Churbrandenburgs äntliga resolution om Pommern är, vijser här-
hoos copian af hans skrifvelse til margrefven af Culmbach. Mechelburgs
vedersätzligheet moot Wissmar continuerar och ännu. Bremen och Verden
vele icke bevillias under verdzliga furstendömer. Ja, oahnsedt Trautmans-
dorff hafver bevilliat oss Verden, så excipera thet doch the catholische nu i
offvanbemälte förslagh. Appellationen till Sverige refuseres så myket star-
kare, efter ingen appellation går frå Burgund till Spagnien, eij heller från
Holstein till Danmarck, hvilke doch ock äre reges vasalli Imperii. Praesidia
och licenterna at få beholla, thet är landzständerne och Hänsestäderne mäst
emot. Ther nu Eder Kgl. Maj. lijkvist är resolverad til att alt maintinera, så
seer jagh ännu inthet annat medel, än at Eder Kgl. Maj. tager thet ena medh
thet andra, som bäst man kan nhå thet af Kaijsaren uthan interessenternes
consens, doch så at man uthi instrumento pacis bringer the öffrige rijkzens
ständer bredevidh Kaijsaren och chronorna til att underskrifvat och obligera
sigh till guaranda, såsom vår affattadhe assecurationspunct förmäler. Ty
Trautmansdorff är i alt liberalior än nogon af interessenterne, efter Kaijsaren
inthet afgår. Han säger dem Brandenburgiske starckt nogh under ögorne,
at Kaijsaren vil inthet för Pommerens skuld föra nogot krijgh, och beder
them accommodera sigh. Men at förandra stifternes natur eller afstå appel-
lation, ther är han än starckt emot. Glogau och Sagan vil han eij heller
gifva churfursten til vederlagh. In summa här är hårt höö at draga ännu.
Om greff Johan nogot vidare erholler, får man see .
Touraine hafver illa fixerat oss medh den uthlofvadhe conjunctionen. Vår
armée hafver thermedh försummat all occasion at bemästra sigh Westphalen.
Fienden är dessemellan mächtog starck vorden, sedes belli vältradh ini
Hessen, hvilket nu ruineras och görs landgrefvinnan pro futuro heelt onyt-
tigt til vijdare assistentz. Thet gör Fransosernes bigotterie, at conservera
the catholische och stärkia vingarna på the evangelische.
Hvadh Bilderbeck af den 2. [ 12.] Juli skrifver om Tourraine uhr Cöln,
vijser hans breef. Lijkväl mäles idagh uhr Münster, at Tourraine skal vara
vidh Cossfeldt. Gudh gifve, at detta vore sant. Så hoppas man, at felt-
marskalk her Wrangel skal kunne arbeta sigh uhr detz magre orten han nu
sticker uthi. Fienden skattar feltmarskalk her Torstenssons afgång från
armeen så högt som 10 000 mans förlust för oss, i synnerheet at the troo
ingen skal mehr så kunne fixera them i battaglier medh artilleriet, som han
giorde. The låttas nu alt vela låta ahnkomma på ett straich igen. Gudh gifve
them ett gott backenstreck! Medh goda göra the inthet gott. Hugg och
slagh moste alt hoos papisterne uthrätta.
Jagh sänder och härhoos balancen på subsidierna til dato. Theraf seer Eder
Kgl. Maj. allernådigst, at jagh hafver på feltmarskalk her Wrangels ahn-
hollande om 100 000 rd. most äntsättian medh 30 000 rd. Thermedh är han
fuller lijthet tienter, men är nu inthet mehr obelastadt i förrådh. Jagh
hafver begärt försäkring af Davaux (såsom surintendant des finances) på
vintersubsidierne. Han svarar, then icke fridh blifver, gå the säkert. Men
blifver thet fridh innan vinteren, så höra the opp. Thermedh hörer då ock
all försträkningh af androm opp, när the see ingen retraicte. Soldatescans
afdankning och contentement lärer blifva besvärligh. Ville hvar creiss gifva
een tunna guld thertil, kunde thet nogot förslå. Men Trautmansdorf meente
sidst, at creisserna moste deela therom, somblige hielpa afdancka Kaijsarens,
somlige Beierns och somlige Eders Maj. armeer. Ständerna hijssna, när the
tänckia theropå.
[P. S.] Jagh beder underdånigst om Eders Kgl. Maj. forderligste sentiment
öfver vår sidst insände concept aff instrumento pacis. Vij varde medh dess
uthlefrerande, om möijeligit är, sålenge innehollandes. Item om qvietencen
på vintersubsidierne, ther den skulle imedlertijdh kunne brukas.