Acta Pacis Westphalicae II C 4,2 : Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 4, 2. Teil: 1648-1649 / Wilhelm Kohl unter Mitarbeit von Paul Nachtsheim
259. Königin Christina an Carl Gustaf Wrangel Stockholm 1648 Mai 27 / Juni 6

21
–/ 259 /–

22

Königin Christina an Carl Gustaf Wrangel


23
Stockholm 1648 Mai 27 / Juni 6

24
Kopie: RR (sv) fol. 921.

25
Zustimmung zu Versuchen der Franzosen, die Weimarischen Truppen in Güte zu überreden,
26
wieder unter französische Fahnen zu treten. Weisung an Wrangel, auch seinerseits zu versuchen,
27
den Franzosen als Bundesgenossen hierin behilflich zu sein, jedoch keine anderen Truppen als
28
Ersatz zu überlassen.

29
Vij vele Eder, her feltmarskalck, nådeligen icke förhålla, at referendarius
30
Wulfrath är den 23. huius kommen hijt tillbakar igen och hafver väll inbracht
31
oss Eder svar opå the saker, vij honom befalte, at hempta Eder betänckiande
32
uthi. Iblandh annat sij vij och så theraf, som elljest af praesidentens Erskeins
33
medh Wulfrath ankombne skrifvelse, huru I tänckte till at offentligen och på

[p. 488] [scan. 34]


1
fältet hålla the Weimariske troupperne före, om dee icke ville begifva sigh i
2
Frantzösisk tjenst igen, eller ther the thertill icke voro at bringa, att dee då
3
måtte förklara sigh, att blifva i vår och chronans tjenst.

4
Vij kunne väll besinna, hvadh besvär I hafve, icke allenast af Frantzoserne,
5
som vidh fast alle förefallande conjunctioner plaga Eder medh thette postu-
6
lato om bemälte trouppars restitution eller deres aequivalentz refusion; uthan
7
och af them sjelfvom, ity the låta spörja theras trögheet till obediera och för-
8
rätta tjensten, therigenom andre lätteligen kunne styfvas och sålunda för-
9
orsakas i armeen och hoos annan vår soldatesca ingen ringa oreda. Vij hafva
10
thet alt, sedan vij förnummo them till generalen Königzmarck gångne vara,
11
befahrat, och therföre, när the icke finnes villjoge och devote i vår och chro-
12
nans tjänst, häller önskat, at the vore hoos Franckrijke, än at the hoos oss
13
skulle besmitta andre medh sigh. Den Frantzösiske här vidh vår hoff varande
14
residenten hafver någre reesor legat oss starck an, om at gifva och öfverlåta
15
Franckrijke andre troupper i deres ställe, men vij hafve slaget honom thette
16
pure af, icke villjandes i någon måtto vara förbundne till vederlagh; efftersom
17
vij och alle våre ministri äre aldeles oskyldige i deres bortgång från Franck-
18
rijke . När residenten theri inthet hafver hoos oss erhollet, hafver han omsij-
19
der af oss begärat, at vij ville tillstädie, thet the Frantzösiske motte medh the
20
Weimariske troupperne i vänligheet handla och försökia, om the icke vore till
21
bringa i Frantzösisk devotion och tjänst igen. Nu ändogh vij väll kunde hafva
22
större rätt och fogh, at tala på bemälte troupper än Franckerijke, och icke
23
vele vara obligerade till någon deres uthlefverering igen, lijkväll till at tee vår
24
affection emoth Franckerijke, hafve vij oss emoth residenten således förkla-
25
rat , at vij väll kunde skee låta, thet the Weimariske troupperne medh godo
26
måge af dem Frantzösiske öfvertalas, at komma och gå öfver tilbakars igen,
27
och på det fallet, at dee af Frantzösiske ministris öfvertalas kunne, ville vij
28
genom Eder eller andre våre generaler och tjänere det inthet hindra.

29
Hvadh nu Edert förslagh och meening om desse troupper anlangar, så sij vij,
30
at thet icke långt går ifrån vårt, serdeles at I icke äre obenägne till blifva dem
31
qvitta, så at the gå i Frantzösisk tjenst igen; eller och, ther the thet icke göra
32
vele, men förklare sigh till at vele blifva hoos oss och i vår och chronans
33
tjenst, at I tå må hafva dem villjoge och prompte at gå Eder tillhanda. Men
34
det tycker oss inthet praejudicera våre saker, at vij tilläte, thet the Frantzö-
35
siske ju medh handla medh them, at medh godo gå tilbakar igen. Och derföre
36
vele vij, at I det tillstädie. Men ther the icke äre medh godo dertill at förmå, tå
37
at ingalunda gifva någre andre Tyske regementen i deres ställe, eij heller till-
38
städie , at dee Frantzösiske må truga och tvinga dem at gå tilbakar. Ty medh
39
trugh låter det sigh inthet göra, är och i sigh sjelff oskäligt. Och der man
40
deropå ville bestå, skulle bemälte trouppar alle gå fienden tilhanda, icke utan
41
vårt och Frantzösiskes store praeiudicium. Och at ställa andre regementer i
42
deres ställe, det låter sigh eij heller giöra medh någre troupper, som frijvilli-
43
gen tjena oss och nepligen skole vara thertill at persuadera. Hvarföre I och,
44
till at behålla Frantzoserne i godh humor, må offerera och unne dem een

[p. 489] [scan. 35]


1
förlijkning och reconciliation medh dem Weimariske, om den erholles kan
2
uthan trugh och tvångh.

3
PS: Till det, vij uthi sjelfve brefvet monde befalla Eder, her feltmarschalck, att
4
tillåta dem Frantzösiske ministrerne, at handla medh dem Weimariske troup-
5
perne och i vänligheet och utan trugh och tvångh sökia, at bringa dem tilba-
6
kar igen i Franckerijkes devotion, lägge vij och thette thertill, vår villje och
7
befallning vara, att I icke allenast tillstädie dem Frantzösiske till handla medh
8
dem andre Weimariske, at medh goda beqväme sigh till gå i Frantzösisk
9
tjenst igen, utan och, at I sjelfve och genom generalerne och öfversterne, som
10
det sigh bäst skickar, göre Eder flijt, at persuadera och öfvertala dem dertill,
11
tesmoignerandes i så måtto giörligen vår adfection i thette måhle emoth
12
Franckerijke, vår bundzförvante.

Documents