Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
309. Königin Christina an Johan Oxenstierna und Salvius Stockholm 1647 September 4/14
Stockholm 1647 September 4/14
Kopie: RR fol. 1951’–1952’.
Vollmacht Volmars für Verhandlungen mit den schwedischen Gesandten. Weimarische Truppen.
Vij hafve fått Nr. 299 och theraf ibland annat sedt thet I förfråge Eder om
I skole fordra fulmacht af then till Munsterske tractaterne fullmächtigade
keijserlige legaten Wolmar, effter han nödvändigt synes fordras till Ossna-
brugg såsom then ther för detta fast ett halfft åhr hafver negotierat medh
Eder i the vichtigste och secreteste sakerne. På det I nu må gå härvidh säkert
och vederparten icke få orsaak att förebära thet Wolmar hade ingen full-
macht hafft, men kunne kullstöta hvadh emellan Eder och honom, varande
såsom en privatus homo till considerera i Ossnabrugk, vore och blefve
afftracterat, derföre hålla vij för nödigt och rådsamt att han legitimerar sin
personam medh Keijsarens fullmacht till att tractera i Ossnabrugk medh
Eder icke mindre än han för hafver sigh legitimerat till tractera såsom en
keijserligh legat och commissarius i Munster medh dem Frantzösische. Och
när thet vore skedt kunne I tractera medh honom icke allena exclusis ordi-
nariis Osnabrugae legatis caesaris men conjunctim.
Vij hafve och eljest sedt af Edert breff hvadh om dee Weimarske dijudiceras
af androm. Och hålle vij fuller före inthet vara oäfven om them skrifvit aff
felttmarskalken h:r Wrangell till generalen Königzm. af den 20 julii
[ 20./30. Juli ], mehrendels af fruchtan att the skulle komma i andras, och
serdeles fiendens våld och händer . Såsom vij nu befinne för ingen deel vara
tilldrageligit att dee skulle gå till fienden vidh detta conjunctur af krigz-
väsendet , altså sij vij och på andre sijdan ingen säkerheet af vår milities
obediente, ther the i vår och chronones tjenst vyrckeligen skulle engageras,
och therföre hålle vij före vara thet bästa expedientet att dee persuaderas
eller pousseras till gå i fru landtgreffvinnans tjenst, effter vij tro att dee heller
skole vela vara under en Tysk furste och general eller och, ther the thertill
icke skulle vela förstå, att dee då måtte så småningom af sigh sjelfve förgå,
smälta och försvinna, anten de då kunde separeras eller elljest någon annan
uthvägh finnes thertill. Om detta hafve vij nu skrifvit till felttmarskalken och
Königzmarck och för en nödtorfft erachtat sådant Eder att notificera.