Acta Pacis Westphalicae II C 3 : Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646 - 1647 / Gottfried Lorenz
186. Rosenhane an Johan Oxenstierna Münster 1647 April 2/12
–/ 186 /–
Münster 1647 April 2/12
Eigenhändige Ausfertigung: DG, A I 1, Resident . p. 613–614. Kopie: DG, A I 1, Legat .
[ 6 ] fol. 608–608’ = Beilage H zu Nr. 190.
Gespräch mit Longueville: Stand der spanisch-französischen Verhandlungen; Stellung derselben
im Rahmen der allgemeinen Friedensverhandlungen. Haltung d’Avauxs zu den Forderungen der
evangelischen Reichsstände. Urteil aus Münster über die spanisch-französischen Friedensverhandlun-
gen .
Jag var i går till taalz med duc de Longeville att förnimma hvad som vore
om thet ryktet, som här utsprides, att Spansche freden vore allt färdig, män
förnam utaff honom, såsom jag tillförende väll kunde praesumera, att thet
ännu intet var så när; dåch bekände han väll att Spanierna omsider hade
fullkomligen cederat Porto Longone och Piombino i Italien och mediatores
dässföruthan gjordt åtskillige förslag, män att thet ännu något resterade.
Han förmente likväll om Tyske freden kunde avanceras i Ossnabr. att
Spansche freden däräffter så mycket mere skulle faciliteras. Och uppå tät
jag remonstrerade honom att the käijserl. näpplig skulle träda till fullkom-
ligit slut, mäd mindre the såge Frankerike hade allffvar med Spansche
tractaten, låt han sig märkia ännu bestå vid förra mening, nämblig till att
skillja Tyske freden ifrå thän Spanscha, och sade sig nylig haffva förnummit
att Trautmansdorff vore därmäd till fredz.
Hvad jag obiter mentionerade om h. d’Avauxes artificier i Ossnabr., att
göra evangelicorum postulata svåre och styffva däm catolische, ville han
intet veta utaff, uthan slog aff mäd löije, säijandes thet vara vederpartens
inventioner att sprida sådant ut som dåch ingen grund hade. Därhooss han
begynte exaggerera Frankrijkes meriter emot cronan Sverige, deras bestän-
digheet , troheet, uprichtheet och mera sådant, thärhooss och Bäyerförstens
märkelige tjänster och huru man vore skylldig honom all god benägenhet
igän, hvartill jag replicerade hvad jag kunde och därtill hörde.
Hooss en part på thänna orten hålles därföre att äffter Frankrike intet tänker
till fred mäd Spanien thänna såmmaren och the inge laglige praetexter finna
att skjuta skullen på Spanien, som cederar them allt hvad the begära, att the
fördänskull, till att eximera sig ifrå blasmen som the utaff heela värden där-
öffver skulle bekomma, häller see att thän Tyske freden sammaledes bliffver
uppehållen, på thet the därunder kunde skyla sig och betjäna sig dän prae-
texten att skullden icke måtte hängia på them allena, till hvilken ända
d’Avaux skulle vara i Ossnabr. att skaffva sig gått nampn hooss papisterna
och mäd thetsamma pour faire deux coup en un göra värket svårt och trais-
nera freden till thäss the mäd Spanien bliffva richtige. Huru thärom ähr,
veete E. Excell. bäst.